9789187783128

Foto © Brigitte Lacombe

under många år varit en av världens bäst säljande författare. Antalet sålda böcker har passerat 800-miljonersstrecket, och efter att ha legat 390 veckor i följd på New York Times bästsäljarlista har hon en säker plats i Guinness Rekordbok. Ett tjugotal av Danielle Steels böcker har filmatiserats för TV.

Hela sitt liv har Victoria fått höra att hon är en ”stor flicka”. Inte minst från sina slanka, snygga föräldrar som namngett h ­ enne efter den kraftiga engelska drottningen. När den perfekta lilla­systern Grace kommer till världen känner sig Victoria snart helt överflödig.

Så fort hon har blivit vuxen tar hon sig till New York, där hon till föräldrarnas fasa börjar arbeta som lärare – ett yrke med såväl låg status som låg lön. Även om Victorias relation till sin mamma och pappa är minst sagt spänd har hon en nära och kärleksfull relation till sin syster. Så när Grace tillkännager sin förlovning med en man som är en exakt kopia av syskonens narcissistiske far blir Victoria orolig för henne. Hur ska det gå? Och hur ska det gå för Victoria – kan hon någonsin bli nöjd med sig själv när hon ständigt får höra hur fel hon är?

Danielle Steel Storasystern

DANIELLE STEEL (född 1947) har

”

En kvinnas kamp mot sötsug, syrliga föräldrar och en kroppsfixerad omgivning.

Storasystern

Från första stund stod det klart att Grace hörde hit, medan Victoria var som ett hittebarn. Men det enda Victoria kände när hon beundrade babyn var kärlek.

Hon önskade att farmor skulle lägga ner henne så att hon fick ta upp henne själv. Den här efterlängtade systern var hennes. Hon hade börjat älska henne långt innan hon föddes, och nu var hon äntligen här.

Jim kunde inte låta bli att retas med sin äldsta dotter, som vanligt.

Han var den sorten som gärna kammade hem poäng på någon annans bekostnad. Hans vänner tyckte att han var rolig, och brydde sig inte om vem som blev föremål för hans skämt. Nu vände han sig leende till Victoria som stod och tittade ömt på barnet. ’Du var tydligen vår lilla provkaka.’

Han rufsade henne tillgivet i håret. ’Den här gången fick vi till receptet precis rätt.’

”

Av Danielle Steel har utgivits Gyllene band För alltid …

Att våga älska igen Men det kommer en morgondag Drömmar Tid av lycka Och när sommaren är slut Löftenas hus Förhållanden Det är aldrig för sent Kanske en dag …

På kärlekens villkor En familjesaga Om och om igen Förändringar En gång i livet Vandringslust Kalejdoskop I ljus och skugga Hemligheter Palomino Star Zoya Pappa Hjärtat slår Brev från Vietnam Den största kärleken Lyckans lotteri Juveler Försvunnen Gåvan Kollisioner Vingar Blixt från klar himmel Fem dagar i Paris Med ont uppsåt Löftet Tyst stolthet En dyrbar gåva

Storasystern_inlaga_final.indd 2

Ranchen En stråle av ljus Gengångaren Klonen och jag Den långa vägen hem Spegelbilder Granny Dan Bitterljuvt Obetvingliga krafter Huset på Hope Street Bröllopet Resan Våga språnget Fri som fågeln Kyssen Solnedgång över Saint-Tropez Villan Bönhörd Dejtingleken Den trygga hamnen Ängeln Johnny Kidnappad Ekon En andra chans En omöjlig kärlek Farliga ogifta män Mirakel Lyckans nyckel Ers Kungliga Höghet Balen Systrar Bungalow nr 2 Amazing Grace Var sann mot dig själv Charmören En god kvinna En dag i taget Hjärtats angelägenheter Söderns hjärta

