9789188155146

Tecken som föregår jordens undergång YURI HERRERA

översatt från spanskan av Maria Cederroth

Tecken som föregår jordens undergång YURI HERRERA Översatt från spanskan av Maria Cederroth

NILSSON FÖRLAG Malmö 2016

Tecken-inlaga_160906.indd 3

2016-09-28 17:19

Till min mormor Nina, min moster Esther och min morbror Miguel, pü väg.

5

Tecken-inlaga_160906.indd 5

2016-09-28 17:19

1 JORDEN

7

Tecken-inlaga_160906.indd 7

2016-09-28 17:19

Jag är död, tänkte Makina när allting krängde till: en man med käpp var just på väg över gatan när ett dovt stön bröt fram ur asfalten och mannen blev stå­ ende, som om han väntade på att någon skulle upp­ repa en fråga, och marken öppnade sig under hans fötter, slukade mannen och med honom en bil och en hund, allt syre runtomkring – till och med de för­ bipasserandes skrik. Jag är död, tänkte Makina och knappt hade hon tänkt det förrän hela hennes kropp gjorde uppror mot dödsdomen och fötterna febrilt började trampa bakåt medan avgrunden hela tiden sprack upp ett steg närmare henne, ända tills gapet slöt sig i en perfekt cirkel och Makina var räddad.

Lömska skitstad, tänkte hon. Alltid på väg ner i källaren igen.

Det var första gången hon själv drabbades av jor­ dens galenskap. Den Lilla Staden var efter femhundra 9

Tecken-inlaga_160906.indd 9

2016-09-28 17:19

års silverfeber full av kulhål och tunnlar, och ibland fick någon stackare ofrivilligt känna på hur taffligt de hade täppts igen. Några hus hade redan blivit nedfösta i underjorden, liksom en fotbollsplan och hälften av en tom skolbyggnad. Sånt där händer bara andra tills det händer en själv, tänkte Makina.

Hon kastade en blick ned i bråddjupet och bekla­ gade den stackars mannen på hans väg till helvetet.

Lycklig resa, sa hon utan ironi och mumlade sedan för sig själv: Bäst jag skyndar på med mitt ärende.

Hennes mor, Cora, hade kallat på henne och sagt Ta med dig det här papperet till din bror, jag tyck­ er inte om att behöva skicka dig, flicka, men vem ska jag annars anförtro mig åt? En man? Sedan slog hon armarna om Makina och höll kvar henne i sin famn, utan dramatik eller tårar, för det var så Cora gjorde: även om man befann sig en bit ifrån henne var det ändå som om man satt i hennes knä, mellan hennes bruna bröst, i skydd av hennes tjocka, bre­ da hals, bara hon tilltalade en kände man sig trygg.

Och Cora hade sagt Åk till Den Lilla Staden, gå till bossarna och erbjud dig att göra dem en tjänst så hjälper de dig med resan.

Det fanns inget särskilt skäl till att Makina först sökte upp just señor W, men en längtan efter vatten 10

Tecken-inlaga_160906.indd 10

2016-09-28 17:19

drev henne till ångbadet där han brukade hålla till.

Hon kunde fortfarande känna jorden under naglar­ na, som om det var hon själv som nyss hade störtat ned i det där slukhålet.

Vakten var en stolt och sorglös ung man som Ma­ kina vid ett tillfälle hade roat sig med. Det hade gått just så fumligt till som sådant brukar; men eftersom män – varenda en av dem – är övertygade om att de är mästare på den sortens ritt och eftersom det stod helt klart att han hade galopperat rakt i diket med henne, sänkte han sedan dess blicken varje gång han mötte henne. När Makina lugnt strosade förbi kom han ut ur sin hytt som för att säga Nej, här kommer ingen in, eller snarare Inte du, du får inte komma in; men impulsen varade bara ett par sekunder efter­ som hon inte stannade upp och han inget hann säga.

Först när Makina hade passerat honom på väg in i det turkiska badet kunde han se upp igen med pon­ dus i blicken.

Señor W var en fröjd att skåda där han satt i ång­ badet – idel bleka rondörer genomkorsade av ett tunt blått ådernät. Sidorna i morgontidningen satt fast­ klibbade mot kaklet och señor W skalade av dem en efter en allteftersom läsningen framskred. Han visade inga tecken på förvåning när han fick syn på Makina. Hur är det? sa han. En Chelita? Visst, sa Makina. Señor W tog upp en flaska ur ishinken som 11

Tecken-inlaga_160906.indd 11

2016-09-28 17:19

stod vid hans fötter, knipsade av kapsylen med tum­ men och räckte henne buteljen. Båda höjde sina öl­ flaskor och svepte hela innehållet, som om det vore en tävling. Sedan njöt de under tystnad av den tve­ kamp som pågick mellan vätan utanför kroppen och den inombords.

