9789189516410

Mindf*ck: Alla dessa lögner

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 1

2026-01-09 11:08

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 2

2026-01-09 11:08

S. t. abby

Mindf*ck: Alla dessa lögner

översÄttning Manne svensson

gondol

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 3

2026-01-09 11:08

Tidigare utgivning Mindf *ck: Risken Mindf *ck: Avledd Mindf *ck: Blodröd ängel

FSC English C021394 New MIX Paper Landscape BlackOnWhite

Bokförlaget Gondol är ett imprint inom Albert Bonniers Förlag.

Albert Bonniers Förlag Box 3159, 103 63 Stockholm www.albertbonniersforlag.se info@albertbonniers.se ISBN 978-91-89516-41-0 COPYRIGHT © ALL THE LIES by S. T. Abby, 2016 The moral rights of the author have been asserted.

ORIGINALETS TITEL All the Lies ÖVERSÄTTNING Manne Svensson OMSLAG Ilse-Mari Berglin TRYCKNING Första TRYCK ScandBook, EU 2026

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 4

2026-01-12 11:34

Det här är till dem som har förlorat sin röst.

Det här är till dem som önskar att de var Lana Myers.

Det här är till dem som folk fortfarande viskar om.

Det här är till dem som kämpar varje dag för att glömma.

Ni är inte ensamma.

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 5

2026-01-09 11:08

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 6

2026-01-09 11:08

Tim Hoover Chuck Cosby Nathan Malone Jeremy Hoyt Ben Harris Tyler Shane Lawrence Martin Kenneth Ferguson Boogeyman (Gerald Plemmons) Anthony Smith Kevin Taylor Morgan Jones Regeringar behöver både herdar och slaktare.

– Voltaire

Om Logan och jag styrde världen tillsammans skulle Vol­ taire betrakta det som en perfekt avvägd regering.

Min lista har visserligen utökats, men namnen stryks snabbt. Jag börjar rent av närma mig upploppet. Stunden är snart inne då de ska falla för en död tjejs hand – en tjej som har glömt vad svaghet är.

Oj, vad jag ser fram emot att se dem brinna.

7

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 7

2026-01-09 11:08

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 8

2026-01-09 11:08

1 De levande är vi skyldiga respekt, men de döda är vi endast skyldiga sanningen.

– Voltaire

LOGAN ”Marcus Evans … han var en riktig liten odåga som barn, men charmig som få. Och Victoria … hon följde honom som en skugga. Vart Marcus och Jacob än gick följde hon efter. Och de lät henne göra det. Det skilde bara ett år mellan henne och pojkarna. Och Robert, ja, han gjorde allt han kunde för att de barnen skulle känna sig älskade.

Jacob tillbringade mer tid hos dem än i sitt eget hem, för den mannen hade en styrka av ett alldeles särskilt slag och en sällsynt medmänsklighet.”

Diana Barnes harklar sig, och jag följer henne med blick­ en när hon reser sig ur fåtöljen och går för att hämta ett glas vatten. ”Vill ni ha något att dricka, pojkar?” ”Nej tack”, säger vi i kör.

Hennes gyllenbruna hud framhävs i fin kontrast mot den knälånga elfenbensvita klänningen. Hon är en ståtlig kvinna med tidlös stil och plågad blick. Lika plågad blick som min Lana.

Men till skillnad från Lanas blick kan jag här även skönja ett spår av skuld. Det finns en kärvhet i sättet hon för sig på, som om varje dag är en kamp hon måste tvinga sig igenom.

9

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 9

2026-01-09 11:08

”Har ni barn?” frågar hon när hon kommer tillbaka och sätter sig med sitt glas vatten, drar ut på spänningen lite till. ”Nej”, svarar vi igen. ”Jag antar att ni trivs med ungkarlslivet bägge två och känner att ni har all tid i världen.”

Donny skruvar på sig i stolen, men jag bara ler. ”Jag är ogift, men jag är inte ungkarl.”

Hon granskar mig en stund med intensiv blick. ”Victoria skulle ha gillat dig. Mamman dog när Victoria var tio, så hon fick det mesta av sin fostran av sin pappa. Hon växte upp med två män, så det föll sig mer naturligt för henne att bli vän med pojkar än med flickor. Hon valde sina vänner med omsorg. Sina pojkvänner hade hon däremot sämre lycka med. Men det kunde förstås ingen veta.”