2014-06-24 08:26

Storasystern

Översättning: Britt-Marie Thieme

Storasystern_inlaga_final.indd 3

2014-06-24 08:26

www.massolit.se Storasystern av Danielle Steel Originalets titel Big Girl Copyright © 2009 by Danielle Steel All rights reserved including the rights of reproduction in whole or in part in any form Copyright © Svensk utgåva Massolit Förlag, Massolit Förlagsgrupp AB 2014 Omslagsillustration Image Source Sättning Massolit Förlagsgrupp AB Typsnitt Adobe Caslon Pro Tryck ScandBook AB, Falun 2014 isbn 978-91-87783-12-8

Storasystern_inlaga_final.indd 4

2014-06-24 08:26

Som alltid: till mina absolut underbara barn, Trevor, Todd, Beatie, Nick, Sam, Victoria, Vanessa, Maxx och Zara, som alltid ställer upp för mig och ger mig så mycket glädje, omtänksamhet, kärlek, stöd, vänlighet och rent nöje. I vått och torrt finns vi där för varandra. Tack för att ni är en sådan enorm välsignelse för mig.

Med all min kärlek Mamma / d.s.

Storasystern_inlaga_final.indd 5

2014-06-24 08:26

Storasystern_inlaga_final.indd 6

2014-06-24 08:26

kapitel 1 Jim Dawson såg bra ut ända från den dag han föddes. Han var enda barnet, alltid lång för sin ålder, hade en välbyggd kropp, var en utomordentlig idrottsman och medelpunkten i sina föräldrars liv. De var båda över fyrtio när han kom till världen som en underbar överraskning efter alla år då de förgäves hade försökt få barn. De hade gett upp hoppet, men så föddes deras perfekta lilla pojke. Hans mamma betraktade honom hängivet där han låg i hennes famn.

Hans pappa älskade att spela boll med honom. Han var stjärnan i sitt knattelag, och då han blev större var varenda flicka i skolan förälskad i honom. Han hade mörkt hår, sammetsbruna ögon och en markerad klyfta i hakan, precis som en filmstjärna. På college var han kapten i fotbollslaget, och ingen förvånades över att han gick ut med skolans skönhetsdrottning, vars föräldrar hade flyttat från Atlanta till södra Kalifornien då hon var förstaårselev. Christine var nätt och slank med hår och ögon lika mörka som hans och en hy som Snövits. Hon var mild och lågmäld till sättet och beundrade Jim oerhört. De förlovade sig på sin examensdag och gifte sig vid jul samma år.

7

Storasystern_inlaga_final.indd 7

2014-06-24 08:26

j Danielle Steel i

Vid det laget jobbade Jim på en annonsbyrå, och Christine ägnade hela hösten åt att planera deras bröllop. Hon hade avlagt kandidatexamen, men det enda hon varit intresserad av under sina fyra års studier var att hitta en make och bli gift. Hon och Jim var ett så bländande vackert par att alla som såg dem kom att tänka på ett veckotidningsomslag.

Christine hade velat bli fotomodell efter bröllopet, men det ville Jim inte höra talas om. Han hade ju ett jobb och tjänade bra, och han ville inte att hans fru skulle arbeta. Vad skulle folk tro? Att han inte kunde försörja henne? Nej, han ville att hon skulle vara hemma och vänta på honom varje kväll, och det var precis vad hon gjorde.

Det rådde aldrig något tvivel om vem i familjen som bestämde. Jim gjorde upp reglerna, och det var Christine fullkomligt nöjd med. Hennes mamma hade dött redan som ung. Jims mor, som Christine kallade Mamma Dawson, sjöng ständigt sin sons lov. Och Christine prisade honom lika gärna som hans föräldrar. Han var en bra försörjare, en kärleksfull make, ett underhållande sällskap, en framstående idrottsman och en stigande stjärna på annonsbyrån. Han var lättsam och charmerande mot alla, bara de beundrade honom och lät bli att kritisera honom. De flesta hade heller inget skäl till kritik. Jim var vänlig, hade lätt att få vänner, satte sin fru på piedestal och tog väl hand om henne. Det enda han begärde i gengäld var att hon skulle göra som han sa, dyrka och avguda honom och låta honom fatta alla beslut. Christines pappa hade haft en liknande inställning, så hon hade blivit uppfostrad till att bli en perfekt maka till någon som Jim. Deras tillvaro var allt hon hade drömt om och mer därtill. Med Jim behövde man inte befara några 8

Storasystern_inlaga_final.indd 8

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

besvikelser, otrevliga överraskningar eller konstigt beteende.