Och hur står det till med din mor?

En gång för länge sedan hade Cora räddat señor W, Makina visste inte exakt vad som hänt, bara att señor W just då var på flykt och att Cora gömde honom tills stormen hade blåst över. Sedan dess var allting Cora sa gudsord för honom.

Hon är i alla fall vid liv, som hon brukar säga.

Señor W nickade och Makina fortsatte: Hon har skickat mig hit i ett ärende, och Makina pekade åt ett väderstreck.

Ska du ta dig över? frågade señor W. Makina nickade.

Visst, ge dig iväg du, så skickar jag ett meddelande.

När du är framme ser mitt folk till att du kommer över till andra sidan.

Vem? Han känner igen dig.

De satt tysta igen. Makina tyckte att hon kunde höra hur allt vatten inuti kroppen steg och trängde upp genom huden, ända till utsidan. Det var behag­ ligt; hon hade njutit av de tysta stunderna tillsam­ 12

Tecken-inlaga_160906.indd 12

2016-09-28 17:19

mans med señor W alltsedan hon fick gå med pulque och torkat kött till honom när han var på flykt och mest liknade ett magert, förskrämt djur. Men hon måste ge sig iväg, inte bara för att göra det hon skulle, utan också för att Makina visste att hon – hur goda kumpaner de än var – inte fick vara där; undantag var en sak, regelbrott en helt annan. Hon tackade, señor W sa Ingen orsak, min flicka, och så gick hon.

Makina visste var hon skulle få tag på señor H, men var inte säker på att bli insläppt fastän hon ock­ så där kände den som vaktade ingången, en gangs­ ter vars komplimanger hon hade avvisat men som hon ändå kände utan och innan. Det påstods att han bland annat hade åtagit sig att döda en kvinna på order av señor H och sedan dumpat henne intill motorvägen i en tunna fylld med cement. På den ti­ den han uppvaktade Makina frågade hon om det där verkligen var sant och han svarade Vad spelar det för roll om jag gjorde det eller inte? Det viktiga är att jag alltid är beredd att göra vad som helst för en kvinna.

Han sa det som om det vore ett skämt.

Makina var framme. Pulquería Raskolnikova, stod det på skylten. Under den satt vakten. Honom kunde hon inte glida förbi på avstånd, så hon stan­ nade framför honom och sa Fråga om han tar emot mig. Vakten såg på henne med isande hat i blick­ 13

Tecken-inlaga_160906.indd 13

2016-09-28 17:19

en och nickade, men flyttade sig inte från ingången; han stoppade ett tuggummi i munnen, tuggade på det en stund, spottade ut det. Han såg lite till på Makina. Sedan vände han sig håglöst bort, som om han tänkt pissa en skvätt mest för att ha något att göra, men gick in i lokalen, kom ut igen och lutade sig mot väggen. Fortfarande sa han inget. Först när Makina suckade sa vakten Skulle du inte in, eller?

Därinne satt, vad man kunde se, bara fem fyllon.

Det var svårt att avgöra exakt eftersom det ofta låg ytterligare någon raklång i sågspånet på golvet. Stäl­ let luktade, som sig bör, piss och jäst frukt. Längst in skilde ett draperi de mer luggslitna gästerna från viktigt folk: även om det bara var ett tygskynke gick ingen in i den privata delen utan tillstånd. Skynda på, kunde Makina höra señor H säga.

Hon förde draperiet åt sidan och där fann hon, i bländande guldglans och fågelmönstrad skjorta, señor H som spelade domino med tre av sina torpe­ der. De liknade alla varandra och så vitt hon visste hade ingen av dem något namn, däremot ägde alla en pistol. 45-millimeterstorpeden spelade tillsam­ mans med señor H mot 38-millimeterstorpederna.

Señor H höll tre brickor i handen och sneglade mot Makinas håll utan att släppa dem. Han tänkte inte be henne sätta sig ned.

Ni talade om för min bror vart han skulle åka för 14

Tecken-inlaga_160906.indd 14

2016-09-28 17:19

att reda ut sina affärer, sa Makina, Nu tänker jag letar rätt på honom.

Señor H slöt handen om dominobrickorna och såg rakt på henne.

Ska du ta dig över? frågade han ivrigt, fastän sva­ ret var givet. Makina svarade ja.

Señor H log sitt olycksbådande leende, lika natur­ ligt som en reptil förklädd till människa slingrar sina ben i kors. Han skrek något på ett språk Makina inte kände igen och när barägaren kikade in bakom draperiet sa han Ge flickan ett glas pulque.

Barägarens huvud försvann och señor H sa Javisst, lilla vän, javisst ... Du ber mig om hjälp, eller hur?

Fast du är stolt och inte säger det rakt ut ber du mig om hjälp och jag, se på mig bara, jag säger javisst.