Jag lutar mig fram. ”Vad kunde ingen veta?” ”Nej, nu går jag händelserna i förväg. Först måste ni ha klart för er att Robert dog i häktet samma dag som han blev dömd för ett brott som han absolut inte kunde ha begått. De grep vartenda halmstrå som fanns för att göra honom till mördare, som om det på något vis skulle få morden att bara försvinna så att alla kunde gå vidare med sina liv.”

Hon tar en till klunk vatten, och jag får hejda mig från att inte bryta in och be henne komma till saken. ”Robert var hemma med sina barn varenda kväll. Min son var ofta där om kvällarna. Även Jacob var där nästan varje kväll. Robert lagade mat, städade och tog hand om sina barn, och han hade ofta folk på besök. Han var en sån god själ med ett sånt tryggt hem att folk inte kunde låta bli att komma och hälsa på. Pappan till min son stack när han var pytteliten. Robert behandlade alltid min son som om han var hans egen, och som ensamstående mamma 10

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 10

2026-01-09 11:08

uppskattade jag all hjälp jag kunde få – och jag försökte återgälda hans generositet när jag väl kunde.”

Diana tystnar en stund, trycker tillbaka känslor som jag inte har uppfattat i hennes röst förrän nu. Hon får något mörkt i blicken. ”Det finns inte en chans att han våldtog och mördade de där kvinnorna. Han höjde inte handen mot sina barn ens en gång. Min son såg det. Jacob såg det. Under flera av kvällarna då morden skedde var han hemma med sina barn och två ungar till. Men det spelade ingen roll. Inga vittnen fick komma till tals och barnens utsagor godkändes inte som alibin i rättssalen.” ”Va? Varför inte då?” undrar Donny häpet. ”För då hade de ju inte kunnat döma honom för mor­ den han inte hade begått”, säger hon, som om det var den dummaste fråga hon hört.

Donny lutar sig irriterat tillbaka. Det är inte henne han irriterar sig på, utan på situationen. Han vet vad Johnson går för. Att han kastar all möjlig skit på folk och tar alla genvägar som finns för att sätta dit den han vill sätta dit. ”Och domstolen gick bara med på det?” ”Domstolen. Sheriffen. Alla. De förhörde honom i fem dagar i sträck. Stängde in honom i det där unkna lilla rum­ met utan några som helst rättigheter. Släppte inte ens in hans advokat. Sen ljög de och påstod att han aldrig hade bett om försvar. Det var en häxjakt från början till slut. Det var enkelt att peka ut vaktmästaren på skolan som inte hade någon familj i stan utöver sina barn. Den där Johnson hade bara bestämt sig för att han var skyldig och såg till att han blev dömd. Sheriffen höll honom om ryggen.”

Enligt gärningsmannaprofilen som FBI och lokalpolisen 11

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 11

2026-01-09 11:08

utgick från rörde det sig om en sexuell sadist. Men sexuella sadister har sällan barn, och de som har det har vanligtvis ingen kontakt med dem. De är inte kärleksfulla och om­ tänksamma. Enligt Johnsons profil skulle gärningsmannen ha varit ensamvarg, men det kan knappast stämma.

Det fanns inga tecken på att han hade brutit sig in hos offren, vilket tyder på att han var en charmig typ som var lätt att ha att göra med, troligtvis någon som folk litade på.

Slutsatsen blir att det var någon från stan som gjorde det.

Att Johnson var kapabel att lägga en sådan anklagelse på en fullkomligt oskyldig människa visar vilken narcissist han är, och hela stan spelade honom rakt i händerna. De gav honom den där makten som han går igång så förbannat på.

Och att lura hela världen var den ultimata kicken. ”Var det någon som hyste agg mot Evans före den där natten?” ”Nej”, säger hon och småskrattar. ”Den mannen var ett helgon. Om barn på skolan råkade göra på sig hjälpte han dem att städa upp och sa åt dem att springa iväg innan någon fick reda på det. Han ville inte att de skulle behöva skämmas, och han visste hur grymma barn kan vara. Hans egna barn trakasserades skoningslöst för att de var barn till vaktmästaren.”

Jag lutar mig tillbaka och försöker lista ut vad fan det kan ha varit som gjorde Johnson så angelägen att peka ut just den mannen. Till och med han har ju ett hjärta. ”Sheriffen då? Sa han aldrig ifrån?”