Han beskyddade henne, tog hand om henne och hade råd att skaffa henne allt hon ville ha. De hade ett förhållande som passade dem båda. Var och en visste sin plats och sin uppgift och spelade efter reglerna. Jim var Den beundrade och Christine var Beundrarinnan.

De hade ingen brådska med att skaffa barn och skulle gärna ha väntat ännu längre om inte omgivningen efter några år hade börjat kommentera deras barnlöshet. Jim upplevde det som kritik, en antydan om att de var oförmögna att få barn. Ändå njöt de av att vara obundna. De reste ofta bort över helgerna och roade sig kungligt under alla semestrar, och minst en gång i veckan gick de ut och åt, fastän Christine var duktig på att laga mat och hade lärt sig Jims älsklingsrätter. Ingen av dem längtade särskilt efter barn, men de var eniga om att de ville bli föräldrar så småningom. Efter fem års äktenskap började Jims föräldrar bli oroliga för att sonen led av samma svårigheter som gjort att det hade tagit tjugo år för dem att äntligen producera en avkomma. Jim försäkrade dem att det inte fanns några problem, de hade bara roligt och ville inte jäktas in i föräldraskap. De var bara tjugosju och njöt av att känna sig fria.

Men de ständiga undringarna gnagde i honom så att han till slut talade om för Chistine att det var dags att bilda familj. Som alltid höll Christine med. Allt som Jim tyckte var bäst föreföll rätt även för henne. Hon blev gravid nästan genast, fortare än någon av dem hade väntat sig.

Det var enklare än de trott. De hade räknat med att det skulle ta minst ett halvår. Och trots svärmoderns ängslan fick Christine en lätt graviditet.

9

Storasystern_inlaga_final.indd 9

2014-06-24 08:26

j Danielle Steel i

När värkarna började körde Jim henne till sjukhuset och valde att inte vara med under förlossningen. Det var klokt, tyckte Christine. Hon ville inte utsätta honom för någonting som gjorde honom illa till mods. Han hoppades på en son, vilket också var hennes innerliga önskan för att glädja honom. De var så inställda på att barnet var en pojke att de inte hade tagit reda på könet i förväg. Så viril som Jim var skulle han självklart avla en pojke! Christine hade inrett barnkammaren i ljusblått.

Barnet låg i sätesbjudning och måste förlösas med kejsarsnitt. Christine sov fortfarande på uppvaket när Jim fick höra nyheten. Sköterskan höll upp en nyfödd bakom fönstret till salen, och i flera minuter var Jim övertygad om att hon måste ha förväxlat barnen. Det runda ansiktet, omgivet av en gloria av vitblonda lockar, liknade ingen av föräldrarna. Och till råga på allt var det en flicka. Det här var inte alls den baby de hade väntat sig. Jim tyckte att hon påminde om den brittiska drottning Viktoria på gamla dar. När han sa det till en av sköterskorna förebrådde hon honom och påstod att hans dotter var vacker. Det höll han inte alls med om, ovan vid nyföddas grimaser som han var.

