9789197583398

DAVID C. BERNVI

VITHAJEN Carcharodon carcharias FÖRSTA UPPLAGAN 2014

CARACAL PUBLISHING

CARACAL PUBLISHING Stockholm info@zoologi.se www.zoologi.se Contents if not oterwise stated © 2014 Caracal Publishing Text © 2014 av David C. Bernvi Illustrationer © 2014 av Kaidi Jäderholm Illustationer © 2014 av Alessandro De Maddalena Illustationer ©) 2014 av David C. Bernvi Fotografier © 2014 av David C. Bernvi Photo/illustration credits appear below each photo/illustration or here: pp.6-7, 18-21, 48-39, 536-527, DC. Bernvi, pp. 22-23, Ludvig och Sofia Åström Paulsson, pp. 240-241, David De Maus, pp. 488-489, Rodolfo Salas-Gismondi, Bulletin de l'Institut français d'études andines.

Bernvi, David C. 1985ISBN: 9789197583398 Tryckt i Storbrittanien Första upplgan 2014 Omslag framsida: Mike Parry/Mindenpictures.com Omslag baksida: David C. Bernvi Titelsida illustration: Kaidi Jäderholm, målning, porträtt av vithaj.

Till min son Richard

4

Om författaren

Bild: Petter Bjerke

David Christopher Bernvi, fil. kand. biolog 2014/2015 från Stockholms Universitet har sedan tidigare fångat allmänhetens hajintresse i bokserierna Världens Hajar.

Fördjupningen inom hajar startade tidigt, omkring 6-års åldern där även ett bredare intresse för zoologi slog rot.

Under tonåren spenderade David C. Bernvi sommarloven på Göteborgs Naturhistoriska Museum först som vetgirig amatörichtylog inom nischen broskfiskar och senare som anställd museiassistent.

Engagemanget för hajar i Sverige och deras skydd blev som mest tydligast när filmen Sharkwater hade premiär i Sverige. Något som David C. Bernvi var mycket delaktig i som ordförande för Svenska Hajföreningen.

Sedan ett flertal år tillbaka har David C. Bernvi medverkat aktivt för utbildning om hajar och rockor för svenskar, både politiskt och medialt. Främst dock med sin expertis om vithajen i Sydafrika under över fem års tid via VithajSafari.se

5

"It is a cursed evil to any man to become as absorbed in any subject as I am in mine."

Charles Darwin

Tigerhaj Galeocerdo cuvier maxlängd 7,4 meter

Håkäring Somniosus microcephalus maxlängd 7,3 meter

Stillahavshåkäring Somniosus pacificus maxlängd 7 meter

Vithaj Carcharodon carcharias maxlängd 6,4 meter

Stor hammarhaj Sphyrna mokarran maxlängd 6,1 m

Antarktisk håkäring Somniosus antarcticus maxlängd 6 m

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD................................................................................................................... s.25 ACKNOWLEDGEMENTS......................................................................................... s.47

AVSNITT 1 VITHAJENS BIOLOGI.................................................................

1 VITHAJENS BETEENDE.......................................................................................

1.1 Visuell inspektion.................................................................................................

1.2 Spy-hop................................................................................................................

1.3 Naturlig ytbrytning..............................................................................................

1.4 Halvmånsimmning..............................................................................................

1.5 Jaktsprång............................................................................................................

1.6 Lateral rullning....................................................................................................

1.7 Ytrusning..............................................................................................................

1.8 Ytfångst................................................................................................................

1.9 Högt ytsprång......................................................................................................

1.10 Lågt ytsprång.....................................................................................................

1.11 Horisontell framkastning...................................................................................

1.12 Vertikal framkastning........................................................................................

1.13 Nosning..............................................................................................................

1.14 Nosknuff.............................................................................................................

1.15 Fensmekning......................................................................................................

1.16 Stjärtfena exponerad ovan vattenytan..............................................................

1.17 Stjärtfenslag i ytvatten.......................................................................................

1.18 Luftgapning........................................................................................................

1.19 Kasta pälssäl.......................................................................................................

1.20 Undersökningsbett............................................................................................

1.21 Horisontell naffsning.........................................................................................

1.22 Dödsbett............................................................................................................

1.23 Ytnärmning........................................................................................................

1.24 Konsumtion.......................................................................................................

1.25 Konsumtionsbett...............................................................................................

1.26 Återgreppning....................................................................................................

1.27 Horisontell greppning........................................................................................

1.28 Horsontell huvudskakning................................................................................

1.29 Ytförtäring.........................................................................................................

1.30 Födosläpp..........................................................................................................

1.31 Multipel pseudopredation.................................................................................

1.32 Rejektion............................................................................................................

1.33 Hetsfrosseri........................................................................................................

1.34 Patrullerande.....................................................................................................

1.35 Parallellsimmande.............................................................................................

1.36 Spegelsim...........................................................................................................

1.37 Kärleksdans........................................................................................................

1.38 Ge väg.................................................................................................................

1.39 Spegelsim för att Ge väg.....................................................................................

s.48 s.51 s.59 s.59 s.60 s.61 s.61 s.61 s.61 s.61 s.62 s.63 s.63 s.63 s.63 s.64 s.64 s.64 s.65 s.65 s.65 s.66 s.66 s.66 s.72 s.72 s.72 s.73 s.74 s.74 s.74 s.74 s.74 s.75 s.76 s.76 s.77 s.77 s.77 s.77 s.80

Bild till vänster: Världens största rovhajar och rovfiskar ordnade efter maximal verifierad storlek.

Många tror att vithajen är världens största rovfisk men detta är inte riktigt sant. Tigerhajen och två håkäringarter kan bli större än vithajen. Dessutom är en av hammarhajarna hack i häl efter vithajen storleksmässigt. Illustration: David Bernvi.

9

1.40 Rygga tillbaks....................................................................................................

1.41 Omvänt parallellsimmande...............................................................................

1.42 Gapning.............................................................................................................

1.43 Nervända bröstfenor.........................................................................................

1.44 Stjärtfenskamper...............................................................................................

1.45 Ytsprång.............................................................................................................

s.80 s.80 s.80 s.81 s.81 s.81

2 KONKURRENS MELLAN VITHAJ OCH ANDRA HAJAR................................. s.87 3 VITHAJENS PREDATORER OCH PARASITER................................................. s.93 4 HYDRODYNAMIK OCH SIMNINGSTEKNIK..................................................... s.96 5 VITHAJENS SKELETT OCH SKINN.................................................................... s.103 6 GÄLAR OCH ANDNING....................................................................................... s.111 7 VITHAJENS HJÄRTA........................................................................................... s.114 8 VITHAJENS HJÄRNA .......................................................................................... s.117 9 SINNEN OCH PERCEPTION............................................................................... s.124 10 VITHAJENS MUSKULATUR............................................................................. s.134 11 VITHAJEN ÄR VARMBLODIG........................................................................... s.137 12 VITHAJENS TÄNDER OCH KÄKAR.................................................................. s.144 13 VITHAJENS FÖDA ............................................................................................. s.155 14 VITHAJENS REPRODUKTION.......................................................................... s.175 15 ÅLDER OCH STORLEK...................................................................................... s.196 16 VITHAJENS UTBREDNING.............................................................................. s.207 16.1 Atlanten.............................................................................................................

16.2 Medelhavet........................................................................................................

16.3 Stilla Havet........................................................................................................

16.4 Indiska Oceanen................................................................................................

16.5 Röda Havet........................................................................................................

16.6 Oceanodromiska migrationsmönster...............................................................

s.211 s.221 s.226 s.232 s.232 s.232

AVSNITT 2 FRÅN EFTERFRÅGAD TROFÈFISK TILL EKOLOGISK GULDGRUVA..................................

17 VITHAJENS NAMN............................................................................................

18 DE FÖRSTA KONFLIKTERNA MELLAN MÄNNISKA OCH VITHAJ.............

19 UTREDNING AV VITHAJANGREPP................................................................

20 VITHAJANGREPP UTMED AMERIKANSKA VÄSTKUSTEN.........................

21 SYDAFRIKAS VITHAJANGREPP......................................................................

22 AUSTRALIENS VITHAJANGREPP...................................................................

23 VITHAJANGREPP I MEDELHAVET................................................................

24 VARFÖR VITHAJEN ANGRIPER MÄNNISKOR.............................................

25 METODER FÖR ATT HINDRA HAJANGREPP...............................................

10

s.240 s.244 s.265 s.323 s.328 s.330 s.333 s.336 s.338 s.334

26 MASSMEDIAS GENSVAR PÅ VITHAJANGREPP...........................................

27 POLITIKEN EFTER VITHAJANGREPP...........................................................

28 VITHAJEN SOM TURISTMAGNET..................................................................

29 SPORTFISKE PÅ VITHAJ INNAN 1975............................................................

30 HAJEN 1975.......................................................................................................

31 SPORTFISKE PÅ VITHAJ EFTER 1975.............................................................

32 VITHAJEN FRIDLYSES I SYDAFRIKA 1991....................................................

33 VITHAJEN I FÅNGENSKAP.............................................................................

34 ATT UPPSKATTA ANTALET VITHAJAR.........................................................

35 FRIDYKNING MED VITHAJ.............................................................................

36 VITHAJEN OCH PSEUDOVETENSKAP .........................................................

37 HAJFENSOPPAN ..............................................................................................

s.360 s.369 s.377 s.382 s.399 s.407 s.425 s.450 s.458 s.461 s.464 s.474

AVSNITT 3 VITHAJENS FÖRFÄDER.........................................................

38 POLEMIK KRING VITHAJENS URSPRUNG...................................................

39 FORMANDET AV VITHAJENS PLATS I HAVET UNDER MIOCEN..............

40 MEGALODONS FRAMGÅNG OCH FALL.........................................................

s.489 s.490 s.499 s.510

AVSNITT 4 VÄRLDENS HAJAR.........................................................................

41 NYA HAJAR UPPTÄCKS VARJE ÅR.................................................................

42 ELASMOBRANCHISKT MÅNGFALD...............................................................

43 TAXONOMI........................................................................................................

44 KRÅS- & KAMTANDHAJAR Hexanchiformes.................................................

44.1 Kråshajar Chlamydoselachidae........................................................................

44.1.1 KRÅSHAJ Chlamydoselachhus anguineus ....................................................................

44.2 Kamtandhajar Hexanchidae.............................................................................

44.2.1 SJUBÅGIG KAMTANDHAJ Heptranchias perlo..............................................................

44.2.2 SEXBÅGIG KAMTANDHAJ Hexanchus griseus.............................................................

44.2.3 KOHAJ Notorynchus cepediannus..............................................................................

44.2.4 STORÖGD SEXGÄLSHAJ Hexanchus nakamurai............................................................

45 PIGGHAJARTADE HAJAR Squaliformes........................................................

45.1 Tagghajar Echinorhinidae................................................................................

45.1.1 TÖRNTAGGHAJ Echinorhinus brucus.........................................................................

45.1.2 TAGGHAJ Echinorhinus cookei..................................................................................

45.2 Pigghajar Squalidae..........................................................................................

45.2.1 SKÄGGFLIKHAJ Cirrhigaleus barbifer........................................................................

45.2.2 PIGGHAJ Squalus acanthias.....................................................................................

11

s.536 s.538 s.540 s.543 s.548 s.549 s.550 s.551 s.551 s.552 s.553 s.555 s.558 s.559 s.560 s.561 s.562 s.562 s.563

45.2.3 KUBANSK PIGGHAJ Squalus cubensis........................................................................

45.2.4 KORTNOSAD PIGGHAJ Squalus megalops..................................................................

45.2.5 SVARTSTJÄRTIG PIGGHAJ Squalus melanurus............................................................

45.2.6 PIOKHAJ Squalus mitsukurii.....................................................................................

45.3 Näbbnoshajar Centrophoridae.........................................................................

45.3.1 SORGHAJ Centrophorus granulosus............................................................................

45.3.2 BARROSOHAJ Centrophorus lusitanicus......................................................................

45.3.3 YAJIRIHAJ Centrophorus moluccensis.........................................................................

45.3.4 LÖVFJÄLLHAJ Centrophorus squamosus.....................................................................

45.3.5 SKEDNOSHAJ Deania calcea.....................................................................................

45.3.6 GAFFELFJÄLLHAJ Deania hystricosum.......................................................................

45.3.7 SPJUTHUVUDHAJ Deania profundorum.....................................................................

45.3.8 FÅGELNÄBBHAJ Deania quadripinosum.....................................................................

45.4 Lanternhajar Etmopteridae.............................................................................

45.4.1 KROKTANDHAJ Aculeola nigra.................................................................................

45.4.2 SVART SPIKPIGGHAJ Centroscyllium fabricii...............................................................

45.4.3 TAROAHAJ Centroscyllium nigrum............................................................................

45.4.4 SPIKPIGGHAJ Centroscyllium ornatum......................................................................

45.4.5 NYAZEELANDKÄXA Etmopterus baxteri.....................................................................

45.4.6 PATINGHAJ Etmopterus brachyurus...........................................................................

45.4.7 STRÅKKÄXA Etmopterus bullisi.................................................................................

45.4.8 HAINANKÄXA Etmopterus decacuspidatus...................................................................

45.4.9 BANDKÄXA Etmopterus gracilispinis..........................................................................

45.4.10 SYDKÄXA Etmopterus granulosus............................................................................

45.4.11 KARIBKÄXA Etmopterus hillianus............................................................................

45.4.12 LUCIFERHAJ Etmopterus lucifer..............................................................................

45.4.13 STORKÄXA Etmopterus princeps..............................................................................

45.4.14 SLÄTKÄXA Etmopterus pusillus...............................................................................

45.4.15 FRANSFENKÄXA Etmopterus schultzi.......................................................................

45.4.16 TAGGKÄXA Etmopterus sentosus.............................................................................

45.4.17 BLÅKÄXA Etmopterus spinax..................................................................................

45.4.18 BRUNKÄXA Etmopterus unicolor.............................................................................

45.4.19 HAWAIIKÄXA Etmopterus villosus...........................................................................

45.4.20 GRÖNKÄXA Etmopterus virens...............................................................................

45.4.21 HUGGHAJ Trigonognathus kabeyai..........................................................................

45.5 Sömnhajar Somniosidae...................................................................................

45.5.1 PAILONAHAJ Centroscymnus coelolepis.......................................................................

45.5.2 LÅNGNOSPAILONAHAJ Centroselachus crepidater.......................................................

45.5.3 KORTNOSPAILONAHAJ Centroscymnus cryptacanthus.................................................

45.5.4 LORDPLUNKETHAJ Proscymnodon plunketi...............................................................

45.5.5 KNORRHAJ Scymnodon ringens................................................................................

45.5.6 ANTARKTISK HÅKÄRING Somniosus antarcticus.........................................................

45.5.7 GRODHAJ Somniosus longus.....................................................................................

45.5.8 HÅKÄRING Somniosus microcephalus........................................................................

45.5.9 STILLAHAVSHÅKÄRING Somniosus pacificus..............................................................

45.5.10 SPANSK HÅKÄRING Somniosus rostratus..................................................................

45.5.11 SAMMETHAJ Zameus squamulosus...........................................................................

45.6 Trekantshajar Oxynotidae................................................................................

45.6.1 PEPEKHAJ Oxynotus bruniensis................................................................................

45.6.2 KARIBISK TREKANTHAJ Oxynotus caribbaeus............................................................

45.6.3 TREKANTHAJ Oxynotus centrina..............................................................................

45.6.4 HUMANTIN Oxynotus paradoxus..............................................................................

12

s.568 s.569 s.569 s.570 s.571 s.572 s.572 s.573 s.573 s.575 s.575 s.575 s.575 s.578 s.578 s.579 s.579 s.580 s.580 s.580 s.581 s.581 s.581 s.582 s.582 s.582 s.582 s.583 s.583 s.583 s.584 s.584 s.585 s.585 s.585 s.586 s.587 s.588 s.588 s.588 s.589 s.589 s.590 s.590 s.593 s.596 s.596 s.598 s.598 s.600 s.600 s.600

45.7 Dvärghajar Dalatiidae......................................................................................

45.7.1 CHOKLADHAJ Dalatias licha....................................................................................

45.7.2 CHIMÄRHAJ Euprotomicroides zantedeschia...............................................................

45.7.3 PYGMÈHAJ Euprotomicrus bispinatus........................................................................

45.7.4 LÅNGNOSAD DVÄRGHAJ Heteroscymnoides marleyi....................................................

45.7.5 CIGGARHAJ Isistius brasiliensis................................................................................

45.7.6 STORTANDAD CIGGARHAJ Isistius plutodus...............................................................

45.7.7 BREDSTJÄRTAD SPJUTHAJ Squaliolus laticaudus........................................................

46 Havsänglar Squantiniformes..............................................................................

46.1 Havsänglar Squantinidae..................................................................................

46.1.1 STILLAHAVSÄNGEL Squantina californica....................................................................

46.1.2 SANDDJÄVUL Squantina dumeril...............................................................................

46.1.3 HAVSÄNGELN Squantina squantina...........................................................................

46.1.4 NEBULOSAÄNGEL Squantina nebulosa.......................................................................

47 Såghajar Pristiophoriformes..............................................................................

47.1 Såghajar Pristiophoridae..................................................................................

47.1.1 SEXBÅGIG SÅGHAJ Pliotrema warreni........................................................................

47.1.2 SÅGHAJ Pristiophorus cirratus..................................................................................

47.1.3 JAPANSK SÅGHAJ Pristiophorus japonicus..................................................................

47.1.4 SYDLIG SÅGHAJ Pristiophorus nudipinnis...................................................................

47.1.5 KARIBISK SÅGHAJ Pristiophorus schroederi................................................................

48 Tjurhuvudhajar Heterodontiformes..................................................................

48.1 Tjurhuvudhajar Heterodontidae......................................................................

48.1.1 HORNHAJ Heterodontus francisci ..............................................................................

48.1.2 KNÖLKAMHAJ Heterodontus galeatus.........................................................................

48.1.3 BUFFELHAJ Heterodontus mexicanus.........................................................................

48.1.4 PORTJACKSONHAJ Heterodontus portusjacksoni..........................................................

48.1.5 ZEBRATJURHUVUDHAJ Heterodontus zebra...............................................................

49 JÄTTEHAJAR Lamniformes.............................................................................

49.1 Sandtigerhajar Carchariidae............................................................................

49.1.1 SANDTIGERHAJ Carcharias taurus ...........................................................................

49.2 Skräckhajar Odontaspididae............................................................................

49.2.1 STORÖGD SKRÄCKHAJ Odontaspis noronhai...............................................................

49.2.2 SKRÄCKHAJ Odontaspis ferox...................................................................................

49.3 Krokodilhajar Pseudocarchariidae..................................................................

49.3.1 KROKODILHAJ Pesudocarcharias kamohari.................................................................

49.4 Trollhajar Mitsukurinidae................................................................................

49.4.1 TROLLHAJ Mitsukurina owstoni ..............................................................................

49.5 Munhajar Megachasmidae..............................................................................

49.5.1 JÄTTEMUNHAJ Megachasma pelagios........................................................................

49.6 Rävhajar Alopiidae............................................................................................

49.6.1 PELAGISK RÄVHAJ Alopias pelagicus.........................................................................

49.6.2 STORÖGD RÄVHAJ Alopias superciliosus....................................................................

49.6. 3 RÄVHAJ Alopias vulpinus........................................................................................