Nu skulle fällan slå igen. Señor H kunde inte se en åsna utan att vilja ta sig en ridtur. Han log och log, men han var fortfarande en orm i byxor. Vem vet vilken koppling han hade till hennes mor. Makina visste att de inte talade med varandra, men det till­ skrev hon den mäktiges högmod. Någon hade spri­ dit ryktet att han och Cora var släkt, någon annan att de var på kant med varandra, men Makina hade aldrig frågat, för om Cora inget sa fanns det goda skäl till det. Däremot kunde hon vädra sig till hans onda avsikter. Nu skulle fällan slå igen.

Jag ber dig bara att ta med en sak, en pytteliten 15

Tecken-inlaga_160906.indd 15

2016-09-28 17:19

sak som du lämnar över till en kollega, så kommer han att berätta hur du ska hitta din bror.

Señor H lutade sig fram mot en av 38-milli­ meterstorpederna och viskade något i hans öra. Un­ derhuggaren reste sig och lämnade den privata av­ delningen.

Barägaren kom tillbaka med en literkanna full med pulque.

Jag vill ha den med nötsmak, sa Makina. Och kall – ta bort den här slemmiga skiten.

Kanske hade hon gått för långt, men hon var tvungen att visa lite mod. Barägaren såg på señor H, som nickade, och mannen gick för att byta ut kannan.

Torpeden kom tillbaka med ett paket inslaget i guldtyg, det var litet, lagom stort att rymma ett par tamales, och gav det till señor H som tog emot det med båda händerna.

Det är bara en småsak, nåt enkelt, det jag ber dig om – inget att fega ur för, eller hur?

Makina nickade och tog emot paketet, men señor H släppte det inte.

Häll i dig din pulquito nu, sa han och pekade på barägaren som kom tillbaka med kannan i högsta hugg. Makina sträckte långsamt fram handen, drack av den smaksatta nötdrycken och kände hur den söta jordsmaken fick det att vända sig i magen på henne.

16

Tecken-inlaga_160906.indd 16

2016-09-28 17:19

Skål, sa señor H. Och först då släppte han taget om paketet.

Man lyfter inte på andras underkjolar.

Man funderar inte över innehållet i andras paket.

Man väljer inte vilka meddelanden som ska över­ lämnas och vilka man skiter i.

Man är dörren, inte den som går in genom dörren.

Till de reglerna höll sig Makina och därför var hon respekterad i Byn. Det var hon som skötte väx­ eln med den enda telefonen på många kilometers omkrets. Det ringde, hon svarade, de frågade efter den ene eller den andre, hon sa Jag går och säger till, ring igen om en liten stund så svarar din person, eller så berättar jag när du kan få tag på henne. Ibland var det folk från byarna i närheten som ringde och då svarade hon på det egna språket eller på det latins­ ka. Ibland, allt oftare, ringde de norrifrån; och då hade de för det mesta glömt traktens språk, så hon svarade på deras nya. Makina talade alla tre och på alla tre kunde hon hålla tyst.

Den siste av bossarna ägde en restaurang som hette Casino och som bara var öppen på kvällarna. Res­ ten av dagen stod den tom så att ägaren, señor Q, fick sitta ifred och läsa dagstidningarna vid bordet mitt i matsalen där det var högt i tak, fanns stora 17

Tecken-inlaga_160906.indd 17

2016-09-28 17:19

spröjsade fönster och blänkande stavparkett. Med señor Q hade Makina sin egen historia: för två år sedan hade hon varit jourhavande sändebud när han och señor H förhandlade om att dela upp borgmäs­ tarkandidaterna mellan sig, samtidigt som de båda sidornas machetebeväpnade anhängare var på väg att ryka ihop. Nattliga meddelanden till en uppjagad stackare som inte deltog i rävspelet och som plöts­ ligt bestämde sig för att dra sig tillbaka när han hört de ord Makina framförde (och som hon själv inte förstod även om hon kunde ha förstått dem). Ett kuvert till en bypamp som gick från förtegenhet till företagsamhet så snart han kastat ett öga på inne­ hållet. Genom henne kunde bossarna fördela bytet och nederlagen och på så vis löste sig allt med dis­ kret effektivitet.

Señor Q tog aldrig till våld – åtminstone fanns det ingen som kunde påstå det – och helt säkert hade ingen någonsin hört honom höja rösten. Hur som helst var Makina inte naiv, men hon låg inte heller sömnlös och kände skuld; hon hade inte uppfunnit politiken. Att vara budbärare var hennes sätt att in­ gripa i världens gång.

Casinot låg på andra våningen, men porten i gatu­ planet vaktades inte av någon, det hade varit me­ ningslöst. Vem skulle våga sig på att göra något?