Hon såg ut som en bortbyting, och han var djupt besviken där han satt i väntrummet tills de kallade in honom till Christine som just hade vaknat. Hon behövde bara kasta en blick på hans ansikte för att förstå att hon hade misslyckats i sin makes ögon. ”Blev det en flicka?” viskade hon, alltjämt dimmig efter narkosen, och han nickade stumt. Hur skulle han kunna tala om för sina vänner att hans son hade visat sig vara en dotter? Det var ett hårt slag mot hans ego, hans självbild, 10

Storasystern_inlaga_final.indd 10

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

och dessutom var det något som låg bortom hans kontroll, och sådant hade han alltid haft svårt för. Jim ville helst regissera allting, och Christine var alltid villig att spela med. ”Ja, det är en flicka”, fick han fram till slut. En tår sipprade fram i Christines ögonvrå. ”Hon ser ut som drottning Viktoria.” Han retades godmodigt med sin fru. ”Inte vet jag vem som är pappa till henne, men hon har blå ögon och ljust hår.” Den enda i släkten som varit blond var Jims farmor. Men han tvivlade inte på Christine. Det här var hans barn och ingen annans, trots att hon inte såg ut att tillhöra någon av dem. Sköterskorna påstod att hon var jättesöt, men Jim var inte övertygad.

Flera timmar senare bars hon in till Christine, som förundrad granskade henne och rörde vid de små händerna.

Hon var inlindad i en rosa filt. Christine hade just fått en spruta som skulle hindra mjölken från att rinna till, för hon hade bestämt sig för att inte amma. Jim såg helst att hon lät bli, och själv ville hon också få tillbaka figuren fortast möjligt eftersom Jim var så förtjust i hennes nätta, smidiga kropp och inte hade funnit henne attraktiv under graviditeten. I likhet med honom hade hon svårt att tro på att den här knubbiga, vitblonda lilla babyn var deras. Hon hade långa, raka ben som Jim, men ansiktet hade inte ett enda drag gemensamt med någon av dem.

När Mamma Dawson såg nykomlingen höll hon genast med Jim och bekräftade att babyn mest påminde om Jims farmor. Hon hoppades att den likheten inte skulle bestå, för farmodern hade haft en tjock och tung kropp och varit uppskattad för sina färdigheter i att laga mat och sy, inte för sitt utseende.

11

Storasystern_inlaga_final.indd 11

2014-06-24 08:26

j Danielle Steel i

Dagen efter förlossningen hade chocken över barnets kön lagt sig en smula, fast Jims kollegor på kontoret retades med honom för att han måste göra ett nytt försök att få en son. Christine oroade sig för att han var arg på henne, men han försäkrade henne vänligt att han var glad att hon mådde bra och att deras dotter var frisk och att de helt enkelt skulle göra det bästa av situationen. Hans sätt att säga det fick Christine att känna sig som om hon kommit in på andra plats, och Mamma Dawson förstärkte intrycket.

Det var långtifrån någon hemlighet att Jim velat ha en pojke, som ett kvitto på sin manlighet och förmåga att avla söner. Och eftersom de inte på allvar trott att barnet kunde vara en flicka hade de inga namn redo för det runda, ljusa barnet i Christines famn.

Han hade skämtat om att hon liknade drottning Viktoria, men nu tyckte de båda två att det var ett fint namn. Jim gick ett steg längre och föreslog Regina som andranamn.

Victoria Regina Dawson. Victoria, drottningen. Namnet verkade passa henne, och Christine samtyckte. Hon var angelägen om att Jim åtminstone skulle bli nöjd med barnets namn om än inte dess kön. Det kändes som om hon hade svikit honom genom att föda en flicka, men när hon fick lämna sjukhuset fem dagar senare tycktes han ha förlåtit henne.

Victoria var en lättsam och glad baby, föga krävande.

Hon var tidig med att både lära sig gå och börja prata, och alla människor tyckte att hon var en så rar liten tös.

Hon behöll sitt blonda hår, fast burret hon fötts med förvandlades till en sky av ljusa lockar. Hon hade stora blå ögon och den gräddvita hy som följer med vitblont hår.

12

Storasystern_inlaga_final.indd 12

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

Somliga tyckte att hon såg brittisk ut, och Jim berättade gärna att hon var uppkallad efter drottning Viktoria. Det blev hans favoritskämt om barnet, och Christine fnissade plikttroget. Hon älskade sin dotter, men hennes livs stora kärlek var Jim, och det förändrades inte. Till skillnad från många mödrar som fokuserar helt på sina barn förblev Jim medelpunkten i Christines tillvaro, och barnet kom därnäst.