49.7 Brugdar Cetorhinidae.......................................................................................

49.7.1 BRUGD Cetorhinus maximus......................................................................................

49.8 Kungshajar Lamnidae......................................................................................

49.8.1 MAKRILLHAJ Isurus oxyrinchus................................................................................

49.8.2 LÅNGFENAD MAKRILLHAJ Isurus paucus..................................................................

49.8.3 LAXHAJ Lamna ditropis..........................................................................................

49.8.4 SILLHAJ Lamna nasus............................................................................................

13

s.601 s.601 s.604 s.605 s.606 s.606 s.608 s.608 s.610 s.610 s.611 s.611 s.614 s.615 s.616 s.616 s.617 s.617 s.617 s.620 s.620 s.621 s.621 s.622 s.623 s.624 s.624 s.628 s.629 s.629 s.630 s.632 s.633 s.634 s.635 s.635 s.637 s.638 s.639 s.639 s.641 s.642 s.643 s.644 s.646 s.647 s.654 s.655 s.659 s.661 s.663

50 MATTHAJAR Orectolobiformes........................................................................

50.1 Ringhajar Parascylliidae...................................................................................

50.1.1 JAPANSK SADELHAJ Cirrhoscyllium japonicum............................................................

50.1.2 HALSBANDHAJ Parascyllium variolatum....................................................................

50.2 Blindhajar Brachaeluridae...............................................................................

50.2.1 BLINDHAJ Brachaelurus waddi.................................................................................

50.2.2 ZEBRANOSFLIKHAJ Heteroscyllium colcloughi.............................................................

50.3 Wobbegonger Orectolobidae............................................................................

50.3.1 TOFSGRENWOBBEGONGN Eucrossorhinus dasypogon...................................................

50.3.2 JAPANSK WOBBEGONG Orectolobus japonicus.............................................................

50.3.3 FLÄCKWOBBEGONG Orectolobus maculatus................................................................

50.3.4 ORNATERAD WOBBEGONG Orectolobus ornatus..........................................................

50.3.5 NORDWOBBEGONG Orectolobus wardi......................................................................

50.3.6 TUBERKELWOBBEGONG Sutorectus tentaculatus.........................................................

50.4 Bambuhajar Hemiscylliidae.............................................................................

50.4.1 ARABISK BAMBUHAJ Chiloscyllium arabicum...............................................................

50.4.2 BURMESISK BAMBUHAJ Chiloscyllium burmensis........................................................

50.4.3 GRÅ BAMBUHAJ Chiloscyllium griseum......................................................................

50.4.4 INDONESISK BAMBUHAJ Chiloscyllium hasselti...........................................................

50.4.5 VITFLÄCKIG BAMBUHAJ Chiloscyllium plagiosum........................................................

50.4.6 BRUNBANDIG BAMBUHAJ Chiloscyllium punctatum.....................................................

50.4.7 INDONESISK EPÅLETTHAJ Hemiscyllium freycineti......................................................

50.4.8 PAUPAHAJ Hemiscyllium hallstromi..........................................................................

50.4.9 EPÅLETTHAJ Hemiscyllium ocellatum........................................................................

50.4.10 SVARTHUVAD EPÅLETTHAJ Hemiscyllium strahani....................................................

50.4.11 TREPUNKTHAJ Hemiscyllium trispeculare .................................................................

50.5 Sköterskehajar Ginglymostomatidae...............................................................

50.5.1 AMHAJ Ginglymostoma cirratum...............................................................................

50.5.2 SPOTTHAJ Nebrius ferrugineus.................................................................................

50.5.3 KORTSTJÄRTAD AMHAJ Pseudoginglymostoma brevicaudatum......................................

50.6 Zebrahajar Stegostomatidae............................................................................

50.6.1 ZEBRAHAJ Stegostoma fasciatum..............................................................................

50.7 Valhajar Rhincodontidae..................................................................................

50.7.1 VALHAJ Rhincodon typus.........................................................................................

51 ÖGONLOCKHAJAR Carcharhiniformes...........................................................

51.1 Katthajar Scyliorhinidae...................................................................................

51.1.1 BRUN DEMONHAJ Apristurus brunneus......................................................................

51.1.2 LÅNGNOSAD DEMONHAJ Apristurus kampae.............................................................

51.1.3 ISLÄNDSK DEMONHAJ Apristurus laurussoni..............................................................

51.1.4 DEMONHAJ Apristurus manis...................................................................................

51.1.5 SMÅÖGD DEMONHAJ Apristurus microps...................................................................

51.1.6 STORNOSIG DEMONHAJ Apristurus nasutus...............................................................

51.1.7 SMÅFENAD DEMONHAJ Apristurus parvipinnis...........................................................

51.1.8 ABYSSAL DEMONHAJ Apristurus profundorum............................................................

51.1.9 BREDBÅGIG DEMONHAJ Apristurus riveri.................................................................

51.1.10 SYDKINESISK DEMONHAJ Apristurus sinensis...........................................................

51.1.11 SVAMPHAJ Apristurus spongiceps.............................................................................

51.1.12 AUSTRALISK FLÄCKHAJ Asymbolus analis.................................................................

51.1.13 BRUN FLÄCKHAJ Asymbolus vincenti........................................................................

51.1.14 MARMORERAD KORALLHAJ Atelomycterus macleayi...................................................

51.1.15 KORALLHAJ Atelomycterus marmoratus....................................................................

51.1.16 SVARTFLÄCKIG FLÖJTHAJ Aulohalaelurus labiosus.....................................................

14

s.667 s.668 s.669 s.669 s.669 s.669 s.670 s.670 s.671 s.674 s.674 s.675 s.676 s.676 .s.677 s.677 s.678 s.678 s.678 s.678 s.679 s.679 s.679 s.680 s.681 s.681 s.681 s.682 s.684 s.686 s.687 s.687 s.689 s.689 s.693 s.694 s.698 s.698 s.699 s.699 s.699 s.699 s.699 s.700 s.700 s.700 s.700 s.701 s.701 s.701 s.701 s.704

51.1.17 RETIKULERAD BLÅSHAJ Cephaloscyllium fasciatum....................................................

51.1.18 SKÄLLANDE BLÅSHAJ Cephaloscyllium isabellum.......................................................

51.1.19 AUSTRALISK BLÅSHAJ Cephaloscyllium laticeps.........................................................

51.1.20 INDISK BLÅSHAJ Cephaloscyllium silasi....................................................................

51.1.21 BALONGHAJ Cephaloscyllium sufflans.......................................................................

51.1.22 BLÅSHAJ Cephaloscyllium ventriosum.......................................................................

51.1.23 VITFENAD BLÅSHAJ Cephaloscyllium nascione...........................................................

51.1.24 KLUBBHAJ Cephalurus cephalus..............................................................................

51.1.25 ALTARHAJ Galeus arae..........................................................................................

51.1.26 AUSTRALISK HÅGÄL Galeus boardmani....................................................................

51.1.27 GECKOHAJ Galeus eastmani....................................................................................

51.1.28 HÅGÄL Galeus melastomus......................................................................................

51.1.29 MUSHAJ Galeus murinus........................................................................................

51.1.30 STORGÄLE Galeus nipponensis.................................................................................

51.1.31 PEPPARHAJ Galeus piperatus...................................................................................

51.1.32 GIRAFFHAJ Galeus polli..........................................................................................

51.1.33 SVARTFENAD BRUNGÄLE Galeus sauteri...................................................................

51.1.34 DVÄRGGÄLE Galeus schultzi.....................................................................................

51.1.35 SPRÄCKLIG RANDHAJ Halaelurus boesemani..............................................................

51.1.36 SVARTFLÄCKIG RANDHAJ Halaelurus buergeri..........................................................

51.1.37 RANDHAJ Halaelurus lineatus..................................................................................

51.1.38 NATALISK RANDHAJ Halaelurus natalensis................................................................

51.1.39 QUAGGAHAJ Halaelurus quagga..............................................................................

51.1.40 PUFFADERHAJ Haploblepharus edwardsii.................................................................

51.1.41 BRUN BLYGHAJ Haploblepharus fuscus......................................................................

51.1.42 MARMORERAD BLYGHAJ Haploblepharus pictus.........................................................

51.1.43 PUNKTHAJ Holohalaelurus punctatus........................................................................

51.1.44 IZAKHAJ Holohalaelurus regani...............................................................................

51.145 CAMPECHEHAJ Parmaturus campechiensis.................................................................

51.1.46 SALAMANDERHAJ Parmaturus pilosus......................................................................

51.1.47 XANHAJ Parmaturus xaniurus.................................................................................

51.1.48 ENFENAD KATTHAJ Pentanchus profundicolus...........................................................

51.1.49 PYJAMASHAJ Poroderma africanum.........................................................................

51.1.50 JAGUARHAJ Poroderma pantherinum.......................................................................

51.1.51 BIVIHAJ Schroederichthys bivius...............................................................................

51.1.52 CHILEHAJ Schroederichthys chilensis.........................................................................

51.1.53 SMALSTJÄRTHAJ Schroederichthys maculatus............................................................

51.1.54 BRUNSADLAD SMALSTJÄRTHAJ Schroederichthys tenuis.............................................

51.1.55 POLKAFLÄCKHAJ Scyliorhinus besnardi....................................................................

51.1.56 BOAHAJ Scyliorhinus boa.......................................................................................

51.1.57 SMÅFLÄCKIG RÖDHAJ Scyliorhinus canicula..............................................................

51.1.58 GULFLÄCKHAJ Scyliorhinus capensis........................................................................

51.1.59 VÄSTAFRIKANSK KATTHAJ Scyliorhinus cervigoni......................................................

51.1.60 BRUNFLÄCKIG KATTHAJ Scyliorhinus garmani.........................................................

51.1.61 SVARTFRÄKNIG KATTHAJ Scyliorhinus haeckelli........................................................

51.1.62 VITFLÄCKIG KATTHAJ Scyliorhinus hesperius............................................................

51.1.63 GRÅFLAMMIG KATTHAJ Scyliorhinus meadi..............................................................

51.1.64 KETTINGHAJ Scyliorhinus retifer..............................................................................

51.1.65 STORFLÄCKIG RÖDHAJ Scyliorhinus stellaris.............................................................

51.1.66 TORAHAJ Scyliorhinus torazame..............................................................................

51.1.67 DVÄRGKATTHAJ Scyliorhinus torrei.........................................................................

51.2 Kindhajar Proscylliidae....................................................................................

15

s.704 s.704 s.704 s.705 s.705 s.705 s.706 s.706 s.707 s.707 s.707 s.707 s.710 s.710 s.711 s.711 s.711 s.711 s.711 s.714 s.714 s.714 s.715 s.715 s.715 s.715 s.718 s.718 s.718 s.718 s.719 s.719 s.720 s.720 s.721 s.721 s.721 s.724 s.724 s.724 s.724 s.725 s.730 s.730 s.730 s.730 s.730 s.731 s.731 s.734 s.734 s.735

51.2.1 KUBANSK BANDSTJÄRTHAJ Eridacnis barbouri...........................................................

51.2.2 PYGMÈBANDSTJÄRTHAJ Eridacnis radcliffei...............................................................

51.2.3 AFRIKANSK BANDSTJÄRTHAJ Eridacnis sinuas...........................................................

51.2.4 KLOCKHAJ Proscyllium habereri...............................................................................

51.3 Falska hundhajar Pseudotriakidae...................................................................

51.3.1 GOLLUMHAJ Gollum attenuatus................................................................................

51.3.2 FALSK HUNDHAJ Pseudotriakis microdon...................................................................

51.4 Klenhajar Leptochariidae.................................................................................

51.4.1 KLENHAJ Leptocharcharias smithii.............................................................................

51.5 Hundhajar Triakidae.........................................................................................

51.5.1 WHISKYHAJ Furgaleus macki....................................................................................

51.5.2 GRÅHAJ Galeorhinus galeus......................................................................................

51.5.3 GOGOLIAHAJ Gogolia filewoodi.................................................................................

51.5.4 JAPANSK GRÅHAJ Hemitriakis japanica.....................................................................

51.5.5 VITFENAD GRÅHAJ Hemitriakis leucoperiptera............................................................

51.5.6 PENNHAJ Hypogaleus hyugaensis..............................................................................

51.5.7 SVARTFENAD IAGOHAJ Iago garricki.........................................................................

51.5.8 LÅNGBÅGIG IAGOHAJ Iago omanensis.......................................................................

51.5.9 GUMMIHAJ Mustelus antarcticus...............................................................................

51.5.10 NORDLIG HUNDHAJ Mustelus asterias......................................................................

51.5.11 KALIFORNISK HUNDHAJ Mustelus californicus...........................................................

51.5.12 HUNDHAJ Mustelus canis........................................................................................

51.5.13 VESSELHAJ Mustelus dorsalis..................................................................................

51.5.14 TIGERVESSELHAJ Mustelus fasciatus........................................................................

51.5.15 ORIENTALISK HUNDHAJ Mustelus griseus.................................................................

51.5.16 BRUN HUNDHAJ Mustelus henlei.............................................................................

51.5.17 SMÅÖGD HUNDHAJ Mustelus higmani......................................................................

51.5.18 STORFLÄCKIG HUNDHAJ Mustelus lenticulatus..........................................................

51.5.19 SKARPFENAD VESSELHAJ Mustelus lunulatus............................................................

51.5.20 STJÄRNFLÄCKIG HUNDHAJ Mustelus manazo...........................................................

51.5.21 SPRÄCKLIG HUNDHAJ Mustelus mento......................................................................

51.5.22 ARABISK HUNDHAJ Mustelus mosis..........................................................................

51.5.23 SYDLIG HUNDHAJ Mustelus mustelus.......................................................................

51.5.24 FLORIDAHAJ Mustelus norrisi.................................................................................

51.5.25 VITFLÄCKIG HUNDHAJ Mustelus palumbes................................................................

51.5.26 SVARTFLÄCKIG HUDHAJ Mustelus punctulatus..........................................................

51.5.27 ARGENTINSK HUNDHAJ Mustelus schmitti................................................................

51.5.28 SVARTFENAD HUNDHAJ Mustelus whitneyi..............................................................

51.5.29 KLAFFNOSHAJ Scylliogaleus quecketti.......................................................................

51.5.30 STORFRÄKENHAJ Triakis maculata..........................................................................

51.5.31 SMÅFRÄKENHAJ Triakis megalopterus......................................................................

51.5.32 FÅFRÄKENHAJ Triakis scyllium...............................................................................

51.5.33 LEOPARDHAJ Triakis semifasciata............................................................................

51.6 Svärthajar Hemigaleidae..................................................................................

51.6.1 STORMUNNAD KÄFTHAJ Chaenogaleus macrostoma.....................................................

51.6.2 KNIVFENHAJ Hemigaleus microstoma........................................................................

51.6.3 TRUBBNOSAD SVÄRDHAJ Hemipristis elongatus..........................................................

51.6.4 ATLANTISK SVÄRDHAJ Paragaleus pectoralis..............................................................

51.7 Revhajar Carcharhinidae..................................................................................

51.7.1 SOTNOSHAJ Carcharhinus acronotus..........................................................................

51.7.2 SILVERSPETSIG REVHAJ Carcharhinus albimarginatus.................................................

51.7.3 STORNOSAD REVHAJ Carcharhinus altimus................................................................

16

s.735 s.735 s.736 s.736 s.737 s.737 s.737 s.738 s.738 s.739 s.740 s.740 s.741 s.742 s.742 s.742 s.742 s.743 s.743 s.746 s.746 s.747 s.748 s.748 s.748 s.748 s.749 s.750 s.750 s.751 s.751 s.751 s.752 s.752 s.752 s.753 s.753 s.753 s.753 s.754 s.754 s.755 s.755 s.759 s.759 s.759 s.760 s.760 s.761 s.765 s.766 s.767

51.7.4 VITSIDIG REVHAJ Carcharhinus amblyrhynchoides.......................................................

51.7.5 GRÅ REVHAJ Carcharhinus amblyrhynchos..................................................................

51.7.6 JAVAHAJ Carcharhinus amboinensis...........................................................................

51.7.7 BORNEOHAJ Carcharhinus borneensis........................................................................

51.7.8 KOPPARHAJ Carcharhinus brachyurus........................................................................

51.7.9 SPINNARHAJ Carcharhinus brevipinna.......................................................................

51.7.10 BLYGHAJ Carcharhinus cautus.................................................................................

51.7.11 VITKINDIG REVHAJ Carcharhinus dussumieri.............................................................

51.7.12 SILKESHAJ Carcharhinus falciformis.........................................................................

51.7.13 AUSTRALISK REVHAJ Carcharhinus fitzroyensis..........................................................

51.7.14 GALAPAGOSHAJ Carcharhinus galapagensis...............................................................

51.7.15 PONDICHERRYHAJ Carcharhinus hemiodon...............................................................

51.7.16 VITLINJEHAJ Carcharhinus isodon...........................................................................

51.7.17 TJURHAJ Carcharhinus leucas..................................................................................

51.7.18 STÖRRE SVARTFENAD REVHAJ Carcharhinus limbatus................................................

51.7.19 VITFENAD OCEANHAJ Carcharhinus longimanus........................................................

51.7.20 KALKNOSHAJ Carcharhinus macloti.........................................................................

51.7.21 MINDRE SVARTFENAD REVHAJ Carcharhinus melanopterus.........................................

51.7.22 MÖRKHAJ Carcharhinus obscurus............................................................................

51.7.23 KARIBISK REVHAJ Carcharhinus perezi....................................................................

51.7.24 HÖGFENAD REVHAJ Carcharhinus plumbeus.............................................................

51.7.25 AZEITEIROHAJ Carcharhinus porosus.......................................................................

51.7.26 SOTFENAD REVHAJ Carcharhinus sealei...................................................................

51.7.27 AFTONHAJ Carcharhinus signatus............................................................................

51.7.28 BLÄCKSPETSIG REVHAJ Carcharhinus sorrah............................................................

51.7.29 TIGERHAJ Galeocerdo cuvier...................................................................................

51.7.30 SPJUTTANDHAJ Glyphis glyphis..............................................................................

51.7.31 GANGESHAJ Glyphis gangeticus...............................................................................

51.7.32 DOLKNOSHAJ Isogomphodon oxyrhynchus................................................................

51.7.33 BREDFENHAJ Lamiopsis temmincki..........................................................................

51.7.34 SNEDTANDHAJ Loxodon macrorhinus......................................................................

51.7.35 VELOX Nasolamia velox.........................................................................................

51.7.36 CITRONHAJ Negaprion brevirostris .........................................................................

51.7.37 VASSFENAD CITRONHAJ Negaprion acutidens...........................................................

51.7.38 BLÅHAJ Prionace glauca........................................................................................

51.7.39 MJÖLKHAJ Rhizoprionodon actutus.........................................................................

51.7.40 FRANGOHAJ Rhizoprionodon lalandei......................................................................

51.7.41 PACIFISK SKARPHAJ Rhizoprionodon longurio...........................................................

51.7.42 GRÅ SKARPHAJ Rhizoprionodon oligolinx..................................................................

51.7.43 KARIBISK SKARPHAJ Rhizoprionodon porosus............................................................

51.7.44 AUSTRALISK SKARPHAJ Rhizoprionodon taylori.........................................................

51.7.45 VITFLÄCKIG SKARPHAJ Rhizoprionodon terraenovae..................................................

51.7.46 SPADNOSHAJ Scoliodon laticaudus...........................................................................

51.7.47 VITFENAD REVHAJ Triaenodon obesus......................................................................

51.8 Hammarhajar Sphyrnidae................................................................................

51.8.1 VINGHUVAD HAMMARHAJ Eusphyra blochii...............................................................

51.8.2 STOR HAMMARHAJ Sphyrna mokarran......................................................................

51.8.3 SMÅÖGD HAMMARHAJ Sphyrna tudes.......................................................................

51.8.4 SLÄT HAMMARHAJ Sphyrna zygaena.........................................................................

51.8.5 SKYFFELHAMMARHAJ Sphyrna tiburo.......................................................................

51.8.6 SKOPHAMMARHAJ Sphyrna media............................................................................

51.8.7 KORNHUVAD HAMMARHAJ Sphyrna corona...............................................................

51.8.8 HAMMARHAJ Sphyrna lewini...................................................................................

SLUTORD...................................................................................................................