Hon ser sammanbiten ut. ”Sheriffen var så känslomäs­ sigt involverad i fallet att han bara var tvungen att hitta någon – vem som helst – att straffa. Hans dotter var ett av de första offren. Den där riktigt sjuka, ondskefulla personen 12

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 12

2026-01-09 11:08

som dödade henne … han lät henne ligga mitt på gatan så att alla kunde se henne nästa morgon. Hon låg där naken och brutalt våldtagen. Hennes hud var skuren i slamsor och hon förblödde till döds under natten.”

Donny sväljer ljudligt, medan jag försöker bli klok på hur i hela jävla helvetet de kunde undanhålla de detaljerna från polisrapporterna. Sheriffen borde ju ha blivit bortplockad från utredningen. Samtidigt gör detta honom mindre trolig som huvudmisstänkt, vilket annars var det jag lutade åt. ”Hon var arton”, fortsätter Diana och kämpar med tårarna. ”Sheriff Cannon blev aldrig riktigt sig själv efter det. Efter att ha sett det där … Det var det svåraste det här lilla samhället någonsin hade gått igenom. Men sen blev det bara värre. En söndagsmorgon låg det ett lik på kyrktrappan lagom till gudstjänsten. En annan morgon låg det ett lik på trappan till skolentrén, mitt framför alla barnen. Det var Ilene Darvis. En förskollärare. Hon var bara tjugotre.”

Hon måste ta en paus och snyta sig, för nu flödar tårarna fritt. ”Hur som helst, natten efter att Robert blivit dömd var det meningen att han skulle transporteras till fängelset. En poliseskort var på plats och allt var förberett. Men fång­ transporten blev uppskjuten, och nästa morgon hittades han hängd till döds i sin cell. Ingen jävel kan väl tro att den mannen verkligen hängde sig själv, med tanke på hur han kämpade för att försöka få en överklagan till stånd. Han skulle ha sökt sann rättvisa. Han skulle inte bara ge upp så där. Jag lyckades aldrig ta reda på vad som egentligen hände. Jag hoppas att ni gör det.”

Donny knyter nävarna. Historien om hur en oskyldig 13

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 13

2026-01-09 11:08

människa krossas på grund av en annan människas ego är alltid hjärtskärande att höra. Johnson har många liv på sitt samvete. ”Några dagar senare gick våra barn hem från skolan och Victoria stannade till här en stund. Jag satt bredvid när hennes telefon ringde. Det var Kyle. Han sa att han kunde ordna så att Victoria fick komma in och se sin pappas kropp, men polisen kunde inte ge ifrån sig den till familjen.

Sheriffen sa att eftersom barnen inte hade fyllt arton och det inte fanns någon förmyndare som kunde ta hand om kroppen hade myndigheterna rätt att göra sig av med den.

Jag tog hand om det där senare – alldeles för sent.”

Hon släpper ut en darrig suck, som om hon stålsätter sig för resten av historien. ”Victoria hade haft ett förhållande med Kyle, och hon hade gett mer av sig själv till honom än hon borde ha gjort. Han var inte direkt glad när det tog slut, men den där ondskefulla sidan i honom släppte han inte fram med en gång. Han var för manipulativ och beräknande för det.

De hade bara varit ihop i några månader, och Victoria hade knappt haft några andra killar. Hennes pappa tog ett snack med henne efter att han hört hur nedlåtande ton Kyle hade mot henne. Vi fick aldrig veta varför hon gjorde slut med Kyle, men han hade inte gett henne någon anledning att tro att det inte gick att lita på honom. Inte förrän den natten.”

Donnys telefon plingar till, men han ignorerar det. När min mobil börjar ringa sätter jag den i tyst läge. Vi kommer inte att röra oss ur fläcken innan vi har de svar vi behöver.

Det är ändå bara Johnson som försöker snoka reda på vad vi gör.

14

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 14

2026-01-09 11:08

”Victoria gick för att möta honom. Marcus sprang ifatt henne på vägen, för han ville också se sin pappas kropp. De sökte svar. Deras pappa hade inte lämnat något meddelan­ de efter sig. Han hade inte tagit farväl. Han bara dog, och så konstaterades blixtsnabbt att dödsorsaken var självmord.

För en gångs skull var Jacob inte med dem – och inte min son heller, tack och lov.”

