9789188417213

1

www.danje.se

Tre toner av Skräck Copyright © 2016 Roger Skagerlund Omslag © 2016 Alexander Danje Danje Förlag 2016 ISBN: 978-91-88417-21-3

2

Tiden sniglade sig fram och hennes kollega, Andrea Andersson, tittade upp från monitorn som kameran var ansluten till. ”Inget av intresse. Vad det än är som ska ske så tycks det inte ske under vår vakt i alla fall.”

Ljudteknikern, en ung, finnig snorunge som knappt var torr bakom öronen, lutade sig bakåt i stolen borta i sitt hörn. Hörlurarna satt mitt uppe på huvudet och täckte bara det ena örat. ”Om han ändå ville göra nåt i det där sovrummet som man kunde lyssna på.” ”Du är pervers!” Mia flinade mot honom. ”Fick du inte nog igår kväll?” ”Han får aldrig nog. Han lärde sig nog till och med en del.” Andrea skrattade och Martin, hon trodde i alla fall att han hette Martin, besvarade skrattet. ”Den rödhåriga var en riktig skrikare. Fan vad han tryckte på henne hårt.” ”Jag är rödhårig. Tror du jag är en skrikare?”

Martin tittade snett på Andrea. ”Jag tror att du är vild i sängen, men jag kan ju inte veta. Har aldrig lyssnat.”

3

”Och om du får för dig att göra det så ska du veta att då sliter jag av dig klockspelet och tvingar dig att svälja det.”

Martin försökte se chockad ut, men misslyckades för att ögonens tinder avslöjade honom. ”Men konstapeln då. Är inte det där olaga hot?” ”Jag har en bricka och en pistol, så det är ett högst lagligt hot.” Andrea tystnade och böjde sig fram mot monitorn. ”Aktivitet. Ljuset tändes just i hallen.” ”Är du säker? Han snarkar fortfarande.” ”Tror du jag drömmer. Ljuset i hallen slogs just på säger jag.”

Mia tittade genom kikaren. Mycket riktigt hade lampan i hallen tänts och nu tändes även belysningen i vardagsrummet. Två män i långa rockar kom in i rummet och såg sig omkring. Den ena gick bort mot köket, medan den andra blev stående mitt i rummet, som om han väntade på något. Mia knäppte kort, samtidigt som hon undrade vilka männen var.

De hade sett foton på alla Josefs hantlangare och affärsbekanta, men männen liknade ingen av dem hon sett. De hade ett främmande utseende, som om de var födda i Centraleuropa snarare än i Sverige 4

och de rörde sig med en grace som man inte såg hos de vanliga kriminella dårarna som mer påminde om kassaskåp i sina rörelser. Dessa män var… annorlunda, som om de tränat kampsport hela sina liv och hade en perfekt avvägd harmoni i samspelet mellan rörelse och muskelstyrka. ”Vilka är ni?” muttrade hon tyst.

Nu kom den man som gått ut i köket och tillbaka.

I näven släpade han på en uppenbarligen yrvaken och rädd Josef. ”Slå på högtalarna!”

Martin nickade och slog till vippbrytaren som skickade ljudet från de dolda mikrofonerna i lägenheten

ut

till

avlyssningscentralens

högtalarsystem. Mia såg hur Josef tvingades på knä och en del av henne kände en sekunds skadeglädje.

Under den här övervakningen hade hon både sett och hört hur gangsterbossen misshandlat de flickor som fått det oangenäma nöjet att tillfredsställa hans sjuka, sexuella böjelser. Att han nu själv tvingades på knä inför någon som uppenbarligen var mäktigare än honom själv kändes som en revansch för alla de misshandlade kvinnorna. Ur högtalarna hördes en darrande stämma, som av läpprörelserna att döma tillhörde Josef.

5

”Säg åt Lothar att jag är ledsen. Det var inte meningen…” ”Lothar är trött på dig. Dina metoder fungerar inte och du har satt familjen i en besvärlig situation.

Jag är här för att ta över verksamheten.”

Den sträva rösten tillhörde den man som lugnt väntat i vardagsrummet medan hans kumpan hämtat Josef. Mia studerade honom. Huvudet var rakat och de mörka ögonbrynen var smala streck ovanför ett par onaturligt svarta brunnar till ögon.

Näsan var patriciskt rak och läpparna tunna, blodlösa och grymma.

Josef stod på knä inför denna man och darrade i hela kroppen. Trots att det grövsta våldet hittills hade varit den något omilda hämtningen så stank hela scenen av tillbakahållet våld som låg och lurade under ytan. ”Kalla på piketen. De kommer att få jobb. Det känns som att Josef är på väg att checka ut för gott.”

Martin bekräftade i bakgrunden att han uppfattat hennes begäran och hon vände åter hela sin uppmärksamhet till rummet på andra sidan gatan. ”Men jag kan styra upp det. Bara jag får en chans till.”

6

Den gråtfärdiga rösten var åter Josefs. Mia kunde inte låta bli att reagera på tonen. Mannen som njöt av att sätta på och spöa upp yngre tjejer, blev nu själv utnyttjad, marginaliserad… och snart mördad, insåg hon när den skalliga mannen ryckte upp Josef från golvet med ett grepp om hans strupe. Josef följde med upp till stående och fortsatte sedan uppåt. Mia insåg att mannen hade lyft Josefs 110 kilo tunga kropp från golvet med bara en hand och att fötterna sprattlade gott och väl en decimeter över mattan. ”Vad ända in i helvete?”

7

Är du nyfiken på fler noveller och böcker? skagerlundbooks.se danje.se /DanjeNovell på de sociala medierna

8