REFERENSER............................................................................................................

17

s.768 s.768 s.770 s.771 s.772 s.772 s.774 s.774 s.775 s.776 s.777 s.778 s.778 s.779 s.782 s.784 s.786 s.786 s.788 s.789 s.790 s.794 s.794 s.795 s.795 s.796 s.798 s.798 s.799 s.800 s.800 s.801 s.801 s.803 s.804 s.808 s.809 s.809 s.809 s.810 s.810 s.810 s.811 s.811 s.813 s.815 s.817 s.820 s.821 s.822 s.823 s.823 s.824 s.826 s.836

i.1 Vid Danger Point ses det illavarslande grundet Birkenhead Rock som fick HMS Birkenhead att förlisa. Vågorna bryter över grundet våldsamt och kan lätt ses på avstånd på dagen. Bild: David C. Bernvi.

i.2 Fyren Danger Point är ett riktmärke för sjöfarten. Fyren byggdes efter HMS Birkenheads förlisning. Bild: David C. Bernvi.

FÖRORD På Geyser Rock ligger det en stor bit träbråte från ett fartyg som förlist för över hundra år sedan, det är känt under namnet Prince Port. På väg från Calcutta till New York förliste hon 1885 genom att gå på grund i hård storm mot Geyser Rocks obarmhärtiga klippor. Detta hände precis hundra år innan jag föddes. Alla överlevde och tog sig i land med livbåtar. Som många andra fartyg famöst gått på grund i området har livbåtar sannolikt aldrig spelat en så avgörande roll som utmed denna notoriska kustremsa vid Danger Point. Havet utanför Danger Point utgör ett av världens farligaste farvatten, något som ett annat fartyg berättar om. HMS Birkenhead var ett brittiskt fraktfartyg som var på väg ifrån Irland (dåvarande England) utmed Sydafrikas horn 1852. Efter att lämnat brittiska trupper i Simons Town som ligger väster om Kapstaden i False Bay, på väg med ett par familjer med kurs mot Aloga Bay, öster ut och med nyligen upphämtade trupper från Simons Town, gick HMS Birkenhead på grund utanför Danger Point den 26 februari klockan 02.00 med 643 passagerare. Då det saknades tillräckligt med livbåtar beslöt man sig för att kvinnor och barn skulle få företräde till de 3 livbåtar som fanns tillgängliga för de ombordstigna. Detta förlopp blev senare känt som en händelse under benämningen "The Birkenhead Drill". Ett protokoll som innebär att kvinnor och barn går i livbåtarna före män. Den tragiska övningen skulle även tillämpas sextio år senare vid KMS Titanic:s förlisning i Nordatlanten. Historien bakom HMS Birkenhead är minst lika hjärtskärande som den dramatiska historien om KMS Titanic. HMS Birkenhead förliste på ett grund som ligger ca 3 meter under vattnet vilket är synligt ifrån klipporna vid Danger Point utanför Gansbaai. Danger Point är en fyr och ligger en bit utanför bebyggelsen Gansbaai. Nedanför fyren finns vildsinta öronbedövande vågor därtill en stupbrant klippvägg. Det är verkligen en farlig plats. Även om grundet som försatte HMS Birkenhead i en katastrof, numera känt som "Birkenhead Rock", är överskådligt från land, utgör det till havs en stor navigationssvårighet att lokalisera. Det kan likväl uppfat-

25

Dyer Island och Geyser Rock med kelpskog utmärkt i prickade fält. I Shakr Alley kan man se botten i.3 Vithajens klassiska ryggfena skär genom vattnet och påminner åskådarna om att fara finns i och patrullerande vithajar om man har tur. vattnet. Bild: David C. Bernvi.

Fågelstationen på Dyer Island. i.4 Vithajen tittar på oss och i samma ögonblick försvinner den ner under ytan. Vithajen är en mästare på att dyka upp i bakhåll och tycks vara väl medveten om oss och sin omgivning.

Bild: David C. Bernvi.

tas som en vanlig våg med vågskum. Eftersom inga klippor sticker upp ur havet vid Birkenhead Rock är det naturligtvis svårt att överblicka ute till sjöss. På natten måste grundet förefallit nästintill omöjligt att lokalisera om man inte kände området väl. Även år 1852 var dessa farvatten ett av världens vithajstätaste platser i världen. Vithajen blev efter denna tragiska händelse känd som "Tommy sharks" lokalt i Sydafrika. Britterna kallades för "Tommys". Enligt ögonvittnen angreps hundratals soldater av vithajar bland de svarta vågorna den natten och av 643 passagerare överlevde enbart 193 stycken. Bland de män som överlevde den fasansfulla simturen till land återberättas det om att passagerare vilka lät klä av sig innan de hoppa i vattnet ödesdigert föll offer för vithajen. Dessa soldater kom vithajen selektera framför de med kläder på sig. Att klä av sig skulle vara en rationell sak att göra eftersom de tunga soldatdräkterna tyngde ner männen i den hårda sjön. Den tunga soldatdräkten fick troligen många män att drunkna. De påklädda sjömännen klarade sig undan vithajs intresse betydligt bättre. Under 5 mödosamma timmars simtur som det tog för soldaterna att ta sig i land över blott 3 kilometers hav vilket skilde HMS Birkenhead från land utspelade sig många dödsbringande händelser. Människor utgör inte vithajens naturliga föda men det är mycket möjligt att uppståndelsen i havet kan ha lockat till sig hundratals vithajar från området och närliggande områden vid det tragiska tillfället. På liknande sätt som ett valkadaver skulle kunna tänkas locka till sig mängder med vithaj. I i.5 HMS Birkenhead här återskapad i dramatikens hetta av konstnären Charles Dixon. Många män misstänks ha omkommit till följd av vithajar. Det sjunkande fartyget skulle etsa sig fast i maritimt minne under ett sekel fram till Titanics undergång. Bild: Charles Dixon, The Wreck of Birkenhead 1852.

27

i.6 Dyer Island ligger i horisonten utanför stadsdelen Kleinbaai i Gansbaai.

Ett av världens mest kända områden för att skåda vithaj. Otaligt många dokumentärer har filmats vid Dyer Island och Gresyer Rock. Bild: David C. Bernvi.

detta fall utgjorde troligen de utspridda soldaterna ett lättare skrovmål för vithajarna än om en 36 tons val attraherat dem.

Händelsen resulterade troligen i att vithajarna försattes i en form av hetsfrosseri på de arma soldaterna på liknande sätt som när det finns ett stort valkadaver i dess närhet. Hur många som verkligen blev angripna vet vi dock inte. HMS Brikenhead är en tragisk händelse som etsat sitt namn på området.

Dyer Island intill Geyser Rock är ett av flera områden utmed Sydafrika som är bra för vithajbeskådning. Det finns dock många fler platser och hela kustlinjen utgörs av ett pärlband av hajangrepp som vittnen på vithajens utbredning. Totalt förekommer det just nu tre populära områden som det finns burdyksoperatörer vid vilka man kan besöka. Det som ligger närmast Kapstaden befinner sig i False Bay vid Seal Island med utgångsläge från Simons Town. Det är här vi fått se de spektakulära ytbrytningarna som visades upp på BBC Planet Earth och Discovery Channels AIR JAWS-program. Ett annat bra ställe för vithaj ligger utanför Mossel Bay, ca 30 mil öster om Kapstaden. Här finns också en ö som heter Seal Island men denna ligger betydligt närmare land än Dyer Island vid Gansbaai och Seal Island i False Bay. Det tar bara några minuter för en båt att komma ut till Seal Island i Mossel Bay. Denna ö är också betydligt mindre än det andra två öarna i False Bay och utanför Gansbaai vilka också har fengångare

28

i.7 Vithajen Carcharodon carcharias simmar vid vattenytan efter att ha fällt en sydafrikans pälssäl Arctocephalus pusillus med kapmåsar hägrandes ovanför. Kapmåsarna bekräftar att vithajen lyckats ännu en gång att döda sitt byte. Bild: David C. Bernvi.

utspridda över de klippartade landmassorna.

På alla dessa platser finns det gott om vithaj och det finns ett par till hot-spots för vithaj utmed kapkusten med pälssälkolonier. Ett par andra platser som aldrig nämns i media eller litteratur är Struis Bay och Algoa Bay. Aloga Bay utgörs av tre öar, Seal Island som vanligtvis tycks vara ett återkommande namn, Bird Island och Stag Island. Struis Bay eller Struisbaai har inga öar men utgörs av en fiskebank under namnet "Six Mile Bank" och vraket Pioneer. Die Mond vid mynningen till Kars River i Struis Bay utgör också ett bra tillhåll för vithajar. Detta sistnämnda område tycks vara mer av ett jaktområde som i första hand ur vithajens perspektiv riktar sig mot fiskar.

Vid alla tre populära hot-spots (Dyer Island, False Bay, Mossel Bay) gör vithajen ytsprång, de hoppar ibland flera meter upp hur havet. Oftast ingår det i deras jaktteknik men det förekommer även ytbrytningar där vithaj hoppar upp ur havet utan någon klar anledning. Vi kallar dem naturliga ytbrytningar. Detta kan även ske i närheten av våra båtar och det har hänt att vithajar även hoppat in i båtar. En gång var jag med om en mycket stor vithaj som hoppade in på båten...

Den 8 juli 2009 kommer jag aldrig glömma. Den bilden jag fick inetsad i mitt huvud kommer alltid att finnas kvar. Jag var ute

29

i.8 Vithajen är en enorm rovfisk som oftast visar sin dominans inte bara för andra hajar men även för oss mänskliga åskådare på båten. Vithajen tycks ha en god medvetenhet om att vi beskådar den från ytan baserat på dess inspekterande av oss där oftast ögonkontakt uppnås mellan haj och människa.

Bild: David C. Bernvi.

med Chris Fallows båt i False Bay och vi hade haft rätt så mycket otur med hajarna denna dag. De ville liksom inte göra ytsprång efter vår attrapp som drogs efter båten och tillslut fick vi ge oss med våra försök. Men vi fick i vilket fall se några naturliga jaktsprång av ett par vithajar på avstånd efter pälssälar.

Hursomhelst ankrade vi båten för att slänga i hajburen och efter en kort stund hade vi några vithajar på 3 till 3,5 meter som cirklade kring vårt tonfiskbete och attrapp. Några burdykare gick ner i hajburen och därefter var det sedan en rätt långsam dag med långa väntetider mellan hajarna. Vi fick vänta i kanske 20 minuter innan en eller två hajar dök upp. Då klockan börjat närma sig kring ett eller halv två dök en haj upp vi aldrig sett innan. Oftast simmar vithajarna i flera dagar eller veckor fram till våra beten.

Det är lätt att känna igen varje individ efter ett tag. Och man lär

30

i.9 Vithajen använder sig av bakhåll och överrumplar sitt bytesdjur. Beteendet bygger upp vithajens karaktär tydligt då vi möter den på båten och i vattnet. Ena stunden finns hajen där och i nästa stund är en helt borta för att plötsligt dyka upp i det mest ovetande ögonblicket. Bild: David C. Bernvi.

sig att känna igenom dem väl. Det var en stor vithaj på 3,8 meter.

Nästan 4 meter alltså, möjligen vägde den närmare 1 000 kg. Man såg att denna vithaj var listig och erfaren för hon dök upp och tog nästan betet på första försöket. Sedan försvann hon i flera minuter. Vad som skulle hända sedan trodde jag aldrig skulle vara möjligt. Grannbåten, Rob Lawrance båt, började dra en attrapp hundra meter ifrån oss och alla fokuserade på attrappen en bit bort som vi trodde skulle locka till sig en vithaj i vilket ögonblick som helst genom ett magnifikt ytsprång. Alla blickade spänt över havshorisonten hundra meter bort.

Plötsligt från ingenstans hör jag ett kraftigt plask vid sidan av båten bredvid hajburen. Jag vrider blicken ifrån sökaren i kameran och allting sker nu i slow-motion. Följande förlopp känns som om flera minuter. Minna sinnen ingår en annan tidsuppfattning.

Vithajen som vi just sett i vattnet för kanske 20 minuter sedan står i jämnhöjd med mitt huvud en meter ifrån mitt ansikte och den rör sig rakt emot mig. Min första tanke när jag ser hajen är

31

i. 10 Pälssälkolonierna gör ditt avtryck på öarna utanför Kapstaden. Här ser vi varför vithajen lockas till dessa områden. Bild: David C. Bernvi.

att fotografera och under tiden som jag trycker på avtryckaren, dyker nästa tanke upp för mina händer stannar vid bröstet och kameran söker sig inte mot ansiktet längre. Istället börjar jag tänka att jag tar ett steg eller två bakåt i samma stund som vithajen faller emot mig närmare och närmare. Mina knän böjer sig instinktivt istället för att ta steg, som om jag reflexmässigt förbereder mig på att möta den annalkande nosen på vithajen. Hajens mun är stängd och en tydlig triangulär tand från överkäkens främre del sticker ut och fångar mitt blickfokus. Hajen är så nära mig att jag kan se de särraterade kanterna på flera vita tänder delvis gömda i vithajens mungipa. Jag ser hajens ögon. Hur stjärtfenan hänger i luften och slår från höger och sedan mot vänster i en bråkdel av en sekund. Nu här i efterhand inser jag att det här sker under millisekunder. Min tanke är "var ska jag ta vägen?".

Samtidigt rycker en person från besättningen bort två personer i jackorna ner på däck under det hjärtslagna ögonblicket. En annan kille är bara centermeter ifrån vithajen men han står på knä med

32

sin kamera siktad mot attrappen 100 meter bort vilken dras av den andra båten. Vithajens huvud svävar ovan hans huvud. Han rör sakta sitt huvud mot hajens mun. Min andra tanke är att jag ska försöka ta mig in mellan förarrummet och babordssidans reling bakom mig. Men jag förstår på blott en millisekund att jag inte hinner. Antingen måste jag försöka hoppa överbord bakåt eller möta hajens huvud och sedan hoppa över bord. För vithajen kommer med all säkerhet krossa mig och jag tror jag ska möta mitt slut. Mitt i allt detta vrider hajen sitt huvud något mot vänster och neråt. BOOM! Vithajens nos slår in över relingen så att munnens öppning avgränsar hajens hopp för det avstånd vithajens kropp sträcker sig in ombord. Hajen slår i båtens reling hårt och tynger ned båten i styrbords slagsida. Vithajen faller i ett plask och sätter båten i väldig gungning.

Vithajen knockas som i en boxningsmatch. Det såg ut att göra väldigt ont hos vithajen då den samtidigt som den dunsar i båten glider ner hastigt i det väldiga plasket. Vithajen försvinner ner överbord istället för ombord rakt på mig! Lyckligtvis skadas ingen människa. Håren i min nacke och över min kroppen står upp. Jag har överlevt en trafikolycka ute till havs med en stor vithaj Carcharoi.11 Sälattrappen vi använder för att don carcharias! locka upp vithajen till ytsprång 15 meter bakom båten. Bild: David C. Bernvi.

Under denna sekund som detta händer höll alla ombord andan bokstavligen. Den andlösa tystheten rådde ombord. Alla andades in för att följas av tystnad med andan i halsen tills när vithajen föll i vattnet igen. Detta bröt den andlösa tystnaden med ett väldigt brakande plask i havet. Tiden kom tillbaka igen. Min kameralins vättes av saltvatten från vithajen då den bröt upp ur havet. Mina våta kläder vittnar om hur skarpt läget var. Och när jag väl tar

33

fotot är det på ett väldigt skumplask i oskärpa utan någon haj.

Ingen lyckas ta bilden på hajen. Alla är i chock! Ingen säger något på ett par sekunder. Sedan säger jag "It was almost in the boat!".

Jag uttryckte detta i någon blandning av rädsla och glädje.

Jag kände på mina knän. Mina ben skakade, jag var i chocktillstånd, knäsvag.

"That was the best breach ever!" Skrek jag sedan euforiskt. Därefter kom alla till insikt med stort glädjande "WOOOW!" Folk ombord började skutta runt och utropa diverse olika glädjerop från olika nationaliteter. Vi hade just upplevt något som få får se. En naturlig ytbrytning utan stimulerande byte och dessutom en armslängd ifrån mig personligen. Händelser som dessa får mig ibland att tänka irrationellt. De får mig att tro på ödet.

Bilden av en vithaj hängdes mitt i luften rakt framför mig kommer jag aldrig glömma. Att ha en så stor vithaj nära och dessutom i luften är det få som någonsin får uppleva om någon hittills. Jag kommer alltid komma ihåg vithajens blöta skinn med kontrast mellan svart ovansida och vit undersida mitt i luften. Dess färgteckning över nos och huvud. Dess livliga gälspringor. Blotta tanken den bilden skapar ger mig rysningar än idag, flera år efter händelsen. Varje gång jag läser detta.

