1
– Kan jag gå nu? frågar Max utan att titta upp på vare sig mig eller Johan. För ganska exakt en kvart sedan ställde jag fram potatis gratängen. Han har på egen hand ätit upp hälften av den och det mesta av lammsteken. Det får väl betraktas som ett sätt att visa sin mamma kärlek och uppskattning? Och en kvart är ändå en kvart. Det räknas. Vi har haft fredagsmiddag tillsammans, alla tre. Men hur är det möjligt att äta så mycket? Max fyller nitton i sommar och borde väl vara färdigväxt? Kanske motverkar mängden mat hans uppenbara risk för skörbjugg, med tanke på hur lite grönsaker han äter. Och potatis är ju ändå någon form av grönsak, eller ligger den tillsammans med bröd och ris i kostcirkeln? Men just det, de har ändrat kostcirkeln nu, eller hur var det? Ja, ja, det är många pojkar som överlevt några år på snabba kolhydrater, kött och energidryck. Så man behöver nog inte oroa sig för hans hälsa. Det är väl som när Ella blev vegetarian. En vegetarian som inte gillade grönsaker. Det tog ett tag att inse att hennes huvudsakliga föda bestod av pasta, pommes och chips. Men hon klarade sig igenom det. Nu är hon vuxen och äter, såvitt jag vet, ganska bra. – Gå du, svarar jag och ler mot min son som ställer sin tallrik på diskbänken och släntrar uppför trappan. – Det var gott, Ulrika, säger Johan och stoppar en bit stek i munnen. 5