9789187917363

SUZANNE SCANLON

RO M A N

Suzanne Scanlon

HENNES 37:E ÅR Översättning: Linda Skugge

ROMAN

SUZANNE SCANLON, HENNES 37:E ÅR

Originalets titel: Her Thirty-Seventh Year: An Index Copyright © 2015 by Suzanne Scanlon Translation copyright © 2017 by Sekwa förlag Citatet från Virginia Woolfs Vågorna är översatt av Jane Lundblad, Albert Bonniers förlag, 1980.

Citatet från Virginia Woolfs Mrs Dalloway är översatt av Else Lundgren, Albert Bonniers förlag, 1977.

ÖVERSÄTTNING: Linda Skugge OMSLAG: Magnus Petersson OMSLAGSILLUSTRATION: © Magnus Petersson FÖRFATTARPORTRÄTT: © Velasquez TYPOGRAFI OCH FORM: Ateljén Arne Öström TYPSNITT: Arno Pro och Verlag TRYCK: Nørhaven, Danmark 2017 Första upplagan, första tryckningen ISBN 978-91-87917-36-3

ETTA, ett imprint under Sekwa förlag AB Tyska brinken 19, 3tr 111 27 Stockholm www.ettaforlag.se

Skriv endast böcker om du i dem är beredd att säga sådant du aldrig skulle våga anförtro någon.

E.M. Cioran Av någon anledning tänkte jag på Lawrence of Arabia medan jag kissade.

David Markson (Wittgenstein’s Mistress)

I

ANEKDOT Hon berättar att hon skriver en bok om honom. Hon frågar om han har hört den där om Flannery O’Connor och den unga och vackra bokförsäljaren. Han tog med henne på en åktur i bilen, kysste henne. Hon visste inte hur man kysstes. Det var som att kyssa ett skelett, skrev han i ett brev till en vän. Ett par veckor senare, när hon hörde att han hade gift sig, började hon skriva Good Country People. Hon skickade den färdiga boken till honom med en lapp: Den handlar inte om dig.

–9–

II

ÖVERTYGELSE Under högsommaren, alldeles efter sommarsolståndet, hamnade hon i något som hennes läkare betecknade som en katatonisk depression. Hon hade gått utan mediciner alldeles för länge, hon hade gått ner i vikt, hon kunde inte sova – typiskt och olustigt, beskrev hon det för en vän. Hon beskrev sina begär för den unge specialisten: sömn, gud, resor, transcendens. Han svarade: ”Jag tror inte att du mår så där egentligen. Jag tror att det är depressionen som talar.” Hon vill tro på den unge läkaren, hon vill tro att hennes övertygelse – hennes överskattade övertygelse – beror på en kemisk obalans. Något bortom det hon känner igen som sig själv.

SKÖNHET (se även: moral och svaghet), som när din lärare beskrev en poet: ”Jag slogs av hur oattraktiv hon var – inte bara överviktig utan dessutom hundraåttio centimeter lång – med morotsrött hår och tatueringar. Jag tänkte: Det – 13 –

SUZ A NNE SCA NLON

här är för mycket, aggressivt – och sedan …” Han tystnade, ruskade på huvudet. ”Hon började läsa sin poesi … det var … vackert. Då lärde jag mig en läxa.”

KROPP, som när hon nu för tiden promenerar i staden och hennes förflutna går bredvid henne. Warwick Street blir 7th Ave South där hon passerar ett gym som nu kallas ”rekreationscenter”. Genom fönstret på löpbandet: en yngre version av henne själv. I omklädningsrummet kommer en äldre kvinna – hon är i min ålder nu, tänker hon – att kommentera hennes nakna kropp: ”Jag brukade ha en kropp som din”, säger kvinnan. Jag brukade ha en kropp som min, tänker hon.

LEDA (se även: inre styrka och äktenskap), som Tolstoy definierade som begäret efter begär.

BOWLES, JANE (se även: övertygelse, man, förlust och behov) FRUKOST (se även: brist), under vilken, till exempel, din man kommer läsa högt från sin datorskärm: ”Kvinnor mellan trettiofem och fyrtiofem har en ökad benägenhet för sexuellt raseri och fantasier – en önskan om ’tillfälliga sexuella förbindelser eller flirtar eller one night stands’ – på grund av den avtagande fertiliteten.” Du kommer – 14 –

HE NNES 37:E Å R

äta majspannkakor med clotted cream och hallonsylt. ”Det står här att det är en reaktion, naturens sätt att kompensera för detta.”

BUTLER, JUDITH (se även: mening) ”Om jag inte kan berätta något om mig själv kommer jag att dö.”