Det brister för henne och hon börjar snyfta okontrol­ lerat. ”Jag borde inte ha känt tacksamhet med tanke på hur de barnen fick lida, men jag var så oerhört lättad över att de inte tog min son också.”

Det börjar bli svårt att hänga med i hennes berättelse.

Tårarna forsar våldsamt ur henne och hon snyftar så att hela kroppen skakar. Donny ser på mig med skräckslagen blick.

Vi visste att det rörde sig om grovt våld. Vi visste att det fanns ett sexuellt inslag.

Men nu börjar jag pussla ihop alla mord med varandra.

Diana hickar mellan snyftningarna, men lyckas på något mirakulöst vis ta sig samman. ”Och Kyle … åh, den pojken var ondskan själv”, säger hon med en ton som övergår i ilska. ”De mötte honom i änden av Belker Street, och han var inte ensam. Han hade tagit med sig ett antal frivilliga för att straffa ’mördaren’ genom att ge sig på hans barn.”

Det var på Belker Street som meddelandet om änglarna skrevs, som ett omen om det som väntar. ”De kastade sig över dem. Tryckte ner dem mot marken.

Klädde av dem nakna mitt på gatan. Sen turades alla om att våldta bägge två.”

Hon verkar bli illamående och måste göra en paus, vän­ der bort huvudet.

15

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 15

2026-01-09 11:08

Donny blir alldeles vit i ansiktet och knyter sina nävar ännu hårdare. Jag stelnar till bredvid honom. ”Hur många var de?” frågar Donny försiktigt. ”De var tretton stycken”, säger hon och fortsätter snyfta. ”Men … Dev kunde inte … Han klarade inte av att göra det. Men han stod kvar där. Och han berättade allt för mig efteråt. Han blev så traumatiserad att han behövde gå i terapi i över ett år efteråt. Sen gick han med i något frikyrkosällskap som reser runt i landet och sprider Guds ord. Det var genom honom jag fick reda på det.” ”Tolv personer turades alltså om att våldta dem”, kon­ staterar Donny. Hans lugna ton avslöjar ett sjudande raseri som nog kan mäta sig med mitt. ”Om och om igen”, ryter hon ilsket med tårarna rinnan­ de. ”De slutade inte. De där stackars barnen låg på gatan i flera timmar och blödde och ropade på hjälp. Ingen kom.

Men det värsta har jag inte ens berättat än.”

Jag undrar om det verkligen kan bli värre än så. ”Lawrence, Morgan och Kyle var de mest ondskefulla av dem, de svartaste själarna i stan. När de började tröttna på våldtäkterna gick Kyle hem till någon och hämtade en helkroppsspegel. Det var familjen Whisenant som lånade ut spegeln till honom – som om de inte hade en susning om vad som pågick mitt framför deras hus. Kyle kom till­ baka och gav spegeln till Morgan, och Lawrence ryckte upp Marcus på fötter.”

Det ringer i min telefon igen, men jag tystar den på nytt utan att ens titta på skärmen. ”Kyle drog fram en kniv och sa åt Morgan att hålla upp spegeln bakom Victoria. Han ville att Marcus skulle se vad som hände härnäst. Sen sa Kyle åt Marcus att ’knulla’ sin sys­ 16

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 16

2026-01-09 11:08

ter. Att våldta sitt eget kött och blod. Annars skulle han skära av honom kuken så att den aldrig gick att använda igen.”

Nu börjar jag må illa och Donny ger ifrån sig ett kvävt läte. ”Marcus vägrade. Han sa åt dem att dra åt helvete all­ ihop och ta vad fan de ville. Kyle drog kniven över Marcus midja, skar i honom och sa att det här var hans sista chans.

Han sa att om han var så pervers att han gillade att bli påsatt i röven så var han pervers nog att knulla sin syster.

Marcus spottade honom i ansiktet. Och Kyle höll sitt löfte.

Kastrerade honom där mitt på gatan.”

Jag kan knappt stå emot impulsen att gå ut. Jag vill inte höra mer. Det vete fan om jag klarar av att se folk i den här hålan igen utan att hata dem för att de hjälpte till att mörklägga det här.

Varför har Diana inte gått ut med det här förrän nu?