Christine var den perfekta partnern till en narcissist av Jims klass. Hon hade inte ögon för någon annan än honom. Och trots att han fortfarande ville ha en son som kunde komplettera honom och som han kunde spela boll med, gjorde de sig ingen brådska med att skaffa ett barn till. Victoria var lätthanterlig och just inte till något besvär i deras tillvaro, men de befarade att två barn skulle vara mycket jobbigare att handskas med, så de ville nöja sig med Victoria för närvarande. Mamma Dawson strödde salt i Jims sår genom att säga att det var synd att de inte hade fått en son med en gång. Då hade de inte alls behövt tänka på att skaffa två barn. Barn utan syskon blev nämligen alltid smartare. Och Jim var förstås enda barnet.

När Victoria blev lite större gav hon faktiskt prov på anmärkningsvärd intelligens. Hon var pratsam och utåtriktad och kunde föra nästan vuxna samtal med dem redan när hon var tre. Hon sa roliga saker, var pigg och vaken och intresserad av allting omkring sig. Christine lärde henne att läsa när hon var fyra, och året därpå talade hennes pappa om för henne att hon var döpt efter en drottning. Victoria log förtjust varje gång han sa det. Hon visste ju hur drottningar såg ut. De var vackra och hade praktfulla klänningar i sagorna hon läste. Ibland hade de till och med magiska 13

Storasystern_inlaga_final.indd 13

2014-06-24 08:26

j Danielle Steel i

krafter. Hon visste inte hur just drottning Viktoria såg ut, men pappa sa ju att Victoria hade fått namnet för att hon var lik henne. Hon visste också att hon bråddes på sin pappas farmor, men hon hade aldrig sett något foto och undrade om den tanten också hade varit en drottning.

Vid sex års ålder var Victoria fortfarande rund. Hon hade knubbiga små ben och fick ofta höra att hon var stor för sin ålder. Hon gick i första klass och var längre än de flesta av sina klasskamrater. Och tyngre. Folk kallade henne ”stor flicka”, vilket hon tog som en komplimang. Hon gick fortfarande i första klass när hon en dag tittade i en historiebok tillsammans med sin mamma och för första gången fick se drottningen vars namn hon bar. Det stod klart och tydligt under bilden: Victoria Regina, precis som hon själv hette.

Drottningen satt och höll i en mops som var häpnadsväckande lik monarken själv. Fotografiet hade tagits sent i hennes liv. Victoria stirrade länge på bilden och sa inte ett ord. ”Är det där hon?” frågade hon till slut och tittade upp på sin mamma med stora, blå ögon.

Christine log och nickade. Det var trots allt bara ett skämt. Flickan var lik Jims farmor och ingen annan. ”Hon var en väldigt viktig drottning i England för länge sedan”, förklarade hon. ”Hon har inte ens någon fin klänning, hon har ingen krona och hunden är också ful.” Victoria lät helt förkrossad. ”Hon var gammal på den tiden”, försökte Christine trösta. Det skar i hjärtat att se hur ledsen hennes dotter blivit.

Hon visste att Jim inte menade något illa, men hans lilla skämt hade just nu blivit grymt. Victoria tittade på bilden 14

Storasystern_inlaga_final.indd 14

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

igen, och några tårar trillade nerför kinderna. Christine vände tyst blad och hoppades att flickan skulle glömma bilden. Men det gjorde hon aldrig. Och upplevelsen av att hennes pappa betraktade henne som en drottning blev aldrig mer densamma.