Det här är min skildring av vithajen i Sydafrika där jag under 6 års tid samlat på mig diverse olika upplevelser med vithajen. I denna monografi berättar jag om vithajen Carcharodon carcharias. Man kan använda denna text som en referens eller förberedelse inför en resa till Sydafrika. Kanske som ren nöjesläsning rörande just ämnet vithaj i stort. Framförallt för vithajen i Sydafrika och hur historien om sportfiske på vithaj idag övergått till burdykning med vithaj. Vithajen är troligen världens mest väldokumenterade hajart. Den har oftast fått stå som representant för alla världens hajar då vi just tänker på hajar. Vithajen är som många andra hajarter en utrotningshotad art, inte minst på grund av hajfenfisket men även på grund av en lång barbarisk historia av sportfiske. På senare år påminns vi ständigt av ett smärtfyllt hajfenfiske genom långrev. Utöver detta blir vithajen även infångad genom bifångst samt i hajnät utmed natalkusten i Sydafrika. Hoten mot vithajen är många men det största hotet utgörs

34

i.12 Miljöerna är fantastiska, här ser vi soluppgången vid Seal Island i False Bay med Godahoppsuddens bergskedja, Hotten-Totten Bergen i bakgrunden. Bild: David C. Bernvi.

i.13 De sydafrikanska pälssälarna samlas i aggregationer utanför öarna för att bilda en mur mot faror. I denna naturliga mur finns det alltid någon som håller utkik vilket gör bakhållsangrepp omöjliga.

Bild: David C. Bernvi.

35

i.14

i.16

i.15

i.17 i.14 Undersidan sillhaj Lamna nasus som är en representant av vithajens förfäder. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948. i.15 Undersidan makrillhaj Isurus oxyrinchus som är en representant av vithajens avkomlingar. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948.

i.16 Undersidan vithaj Carcharodon carcharias.

Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948.

i.17 Neurokranium och käkar Carcharodon carcharias. Illustration: David C. Bernvi, modifierad efter Gottfried, et al. 1996. i.18 Approximativ naturlig storlek av fjärde tanden i över och underkäke hos vithaj Carcharodon carcharias.

Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948.

36

i.18

i.19

i.20

i.21 i.19 Adult vithaj Carcharodon carcharias helkropp med illustrerade hudtänder vid stjärtfenan. Hudtänderna är 0,25 mm i verkligheten. Illustration: David C. Bernvi, hudtänder från Bigelow & Schroeder, 1948.

i.20 Tänder hos adult vithaj Carcharodon carcharias. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948. i.21 Tänder hos juvenil vithaj Carcharodon carcharias 1,8 meter lång. Illustration: Bigelow & Schroeder, 1948.

37

av skräckjournalisten som med stigmatisering nästan en gång i tiden var på väg att utrota arten för evigt.

Det är vithajens stigmatisering som särskiljer den ifrån andra hajar med en historia full av frekventa konflikter av ökänd karaktär. Historiska konflikter som manifesterat sig i from av fasansfulla hajangrepp.

De flesta hajar blir inte större än en lax vid vuxen ålder, det vill säga ca 90-150 cm. När en vithaj föds är den mellan 120-150 cm lång. Just den storleken som majoriteten av världens övriga hajar uppnår vid vuxen ålder. Mystik, ignorans och faktoider omger vithajen och jag ska försöka klarlägga dessa villfarelser. Jag överblickar vithajforskningen som pågår idag för att på detta sätt diskutera grundläggande delar av vithajens biologi. Biologiska ämnen som rör parning och födsel, vilket vi faktiskt inte alls vet mycket om ämnar jag genomlysa. Jag vill också nämna att vid tidpunkten jag producerar denna bok är jag i skedet av att ta ut min kandidatexamen vid Stockholms universitet i biologi. Jag har byggt upp kunskap om vithajen för att beskriva många av dess biologiska fenomen, en del kunspaer är baserade på egna erfarenheter upplevda under åren. Jag skriver i jag-form när jag tar upp egna erfarenheter och åsikter. Ett omfattande referensverk finns presenterat i denna bok rörande allmänt vedertagen vetenskap och kunskap som förekommer i litteraturen. Jag har också rest världen runt för att träffa personer som varit avgörande vid framtagningen av denna bok. En del kapitel utgör helt nya sektioner av vithajens historia aldrig tidigare berättade, t. ex. rörande fridlysningen av vithajen i Sydafrika. Med detta nämnda till min hjälp vill jag beskriva vithajen. Detta verk är den första svenska monografin på ämnet vithajen Carcharodon carcharias.

Varje år som jag talar med svenska turister i Sydafrika upptäckter jag hur lättade och upplivade svenskar blir av att får se vithajen.

Oftast handlar det om en livsönskan om att få se detta både mycket välkända och ökända djur. En av världens största fiskarter liksom hajarter, för att inte tala om predatorer. Många är medvetna om att vithajen inte är det monster vilket den ofta gestaltas som i medier, framförallt efter filmen HAJEN under 70- och 80-talen.

38

i. 22 Vithajens jaktmål utgörs av unga oerfarana pälssälar som slutat dia och börjat lära sig att jaga. Dessa unga pälssälar är lätta byten för vithajen då de inte känner till vilka faror som lurar utanför ön. Bild: David C. Bernvi.

Ekoturisterna upptäcker snart efter de fått se den enorma rovhajen att den är mycket mer komplex än vad de förväntat sig. Vithajen är mer försiktig än vad de väntat sig. Många av de personer som jag möter i Sydafrika blir exalterade av någon form och vill genast beträda vattnet såvida de inte blivit sjösjuka. De väldiga oceandyningarna som sätter sin urkraft mot Sydafrikas vrakkyrkogård har en tendens att orsaka grov sjösjuka även för den med sjöben.

Utanför Sydafrikas södra spets finner vi några av de mest tillgängliga platserna för att beskåda mycket vithaj. När jag benämner "mycket vithaj" menar jag att man har möjlighet att komma nära inpå arten, att dagligen få chansen att se vithaj, med flera individer vid båten under samma utfärd. Det vanligaste stället som många får möjlighet att besöka är Gansbaai, ett mindre kustsamhälle ca 3 mil öster om Kapstaden. Gansbaai utgörs av flera mindre bebyggelser. Några är kåkbyar andra är villaområden.

39

i. 23 De typiska klipporna och kelpen med inkommande oceanvågor karaktäriserar området där vi finner vithajen i Sydafrika. Bild: David C. Bernvi.

Hela området präglas av historiska epoker från fiske och hajskådning. Där själva båtarna ligger uppradade för vithajdyk ligger i ett område som kallas för Kleinbaai. Precis som namnet antyder betyder Kleinbaai ”liten bukt”. Gansbaai och Kleinbaai är ord som utgår under språket Afrikaans, en form av Sydafrikansk holländska som utvecklats av holländska nybyggare ett par hundra år sedan. Boerna (bonde) kallades de och detta folk byggde upp samhällen utmed Afrikas spets. Totalt förekommer det 27 nationella språk i Sydafrika. Den Sydafrikanska kulturen är därmed högst mångkulturell.

Eftersom många av de lokala namnen härstammar från Holland är det därför lätt för oss svenskar att orientera oss efter de lokala vägskyltarna och till och med i det lokala vardagsspråket afrikaans. Vanligtvis används dock engelska till vardags för att man inte

40

ska avvisa någon av misstag. I Gansbaai används båda språken flitigt och vägskyltarna har alla namn på både engelska och afrikaans utöver hela Västra Kapprovinsen.

Kleinbaai utgörs av ett villaområde där en lantlig väg sträcker sig ner mot den klippiga bukten. Där nere står det ett tiotal stora motorbåtar över en stor grusplan på trailers. En gjuten betongplattform sträcker sig från vägen ner i vattnet. Utanför slår sig vågorna vita igenom de vassa brunfärgade klipporna. De bruna klipporna dyker upp lite här och var i det skumbelagda vattnet. Dessa klippor är skymda bland mörkbrun kelp och det är bara skepparna som kan varje klippa utantill. Kelpen ligger kors och tvärs över nergången till rampen där båtarna körs upp och ner. Eftersom detta är en av världens stormigaste farvatten flyter det ständigt omkring meterlånga kelpbitar i vattnet. Något som också klär hela kustremsans stränder. Kelpskogen är ett tecken på att dessa vatten är fyllda av liv. Vattnet är också kristallklart i den lilla nedfarten där man kör ner de stora båtarna med en femtio år gammal traktor. När man kommer längre ut är vattnet mer grönfärgat.

Havet är fyllt med fytoplankton, alger som utgör basen för hela världens ekosystem. Till detta varierar vattensikten beroende på årstid, ebb och flod samt vind.

Det är spektakulärt att få se 10-meters långa båtar eller större båtar köras ner i vattnet på en traktor. Traktorn från 50-talet kontrasterar de supermoderna båtmotorerna medan båtarna körs ner i det mycket grunda vattnet. Man ser sandbottnen. Vågorna kommer in över klipporna några meter längre ut i den kraft som krävs för att man ska höra havets väldighet. Varje skeppare måste hålla ett öga både på vind och tidvatten då de planerar en exit ur Kleinbaai eller inträde till Kleinbaai, något som kan vara minst lika svårt om inte svårare då väderförhållanden ständigt förändras snabbt. Det är denna bit av utfärden som är mest riskfylld, något som få av resenärerna lägger märke till då de planerar att få möta den ökända vithajen ca 8,5 km ut vid Dyer Island och den pälssälbeklädda holmen Geyser Rock. Vädret kan en solig dag utan ett moln på himmeln snabbt vända om till skurar som kommer i häftiga omgångar. Oftast är skurarna kraftiga och varar i 20 minuter och man kan se dem på avstånd då de kommer in över hav och land. Vädret är mycket oförutsägbart och den ena dagen

41

i.24 Kleinbaais hamn i Gansbaai, båtarna ställs upp på mark efter varje utfärd eftersom vädret kan förändras kraftigt. Det är därför enklare att ställa båtarna på land än att riskera dem i hamn.

Bild: David C. Bernvi.

kan medföra stiltje medan den andra dagen ställer till med dramatisk orkan med 10-meters höga vågor.

Området utanför Kleinbaai har efter sina hajar fått namnet Shark Bay. Vita sandstränder sträcker sig utmed kustremsan och det ser mycket tilltalande ut. Framförallt under den Sydafrikanska sommaren. Det är dock få av invånarna som beträder vattnet. Detta har att göra med att de vithajar som stannar kvar i området vid Gansbaai under den sydafrikanska sommaren faktiskt simmar in mot land och lämnar de välkända öarna Dyer Island och Geyser Rock för närheten av stränderna. Vithajarna simmar in mot grundare vatten för att jaga benfisk och mindre hajar. De är honhajarna som stannar, hanarna simmar iväg. De finns olika hypoteser om varför vithajarna gör detta men fenomenet förekommer utmed hela den Sydafrika kusten, det är inget endemiskt fenomen för Shark Bay vid Gansbaai. På grund av detta fenomen kommer även vithajarna i kontakt med vattenbrukare under sommaren, vilket kan leda till hajangrepp.

Under den Sydafrikanska sommaren som alltså är svensk vinter försvinner de flesta vithajarna från området och det blir svårare att upptäcka. De vithajar man ser, rör sig dock inte vid ön (Dyer Island) under sommaren, utan vid stränderna eller försvinner ut till havs, kanske så långt bort som Australien. Under 2011 fick man dock se vithajar under vintern vid området kring stränderna och under sommaren aggregerade vithajen vid Dyer Island. Ingen vet varför det var på detta sätt, av okänd anledning valde vithajarna att göra tvärtom just det året.

Under vinter brukar hajbåtarna lägga sig vid Dyer Island och under sommaren vid Shark Bay:s strand ca 100 meter ifrån vågbrytningarna. Vithajarna patrullerar längst strandkanten under sommaren och båtarna lurar ut dem via chum, en blandning av fiskleverolja och tonfiskrens. Man använder inte blod som många tror för att locka vithajar utan fiskleverolja i första hand.

Blod är något som användes under burdykens tidigare dagarna, framförallt utför södra Australien då det fanns vithaj där i större omfattning. På den tiden använde man hästkött och slaktavfall.

44

Det visade sig snart att tonfisk var betydligt mer attraktivt för vithajen. Blod attraherar inte hajarna lika bra som fiskleveroljan.

Vid Dyer Island och Geyser Rock gör man precis på samma sätt under vintern som under sommaren. Man kan oftast se hur strömmen för med sig chum av fiskleverolja från båtarna långt bortom horisontens vidder. Vintern för med sig bättre siktförhållanden och fler antal observationer av vithaj. Vithajarna tenderar att jaga de unga Sydafrika pälssälarna vilka precis blivit stora nog för att ge sig ut och jaga fisk. Det är dessa oerfarna pälssälar som är ca 1-1,5 meter långa vithajen söker upp vid ön. De utgör ett perfekt byte då de är välgödda och innehåller mycket späck. Närmare hälften av deras kroppsvikt utgörs faktiskt av späck! Geyser Rock är klädd med närmare 60-70 000 pälssälar. När man närmar sig området stinker det som fårskit och pälssälarna skapar läten som faktiskt också påminner om får då de alstrar klassiskt men något grövre "bä---bäääÄÄÄ---bäää-ljud". Deras massiva mängd över den lilla ön som kanske är 300 meter lång gör det hela till ett häftigt spektakel att bevittna. Tvärsöver den lilla pälssälbelagda ön ligger den större ön, Dyer Island. Det är denna ö som vi pratar om när vi nämner detta område. I själva verket utgör Dyer Island en plats för fågelbon. Förr var detta en plats för sydafrikanska pingviner, idag återstår ett fåtal pingviner på ön. En gång i tiden hämtade man fågelspillning från Dyer Island för att sälja det som gödsel. Fågelspillningen som man kallade "guano" var populär på grund av dess höga kvävehalt. Då man forslade bort guano från ön har detta medfört svårigheter för pingvinerna att bygga sina bon och varje år blir de färre och färre pingviner i dramatisk takt kvar på Dyer Island. Tyvärr är de troligen utdöda på ön när du läser detta trots att man satsat på att bygga artificiella bon på olika platser över Dyer Island.

Emellan Geyser Rock med alla sina tusentals pälssälar och Dyer Island finns ett smalt sund om 5-50 meter brett som kallas för Shark Alley. I Shark Alley kan vi se vithajar från båten patrullera efter oerfarna unga pälssälar som vithajarna anfaller i bakhåll. Oftast simmar dock vithajarna bort då vi styr igenom Shark Alley.

Det är ganska grunt på sina håll, ca 7-10 meter så det är möjligt att se ned till botten åtminstone under juni och juli då det är vinter i området och siktförhållandena är som bäst. Jag har kunnat

45

se patrullerande vithajar under vår båt. En mäktig och hisnande upplevelse eftersom vattnet är grunt och man kan se botten tydligt med vithajen svävandes ovan i sin fulla präktighet. Algblomningen är förhållandevis låg under vinterperioden men de kraftfulla vinterstormarna tenderar att röra upp vattnet vilket i sin tur leder till sämre siktförhållanden. Ur vithajens synpunkt bidrar de dåliga siktförhållandena till goda jaktmakter. Pälssälarna får det svårt att upptäcka vithajen.

Nu när du fått en introduktion om vithajen i Sydafrika tänkte jag gå vidare med att introducera hur vithajen fungerar och hur den kommit till att existera som egen art sedan omkring 4-5 miljoner år sedan. Välkommen till en faktaspäckad läsning fylld med fascination!

i. 25 Käkarna efter en fångad vithaj. Det är tydligt att Västra Kapprovinsen i Sydafrika är präglad av vithajen. Inne på ett lokalt museum hänger käkarna efter en stor vithaj som fångats vid Gansbaai. Sedan 1991 är vithajen fridlyst i Sydafrika. Sydafrika var först i världen med att fridlysa vithajen.

Bild: David C. Bernvi.

46

ACKNOWLEDGEMENTS People whom like or even love sharks are usually none-Swedish. It would be a pity to forget about you unconditionally dedication especially for the great white sharks when writing this book. Also a bit unthankful to write the acknowledgements in Swedish, hence this is in English. Acknowledgements to the following persons are to this edition the least I can do. Firstly I would like to thank Nan Rice, secretary at the Dolphin Action Protection Group in South Africa for giving me insight on the process of having the white shark a protected species in 1991. It was also a very inspirational visit on the subject of marine conservation. I think I learned one and another smart thing regarding trying to save endangered animals. Indeed, I'm very thankful to many South Africans since I have came to spend much of my time with the white sharks in South Africa. I'm especially thankful for past collaboration with Marine Dynamics in Gansbaai and the friendly staff at the Great White House in Kleinbaai, a place I have spend many hours at while waiting to go shark watching around Dyer Island.

A special thank you to Randall Jacobs who showed me the real South Africa, townships and the people living by the sea, while driving me about the Western Cape. I'm also very thankful for the help and dedication from Monique and Chris Fallows as well as for Rob Lawrance and Karen Lawrance in False Bay. Those people are in my opinion the best operators to go cage diving and shark watching with in South Africa. Nevertheless, a special thank you to the guys at Mossel Bay for showing me the very active white sharks and thank you to Craig and Jytte Ferriera whom when I was merely 8 years of age took their time answering my letters I sent to the White Shark Research Institute. This was in the early days and I had a lot of questions.

I would also like to give a big thank you to Sonja Fordham when at Shark Alliance who helped me make Swedish shark policy a reality. In a similar manner I thank Rob Stewart and his companion Tyler MacLeod who I spend some intense planning with during the Sharkwater release in Sweden.

Some other people have also been part of this edition or been important for the process in some way or the other as follows: Dr. Alessandro De Maddalena, Michael C. Scholl, Mike Parry, Jim Bourdon, R. Aidan Martin, Ralph Collier, Gordon Hubbell, Samuel H. Gruber, Andy Murch, Pat M. Hathaway, John Yeld, Jen Fuggle and Adam Baugh. Institutions being helpful for this book are the Swedish Museum of Natural History in Stockholm, American Museum of Natural History in New York, Gordon Hubbell Collection in Florida and KwaZulu-Natal Sharks Board in Durban.

In Sweden I would like to thank all of you who made it to South Africa to see the white shark with you own eyes while I hade the opportunity to tell the story of the famous Carcharodon carcharias.

But I also have to thank my father and mother and my son for the time sharks stole. Furthermore, I would like to thank Fredrik Sundström, Ludvig och Sofia Åström Paulsson, Leif Jonsson, Sven O. Kullander, Anders Salesjö, Petter Bjerke, Kaidi Jäderholm, Kajanee Veepere, Klas Wallin, Kicki Hägervik-Ohlson, Annika Strömberg and Lars-Christer Carlsson. This first edition would not been printed without financial support from Fjärilshuset in Haga/ Haga Ocean and the support of last but not least Mikael Odell.