– 15 –

III

KÅL (se även: lycka och Woolf, Virginia) ”Och var de lyckliga med varandra? undrade Sally (själv var hon kolossalt lycklig). Ty, hon visste ingenting om dem, det erkände hon, drog bara sina slutsatser, som man ju gör, för vad vet man egentligen ens om de människor man lever med dag ut och dag in? frågade hon. Är vi inte alla fångar? Hon hade läst en underbar pjäs om en man som rev sina fingrar blodiga mot väggen i sin cell, och hon hade tyckt att så var livet – man skrapade med fingrarna mot väggen. När de mänskliga relationerna blev för svåra (det var så besvärligt med folk) gick hon ofta ut i sin trädgård och fick genom sina blommor en frid som män och kvinnor aldrig gav henne. Men nej, han gillade inte kål – människor intresserade honom mer, sa Peter.”

TÅRTA, som du äter när du sitter på kaféet och väntar på honom. ”Jag kommer att ha en svart jacka”, har han sagt till dig, ”och skinn– 19 –

SUZ A NNE SCA NLON

kängor.” Frances McDormand smuttar på sitt te vid bordet bredvid. Du tycker det är svårt att låta bli att stirra. Hon tittar tillbaka, på ett trevligt sätt. Hon är osminkad. Hon är vacker i verkligheten, vackrare än hon är i filmerna och det påminner dig om något.

KYRKA (se även: hem) Hur en student pratar om tro: ”Jag är troende”, tillkännager hon och börjar förklara en dikt av Larkin. Magoo, bebisen, är helt besatt av kyrkor: S:t Benedict, S:t Ita, S:t Gertrude. Alla helgon.

Ni besöker kyrkor tillsammans, även du när en hunger efter det som Larkin skriver om: ett religiöst hus på religiös mark.

CIORAN, EMIL, om vilken Sontag skrev: ”Hans penna är avsedd för läsare som på sätt och vis redan förstår vad han menar.”

AVSLUT, som när du säger till honom, mannen som bär Timberlandkängor och som får dig att tänka på en död lärare, att det var hans fel, att han utnyttjade dig, att du var sårbar. Dessutom: vad du hoppades på att hans ankomst skulle leda till, vad vi alla hoppas på: insikten om att en älskare kommer att väcka en tidigare kärlek eller erfarenhet till liv, insikten om att fantasin kommer att tangera verkligheten.

– 20 –

HE NNES 37:E Å R

KAKAO (se även: Beckett, Samuel) På den tiden ville jag bara ha kvinnliga lärare. Jag skulle inte ha vetat vad jag skulle göra med dig. Jag satte gränser, det var först senare som jag bestämde att gränserna var för begränsande. Men den terminen fanns den icke förhandlingsbara manlige läraren och han var underbar. Han undervisade om den sentida Ionesco och den sentida Beckett och det hade med Godot att göra att en säker, allt för vacker student utmanade den kloke, sorgsne Läraren, och klagade: ”Becketts utopi är så dyster. Ja, vi sitter alla ute på en kall parkeringsplats och väntar på en gud som aldrig kommer att dyka upp, men varför kan vi inte dela på lite choklad och värma oss en stund medan vi befinner oss här ute?”

COLUMBIA (se även: tomhet, ljus och minne), som när hon skriver till honom: Käraste, klockan är nästan fyra en fredagseftermiddag och jag går över Morningside Heights gamla skolgård. När jag passerar Butler Library för att ta en promenad i den sena decembersolen skiftar ljuset och jag blir medveten om känslan jag förknippar med det storartade hos en skola jag en gång var priviligierad nog att kalla mitt hem och jag tänker bara på tomheten omkring mig, övergiven i det där speciella mörkret. Den enorma saknaden, känslan av att det inte kunde tillfredsställas. Medvetenheten om ett sjukhus, – 21 –

SUZ A NNE SCA NLON

som blev mitt hem i stadens norra utkant – den gnagande oron över att de skulle skicka mig dit, varifrån jag aldrig mer skulle släppas ut, och jag aldrig mer skulle kunna promenera i det avtagande eftermiddagsljuset. Att få promenera i Riverside Park, på Morningside Drive. Gatorna är fulla av lukten från sjukhuskläder, en soptunna, mina kläder i en plastpåse. Jag är Travis Bickle, vem är du? Ja, min älskade – det är vad jag tänkte fråga dig: Vem är du?

KOMMUNIKATION (se även: konst, livet, kärlek och du), som när hon citerar Tony Kushner: ”Individen är en myt. Den lägsta reducerbara enheten av mänskligheten är två.” Mänsklighetens kärna är paret: Didi and Gogo, Hamm och Clov, Pozzo och Lucky. Eller hennes sätt att avsluta ett brev: Även om du inte tänker göra det, så skriver jag eftersom jag kan se dig läsa dem. Utan dig existerar jag inte.