När hon har återhämtat sig fortsätter hon berätta. ”Spe­ geln föll i marken så att glaset splittrades. Victoria var redan fullkomligt sönderslagen. Hennes ansikte var mosat till ­oigenkännlighet. De hade dunkat det mot marken, vevat med knytnävarna mot henne och demolerat henne på alla sätt och vis. När glaset krossades släpade de henne genom skärvorna, sen snittade Kyle henne med kniven i midjan.

Efter det tog han en bit av spegeln och visade henne hur hon såg ut, sen högg han henne med den. Det sista han sa till henne var att hon skulle dö som ett monster och en hora. Sen gick de och lät dem ligga kvar där med blodet rinnande ut på gatan.” ”Sen satte de sig i bilen, och för att ha någon chans att överleva körde Marcus ut dem ur Delaney County”, säger jag tyst. ”För sheriffen äger allting i hela distriktet.”

Hon nickar långsamt, men sedan skakar hon på huvudet.

17

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 17

2026-01-09 11:08

”Marcus trodde inte för en sekund att han skulle överleva.

Han ville bara försöka rädda livet på sin syster. Ingen av dem kom ut från sjukhuset. Och den här stan hade förlorat sin själ. Vi förvandlades till tomma skal allihop, för vi lät rädslan kontrollera oss fullständigt.” ”Varför har ingen berättat det här för någon tidigare?” frågar Donny, och försöker undvika att det låter som en anklagelse.

Hon ser på oss med sträng och allvarsam blick. ”De som försökte försvann eller dog. Lindy May Wheeler försökte stoppa killarna den där natten. Hon sprang dit, men Dev släpade bort henne därifrån, tryckte in henne i en bil och låste in henne i den tills de var klara. Hon var gift. Och rätt vad det var fick jag höra att Kyle hade sagt till hennes man att han har legat med Lindy … att hon hade förfört honom.

Antonio lämnade henne, och när hon förklarade att Kyle hade våldtagit henne flera gånger var det ingen som trodde henne. Till slut hjälpte hennes pappa henne ut ur stan, för han var rädd att de skulle döda henne.”

Jag blir alldeles kall inombords och möter Donnys blick.

Lindy May Wheeler. Kvinnan som vår gärningsman valde ut att ta hand om ett sargat barn, ett barn som han hade tagit sig tid att rädda från ett verkligt monster.

Diana lägger inte märke till hur vi ser på varandra. ”De hotade min son. Han skulle börja på college året efter. Men de sa till mig att han inte ens skulle klara sig igenom sista läsåret på skolan om jag ställde till med pro­ blem. Jag trodde dem. Och det gör jag fortfarande. Det var därför jag skickade honom till hans flickväns lägenhet nu.

Den tjejen tjänar en massa pengar och bor i det säkraste huset i hela New York.”

18

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 18

2026-01-09 11:08

”De flesta av gärningsmännen lämnade stan”, påpekar Donny tyst. ”De var tvungna”, avbryter Diana. ”Enda sättet för sheriffen att få folk att fortsätta leva i fruktan men ändå bo kvar här var att kasta ut alla förövare utom sin egen son. Hans son är värst av alla, men han får bo kvar. Fast ni behöver inte oroa er. De andra killarna fick en rejäl peng för att hålla sig borta.” ”Kyle Davenport är sheriffens son. Inte undra på att Cannon ville sopa det här under mattan”, säger Donny med ansträngd röst. ”Sopa det under mattan?” säger hon oförstående. ”Han var ju hjärnan bakom alltihop. Han skickade ut sina poliser att knacka på varenda dörr i stan och se till att alla fattade att om de hörde något måste de stanna hemma. Lydde de inte skulle det få konsekvenser. Han skickade till och med ut ett meddelande till våra tv-apparater om utegångsför­ bud med omedelbar verkan – ingen fick lämna sitt hus efter solnedgången om inget annat meddelades. Han hjälpte sin son att planera det hela, sen var det sonens uppgift att göra det som han själv inte klarade av att göra.” ”Men varför?” frågar Donny.

Men jag vet redan svaret. ”Hans dotter hade blivit våldtagen, torterad, förnedrad och vanärad även efter sin död. Som sheriffen såg saken var Robert Evans den skyldige. Och han tyckte inte att det räckte med att bara döda honom. Han behövde dessutom krossa hans barn och döda även dem. Världens demoner behövde rensas ut, menade han. Men ondskan i sin egen sons ögon kunde han inte se. Fastän till och med pojkens mamma förstod att han var ond rakt igenom.”