15

Storasystern_inlaga_final.indd 15

2014-06-24 08:26

kapitel 2 Ett år efter det att Victoria hade sett bilden av drottning Viktoria, som för alltid förändrade hennes syn på sig själv, talade hennes föräldrar om att hon skulle få ett litet syskon. Victoria blev glad. De flesta av hennes skolkamrater hade syskon, hon var en av de få som var enda barnet, och hon älskade tanken på en baby att leka med, precis som en levande docka. Men en kväll råkade hon höra sina föräldrar prata om det väntade barnet. De sa några skrämmande ord: att det var en olyckshändelse. Victoria förstod inte vad det betydde. Hon blev rädd att barnet var skadat på något sätt, men hon vågade inte fråga. Hennes mamma hade gråtit, och hennes pappa lät också orolig. De sa att allt var bra precis som det var, med bara Victoria. Hon var ett snällt barn som gjorde som hon blev tillsagd och inte alls var till besvär.

Under hela graviditeten pratade Jim om att han hoppades på en pojke, och Christine verkade också önska sig det. Men den här gången hade hon inrett barnkammaren i neutralt vitt i stället för blått. Den läxan hade hon lärt sig när Victoria tagit dem med överraskning. Mamma Dawson förutspådde att det skulle bli en flicka även denna gång, och 16

Storasystern_inlaga_final.indd 16

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

det hoppades Victoria. Hennes föräldrar hade återigen valt att inte ta reda på barnets kön i förväg. Hennes mamma var rädd för en ny obehaglig överraskning och klamrade sig in i det längsta fast vid hoppet att hon nu skulle föda en pojke.

Victoria förstod inte varför hennes föräldrar inte verkade se fram emot barnet lika mycket som hon. Mamma beklagade sig ofta över hur stor hon var, och pappa retades med Victoria och sa att han hoppades att den nya inte skulle bli lik henne. Han missade aldrig en chans att påminna henne om att hon var lik hans farmor. Det fanns inte många foton av henne, men det som Victoria till slut fick se föreställde en storväxt kvinna i förkläde, utan midja, med enorma höfter och knölig näsa. Hon visste inte vilket som var värst – att vara lik sin farfarsmor eller den fula drottningen med mopsen. Nu blev hon besatt av sin egen näsa. Den var liten och rund, och hon tyckte att den såg ut som en lök planterad mitt i ansiktet. Hon hoppades innerligt att det nya barnet inte hade ärvt samma näsa. Men eftersom barnet var en ”olyckshändelse” fanns det säkert värre saker att oroa sig för. Hennes föräldrar hade inte förklarat vad det innebar, men hon hade inte glömt samtalet hon råkat höra. Det gjorde henne fast besluten att se efter det nya barnet och göra allt för att hjälpa till. Hon hoppades att skadan från olyckshändelsen inte var alltför svår. Det kanske bara var en bruten arm eller en bula i huvudet.

Den här gången planerade Christine för ett kejsarsnitt.

De talade om för Victoria att mamma skulle ligga på sjukhus en vecka och att hon inte skulle få se vare sig henne eller sitt nya syskon förrän de kom hem. Sådana var reglerna, sa de. Men Victoria undrade om det var för att de skulle hinna 17

Storasystern_inlaga_final.indd 17

2014-06-24 08:26

j Danielle Steel i

laga skadan som barnet fått i den mystiska händelse som ingen tycktes vilja förklara eller ens prata om.

Dagen då barnet föddes kom Jim hem klockan sex, medan Victorias farmor höll på att laga middag. Båda tittade förväntansfullt på honom, och hans besvikelse var uppenbar när han talade om att det hade blivit en flicka. Men så log han och berättade att hon var jättesöt och liknade sina föräldrar. Det var en stor lättnad för honom, trots att det inte blivit en son. Hon skulle få heta Grace. Farmor log också, stolt över sin förmåga att förutsäga barnets kön. Jim berättade att hon hade mörkt hår och stora bruna ögon som han och Christine, och hon hade sin mors vita hy och perfekt formade läppar. Att hon var så söt uppvägde att hon inte var en pojke. Till Victorias lättnad sa han inget om några skador efter olyckshändelsen.

Nästa dag fick hon prata med sin mamma i telefon.

Christine lät så trött att Victoria blev ännu mer inställd på att hjälpa till allt hon kunde när de kom hem.