Thank you all! And for those names I forgot whom I should have mentioned, sorry but let me know for the next edition!

David C. Bernvi, 2014-10-14, Stockholm, Sweden

47

VITHAJENS BIOLOGI AVSNITT I

Vithajen är en snabb haj som tillsammans med makrillhajen Isurus oxyrinchus utgör de två med högaktiva hajarterna som existerar idag. Vithajen kan uppnå hastighet på 50 km/h. Ovan gör en vithaj en snabb rush genom ytvattnet. Bild: David C. Bernvi.

Bakhållangrepp är en förmåga vithajen bemästrar utmärkt. Genom ett bakhåll behöver vithajen inte lägga energi på att utmäta sig mot sitt bytesdjur. Istället angriper den sitt byte i det fördolda, oftast underifrån eller bakifrån. Vithajen orsakar cirkulationssvikt, detta sker genom ett dödsbett som ovan eller genom att öppna ett stort sår alternativt genom amputation i ett kvickt nafs. Vithajen återkommer när bytet är utarmat och försvagat för att döda och äta upp det. Bild: David C. Bernvi.

Kapitel 1 VITHAJENS BETEENDE Vithajen är en ögonskådare. Under ett burdyk kommer du märka att vithajen tenderar att dyka upp när du inte ser den.

Dessa hajar är experter på att se var du vänder ditt huvud. En gång när jag burdök kom en vithaj upp ur djupet känd under namnet "Nemo". Nemo är en ganska känd vithaj vid Dyer Island eftersom det är lätt att identifiera Nemo. Hos denna vithaj är den ena bröstfenan avkapad och halva första ryggfenan är halv, även den avkapad. Kroppen är belastad med revor och bitmärken från pälssälar och andra vithajar. Jag skulle tro att denna vithaj är en mycket djärv individ som många gånger hamnat i konflikt med andra vithajar. När Nemo dök upp fick vi båda syn på varandra över ett avstånd om kanske fem meter. Då Nemo närmade sig kanten av buren där jag stod var det uppenbart att vi hade ögonkontakt. Något som kommer bli uppenbart för dig som dyker i bur med vithajen är att ögonen inte alls är helt svarta. I det ökända svarta ögat finne ett skimmer av blått format i en vacker cirkel. Detta är vithajens lins. Det blåa ljuset reflekteras ut ur vithajens öga. Snart stod Nemo som stilla i vattnet bara centimeter ifrån mitt ansikte och kollade på mig genom burfönstret med sina havsblåa ögon. Den stora vithajens nos siktade på mig. De små porerna över nosen blev uppenbara.

Jag kände hur min puls steg. Mina hjärtslag ökade troligen Nemos intresse för dykaren i buren framför honom. Till slut var den enorma vithajen Nemo tvungen att simma vidare. Extremt nära buren. Mina lungor krävde luft.

För att förstå lite mer om vad vithajen är och hur den fungerar både i det Sydafrikanska samhället och som en del av ekosystemet kan det vara på sin plats att först och främst introducera denna välskapta djurart biologiskt och ge dig ett par perspektiv inom dess naturhistoria. Detta gör jag genom att gå igenom vithajens beteende till och börja med. I fallet med vithajen Nemo skedde två typer av beteenden som är väldigt vanliga hos denna

51

art. Det första bestod av något som kallas för "nosning" som du kan läsa vidare om i detta kapitel. Ett beteende som uppkommer då vithajen använder de Lorenzinska ampullerna för att lokalisera eller undersöka ett objekt. I detta fall en människa (mig själv). Vithajen kan känna av pulsen om den är mycket nära ett djur. I detta fall befann sig vithajen centimeter ifrån mitt hjärta vilket troligen var anledningen till att Nemo stannade kvar så länge framför mig. Som om man skulle kunna tro att ett annalkande anfall väntade genom burfönstret. Något som givetvis inte skedde eller skulle kunna ske på grund av beteenden som vithajen har nedärvt under miljontals år av evolution. Ett komplext beteende präglat av försiktighet och vaksamhet. Det andra beteendet som Nemo uppvisade var "visuell inspektion". Ett beteende som vithajen använder på flera sätt. Den ställer ena ögat oftast mycket nära ett objekt som en människa eller en hajbur eller en annan vithaj och inspekterar visuellt detaljerna. Oftast sker detta beteende centimeter eller decimeter ifrån det observerade objektet. Två vithajar möts ibland i ett beteende känt som "omvänt parallellsimmande" eller "parallellsimmande" där vithajarna inspekterar varandra ibland bara centermeter ifrån varandra. En hissnande kan upplevas då man burdyker för att möta en 4 meter lång vithaj vilken observerar varje detalj i ditt ansikte som med en lupp. Detta är dock troligen ett sätt för vithajen att identifiera och komma ihåg olika individer eller objekt som den stöter på i sitt habitat. I det flesta fall mestadels visuellt hämmas på grund av dålig sikt i vattenmassan.

Att vithajen har ett komplext beteende är för många känt. Och för de allra flesta fullständigt okänt. Vithajen är den enda hajen som medvetet sticker huvudet ovanför vattenytan regelbundet för att inspektera sin omgivning. Det är också känt att vithajen kan angripa andra vithajar av ren aggressivitet vilket kan orsaka bitmärken över kroppen och ibland kan skadorna orsakade av andra artfränder leda till döden. Det är också möjligt att vithajen kan kannibaliserar på mindre individer men verifierbara uppgifter om detta saknas. Oftast ser vi individer med halvcirkelformade ärr utmed svanken eller huvudpartiet. Dessa kan ha uppkommit i rivalitetstvister då vithajar kommit för nära inpå varandra exempelvis under tiden flera vithajar förtär en död val.

52

Vithajen uppvisar olika personligheter. En del är blyga, andra är våghalsiga och somliga mycket försiktiga men luriga. Det är sällan man ser en vithaj som är aggressiv. Istället glider vithajen anspråkslöst långsamt genom vattnet likt ett flygplan medan den nyfiket observerar. Illustration: Kaidi Jäderholm.

Ett valkadaver har en tendens att locka till sig flera vithajar om kadavret förekommer i ett område med hög vithajstäthet. Även om populationen i förhållande till de relativt större populationerna vi finner i Sydafrika, Australien, Kalifornien och Nya Zealand, betydligt är mindre. Utanför östra USA förekommer det också vithaj men flera år av sportfiske har nästintill raderat arten från dess plats i havet där. Däremot har man chans att få se vithaj om man lyckas stöta på en flytande val utmed USA:s östkust någonstans från Mexikanska Golfen upp till New York State.

När det gäller bitmärken som förekommer på de flesta vithajar kan det också finnas en annan komplex natur bakom deras exi-

53

Möte med vithajen bakom burgaller är en hisnande upplevelse. Bland det första man upptäcker är att vithajen uppvisar ett socialt beteende gentemot andra vithajar.

Bild: Ludvig och Sofia Åström Paulsson.

stens. Det är också mycket möjligt att dessa bitmärken uppträder under parningsliknande förhållanden, då vithajarna förmodas bita tag i varandra. När det gäller andra hajarter vet vi att hanen biter tag i honans bröstfenor eller gälparti och huvudparti för att genomföra kopulation. De bitmärken som vi ser många gånger på de större honorna kan därför vara ett resultat av tidigare försök relaterat till parning eller i själva verket tecken på kopulation. Dessa bett kallas för Kärleksbett.

Då vithajens tänder kan nå 4-5 cm i längd är även honornas hud mycket tjockare och även extra tjock kring huvudet. I själva verket just omkring 5 cm i tjocklek som om det var ett magiskt nummer för arten i sig gällande hudtjocklek. Jag har dock själv noterat att vithajens nära släkting sillhajen Lamna nasus även den har tjockare hud i just områden kring huvud och bröstfenor. Tjockleken hos sillhajen motsvarar 2,5-3 cm vilket är den maximala längden sillhajens tänder kan uppnå.

Vithajen uppvisar också ett gruppbeteende där honor är dominanta över hanar. Större vithajar är dominanta över mindre vithajar. Om en ny vithaj beträder ett område är denna underställd befintliga vithajar. Då det finns en födokälla tenderar vithajar att behöva mer utrymme. Om en vithaj beträder en annan vithajs utrymme kan det resultera i varningsbett eller främst i olika former av hotfulla beteenden. Dessa hotbeteenden förekommer även hos andra hajarter. Ett vanligt hotbeteende som vithajar uppvisar då den är irriterad eller signalerar dominans är en form av käkreflex. Dessa pulserande käkreflexer kallas för "gapning" och innebär att hajen öppnar och stänger munnen upprepade gånger varefter vart annat. Detta kan även förekomma då hajen reser sitt huvud ovanför vattenytan och beskådar åskådare på hajbåtarna. Beteendet kallas då "luftgapning" eller "RAG". På engelska står RAG för Repetive Arial Gaping.

Om vithajen är mycket irriterad kan den även exponera överkäkes tandkött och därefter inleda ett angrepp eller rusa fram till dess motståndare samt knuffas eller tackla med sina bröstfenor.

Knuffar förekommer relativt ofta mot dykare då dessa omedvetet stött på vithajen utan att den angripit dem inom vedertagna

56

termer. Det är inte ovanligt att rapporter om fall där vithajen bara nuddar eller knuffar en person uppmärksammas i media eftersom dessa möten med enkelhet vinklas om till sensationalistiska "hajattacker". Vithajen angriper inte alltid i den mening att dykare skadas genom en amputation eller genom att dykaren kommer i kontakt med hajens tänder vilket skulle leda till att stora skärsår öppnas. Istället kan dykaren komma i kontakt med vithajen genom att hajen knuffas eller tacklar personen i fråga med fenor och nos, vilket förmodligen inte skadade vederbörande alls. Om i viss mån, möjligen psykologiskt. I tidningen kan vi sedan läsa om "hajattacken". Möten som dessa mellan dykare och vithaj har otroligt laddade värden för media. Det exploateras osunt.

Ett annat vanligt hotbeteende är stelt simmande med nedvända bröstfenor som pekar mer eller mindre rakt ner. Något som en dykare i dåliga siktförhållanden inte kan upptäcka visuellt.

Hajen kan då även cirkla runt mycket närgånget och snabbt försvinna ut i periferin för att sedan återkomma till nästintill handavstånd. På detta sätt signalerar vithajen att den vill ha mer utrymme eller kommer angripa i ren frustration om man inte avlägsnar sig från platsen omgående. Troligen gör inte vithajen detta för att den är hungrig utan snarast på grund av att den känner sig osäker och rädd. Det är fullt möjligt att fridyka med vithaj och skrämma iväg dem om man kan läsa vithajens beteenden. Detta förutsätter att man dyker i rätt siktförhållanden.

Vithajen ser sig alltså inte som herren på täppan utan är väldigt försiktig och troligen rädd för dykare då just dykaren utgör ett okänt orosmoment. För en vithaj är en dykare ett okänt fenomen. Det är också vanligt att sjölejon eller pälssälar jagar bort vithajar, något som indikerar vithajens sårbarhet.

Vithajar bildar inte stim men däremot mindre grupper som förflyttar sig tillsammans i 2-6 individer. Stimbildning är något som förekommer hos flera hajarter och många fiskarter men inte hos vithajen så vitt man definiera. Sociala strukturer bildas alltid då det förekommer två eller fler vithajar i ett område, det bildas dominanshierarkier och det är vanligt att man kan uppfatta någon form av grupper eller aggregationer som rör sig till-

57

1.1 Vithajen vanligaste beteende är troligen visuell inspektion. Detta kan ske i samband med burdyk då vithajen långsamt och vaksamt närmar sig olika objekt, t. ex. personer som sitter i hajburen.

Bild: David C. Bernvi.

1.23 Ytnärmning är ett annat ytbeteende då vithajen simmar med båda ögonen ovan vattenytan ett längre avstånd på några meter. Vanligt beteende i samband med att ett byte äts upp. Här ser vi dock en juvenil vithaj från Kalifornien som observerar fotografen i en båt. Notera att ögat är pressat utåt vilket innebär att hajen tittar ovan vattenytan. Bild: Pat M. Hathaway/www.caviews.com

sammans mot gemensamma födokällor. Det finns även spekulationer baserat på observationer i Sydafrika vid flera tillfällen om att vithajen faktiskt kan jaga tillsammans.

För dig som besöker vithajen i Sydafrika har jag sammanställt en lista på beteenden som du kan tänkas uppleva och bör hålla utkik efter. Listan är blott en överblick och inget fullständigt etogram.

En rad olika former av beteenden har observerats både under vatten och vid vattenytan. Ytbeteenden är betydligt lättare att observera och mer lättförklarade eftersom de oftast agerar mot mänsklig aktivitet eller främmande objekt som människor tillfört miljön. Vithajens beteende är dock långt ifrån kartlagt till skillnad från dess kroppsbyggnad som även den är mycket komplex och särskiljer sig i väsentlig grad ifrån vad vi skulle kalla en vanlig haj eller fisk. För att uppvisa dessa komplexa mönster av beteenden som jag beskriver nedan krävs metabolism utöver det vanliga. Beteendena som vithajen uppvisar klarar inte ett kallblodigt djur av att prestera. Vithajen har en högre kroppstemperatur och är i själva verket delvis varmblodig, något som jag kommer beskriva senare under vithajens biologi om lokal endotermi. På många förvånande sätt påminner faktiskt vithajen om sina bytesdjur, det vill säga marina däggdjur.

1.1 Visuell inspektion Detta beteende är troligen det mest vanliga som man ser vithajen genomföra när man för första gången ser den. Den kommer försiktigt fram till båten för att inspektera bete, hajbur och delar av båten utan att vidröra någonting. Den sticker upp ena ögat ur vattnet och blottar halva huvudet för att kika på båtens passagerare och försvinner lika taktisk som den dök upp.

1.2 Spy-hop Detta är ett vanligt fenomen framförallt bland marina däggdjur som delfiner Delphinidae och späckhuggare Orcinus orca men förekommer även hos vithajen. Vithajen reser sitt huvud ovanför vattenytan för att ta sig en titt omkring. Detta kan vara mycket nära båten så att det är möjligt att vidröra vithajens nos eller

59

långt ifrån båten där vithajen kan få ett perspektiv. Det är mycket olämpligt att vidröra vithajens nos då det finns stora risker förknippade med detta. I Sydafrika har man därför förbjudit denna metod.

1.3 Naturlig ytbrytning Detta förekommer framförallt i Sydafrika och i synnerhet vid Seal Island, 1.2 Spy-hop förknippas med delfiner False Bay. Hoppen kan vara förknipoch valar men det förekommer även pade med predation eller en ren lek. Det hos vithajen. Det är vanligt hos vithahar hänt flera gånger att vithajar hoppat jen och sker i samband med en visuell ombord på båtar i False Bay. Naturlig inspektion av omgivningen ovan vatytbrytning kan ha någon form av socialt tenytan. Illustration: David C. Bernvi. samband till andra vithajar. Det förekommer även hos rävhajar Alopias spp. och brugd Cethorhinus maximus samt troligen hos håbränder Lamna spp. samt sannolikt markillhajar Isurus spp. Laxhajen Lamna ditropis är känd för att jaga lax genom jaktsprång i norra Stilla Havet. Brugden gör naturliga ytbrytningar vid Isle of Man, något som även observerats i Bohuslän och utanför Kalifornien. Även brugd har landat i båt. Det är inte ovanligt att vithajen helt enkelt hoppar vertikalt eller horisontellt ur vattnet bredvid båten utan uppenbar anledning. Vid naturlig ytbrytning är de flesta ense om att vithajen har en stängd mun. Vithajen kan dock hoppa vertikalt mot båten med öppen mun som att visa att den har tänder för passagerarna, vithajen är som skapad för fotografisk dramatik!

En del beteenden är svårtolkade. Ibland förkommer flera hopp gång på gång men dessa multipla ytsprång är mer ovanliga. De

1.3 Naturlig ytbrytning innebär att vithajen hoppar med sluten mun upp ur vattnet utan uppenbar anledning. Hypoteser om vilket stimuli som ligger bakom. Illustration: David C. Bernvi.

60

mest vanliga hoppen är förknippade med predation och ingår i en serie av jaktsprång kopplade till just predation på snabba fengångare. Ibland kan vithajen komma från djupare vatten och ta bytet i ett vertikalt ytbrytningar som vid Seal Island i False Bay eller horisontella ytbrytningar som är mer vanligt vid Dyer Island. Båda beteendena förkommer på båda platserna och över hela världen. Se en fördjupad beskrivning nedan under 1.45 Ytsprång.

1.4 Halvmånsimmning Hajen simmar vid ytan i en halvmåne kring en tumlande pälssäl för att lokalisera den.

1.5 Jaktsprång Då en vithaj har inlett ett angrepp via ett ytsprång kan vithajen fortsätta jaga fengångare vid ytan i multipla hopp medan pälssälen övermanövrerar vithajen vid ytvattnet. I Sydafrika tenderar de sydafrikanska pälssälarna försöka lägga sig på eller komma så nära som möjligt bakom vithajens mun. På detta sätt optimerar pälssälen sin chans för överlevnad medan vithajen tröttas ut. Detta kan bli en mycket spektakulär scen full av dramatik som fortskrider under en period om 5-15 min eller mer.

Dessa multipla jaktsprång slutar när vithajen blir trött eller fengångaren äts upp av vithajen. Under jaktsprånget försöker vithajen bita tag i bytesdjuret och utföra predationsbett.

1.6 Lateral rullning Vithajen rullar på sin vänstra eller högra sida för att få bättre översikt om var pälssälen befinner sig. Detta sker med ena bröstfenan ovanför vattenytan.

1.7 Ytrusning Hajen simmar accelererande vid ytan med öppen mun. Ögonen rullar inte tillbaka så att den vita skleran syns. Ryggen är särskilt exponerad ovan vattenytan under ytrusning.

1.8 Ytfångst Vithajen följer en pälssäl och byter sin simriktning för att fånga sälen ovan vattenytan. Vithajen tycks förvänta sig flytkmönstret

61

1.9 Högt ytsprång innebär att vithajen kommer upp ur vattnet vertikalt och landar på samma plats som hajen steg upp.

Stjärtfenan kan rotera ovanför huvudet.

Illustration: David C. Bernvi.

hos pälssälen. Detta kan även ske under ytan.

1.9 Högt ytsprång Ytsprång där vithajen helt eller delvis kommer upp ur vattnet vertikalt med huvudet uppåt. Stjärtfenan roterar oftast över huvudet då vithajen vänder ner mot havet igen. Når oftast vattnet på samma plats där den steg upp. Stjärtfenan når 3 meter ovan vattenytan.