19

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 19

2026-01-09 11:08

Det ringer i mobilen igen. Men vi är inte färdiga, så jag ignorerar den även denna gång. ”Kyle var ett monster som bara väntade på att släppas lös. När ondska av den magnituden väl slipper ur sin ask går den inte att stänga in igen.”

Jag kan inte göra annat än att hålla med. Såvitt vi vet har han våldtagit minst tre personer. En av dem var till och med en man. ”Ni vill hindra en mördare från att göra skada här i stan.

Men det enda jag vill är att ge de där barnen en röst. Folk dör av att hålla såna här hemligheter så länge för sig själva.” ”Vem är Dev?” ”Devin Thomas. Domarens son”, svarar hon automatiskt.

Innan vi går ser jag på henne och räknar upp de namn vi känner till, varav två fortfarande känns osäkra: ”Tim Hoover. Chuck Cosby. Nathan Malone. Jeremy Hoyt. Ben Harris. Tyler Shane. Lawrence Martin. Anthony Smith.

Kevin Taylor. Morgan Jones. Kyle Davenport.”

Diana möter min blick. ”Jason Martin. Han är kusin till Lawrence. Han bor i South Carolina nu. Jobbar som fastighetsutvecklare där. Han var den tolfte.” ”Tack för att du berättade det här för oss.” ”Jag hoppas att ni tänker göra något mer än att bara lyssna.” ”Det är planen”, säger jag och menar det.

Donny och jag går mot dörren, men så vänder jag mig mot henne en sista gång. ”Hur dog Victorias och Marcus mamma?” ”Bilolycka”, säger hon och suckar. ”Ett välbärgat par från trakten körde rakt in i henne efter att ha fyllnat till på en fest. Carlyle, tror jag de hette. De gjorde sin egen dotter 20

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 20

2026-01-09 11:08

föräldralös med den kraschen – och dödade en förbannat fin kvinna som bara ville hem till sina barn efter en lång arbetsdag på sjukhuset.”

Det känns nästan som om den där familjen var dömd på förhand. ”Var hon sjuksköterska?” frågar jag utan att själv riktigt veta varför. ”Nej. Hon var rättsläkare på samma sjukhus som hennes barn dog på. Möjligen kan det ha varit ett av skälen till att de valde just det sjukhuset.”

Jag nickar och vi vänder oss om för att gå. ”Det var flockmentaliteten som gjorde jobbet den där natten”, viskar Donny när vi stiger ut och stänger dörren efter oss. ”Och Kyle var flockens dominanta alfa. Men egentligen var de mer som ett fängelsegäng, där alla ser till att hålla ihop för att de är rädda att hamna utanför.” ”Några av dem var bara femton”, stönar Donny. ”Tonåringar är lättare att forma och styra. De såg upp till de där tre – Lawrence, Morgan och Kyle. Men framför allt var det Kyle som bestämde. Med så många alfahannar närvarande den natten borde konflikter ha uppstått.” ”Men det lär vi aldrig få veta. Morgan och Lawrence är redan döda.” ”Devin. Vi måste hitta honom.” ”Han stack mitt under alltihop för att låsa in Lindy May i bilen. Men sen måste han väl ha gått tillbaka dit och bara sett på? Hur skulle Diana annars känna till resten av historien?”

Jag snörper fundersamt på munnen. Det tänkte faktiskt jag också på. Men Diana gav ingen förklaring.

21

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 21

2026-01-09 11:08

”Har vi lyckats få tag i någon som var i tjänst på sjuk­ huset natten då de kom in?” frågar jag. ”Nej. Det var ju över tio år sen. Vi får nog vara glada att vi fick fram något över huvud taget.” ”Varför ville de inte berätta om sina skador för någon på sjukhuset?” undrar jag.

Donny rycker på axlarna. All energi verkar ha runnit ur honom. Jag känner likadant – som om jag har blivit urgröpt. ”Jag vet inte. Däremot vet jag att Johnson kände till det här. Kyle är satt under polisskydd.” ”Vi behöver mer än en enda kvinnas ord på att det här verkligen hände. Hon var ju inte ens ögonvittne. Och om vi går emot Johnson går vi samtidigt emot direktör McEvoy.