BEKÄNNELSE (se även: språk), som när mannen i kängor vill prata: ”Det finns så mycket jag vill berätta om mig själv.” Du vill prata i telefon i timmar. Du kommer att bli förälskad i hans röst, som inte är hans kropp, men som är en del av den.

– 22 –

HE NNES 37:E Å R

KONSEKVENSER Det kan leda till att du får lida: det blöta i dina trosor, ditt begär efter att få vidröras av en gift man.

SJÄLVBEHÄRSKNING (se även: minne och teater) Käraste, jag såg en kvinna på scenen i går, en ung kvinna, och jag mindes en kvinna från avdelningen. Meredith. Hon var något av en anomali. Allt hos henne var behärskat. Hon var alltid solbränd och lyckades på något sätt bibehålla en snygg, kort blond frisyr. Hon bar tenniskjolar och tighta små solklänningar som framhävde hennes tjocka bruna ben som slutade i ett par vita tygskor. Hon rökte Virginia Slims. Hon kom från Greenwich, var hon noga med att berätta. Hon brukade prata och skratta med sköterskorna men när hon skrattade öppnades endast munnen lite grand medan resten av ansiktet var stilla. Det vilade en sådan sorg över henne – en behärskning – så hennes sätt att se ner på de andra störde inte mig eller någon annan särskilt mycket. Ava med sina ärr, Maria med fingrarna nere i halsen, Jennifer med sina många olika personligheter. Jennifer som vi alla visste aldrig skulle släppas ut. Jennifer som hade blivit en del av institutionen. Jennifer vars pappa våldtog henne bakifrån i sin verkstad. Jennifer som fortfarande åt nålar, tyckte om nålsmaken, som inte kunde rå för det.

– 23 –

SUZ A NNE SCA NLON

UPPVAKTNING, som när han ber om mer. Jag vill läsa dig, kommer han att skriva.

CUPCAKE, som när ni går tillsammans till disken, din arm snuddar vid hans jackärm. Han kommer att säga: ”Låt mig sköta det här”, något som du tycker om. Du äter cupcakes med chokladglasyr och gula sockerblommor. Det känns som om din kropp brinner. Du vill så gärna att den här mannen i kängor ska röra vid dig. Efteråt kommer du att ringa en kompis som kommer att hänvisa dig till sin dyra healer. Du kommer att ringa den dyra healern. Hon kommer att kalla dig ”raring”. Hon kommer att säga att allt kommer att bli bra. Att vilja att någon ska röra vid en är inte så farligt, kommer hennes råd att lyda.

– 24 –

”MAKE, SOM KOMMER ATT RINGA. ”JAG SAKNAR DIG”, KOMMER DU ATT SÄGA. ”JAG ÄLSKAR DIG”, KOMMER DU ATT SÄGA. ”JAG VILL FLYTTA TILLBAKA TILL NEW YORK”, KOMMER DU ATT SÄGA. HAN KOMMER ANTINGEN INTE ATT HÖRA DIG ELLER OCKSÅ IGNORERAR HAN DIG. ”JAG HAR EN DEL JOBB ATT STÅ I”, KOMMER HAN ATT SÄGA. ”VI KAN PRATA I MORGON”, KOMMER HAN ATT SÄGA. ”GOD NATT. ÄLSKAR DIG.” ”GOD NATT.” känns som att träffa en ny vän.

Genom små historier, minnen, drömmar och funderingar skapar man sig långsamt en uppfattning. Den nya vännen man lär känna är en mångfacetterad kvinna som med mod, brutal ärlighet och naken sårbarhet sätter fingret på saker som är svåra att uttala. Hon berättar om sin lust och längtan efter att få ut mer av livet, av äktenskapet, vännerna, arbetet och sig själv. Resultatet är en bok som trots sin form av kollage känns allt annat än teknisk och fragmentarisk.

Här ryms tankar och insikter om relationer, otrohet, sorg, kroppar, feminism, åldrande, konst, föräldraskap. Det är en nyskapande och rörande roman, ett slags fantastiskt uppslagsverk över livet.

ATT LÄSA SUZANNE SCANLON

ÖVERSÄTTNING FRÅN ENGELSKA:

Linda Skugge

”Hennes komplexa struktur gör att bokens olika nivåer kan samverka och kommentera sig själva när det händer. Det visar att erfarenhet i sig kan vara ett kollage, inte linjärt utan fullt av överlappningar och trasiga kanter.”

CHICAGO TRIBUNE

”Jag var tvungen att lägga ner boken flera gånger för att tänka, sucka, andas, nicka eller säga ’jag önskar att jag skrev detta’ till mig själv.

Scanlons nya bok är oerhört vacker.”

CHLOE CALDWELL, FÖRFATTARE OCH SKRIBENT FÖR NEW YORK MAGAZINE

ISBN 978-91-87917-36-3