1.10 Lågt ytsprång innebär att vithajen kommer upp ur vattnet snett och landar upp till 1,5 kroppslängder ifrån platsen där hajen steg upp på maximalt en höjd ovan vattenytan. Vithajen landar sedan i ett väldigt magplask.

Illustration: David C. Bernvi.

62

1.10 Låg ytbrytning Hajen gör ytsprång där kroppen helt eller delvis går ur vattnet.

Ytsprånget sker först vertikalt upprätt i 45 till noll graders vinkel mot horisonten. Hoppet innebär att hajen förflyttar sig ca 1,5 kroppslängder från där den steg upp ur vattnet. Ner slag sker med buken i ett väldigt magplask. Vithajen når 1 meter eller under ovan vattenytan med sin kropp.

1.11 Horisontell framkastning Hajen gör ytsprång delvis eller med hela kroppen ovan ytan i 045 graders vinkel mot horisonten. Ytsprång sker lateralt och i övrigt förflyttar den sig 1,5 kroppslängder från platsen den steg upp vid.

1.11 Horisontell framkastning sker då vithajen genomför ytsprång med kroppssidan mot ytvattnet. Den förflyttar sig upp till 1,5 kroppslängder fram platsen där hajen steg upp.

Illustration: David C. Bernvi.

1.12 Vertikal framkastning Hajen gör ytsprång med magen uppåt. På sätt och vis uppochned. Detta sker med hela kroppen eller delvis. Hajen förflyttar sig 1,5 kroppslängder från platsen där den stiger upp.

1.13 Nosning Det är vanligt att vithajen nosar på metallobjekt som båtpropellrar, hajburen eller andra saker med en närhet av omkring 5-10 cm. Vithajen ställer sig vertikalt eller horisontellt med nosen mot objektet i 10-20 sekunder och sjunker sedan baklänges tillbaka eller fortsätter simma framåt. Sannolikt är hajen intresserad av det elektriska fältet kring metallobjekt vilket den kan känna av med sitt elektroreceptoriska organ, det vill säga de lorenzinska ampullerna som är placerade över hajens nos. Jag kommer beskriva detta organ mer fördjupat senare i boken.

63

1.14 Nosknuff Ibland kommer vithajen att använda sin nos snarare än sin mun för att knuffa objekt. Dykare och surfare blir ibland knuffade av vithajen. Märkligt klassas i regel detta som ett hajangrepp. Ett hajangrepp behöver därför inte relatera till att hajen faktiskt biter något. Vithajen kan knuffas med nosen långsamt mot en hajbur för att känna av materialet. Det är också känt att vithajen ibland i högre fart penetrerar båtskrov hos fiskebåtar genom sin nos. Troligen är detta fenomen provocerat genom fiskrens och annat som attraherar vithajen. Även under ett angrepp i hög fart kan nosen vara viktig för att immobilisera ett bytesdjur då det oftast just är nosen som tar den första kontakten med bytet innan tänderna och käkarna kommer till spel. Nosen är mycket hård och en krock med en vithaj i hög fart är minst lika allvarligt som att krocka med en bil. Vithajen kan ge upphov till frakturer på detta sätt.

1.15 Fensmekning Ibland när vithajen cirklar omkring ett objekt som fångar dess intresse som en hajbur, en dykare eller en undervattenskamera kan den nudda objektet med sina bröstfenor eller stjärtfena genom en kort smekning. Detta är troligen ett sätt för vithajen att känna efter och undersöka främmande objekt. Detta beteende utgör ett alternativ till att knuffa objekt med nosen eller bita objekt i undersökande syfte.

1.16 Stjärtfena exponerad ovan vattenytan Vithajen kan ställa sig helt vertikalt på huvud ned i vattenkolumnen. Vithajen håller ibland stjärtfenan i vädret ovanför vattenytan i 4-6 sekunder. Detta är mest vanligt när vithajen fångat ett byte. Troligen gör den detta för att visa andra vithajar att den har fångat bytet eller för att visa andra konkurrerande vithajar att den har uppsikt på dem genom att överblicka dem i vattenkolumnen. Det kan också finnas en funktion av att vithajen biter tag i bytet och låter det drunkna på detta sätt men det finns inga verifierade uppgifter på att detta skulle vara fallet.

Genom att ställa sig med sin stjärtfena vid ytan har vithajen full uppsikt och sina sinnen på helspänn över området nedanför i vattenkolumnen under det fällda bytet. Innan vithajen ska börja

64

äta kan det finnas ett intresse i att undersöka om det finns en risk av att andra vithajar kommer utmana den jagande vithajen om det fällda bytet. Det kan finnas en sannolikhet att större vithajar finns under födokällan vilket kan utgöra en risk för vithajen som fångat bytet.

1.17 Stjärtfenslag i ytvatten Ibland kan vithajen plaska vilt med sin stjärtfena då den ligger på sidan i vattenytan. Detta kan den dels göra mot en annan vithaj eller om den känner sig hotad av något annat. Ibland kan det också bara ha att göra med att vithajen snabbt vill komma undan och ned i vattnet vilket då resulterar i ett stort plask.

1.18 Luftgapning Luftgpaning eller Repetitive Aerial Gaping (RAG) varar mellan 3-23 sekunder. Då vithajen ligger vid ytan för att observera passagerare på båten kan den lägga sig på rygg med den vita sidan uppåt och samtidigt stänga och öppna sin mun rytmiskt. Detta sker då hajen misslyckats med ett angrepp. Hajen uppvisar oftast detta beteende då ett byte dras undan ifrån hajens väg. Man får inte mata vithajarna i Sydafrika. Den vänder sig inte mot något särskilt håll men det kan upplevas som vithajen kommunicerar. Troligen visar detta beteende någon form av frustration. Det kan möjligen också ha med att luft fastnar i hajens svalg eller gälar och mun under angreppsförsöket vid ytvattnet vilket hajen vill göra sig av med genom RAG. Ett liknande beteende kan dock även observeras under vattnet, "gapning" vilket skulle antyda att hajen uppvisar irritation och frustration.

1.19 Kasta pälssäl Då vithajen fångat en pälssäl kan den precis som späckhuggare slunga upp pälssälen i luften. Vithajen slänger pälssälen i luften där det snurrar iväg för att sedan lämnas. Pälssälen kan simma iväg eller flyta iväg. Ingen predation förekommer. Detta beteende kan vara en from av lek eller övning. Lekliknande beteende har också observerats hos andra kungshajar i familjen Lamnidae.

65

1.20 Undersökningsbett Ibland kan vithajen som då den kastar pälssäl angripa utan predationsintresse. Vithajen kan komma upp och punktera ett djur med sina övre tänder och undre tänder precis som i ett angrepp på människa. Att puckla på ett djur på detta sätt är vanligt på havsuttrar Enhydra lutris och glasögonpingviner Spheniscus demersus. Angreppen kan vara någon form av lek eller övning.

Detta förekommer dock på andra objekt också som bojar eller andra flytande objekt. Det är också vanligt att vithajen biter försiktigt över hajburen eller en attrapp för att känna efter vad det är för material. Därför kan beteendet vara relaterat till ren nyfikenhet från vithajens sida. Dessa bett är vanligt förekommande på surfare och på människor under hajangrepp. Vithajen lämnar ett klassiskt halvmånformat bitmärke efter sina punkterande tänder. Den lossar inte kött medvetet ifrån personen som blir angripen men rörelser från den panikslagna personen kan leda till större skada med långa vidöppna skärsår oftast omkring 3-5 cm djupa och upp till flera decimeter långa. Undersökningsbetten varar oftast i 3-10 sekunder.

1.21 Horisontell naffsning Hajen fångar en pälssäl i sin mun med de anterilaterala tänderna, tänderna i hajens sida. Ögonen hos hajen rullar bakåt med exponerad vit sklera. Pälssälen svänger med vithajens centralaxel och tar samma fart som hajen.

1.22 Dödsbett Detta fenomen förekommer när vithajen angriper ett bytesdjur den jagar i bakhåll. Det kan utspela sig på en rad olika sätt och varierar geografiskt beroende på vilken del av utbredningsområdet vithajen påträffas vid. Det är möjligt att vithajarna lär sig av varandra vilken predationsteknik som passar bäst vi olika geografiska lokaler. Dödsbettet är ett dödande bett. Det kan ske i hög hastighet med hjälp av att kroppsvikten hjälper hajen att sarga bytesdjuret kraftigt genom sina käkar och tänder. Dödsbettet vänder sig oftast mot bakpartiet av bytesdjuret för att immobilisera och skapa kraftig blodförlust och försätta bytet i akut chock. Det kan också bestå i att vithajen biter bytet i huvudet och nackregion för att medvetet döda. Detta är troligen mest

66

C) Angrepp: Vithajen vill snabbt orsaka cirkulationssvikt hos bytesdjur genom att öppna stora sår. Undersökningsbett eller dödsbett kan ske beroende på bytet.

D) Konsumtion: Innebär att vithajen sargar sitt byte i bitar och stycken. Medelstora byten sargas genom horisontella huvudskakningar som bildar ett sick-sack-mönster i bytet. Hajen genomför kraftiga stjärtfenslag för att bilda kraft bakom konsumtionsbetten.

E) Måltiden smälts: En mycket energikrävande del av vithajens predation består av att smälta den späckrika födan. Detta kostar energi om vithajen simmar i kallt vatten eftersom magtemperaturen är konstant 25,5 C. Detta är en viktigt fysiologisk faktor som troligen begränsar vithajens utbredning till främst varmt tempererade områden.

A) Födosök: vithajen letar efter ett bytesdjur eller föda med hjälp av lukt, smak, hörsel, vibrationer och syn. Vithajen simmar oftast vid botten.

B) Byte hittas: Vithajen angriper eller fångar in bytet som hittats genom att simma mot det. Detta sker oftast rakt underifrån genom ett bakhåll. Vithajen kan ibland befinna sig bara några meter under bytet och i andra fall många meter ifrån bytet.

Predation hos vithaj uppdelat i 4 grundläggande steg. Predationsteknik varierar beroende på lokal hos vithajen. Illustration: David C. Bernvi.

67

vanligt på mindre bytesdjur som sydafrikanska pälssälar A. pusillus. Vid ett dödsbett rullar i regel ögonen bakåt och den vita skleran exponeras vilket gör vithajens ögon vita sett på avstånd.

Det är möjligt att intermediären, en liten tand i vithajens överkäke spelar en betydande roll vit dödsbett och andra tidiga bett utförda av vithajen. Denna tand kan fungera som en "konservöppnare" för att spara övriga tänder vilka lätt kan brytas av på grund av sin betydande längd på upp till 5 cm. Intermediären öppnar vävnaden och skapar en fåra för övriga efterkommande anterialtänder i överkäken vilka sedan penetrerar bytets vävnad djupare. Cirkulationssystemet hos bytesdjuret kan kollapsa på ett fåtal minuter då en del av kroppspulsåders huvudartärer kapats. När bytesdjuret sedan är svagt eller har tappat medvetandet återkommer vithajen för att förtära efter några minuter.

Under ett dödsbett kan stor vävnadsförlust uppstå och ett bytesdjur kan även bitas mitt itu. En total predation med effektiv konsumtion av en 100 kg fengångare tar ca 15-20 minuter att genomföra för en vuxen vithaj. I områden där det kan förekomma konkurrens mellan vithajar för fällda byten är det möjligt att vithajen istället koncentrerar sig på huvudet för att snabbare döda bytet. På detta sätt undviker vithajen att vänta på att bytesdjuret ska blöda ut vilket kan innebär att andra vithajar lockat till platsen.

1.23 Ytnärmning innebär att vithajen simmar med ett eller båda ögonen ovan vattenytan några meter. Vanligt beteende i samband med att bytet äts upp. Illustration: David C. Bernvi.

68

1.41 Gapning är oftast ett tecken på frustration eller hot. I detta fall sker gapning efter att ett byte dragits undan från hajens mun vilket naturligtvis inte uppskattas av hajen. Bild: David C. Bernvi.

1.9 Dödsbett i luften i samband med högt ytsprång. Det är inte ovanligt att vithajen biter hårt och dödande i sitt byte direkt då det fångar bytet om det är ett mindre bytesdjur. Bild: David C. Bernvi.

1.24 Misslyckat dödsbett i slutfas (enligt 1.24D nästa sida). I detta fall vill troligen vithajen bita av en större bit av tonfisken men misslyckas då besättningen drar undan betet. Vithajen får inte matas.

Notera rynkorna under nosen. Bild: David C. Bernvi.

1.23 Ytnärmning Efter det att hajen har dödat sitt byte återkommer den för att inspektera sitt fällda byte med nos och ögon ovan vattenytan. Den simmar långsamt. Bytet kan vara dött eller immobiliserat. Efter detta beteende äter vithajen bytesdjuret.

1.24 Konsumtion Dessa beteenden innebär att vithajen äter föda. Detta föregår på olika sätt beroende på hur bytesdjuret ser ut. Om det rör sig om en död val kommer vithajen fokusera på att äta upp späcket framförallt annat precis som isbjörnen Ursus maritimus och leopardsälen Hydrurga leptonyx gör med sälar. Späcket skalas av specifikt och selekteras framför övriga delar av kroppen. När det gäller sjölejon, pälssälar och sjöelefanter tenderar dock vithajen att sluka dem styckevis i omgångar eller om möjligt sluka dem i hela biten. Om vithajen äter något den inte värdesätter

1.24 Konsumtion innebär att vithajen simmar framåt med kraftiga stjärtfenslag och samtidigt våldsamt skakar huvudet horisontellt med födan i munnen. Detta ger upphov till sick-sack-mönster på bytesdjuret.

Illustration: David C. Bernvi.

kan den även spy upp detta och tömma magsäcken. Att vithajen spyr upp förda är något som vanligtvis sker om vithajen fångas med krok då den i desperation delvis kan spy upp sin magsäck och exponera denna hängandes utanför munhålan.

1.25 Konsumtionsbett När vithajen förtär föda använder den sig av överkäkens tänder för att skära igenom vävnad medan huvudet rullar fram och tillbaka. På detta sätt bildas ett sick-sack-liknande mönster i kadavret eller det fällda bytesdjuret. Underkäkens tänder fungerar

72

1.22 Dödsbett innebär att vithajen biter djupt ner i vävnaden för att orsaka cirkulationssvikt hos bytesdjuret eller stycka bytesdjuret i större bitar. Bytesdjuret förblöder oftast inom loppet av några minuter. A) Viloläge för käkar.

B) Överkäke och underkäke öppnas maximalt. C) Överkäke trycks framåt och utåt medan underkäken trycks framåt och uppåt från maximalt öppet läge. Tandkött i överkäke exponeras eftersom käken sitter fast med ligament mot neurokraniet. D) Käftarna sluts och överkäken återgår till normalt viloläge under neurokraniet vilket orsakar rynkor under nosen. Illustration: Tricas, TC. 1985. White Shark Feeding Ethology. Biology of the White Shark. Memoir 9 of the Southern California Academy of Sciences.

för att hålla fast födan i munnen. Man kan förenklat säga att överkäken fungerar som en stor kniv medan underkäken fungerar som en stor gaffel. Vithajen använder bakkroppen för att trycka fram med bytet i munnen samtidigt som ett våldsamt skakande uppstår medan köttstycken lossas i käkarna.

1.26 Återgreppning Hajen släpper överkäkens tänder om bytet för att fortfarande ha kvar underkäkens tänder i bytet. Undertänderna håller kvar bytet medan övertänderna tar ett nytt tag om bytet längre upp

73

på bytets kropp. Sker oftast i samband med skakning av huvudet.

1.27 Horisontell greppning Vithajen simmar långsamt med bytet i sin mun genom att ta tag i bytet med sina anteriala tänder. Bytet kan vara dött eller immobiliserat. Vithajen äter ej men simmar och tar bytet bestämt i sin mun. Detta beteende kan också förekomma vertikalt ifrån 45 grader eller 90 grader.

Under ytbärning har vithajen bytet i sin mun och detta beteende följer efter horisontell greppning. Bytet förs i munnen fram över en sträcka om över 6 meter under vatten innan hajen börjar med annat beteende. Simningen är långsam men stjärtfensslagen exponeras över ytvattnet till 50 %.

1.28 Horisontell huvudskakning Vithajen skakar våldsamt sitt huvud med bytet i mun i ca 90 grader fram och tillbaka. Hajen lämnar sedan resten av bytet flytande och lossar ett stort köttstycke.

1.29 Ytförtäring Vithajen kan konsumera en sydafrikansk pälssäl i en eller två bitar. Detta sker samtidigt som den cirklar med den döda sälen i munnen. Ytförtäring sker både ovan och precis under ytan.

1.30 Födosläpp Vithajen släpper bytet och återkommer inte till det efter en tid om 10 minuter. Andra hajar kan konsumera bytet eller kommer den angripande hajen tillbaka. Bytet kan också driva iväg från platsen.

1.31 Multipel pseudopredation En form av missanpassad predation på organismer som inte utgör en traditionell föda för vithajen utlöst av hunger. För att pseudopredation ska vara giltig måste vithajen avsiktligt vid enskilt eller enskilda fall prederar gång på gång mot den främmande djurarten utan ligger utanför vithajens födospektrum för att döda och konsumera. Notera att detta är ett begrepp som jag

74

själv tagit fram för att biologiskt beskriva predation på havsuttrar, pigviner andra sjöfåglar och predation samt konsumtion av människor eller andra icke marina organismer. Vithajangrepp där konsumtion sker är ytterst ovanligt och drabbar främst dykare i ovanliga fall eller simmare i sällsynta fall och extremt sällan surfare. Vid det betydligt mer vanliga angreppen på surfare i förhållande till ovan nämnda hajangrepp på badare och dykare tycks vithajen i regel ingå ett tydligt rejektionsbeteende mot surfarna. Troligen på grund av bett mot surfbrädan. I ett generellt perspektiv kan möjligen multipel pseudopredation vara ett resultat av undersökningsbett som avancerar till konsumtion på grund av hetsfrosseri utlöst av hunger. Multipel pseudopredation initieras med andra ord av undersökningsbett, varför många angripna oftast ser vithajen innan den angriper. Men det är inte ovanligt att hajen inte syns till vid ett hajangrepp eftersom dess normala predationsbeteende lutar till att anfalla i bakhåll. Detta beteende har även skett mot artfränder hos vithajar och är väldokumenterat. Notera dock att aktiv kannibalism inte går att verifiera hos vithajen. Konsumtion medförd under multipel pseudopredation ger inga eller få näringsfördelar och kan i själva verket leda till att hajen spyr upp maginnehåll eller missgynnas av intaget. Multipel pseudopredation är en missanpassad lösning från vithajens sida och missgynnar arten i det naturliga urvalet på sikt om vithajsindividen inte tar lärdom av intagets näringsfattighet. Individer som förtär icke näringsrik föda regelbundet kommer på sikt selekteras bort genom det naturliga urvalet. Det är därför möjligt att resonera kring att multipel pseudopredation snarare kan vara ett resultat av undersökningsbett i kombination av desperat hunger. Detta innebär också att en vithaj som genomför multipel pseudopredation på människa sannolikt aldrig genomför det igen eftersom det kostar för mycket energi och kan utgöra en risk med hög osäkerhetsfaktor på "bytesdjuretes" förväntade försvarsbeteende.