Grace var ännu sötare än hon väntat sig. Hon var utsökt som en docka, som en bild i en sagobok. Farmor tog henne genast ur Christines famn och började jollra med henne medan Jim hjälpte sin fru att sätta sig i en fåtölj. Victoria försökte komma åt att se bättre. Hon längtade efter att få hålla babyn, pussa henne på kinderna, röra vid hennes pyttesmå tår och kuttra som farmor gjorde. Hon kände inte ett ögonblicks svartsjuka, hon var bara glad och stolt. ”Visst är hon ljuvlig?” sa Jim till sin mamma, som genast instämde. Ingen sa något om hans farmor den här gången, och det fanns heller ingen anledning. Alla var eniga om att lilla Grace var det sötaste spädbarn de någonsin sett. Hon 18

Storasystern_inlaga_final.indd 18

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

var så olik Victoria att man inte kunde tro att de var systrar, eller ens att Victoria hörde till samma familj, där alla var mörka och bara hon ljus. Hennes knubbiga kropp påminde inte heller om deras. Ingen jämförde det här barnet med drottning Viktoria eller anmärkte på hennes näsa, som var lika välformad som Christines. Från första stund stod det klart att Grace hörde hit, medan Victoria var som ett hittebarn. Men det enda Victoria kände när hon beundrade babyn var kärlek. Hon önskade att farmor skulle lägga ner henne så att hon fick ta upp henne själv. Den här efterlängtade systern var hennes. Hon hade börjat älska henne långt innan hon föddes, och nu var hon äntligen här.

Jim kunde inte låta bli att retas med sin äldsta dotter, som vanligt. Han var den sorten som gärna kammade hem poäng på någon annans bekostnad. Hans vänner tyckte att han var rolig, och han brydde sig inte om vem som blev föremål för hans skämt. Nu vände han sig leende till Victoria som stod och tittade ömt på barnet. ”Du var tydligen vår lilla provkaka.” Han rufsade henne tillgivet i håret. ”Den här gången fick vi till receptet precis rätt.”

Farmor förklarade att en provkaka var något som man bakade för att pröva ingredienserna och ugnsvärmen.

Det blev aldrig rätt första gången, sa hon, så man slängde provkakan och försökte igen. Victoria blev rädd. Eftersom Grace hade blivit så fulländad kanske de skulle kasta bort Victoria nu! Men ingen sa något om det i alla fall.

Hennes mamma och farmor gick uppför trappan med hennes nya lillasyster, och hon följde vördnadsfullt efter.

Hon stod på respektfullt avstånd och iakttog allt de gjorde.

19

Storasystern_inlaga_final.indd 19

2014-06-24 08:26

j Danielle Steel i

Hon ville lära sig. När farmor hade gått skulle mamma säkert låta henne hjälpa till. Victoria hade frågat henne redan innan Grace kom, och mamma hade sagt ja.

De klädde på babyn en liten rosa nattdräkt och lindade en filt om henne, och sedan matade Christine henne ur nappflaskan med mjölkersättningen hon fått på sjukhuset.

Sedan rapade hon henne och lade ner henne i babykorgen.

Nu fick Victoria äntligen chansen att ta en ordentlig titt på nykomlingen. Hon var verkligen otroligt söt, men även om hon inte varit det, om hon hade haft farfarsmors potatisnäsa eller drottning Viktorias mopsansikte, skulle hon ha älskat henne lika mycket.

Medan hennes mamma och farmor pratade stack Victoria försiktigt ner fingret i korgen och in i babyns hand, och babyn krökte sina små fingrar om det och sökte hennes blick. Det var den mest spännande stunden i Victorias liv hittills, och hon kände genast att det fanns ett band mellan dem som bara skulle bli starkare med åren och hålla för evigt. Hon lovade tyst Grace att alltid ta hand om henne och inte låta någon göra henne ledsen. Hon ville att Graces liv skulle bli underbart och var villig att göra vad som helst för att åstadkomma det. Grace slöt ögonen och somnade medan Victoria stod och tittade på henne, lycklig över att hon inte hade några skador från olyckshändelsen och att hon äntligen var här.