Hon hade inte tid att avtala om ett möte och den 18

Tecken-inlaga_160906.indd 18

2016-09-28 17:19

som kände Makina visste att hon inte brukade störa någon för nöjes skull. Hon hade ordnat överfarten och tagit reda på hur hon skulle hitta sin bror, nu måste hon bara försäkra sig om att någon kunde hjälpa henne tillbaka. Makina ville varken bli kvar där borta eller att det skulle gå för henne som det gick för en vän som stannat alltför länge, kanske bara en dag eller en timme för mycket, men ändå så pass länge att allt på något sätt var helt förändrat när han kom hem, trots att det såg likadant ut – eller så var allt sig likt, men inte längre detsamma. Hans mor var inte längre hans mor, hans syskon var inte längre hans syskon, de var människor med konstiga namn och osannolikt uppträdande, som om de hade kopierat det från ett original som inte längre existe­ rade. Till och med luften, sa han, värmde hans bröst på ett annat sätt.

Makina gick upp för trappan, genom hallen med speglarna och in i salen. Señor Q var, som han bru­ kade, klädd i svart från topp till tå; det stod två fläk­ tar bakom hans rygg och på bordet låg en rikstäck­ ande tidning uppslagen på politiksidorna. Bredvid stod en perfekt vit kopp med svart kaffe. Señor Q såg Makina i ögonen när hon kom in från spegel­ hallen, som om han hade väntat henne och när hon stod framför honom böjde han på nacken ett par millimeter, som för att säga Sätt dig. En kypare i vit 19

Tecken-inlaga_160906.indd 19

2016-09-28 17:19

jacka kom fram med en kopp kaffe till henne.

Jag ska till Chilango City, sa Makina. Det var ingen idé att sväva ut i förklaringar och artighe­ ter inför señor Q: att han satt och ögnade igenom dags­nyheterna kunde misstas för ett tidsfördriv, men genom dem kunde han studera den värld han verkade i. Hon lade till: Med buss, jag ska ordna en familjeangelägenhet.

Så du ska över till andra sidan, sa señor Q. Det var ingen fråga: Det var förstås omöjligt att veta hur han hade fått reda på det så snabbt.

Du ska över, upprepade señor Q och nu lät det som en order. Du tänker ta dig över och du blir tvungen att blöta ner dig och slåss mot riktiga svin; du kommer både att förlora hoppet – räkna med det – och att få se underverk. Till slut kommer du att hit­ ta din bror, och även om du blir sorgsen har du nått dit du skulle. När du väl är framme finns det folk som ordnar allt du behöver.

Han uttalade varje ord mycket tydligt, utan att betona någonting speciellt, utan att röra en muskel i onödan. Han tystnade och tog Makinas hand, slöt sin näve om den och sa Det här är ditt hjärta. För­ står du?

Señor Q blinkade inte. Ljuset svepte ångan från deras kaffekoppar snett genom matsalen som fylldes av en bitter doft. Makina tackade och gick sin väg.

20

Tecken-inlaga_160906.indd 20

2016-09-28 17:19

Hon stannade upp i spegelhallen för att tänka ett ögonblick på vad señor Q hade sagt; ibland före­ drog hon señor H:s bryska ord och absolut señor W:s långsamma högtidlighet; men señor Q slösade aldrig med orden, de föll som stenar ur hans mun, även om man inte förstod exakt vad vart och ett av dem betydde.

Makina betraktade speglarna: framför sig såg hon sin egen rygg. Hon vände sig om, men där syn­ tes bara framsidans spegelbild som krökte sig i en oändlig båge, som om den ville locka henne att kli­ va över dess trösklar. Om hon korsade dem allihop skulle hon till slut, efter att ha passerat många vind­ lingar, nå tillbaka till samma plats; men det var inte en plats hon litade på.

21

Tecken-inlaga_160906.indd 21

2016-09-28 17:19

Makina har fått lära sig hur man som ung kvinna överlever i en tuff matchokultur. I telefonväxeln i sin mexikanska hemby förmedlar hon inte bara samtal utan även meddelanden mellan olika grupper i den undre världen. En dag får hon uppdraget att ta sig över gränsen till USA. Dels för att överlämna ett brev till sin bror, dels för att leverera ett mystiskt litet paket inslaget i ett gyllene tygstycke.

För Makina blir det inte bara en färd från ett land till ett annat, utan även en inre resa som förändrar hennes liv. När hon slutligen möter sin bror inser hon att ingenting kan bli som det en gång var. Och att återvända hem ter sig alltmer omöjligt.

En koncentrerad berättelse som väver samman dagens situation i gränslandet mellan Mexiko och USA med aztekernas mytologiska legender.

” Två ord: Läs den!”

Guardian Books

Nilsson förlag

ISBN: 978-91-88155-14-6

9 789188 155146