1.32 Rejektion Om vithajen inte vill konsumera ett objekt eller potentiellt bytesdjur simmar den ifrån bytet eller föremålet efter ett undersökningsbett. Rejektion sker i nästan alla fall av angrepp på

75

människor, pingviner, havsuttrar, även kadaver eller andra potentiella födokällor vilka ej utgör ett substantiellt energivärde.

Rejektionsbeteendet är vanligt även då vi ser vithaj simma bredvid tonfiskbete som är menat att locka till hajarna till båten under burdyket. Oftast är vithajen mycket försiktigt och avvisar dessa lockbeten för att senare eventuellt bestämma sig för att angripa betet. Rejektion kan också ske om vithajen upptäcker en pälssäl som ser sjuk ut och saknar näringsvärde.

1.33 Hetsfrosseri Detta beteende är känt som "feeding frenzy" på engelska och innebär att vithajen försätts i ett vilt transliknande beteende där den vilt konsumerar föda. Vithajen kan utsätta sig själv för skada då behovet av att äta tycks överstiga smärta. Stimuli kan bestå av hög aktivitet från bytesdjur eller höga mängder doftpartiklar i vattnet som chum vilket försätter vithajen i hög attraktionsaktion mot födokällor. En död val kan exempelvis attrahera många vithajar som sedan vildsint konsumerar denna tills vithajarna bokstavligt talat är fullspäckade. Magsäcken blir fullständigt fylld med späck. Något som kan resultera i motoriska svårigheter där vithajen tycks svaja sida från sida då den simmar. Detta på grund av den ökade flytkraften späcket i magsäcken medför. Detta är också anledningen till att vithajen vänder sin vita buk uppåt då den äter på en val men också för att öka stabiliteten vid hetsfrosseriet eftersom ryggfenan annars i regel exponeras ovan vattenytan där den inte stabiliserar hajen.

Ett annat sämre svenskt uttryck för detta hetsfenomen är känt under namnet "mathyseri". Beteendet är utpräglat hos flera hajarter. Hetsfrosseri är dock mindre utpräglat än hos olika revhajar Carcharhinidae där beteendet hos vithajen går betydligt lugnare till. Vissa menar att beteendet inte förekommer hos vithajen.

1.34 Patrullerande Då en vithaj vill göra sig synlig för passagerare på en båt eller fengångare vid en ö patrullerar vithajen synligt vid ytan, klart synlig för observatörer ovan vattenytan. Det här kan vara ett sätt att skrämma upp fengångare för att fösa iväg dem ifrån en klippa till en annan eller fösa en grupp fengångare i någon

76

riktning. När fengångarna är i vattnet kan vithajen välja ut ett offer och uppskatta predationsmöjligheter. Detta är ett beteende som visar vithajens förmåga att planera en predationsstrategi. Ett mycket komplext beteende.

1.35 Parallellsimmande Detta beteende kan ha flera olika syften och pågå ett tag medan två vithajar simmar i samma riktning. Sannolikt är det ett sätt för vithajen att kartlägga andra individer och uppskatta den andra hajens storlek, styrka och temperament. Beteendet uppkommer då det finns föda i närheten så som en dödad säl eller bete i vattnet. Detta beteende avslutas när en haj simmar iväg snabbt eller en haj avviker från parallelsimmande.

1.36 Spegelsim En vithaj följer en annan vithaj och repeterar den främre vithajens rörelser. I närhet till föda uppkommer detta beteende oftast då en ny haj uppträder, de andra hajarna simmar efter för att undersöka den andra hajens syften. Förföljelsen kan pågå under flera minuter. I andra fall kan en hane följa efter en hona och nosa med sin nos mot hennes bukfenor. Troligen för att uppskatta hennes parningsintresse.

1.37 Kärleksdans En vithaj kommer ovanifrån och inleder intim simning i samklang med den undre vithajen. Det är inte känt om detta beteende är relaterat till parning men det är sannolikt. Efter detta simmande inleds Parallellsimmande följt av Spegelsimmning.

Efter Spegelsimmning är det möjligt att kopulationsakten sker som ett näste beteendesteg.

1.38 Ge väg Om två vithajar möts i en kollisionskurs kan en av hajarna vid något tillfälle avvika från sin kurs genom att underkasta sig den andra hajens kurs i den första hajens riktning. Detta kan vara ett sätt att manifestera dominanshierarki och demonstrera styrka på.

77

1.34 Patrullerande sker då vithajen patrullerar synligt vid ytan. Det här kan vara ett sätt att skrämma upp fengångare på genom att göra sig visuellt synlig. I gengäld uppvisar fengångarna ett förväntat beteende och simmar exempelvis i ett område där det är lättare att angripa dem. Bild: David C. Bernvi.

1.39 Spegelsim för att Ge väg En vithaj följer en annan. Exempelvis en nykomling i närhet till födoresurs för att sedan fösa bort denna genom ett närmande bakifrån. Den bakre hajens intresse att förfölja den främre slutar då den nya (främre) hajen inte längre visar intresse för födoresursen. Förenklat kan man konstatera att detta är vithajens sätt att jaga bort individer på.

1.40 Rygga tillbaks Om två vithajar simmar i en kollisionskurs men avviker samtidigt kan ingen direkt dominant eller underkastande haj utskiljas. Båda hajarna simmar iväg samtidigt fån varandra och ryggar tillbaks mot varandra. En vithaj kan även rygga tillbaks mot en dominant vithaj i dess närhet, oftast är dessa utmaningsmöten något komplexa. Beteendet kan även aktiveras av fridykare om de närmar sig vithajen från sidan.

1.41 Omvänt parallellsimmande Två vithajar kan simma mot varandra sida vid sida långsamt för att undersöka varandra. De håller ett avstånd till varandra som är mindre än en kroppslängd. Detta kan vara ett sätt att undersöka varandra precis som vid parallellsimmande i samma kurs. Den stora skillnaden här är dock att hajarna möter varandra parallellt.

1.42 Gapning Vithajen öppnar sin mun mot en annan vithaj lite lagom och stänger sedan den. Detta beteende är mycket vanligt för just vithajen. Det kan utföras mot hajburens åskådare eller dykare. Det kan förekomma rytmiskt men behöver inte nödvän1.42 Gapning är ett beteende som uppvisas digt förekomma mer än en till två av vithajen när den avskrämmer eller hotar gånger. Hajen kan också i mer ex- andra djur och ibland faller även överkäken trema uppvisningar trycka ut över- ut. Illustration: David C. Bernvi.

80

käkens tandkött. Oftast sker gapning för att visa tänderna mot rivaler två kroppslängder ifrån vithajen. Den andra vithajen simmar därefter iväg avvikande i de flesta fall.

1.43 Nervända bröstfenor Då vithajen känner sig hotad vänder den ner sina bröstfenor rakt ner och vrider dem oftast sedan framåt så att den vita undersidan blottas framåt. På undersidan av bröstfenorna finns även en svart diffus fläck som exponeras i och med detta. Vad detta svarta parti har för betydelse är oklart. Det finns olika teorier som kan relateras till fåglar som också har dessa svarta fläckar med med sina vingars spets. Hur mycket bröstfenorna är nervända beror på hur hotad hajen känner sig. Oftast kombineras detta beteende med gapning och en tillbakaryggning för att avslutas med att hajen accelererar iväg från området.

1.44 Stjärfenskamper Rituella stjärtfensplask emellan två vithajar uppkommer då hajarna utmanar varandra om ägandet om ett fällt byte. Den ena vithajen lägger sig på sidan vid ytvattnet och plaskar med sin stjärtfena mot den rivaliserade vithajen. Antingen försvinner den utmanade hajen eller inleder även den andra vithajen samma beteende mot den initierande hajen. Den som plaskar mest skrämmer iväg den konkurrerande vithajen. Troligen ett beteende som demonstrerar placering i dominanshierarki.

1.45 Ytsprång Varför genomför vithajen ytsprång? Ytsprång är något som har uppmärksammats på TV världen över genom BBC, Discovery Channel och Animal Planet. Detta fenomen är inte endemiskt till Sydafrika. Vithajen gör ytsprång överallt i välden. Däremot ser vi väldigt mycket mer av detta beteende i Sydafrika och framförallt i False Bay och Mossel Bay. Dyer Island utgör dock inget undantag för vithajens spektakulära ytsprång.

Mest känt för denna aktivitet är dock ön Seal Island i False Bay. Under november och december föds de sydafrikanska pälssälarna Arctocephalus pusillus och omkring ett halvår senare under maj och juni lär sig pälssälungarna att jaga. Höjdpunkten

81

1.11 Horisontell framkastning, ett ytsprång med ena kroppssidan mot ytvattnet. Vithajen kan uppnå hastighet om 35-40 km/h i samband med ytsprång. Notera att ögat rullat bak och visar den vita skleran. Skleran består av hårt brosk och skyddar ögat mot skador från t. ex. klor. Bild: David C. Bernvi.

för den spektakulära predationen utförd av vithajen sker mellan juni och augusti med ca 6 till 7 synliga ytsprång per dag. Pälssälarna jagar utanför False Bays mynning som är ca 2,5 mil bred.

Pälssälarna lämnar Seal Island i False Bay via en plats som heter "Launch pad" eller startplattan i små grupper om 5-20 individer. Platsen som pälssälarna tar sin avfärd ifrån ligger vid Seal Islands södra spets och det är här som vi ser mest aktivitet från vithajen. Pälssälarna spenderar ca 2-3 dagar ute till havs individuellt i jakt på fisk innan de kommer tillbaka enskilt eller i mindre grupper om 2-3 individer.

En större del av ytsprången sker mot enskilda individer på väg hem till ön eller genom torpedering av dessa små grupper om 23 individer på väg tillbaka till Seal Island. Det är mycket svårare för pälssälarna att bilda grupper ute till havs än vid öns södra spets. De är också utmattade vid hemfärden till ön. Därför utgör hemkomsten till ön en mycket större risk för pälssälen dels på grund av utmattning och de mindre grupperingarna men också på grund av dåsigheten som uppstår av flera dagars ätande ute till havs. En ung pälssäl saknar även erfarenhet av att simma i grupp. Genom gruppen kan den ta till vara på de signaler som påvisar att en vithaj finns i närheten. De unga pälssälarna saknar också kunskap om hur man hanterar vithajens angrepp då det sker.

Vithajen jagar främst under soluppgångens två första timmar och jakten minskar i dramatiskt medan solen stiger och ljusets penetration genom vattenkolumnen ökar. Enligt studier som man genomfört vid Seal Island i False Bay visar det sig att pälssälarna kan känna igen skuggan ca 4-5 meter ner i vattnet efter en vithaj under dagen och under fullmåne 0,5 meter ner i vattenkolumnen. Under skymning- och morgonljus är avståndet möjlighet för pälssälen att känna igen en skugga under ytan ca 2-3 meter ner i vattenkolumnen. Detta är alltså det visuella avståndet som pälssälen måste reagera på innan vithajen sluter sina käftar runt sitt byte. Vithajen äger en visuell fördel mot pälssälen då den kan patrullera sitt byte 95 meter nedanför och se skuggan av sitt mål.

84

Pälssälen avlöser i första hand ljud som vithajen reagerar på för att lokalisera den tumlande pälssälgruppen. Vithajens mörka ovansida och ljusa undersida kompenserar dess ljusbrytning i det mörka och grumliga vattnet vilket gör det mycket svårt för pälssälen att se dess annalkande kontur nedanför. Pälssälen å andra sidan som befinner sig vid ytan producerar en siluett som vithajen kan singla ut. Detta resulterar i att vithajens sannolikhet att fälla sitt byte under skymning och morgonljus överstiger 55 %. Under dagstimmarna då ljuset tränger längre ner i vattnet sjunker sannolikheten under 40 % för vithajen att lyckas med sitt angrepp. Predationsförsökens sannolikhet att lyckas påminner mycket om den statistik som vi finner hos landlevande däggdjur mellan rovdjur Carnivora och hovdjur Ungulata.

Vithajens hastighet under ett ytsprång är inte vetenskapligt fastställd i skrivande stund men enligt beräkningar baserade på flera hundra videoklipp och mätningar med G-kraftmätare av ytsprång har man konstaterat att vithajen når en hastighet på mellan ca 35-40 km/h vid ytsprånget. Detta motsvarar ca 29 Gkrafter. De flesta ytsprång sker ifrån 25-30 meters djup då vithajens visuella avstånd är 150-170 meter diagonalt genom vattenkolumnen. Studier visar även att pälssälens reaktionstid är 0,1 sekund då vithajen angriper vertikalt i 90 graders vinkel eller i 45 graders vinkel i från ett djup om 25-30 meter under skymnings tid. Vithajen kan färdas snabbare än 3 sekunder över en vattenmassa på närmare 40 meter då vithajen angriper sitt byte från en 45 graders vinkel. För att vithajen ska uppnå hastigheten som krävs för att stiga upp ur vattnet behöver den dock inte mer än under 4 meters språng. Då en pälssäl kan upptäcka en vithaj visuellt i 2,6-3 meter djup vatten uppskattar man att vithajen angriper pälssälen från minst 7 meters avstånd vid ytsprång genomförda under skymnings- och morgontimmarna.

Om vithajen missar sitt byte under ytsprånget ökar pälssälens chans att överleva angreppet dramatiskt. Pälssälarna är mycket mer flexibla än vithajarna. Det är dock vanligt att vithajen förföljer sitt byte i multipla angrepp vid ytan med flera ytsprång som följd. Vithajen är som jag tidigare nämnde en fisk med högre kroppstemperatur än sin omgivning. Muskulaturen hos

85

vithajen utgörs dock till 94-97 % av vita muskler. Utöver dessa vita muskler har vithajen även röda muskler som sitter i den inre delen av muskelkolumnen längst ryggraden. Dessa röda muskler är en del av ett värmesystem vithajen selekterat fram under evolutions förlopp. De röda musklerna hjälper till att konserverara värme i kroppen genom att syrerikt blod från gälarna får möte syrefattigt blod från de varma röda musklerna.

På detta sätt hålls värmeenergin kvar i vävnaden genom blodtrycket då nytt syrerikt blod värms upp. Rent tekniskt har vithajen byggt upp ett närverk av kapillärer (vener och artärer) vilka möter varandra sida vid sida i ett "retia mirabilia", det vill säga "vackert nät" av blodkärl som sluter vart om vart annat jämsides. De röda musklerna är framselekterade för uthållighet medan de vita är till för snabba kraftutfall. De vita musklerna är alltså bara gjorda för ett kraftigt utfall från hajens sida. Röda muskler har däremot har en högre energitäthet och tar hajen genom långa avstånd över oceaner eller möjligen till en helt ny jaktnivå mellan fiskar och däggdjur då den jagar pälssälar i spektakulära ytbrytningar gång på gång. Pälssälen till skillnad från vithajen, vilken är ett varmblodigt däggdjur, kan dock övermanövrera vithajen. Pälssälen kan projicera sig framåt utmed 10-35 % av vithajens längd i ungefär samma hastighet som vithajen rör sig men även om vithajen kan nå pälssälen genom sin storlek och längre kroppslängd har pälssälen en större uthållighetsförmåga. Pälssälen försöker därför placera sig på vithajens rygg i spektakulära hopp jämsides vithajen. En annan strategi fengångaren uppvisar är den av att placera sig jämsides bakom vithajens mun för att på detta sätt undvika käkarna. Ett multipelt ytsprång efter en pälssäl vid Seal Island i Sydafrika kan dock pågå 15-27 minuter. Därefter mattas vithajens krafter ut.

Om pälssälen även är skadad är utgången för villebrådet betydligt mer osäker. Vithajens anmärkningsvärda uthållighet kan mycket väl vara ett resultat till följd av de röda musklerna och den högre kroppstemperaturen hajen har.

86

Kapitel 2 KONKURRENS MELLAN VITHAJ OCH ANDRA HAJAR Både mellan andra konkurrerande arter och inom arten vithaj Carcharodon carcharias förekommer dominanshierarkiska system som utspelar sig genom olika former av kroppsbeteende.

Till stor del utgör dessa kroppsbeteenden ett mystiskt och okänt inslag av vithajens biologi. Några beteenden har sedan tidigare nämnts i denna bok från föregående kapitel om vithajens beteende.

Konkurrens mellan olika arter uppstår då det förekommer en födokälla som två eller flera hajarter intresserar sig för. Detta fenomen är vanligt förekommande vid exempelvis valkadaver vilket kan locka till sig en rad olika hajarter på långa avstånd.

Valkadaver kan fungera som en central födokälla under veckor innan de konsumeras av hajarna. Hur länge valkadavret kan fungera som en central födokälla baserar sig givetvis i stort på valens ursprungliga storlek. När det gäller vithajen tenderar denna hajart att ha dominans över blåhajar Prionace glauca och sannolikt andra större rovhajarter som är mindre än vithajen, exempelvis som vitfenad oceanhaj Carcharhinus longimanus, tjurhaj Carcharhinus leucas och möjligen tigerhaj Galeocerdo cuvier. Om dessa sistnämnda arter är recessiva till vithajen är dock okänt idag. De är tropiska arter eller subtropiska arten som oftast överlappar vithajens utbredning. Vithaj och tigerhaj har observerats äta på ett gemensamt knölvalsvalkadaver Megaptera novaeangliae vid Hervey Bay utan att någon konflikt utanför Queensland, östra Australien. De båda arterna tenderade att undvika varandra och äta vid olika tillfällen på valen. Likande observationer har gjort i Sydafrika utanför

87

Vitfenad ocenhaj Carcharhinus longimanus

Tigerhaj Galeocerdo cuvier

Tjurhaj Carcharhinus leucas

2.1 Andra stora rovhajar som är potentiella konkurrenter till vithajen.

Illustration: David C. Bernvi, modifierad efter Compagno, Dando, Fowler, 2005.

88

KwaZulu Natal då flera tigerhajar och vithajar åt på en Brydes fenval Balaenoptera brydei. Vid La Sarcelle sundet mellan Nya Kaledonien och ön Ile des Pins då ett tiotal tigerhajar och två vithajar åt på en kaskelot Physeter macrocephalus förekom ingen synlig konkurrens mellan arterna. I ett annat fall med en strandad pygmékaskelot Kogia breviceps vid ett rev till ön Ugo söder om Nya Kaledonien skrämde två vithajar iväg flertalet tigerhajar vilka redan förekom på platsen då vithajarna närmade sig aset.