Vi behöver bevis. Vattentäta bevis. Under tiden måste vi ta reda på vilka fler som kan tänkas bli måltavlor – och hur Robert Evans egentligen dog.” ”Inte en enda gång under hela min karriär har jag tvivlat på att jag står på rätt sida av lagen”, säger han tyst. ”Inte förrän idag.”

Hämndmord ger oss alltid anledning att ifrågasätta var vi står. ”Vår gärningsman kommer ju knappast nöja sig med att bara ta livet av dem som dödade de där ungdomarna”, påminner jag honom. ”Han har öppnat några ytterdörrar här i stan, men inte rört en enda människa hittills. Han har stulit några speglar, hällt bläck i vattnet och lekt med lite målarfärg. Han skulle redan ha kunnat döda ett helt gäng. Men det har han inte.” ”Han terroriserar dem. Det är så han utkräver hämnd på hela stan. Han vet hur deras hjärnor fungerar. De har 22

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 22

2026-01-09 11:08

skuldkänslor upp över öronen efter att ha vetat om det här i tio år utan att ha gjort något. De tror verkligen att det är något övernaturligt som pågår.” ”Varför känns det som om vi bara har sett början på det här?” muttrar Donny när vi sätter oss i suven. ”Varför har Kyle Davenport inte samma efternamn som sin pappa?” frågar jag.

Han tar fram sin Ipad och läser. ”Det står att mamman hette Jane Davenport. Cannon visste inte ens att Kyle fanns förrän hon plötsligt dök upp i stan med honom och läm­ nade över vårdnaden.”

Jag höjer ögonbrynen. ”Va?” Donny skakar på huvudet och visslar tyst. ”Det är Had­ ley som på något sätt har grävt fram det här. Kyle är en riktigt sjuk jävel. Började plåga och döda djur som fem­ åring. När han var sju kände hans mamma att hon inte klarade av ta hand om honom längre, efter att han fått ett raseriutbrott och knivskurit henne. Hon tog honom till Cannon, som inte tvekade en sekund på att ta hela hennes umgängesrätt ifrån henne. Hon stannade kvar i stan och såg sin son växa upp på avstånd. Jag slår vad om att hennes liv var ett helvete.” ”Var är hon nu?”

Hans panna veckas. ”Död. Hon dog för tio år sen, strax efter att rättegången mot Robert Evans drog igång.” ”Varför får jag känslan att det inte är en slump?” muttrar jag. ”För att allt i den här gudsförgätna hålan på ett eller annat sätt hänger ihop med den där mardrömmen.”

Precis när jag vrider om nyckeln ser jag något rött i ögon­ vrån. Jag hoppar ur bilen, klättrar upp på motorhuven och 23

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 23

2026-01-09 11:08

läser vad som står på taket till en byggnad en bit bort. Det är rådhuset jag blickar ut mot.

På ena sidan av taket står ett enda meddelande skrivet i rött: Det är svårt att befria dårar från de bojor de vördar.

Donny klättrar upp bredvid mig och tar ett långt andetag. ”Först citerar han Bibeln och nu Voltaire? Vad är po­ ängen?” ”Ingen aning”, säger jag och hoppar ner. ”Däremot tycker jag att det är rätt tydligt vad meddelandena betyder var för sig.”

Just i det ögonblicket lägger jag märke till en högtalare på en stolpe och hör en vaggvisa spelas upp. ”Hush, little baby, don’t say a word. Momma’s gonna buy you a mocking bird.

And if that mocking bird don’t sing, Momma’s gonna buy you a diamond ring …” ”Inte obehagligt alls”, säger Donny och ryser medan kvinnorösten sjunger vidare i högtalarna.

Människor på gatan vänder sig mot högtalaren närmast dem, och alla bleknar. ”Tror du att han har tänkt rena stan?”

Jag kniper ihop läpparna. ”Han visar verkligen att han har kontroll. Jag tror inte att han vill rena stan, men jag tror att han vill att invånarna ska bekänna sina synder.

Han är här för att vi är här. Annars hade han redan dödat den sista personen på listan som inte finns här i stan. Han kom när vi kom.” ”Men varför?” ”Jag lovar att säga till när jag vet”, säger jag och kör iväg från huset som just släppt en bomb på oss som jag inte alls var beredd på.

24

I_Alla dessa lögner_ST Abby_TILL TRYCK.indd 24

2026-01-09 11:08