Sedan tänkte hon på vad pappa hade sagt om provkakan och undrade om det kunde stämma. De kanske hade skaffat henne bara för att försäkra sig om att de skulle göra rätt med Grace. I så fall hade det sannerligen fungerat. Ett kort ögonblick önskade hon att någon annan hade varit provka20

Storasystern_inlaga_final.indd 20

2014-06-24 08:26

j Storasystern i

kan och att föräldrarna hade känt likadant för henne som de helt klart gjorde för Grace. Hon önskade att hon vore en lyckad kaka och inte en där receptet eller ugnsvärmen hade slagit fel. Vad de än haft för avsikter med att skaffa henne hoppades hon i alla fall att de inte skulle kasta bort henne nu. Det enda hon ville var att få dela resten av sitt liv med Grace och bli världens bästa storasyster.

Hon gick ner för att äta lunch med sina föräldrar och sin farmor medan Grace sov fridfullt efter att ha fått mat och ren blöja. Hennes mamma sa att Grace skulle sova mycket de första veckorna. Hon pratade om att få tillbaka figuren fortast möjligt. Jim slog upp champagne åt de vuxna och log mot Victoria. Det fanns alltid en anstrykning av ironi i hans sätt att titta på henne, som om de delade ett skämt, eller som om hon var skämtet. Victoria visste inte vilket, men hon tyckte om när han log mot henne. Och hon var så lycklig över Grace. Hon var lillasystern hon alltid drömt om, någon att älska och som kunde älska henne lika mycket tillbaka.

21

Storasystern_inlaga_final.indd 21

2014-06-24 08:26

Foto © Brigitte Lacombe

under många år varit en av världens bäst säljande författare. Antalet sålda böcker har passerat 800-miljonersstrecket, och efter att ha legat 390 veckor i följd på New York Times bästsäljarlista har hon en säker plats i Guinness Rekordbok. Ett tjugotal av Danielle Steels böcker har filmatiserats för TV.

Hela sitt liv har Victoria fått höra att hon är en ”stor flicka”. Inte minst från sina slanka, snygga föräldrar som namngett h ­ enne efter den kraftiga engelska drottningen. När den perfekta lilla­systern Grace kommer till världen känner sig Victoria snart helt överflödig.

Så fort hon har blivit vuxen tar hon sig till New York, där hon till föräldrarnas fasa börjar arbeta som lärare – ett yrke med såväl låg status som låg lön. Även om Victorias relation till sin mamma och pappa är minst sagt spänd har hon en nära och kärleksfull relation till sin syster. Så när Grace tillkännager sin förlovning med en man som är en exakt kopia av syskonens narcissistiske far blir Victoria orolig för henne. Hur ska det gå? Och hur ska det gå för Victoria – kan hon någonsin bli nöjd med sig själv när hon ständigt får höra hur fel hon är?

Danielle Steel Storasystern

DANIELLE STEEL (född 1947) har

”

En kvinnas kamp mot sötsug, syrliga föräldrar och en kroppsfixerad omgivning.

Storasystern

Från första stund stod det klart att Grace hörde hit, medan Victoria var som ett hittebarn. Men det enda Victoria kände när hon beundrade babyn var kärlek.

Hon önskade att farmor skulle lägga ner henne så att hon fick ta upp henne själv. Den här efterlängtade systern var hennes. Hon hade börjat älska henne långt innan hon föddes, och nu var hon äntligen här.

Jim kunde inte låta bli att retas med sin äldsta dotter, som vanligt.

Han var den sorten som gärna kammade hem poäng på någon annans bekostnad. Hans vänner tyckte att han var rolig, och brydde sig inte om vem som blev föremål för hans skämt. Nu vände han sig leende till Victoria som stod och tittade ömt på barnet. ’Du var tydligen vår lilla provkaka.’

Han rufsade henne tillgivet i håret. ’Den här gången fick vi till receptet precis rätt.’

”