När det gäller konkurrens mellan vithajar råder det även inom arten en utpräglad dominanshierarki som baserar sig på storlek och kön. Detta har också observerats vid flera tillfällen vid asätande på valkadaver. En större vithaj står längre upp på skalan i denna hierarki liksom honor står över hanar. Dominanshierarki tycks dock vara mer baserad på kroppsstorlek framför kön. Om en konflikt eskalerar mellan två vithajar kan detta resultera i ett angrepp från den dominanta individen där den större vithajen biter i den mindre. Rivalitetstvister kan på detta sätt uppstå med förödande konsekvenser som följd. Framförallt är gälpartiet och huvudet en måltavla liksom bakre delar av kroppen i form av kaudalpedunkel och stjärtfena. Detta kan leda till döden för den vithaj som utsätts för angreppet. I "Hajens Rike" beskriver Valerie Taylor hur en adult vithaj 1972 dödar en mindre juvenil vithaj utanför södra Australien genom att bita i dess buk. Den juvenila vithajens mage sargades så kraftigt att individen drabbades av kraftig blodförlust och inälvorna rann ut från kroppen när vithajen simma undan eftersom bukväggen hade ryckts bort. Även 1965 när man för första gången filmade vithaj under vattnet lyckades man fånga en vithaj angripa en annan. Eftersom det i detta fall rörde sig en krokad och svag vithaj på väg att fångas, av den kända vithajsfiskaren Alf Dean, kan man troligen förklara angreppet på den försvagade vithajen genom att den angripande vithajen befann sig i hetsfrosseri.

Den angripande vithajen bet troligen inte i den fångade individen på grund av att en konkurrenssituation förekom.

Vithajar som fångas på backor eller fångas i hajnät vid stränder kan också angripas av andra hajar men det är inte känt om

89

dessa fall kan förknippas till vithaj. Bitmärken från andra artfränder är något som är vanligt förekommande hos vithajen.

Det förekommer även på icke könsmogna vithajsindivider vilket indikerar att detta fenomen är en del av vithajens icke reproduktiva beteende. Att bita andra individer inom kan mycket väl vara en form av aggressiv kommunikation inom arten. Kärleksbett eller bett under kopulation är välkänt. Dessa bett har en mycket mildare natur medan konfliktbett orsakade av rivalitetstvister har ett mer dramatiskt resultat. Även kärleksbett kan troligen dock få ödesdigra konsekvenser om hanen är större än honan eller om honan är försvagad.

Observation där flera vithajar äter på ett valkadaver visar att högst två individer hetsfrossar samtidigt på valkroppen. Oftast är vithajens närmande till valen lugna och metodiska, därför kan det vara tveksamt att kalla asätande för hetsfrosseri. Hajarna blir oftast dåsiga av kadavret. Om det förekommer en aggregation av vithajar omkring valkadavret bildas en turordning där varje enskild vithaj får rätt till födan enligt ett internt hierarkiskt kösystem. Varje vithaj äter på valen under likartad tid innan den ena individer släpper efter för den efterkommande i turordning. Då två vithajar äter på ett valkadaver tenderar de att äta på var sin sida av valen. Detta beteende har observerats då vithaj frossat på späcket från blåval Balaenoptera musculus, sillval Balaenoptera physalus och knölval Megaptera novaeangliae. Dessa beteenden visar tydligt att vithajen primärt undviker kroppskontakt för att inte hamna i en konflikt med sina artfränder under hetsfrosseri. Det är möjligt att vithajen av misstag kan bita ihjäl sina artfränder när de befinner sig i hetsfrosseri.

Vid False Bay, i Sydafrika har man också observerat i en studie på asätande beteende utfört av vithaj, att den först tycks föredra att äta upp valens stjärtfenslober och därefter följaktligen förtära de energirika delarna av valens späck.

Konkurrens mellan vithajar kan också förekomma då en vithaj fäller den nordliga sjöelefanten Mirounga angustirostris eller en sydafrikansk pälssäl Arctocephalus pusillus eller annan fen-

90

gångare. Om en mindre vithaj fäller en säl eller fengångare kan en större vithaj utmäta rätt till det fällda bytet genom att presentera sig i området där bytet förekommer. Genom att demonstrera sin storlek får den större individen i regel rätt till bytet per automatik genom dominanshierarkin. Detta gäller förstås om inte den mindre vithajen hinner konsumera sitt bytesdjur innan det attraherar dess artfränder. Om ett större byte fälls av en mindre vithaj kommer en större vithaj i närheten att äta upp bytesdjuret med stor säkerhet, såvida bytet inte slukas av den mindre individen snabbt. Vithajen är därför dels mån om att undvika skada under jakt men även att konsumera bytesdjuret snabbt innan en eventuell konkurrens kan uppstå mellan olika vithajar.

En rivalitetstvist mellan vithajen som fällde bytet och den nya spekulanten kan uppstå om vithajarna har snarlika storlekar.

Detta leder oftast till att de båda individerna utmanar varandra genom beteenden som ”Omvänt parallellsimmande" eller "Stjärtfenskamper" samt beteendet "Ge väg" exempelvis.

Det kan också leda till ett "Undersökningsbett". Om en vithaj blir allvarligt biten klarar dock vithajen oftast av dessa stora sår eller sargningar av kroppen. Vithajens immunsystem och läkningsförmåga är otrolig välutvecklad med en extremt snabb läkningsprocess. Decimeterstora öppningar i kroppen kan läka under en period om ett år utan att vithajen dör av infektion under den digra läkningsprocessen.

Studier genomförda vid Dyer Island av vithajsforskaren Alison Towner visar att stora sår framkallade av båtpropellrar vilka nästan nått ner till ryggraden på de olyckligt sargade vithajarna, läker förvånansvärt bra. Ett sår hos en individ var närmare 10 cm djupt och 25 cm långt samt 30 cm brett. Kroppen visade ett utbrett köttsår som sträckte sig ner till ryggradskotorna. Efter 12 månader återsågs samma individ igen. Då hade vithajens hälsa påverkats genom att en tydlig viktminskning uppstått. Ytterligare ett år senare fanns inga uppenbara hälsoproblem hos individen att observera. Ett stort ärr fanns kvar men hade täckts väl med skin och hudtänder, utan synliga men för livet och vithajens hälsa. Ärrvävnad tenderar att vara något svartare pig-

91

menterad än det övriga skinnet. Studien visar att vithajens sårläkning är otroligt snabb och möjligen har vithajen en av de snabbaste sårläkningsprocesserna bland vertebrater. Något som troligen hör ihop med vithajens förmåga överleva interna konfliktbett samt kärleksbett.

Individer med dålig överlevnadsförmåga gentemot artfränders infektionssjukdomar vilka är utpräglade i vithajens munhåla och individer med dålig tolerans mot artfränders dödliga käftar, har under evolutions lopp selekterats bort. Ett tydligt bevis på vithajens essentiella överlevnadsförmåga under fysiologiska mått mätt. Detta gör även vithajen till en mycket överlevnadsstark predator i förhållande till andra arter.

92

Kapitel 3 VITHAJENS PREDATORER OCH PARASITER Vithajen har angripits av späckhuggare Orcinus orca. Detta har dock bara observerats en gång vid Farallon Islands utanför Kalifornien då en ca 3 meters vithaj angreps av en späckhuggare i flock. Man har även hittat vithaj i maginnehållet hos späckhuggare. Det är inte sannolikt att späckhuggare ger sig på adulta vithajar om det inte har en mycket god anledning att göra så i en flock. När vithajen är juvenil kan flera predatorer finnas men det förekommer inga dokumenterade fall utöver späckhuggare för tillfället. Späckhuggare är kända för att jaga flera olika större hajfiskar som rockor, kamtandhajar, rävhajar, makrillhajar, brugd, slät hammarhaj, valhaj och misstänkt laxhajar. Listan är troligen mycket länge än så och för späckhuggarens del utgör troligen hajfiskar ett viktigt inslag i deras föda.

Bland vithajens parasiter hittar vi olika former av copepoder som främst sätter sig på hajens fenor. Dessa suger blod ur hajen och fungerar som havets fästningar. Dessutom förekommer en rad olika binnikemaskar eller cestoder som lever i vithajens spiraltarm och matspjälkningssystem. En av dessa Clistobothrium carcharodoni förekommer som larv hos delfiner i deras fenor, ryggar, bukar och ljumskregion specifikt. När vithajen sedan kommer och äter upp dessa regioner utvecklas larven till en vuxen individ och lever sedan inne i magtarmen på vithajen där den släpper ut ägg som söker sig till delfiner. Upp till 2 000 individer av denna art cestod har man påträffat i en vithaj.

93

Följande hoppkräftor Copepoda förkommer hos vithajen: Achtheinus oblongus (Wilson 1908) Alebion carchariae (Krøyer 1863) Anthosoma crassum (Abildgaard 1794) Dinemoura latifolia (Steenstrup & Lütken 1861) Dinemoura producta (Müller 1785) Dinemoura latifolia (Steenstrup & Lutken 1861) Echthrogaleus coleoptratus (Guérin-Méneville 1837) Echthrogaleus denticulatus (Smith 1873) Nesippus crypturus (Heller 1868) Nesippus orientalis (Heller 1868) Nesippus tigris (Cressey 1967) Nemesis lamna (Risso 1826) Pandarus bicolor (Leach 1816) Pandarus smithii (Rathbun 1886) Pandarus satyrus (Dana 1849) Pandarus cranchii (Leach 1819) Pandarus floridanus (Cressey 1967) Pandarus sinuatus (Say 1818) Perissopus dentatus (Steenstrup & Lütken 1861) Följande bandmaskar Cestoda förekommer hos vithajen: Tetrarhynchus megacephalus (Rudolphi 1819) Dasyrhynchus variouncinatus (Pintner 1913) Dinobothrium septaria (van Beneden, 1889) Dinobothrium plicatum (Linton 1922) Clistobothrium carcharodoni (Dailey & Vogelbein 1990) Clistobothrium tumidum (Linton 1922) Phyllobothrium loliginis (Leidy 1887) Phyllobothrium lactuca (van Beneden 1850) Pterobothrium heteracanthum (Diesing 1850) Tentacularia coryphaenae (Bosc 1797) Otobothrium cysticum (Mayer 1842) Otobothrium penetrans (Linton 1907) Gymnorhynchus gigas (Rudolphi 1819) Hepatoxylon megacephalum (Rudolphi, 1819) Hepatoxylon trichiuri (Holten 1802)

94

Molicola horridus (Goodsir 1841) Nybelinia lingualis (Cuvier 1817) Följande sugmaskar Trematoda förekommer hos vithajen: Distomum continuum (Ariola 1899) För att bli av med parasiter som sitter externt på kroppen kan vithajen göra ytsprång och på detta sätt bli av med copepoderna. Det är inte känt om vithajen eller dess släktingar gör ytbrytningar speciellt av denna anledning. Eller kan vithajen ta hjälp av fiskar som äter dessa parasiter så som remoror Remora remora och Remora albesecens eller pilotfiskar Naucrates ductor vilka är betydligt mer vanliga än remoror hos vithajen. Mutualism förekommer mellan vithaj och remoror då vithajen kan bli av med parasiterna och remororna kan äta rester som blir över då vithajen jagar. Dessa symbioser ser vi främst i subtropiska eller tropiska delar av vithajens utbredningsområden.

3.1 Späckhuggare Orcinus orca kan angripa och äta mindre vithajar.

Bild: David C. Bernvi.

95

Kapitel 4 HYDRODYNAMIK OCH SIMNINGSTEKNIK Vithajen är välanpassad för ett liv i det öppna havet och förekommer pelagiskt. Utvecklad för att med minsta möjliga energi ta sig fram genom havshallarna. Kroppen är spolformad med ett konformat huvud. Huvudet är utrustad med spetsig nos.

Bröstfenorna är breda och långa och dess stjärtfena är halvmånformad. Första ryggfenan är relativt hög. Bröstfenorna fungerar som vithajens vingar och lyfter upp den främre kroppsdelen.

Bröstfenorna skapar lyftkraft.

Vithajens lever och muskulatur alstrar flytkraft. Levern innehåller lipider och oljor vilka har mindre täthet än det omgivande vattnet. Muskulaturens urea, en slags ammoniakrik slaggprodukt vilken delvis släpps ut ur vithajens skinn, bidrar också till ökad flytkraft hos kroppen. Hos de flesta vertebrater förekommer det 0,01-0,03 % urea i blodet men hos vithajen och andra hajar 2-2,5 %. Den höga koncentrationen av urea bidrar även till att vithajen kan hålla en högre partikelkoncentration inom sina kroppsvätskor eller extracellulära vätskor och på detta sätt blir den en hyperosmotisk hypojonisk osmosreglerare.

Detta innebär att de har en extracellulär vätska som är något hyperosmotiska i förhållande till det omgivande havsvattnet.

Vithajen är samtidigt hypojonisk med lägre halter av oorganiska joner i sina extracellulära vätskor. En hög koncentration av klorid i blodet bidrar troligen till immunuella fördelar. Eftersom vithajen är hyperosmotisk sugs också vatten per automatik in genom kroppen då partikelkoncentrationen är högre i vävnaden än i havsvattnet. Vithajens leverolja squalen är fem till sex gånger lättare än det omgivande vattnet. Levern motsvarar 25-

96

4.1 Kaudalpedunkeln bildar en köl på var sida av vithajens bakre kropp.

Denna del av hajen är dorsoventalt tillplattad och det är kanske inte särskilt konstigt med tanke på att den förs fram och tillbaka horisontellt. Den tillplattade kaudalpedunkeln bidrar till att hajens friktionsmotstånd i sidled minskas då den slår med stjärtfenan. Istället är det stjärtfenan som trycker bort vattnet. Bild: David C. Bernvi.

28 % av vithajens totalvikt och är därför ett viktigt organ hajen använder för att öka flytkraften. Levern tar en stor del av kroppshålans utrymme. Då man sprättar upp en hajbuk är levern alltid det första som faller ur kroppshålan. Hos människan utgör lever 1,5 % av totalvikten.

Stjärtfenan sitter utmed vithajens kaudalpedunkel. Kaudalpedunkel fungerar som en stabilisator och utgörs av två stjärtfenskölar. En stjärtfensköl på var sida av kaudalpedunkeln som sedan övergår i främre delen av den halvmånformade stjärtfenan. Själva kaudalpedunkeln är i stort sätt utgjord av dessa kölar och kraftigt tillplattad. Den fungerar som ett överföringsorgan av den kinetiska energi som alstras i resten av kroppens muskulatur för att föra vithajen framåt genom stjärtfenslag.

97

Kaudalpedunkeln utgörs av elastiskt skinn vilket fäster mot kroppsmuskulaturen. Den elastiska förmågan är möjlig på grund av ett inre nätverk av ligamentsfjädrar inbäddat i skinnet.

Framför stjärtfenan på både undersidan och ovansidan finns fördjupningar vars funktioner inte är fullständigt analyserade i detalj. Troligen fungerar dessa fördjupningar för att maximera energispridning och för att fördela samt avleda vattenströmmar från rygg och buk utöver stjärtfenans yta samt för att samtidigt avleda rekylen som uppstår från stjärtfenan då trycket mot vattnet uppstår över stjärtfenans area.

4.2 Tvärsnitt av kaudalpedunkeln i olika snitt. Kaudalpedunkeln blir betyd- Dessa försänkningar kallas för kaudalligt tunnare närmare stjärtfenan med hålkäl. minskad muskelmassa och ökad andel underhudlager med elastiska ligament.

Kaudalpedunkeln rör sig i sidled från höger till vänster och är därför strömlinjeformad för denna form av rörelse.

Vithajen har ett thuniformt simsätt.

Thuniformt simsätt förekommer hos makrillfiskar Scombridae och däIllustration: David C. Bernvi. ribland tonfiskar Thunnus spp. samt valar och delfiner Cetacea (horisontellt) men även de numera utdöda ichtysaurierna Ichtysauria.

Den tunna övergången som kaudalhålkälen bidrar troligen till att motverka stjärtfenans tillbakastuds som genereras av vattenkraften. På detta sätt kan kaudalpedunkeln förmedla kroppsmusklernas kraft i stjärtfenan medan kaudalhålkälen hjälper till att minska stjärtfenans tillbakastuds alstrad av stjärtfenslobernas motståndskraft i vattenmassan. Stjärtfenan bromsar även eventuellt överskott av tillbakastudsen genom sin flexibilitet och kaudalpedunkelns elastiska skinn med inre ligamentsfjädrar som dessutom fångar upp ytterligare överskott av stjärtfenans tillbakastuds.

Ett tvärsnitt av kaudalpedunkeln visar att den till största del utgörs av tjock lager underhud med minimal muskulatur i dess

98

4.3 Kaudalpedunkeln möter sidolinjen och övergår i stjärtfenan Notera att främre delen av kroppen är stel medan kaudalpedunkeln däremot är vriden. Bröstfenorna är långa. Detta är typiskt för thuniformt simsätt.

Bild: Ludvig och Sofia Åström Paulsson.

center. Denna del av vithajens kropp får uppleva mycket kraftutmätning precis som undersidan av våra fotsulor. Det är därför naturligt att denna del av vithajen är kraftigt utvecklad för att förmedla kraft snarare än att alstra kraft. Kaudalpedunkeln skär likt en kniv igenom vattnet från sida till sida medan kraft från kroppen översätts till stjärtfenan. Det är också möjligt att kaudalhålkärlen och analfena samt bakre ryggfena bidrar till att hålla detta ”knivblad” i en rakt och stabilt för att motverka oönskad rullning av stjärtpartiet.

Vithajens ryggfena fungerar som stabilisator och synkroniseras tillsammans med bröstfenornas manövrering då vithajen svänger höger eller vänster. Ryggfenan är också viktig för att motverka tillbakastudsen som genereras av stjärtfenan. Sidorörelsen av framkroppen kan begränsas med en hög ryggfena som fungerar ungefär som kölen på en segelbåt. Ryggfenan bidrar till minskad friktion av framkroppen vid simning genom att hålla kroppen i ständigt rak position. Framkroppens cirkulära form fungerar på detta sätt som en torped eftersom den ständigt hålls rakt fram. De flesta hajar saknar denna förmåga. Istället vänder de huvudet från sida till sida medan de simmar. Detta

99

4.4 Extremt strömlinjeformad kroppsform är något som särskiljer vithajen och dess närmaste släktningar. Eftersom kroppen är mycket strömlinjeformad kommer friktion mestadels från hudytan.

Hudtänderna hos vithajen är mycket små för att minska friktionen ytterligare.

Bild: Ludvig och Sofia Åström Paulsson.