9789187648168

ALEXIS RAGOUGNEAU

madonnan i notre-dame

deckare

Alexis Ragougneau

Madonnan i Notre-Dame Översättning av Alexandra Dumas

deckare

ALEXIS RAGOUGNEAU, MADONNAN I NOTRE-DAME Originalets titel: La madone de Notre-Dame Copyright © Éditions Viviane Hamy, 2014 Translation copyright © 2014 by Sekwa förlag Översättning: Alexandra Dumas Omslag: Magnus Petersson Omslagsbild: © Inger Bladh / Nordic Photos Författarporträtt: © Antoine Rozès Sättning: Ateljén Arne Öström Typsnitt: Minion Pro Tryck: Nørhaven, Danmark 2014 Första upplagan, första tryckningen ISBN 978-91-87648-16-8 Sekwa förlag AB Pryssgränd 3 A 118 20 Stockholm www.sekwa.se

Romanen utspelar sig till stor del i Notre Dame-katedralen i Paris, och därför kan platserna som beskrivs kännas igen av såväl trogna besökare som tillfälliga turister.

Händelserna och personerna i historien är däremot fiktiva.

MÅNDAG

– Nytt bomblarm i dag, Gérard. I koromgången. Riktigt tunga grejer den här gången, jag skojar inte.

Vakten lutade sig mot dörrkarmen med en enorm nyckelknippa i handen och betraktade den upptagne sakristanen, som öppnade skåp efter skåp i sakristian och plockade fram putstrasor, tvättsvampar och rengöringsprodukter till kyrksilvret samtidigt som han muttrade egenkomponerade svordomar.

– Hör du vad jag säger, Gérard? Jag lovar, du borde gå och titta. Jag har jobbat här i femton år och har aldrig sett något liknande. Det kan få hela katedralen att flyga i luften.

Gérard slutade leta och verkade äntligen intressera sig för vakten som hade hängt upp nyckelknippan på en enkel spik i väggpanelen.

– Om du vill kan jag gå och titta senare. Blir det bra? Blir du nöjd då?

– Vad är det med dig i dag, Gérard? Har du inte tid med de viktiga sakerna längre?

9

ALEXIS RAGOUGNEAU

– Lägg av nu, jag orkar inte med det där. I trettio år har jag jobbat här och varje år är det likadant, den femtonde augusti vänder de upp och ner på sakristian. Och dagen därpå hittar jag ingenting. Det tar mig flera timmar att få ordning på allt. Så svårt ska det väl inte behöva vara. Komma hit, ta på sig mässhakarna, gå i processionen och sedan hålla i mässan, komma tillbaka, ta av sig mässhakarna och sedan ajöss, ses om ett år igen … Men vad sjutton har de i skåpen att göra?

– Vad är det som är borta, Gérard?

– Handskarna. Asken med handskarna som jag använder när jag putsar silvret. Om jag inte hittar den förstör jag händerna med det där sabla putsmedlet.

– Vill du att jag ska hjälpa dig att leta? Jag har ändå inget för mig, jag har precis slagit upp kyrkportarna.

– Strunt samma, nu hittade jag den. Herrejösses, så svårt ska det väl inte behöva vara att ställa tillbaka sakerna på sin plats.

Vakten stack handen i fickan, stoppade ett mynt i kaffeautomatens myntinkast och tryckte på knappen. Han tog den rykande muggen, nickade åt sakristanen och gick bort mot katedralen igen. Gérard hann ifatt honom i sakristians hall.

– Hur var det nu med din bomb? Är det värt att gå och ta sig en titt?

– Jodå, rena dynamiten, den bomben har allt.

– Okej, jag går bort och tittar före niomässan. Om bomben är kvar då. Var sa du att det var någonstans?

10

MADONNAN I NOTRE-DAME

– I koromgången, mittemot kapellet för Jungfru Marias sju sorger, du vet. Omöjligt att missa.

Långsamt fylldes katedralen av den vanliga turistströmmen. Mellan åtta och nio på morgonen kom framför allt turister från Asien. Notre-Dame var första anhalten på en rundtur som på en och samma dag skulle ta dem till Louvren, Montmartre, Eiffeltornet, Garnier-operan och butikerna på Boulevard Haussmann.

Gérard sköt en pirra fullastad med kartonger framför sig och stannade vid varje kapell. Med en mekanisk rörelse skar han loss kartongernas botten, lyfte av överdelen och blottlade en trave kyrkljus dekorerade med en bild av Jungfru Maria som han sköt in i särskilda fack. Ovanför facken stod det med lysande bokstäver på flera språk: Tänd ett ljus och ge en gåva efter förmåga, rekommenderat belopp 5 euro. Lika oengagerat tömde han sedan metallställningarnas hundratals ljus som brunnit ut under föregående dag och beredde plats för nya rader av bedjande, vakande och förhoppningsfulla människor som riktade sig till Jungfru Maria. Senare skulle någon annan av de anställda komma och tömma bössorna med mynt och sedlar i förslutbara tygpåsar. Liknande metallställningar med ljus fanns utplacerade på strategiska ställen i hela kyrkan, intill statyer, korsfästa Jesusfigurer och kapell avsedda för bön. Det kändes som om det skulle bli en lång morgon och de femton år som var kvar till Gérards pension skulle kantas av ytterligare tiotusentals kartonger, var och en fylld av ljus med bilden av Jungfru Maria.

11

ALEXIS RAGOUGNEAU

Gérard suckade och fortsatte sin runda. Precis som alla andra dagar de senaste åren satt Kisstanten som vanligt på stolen intill jungfrustatyn på pelaren, med sin vanliga gamla halmhatt med röda plastblommor, och tittade förskräckt på Gérard samtidigt som hon öppnade munnen för att säga något. Och som alla andra dagar ångrade sig Kisstanten som vanligt och nöjde sig med att göra korstecknet. Med lite tur skulle hon lämna Gérard i fred under resten av förmiddagen och låta honom bli klar med sin runda. Sedan skulle den gamla tokan som vanligt somna och lämna efter sig en liten pöl av urin som han skulle bli tvungen att torka upp med moppen.

Lite längre bort hälsade han på två städerskor som just hade sopat det norra tvärskeppet, hyschade åt en grupp kineser som tjattrade så att det ekade i den annars morgontysta katedralen och fortsatte med pirran över koromgångens svartvita stengolv. Då mindes han vad vakten hade sagt.

I samma stund såg han henne. Eller snarare anade henne i dunklet.

Visst var det en riktig bomb, flickan som satt fullkomligt orörlig och ensam i den bortre änden av koromgången, som om någon försiktigt hade lyft ner henne på bänken mittemot kapellet för Jungfru Marias sju sorger. Gérard gick närmare och började tömma närmaste ljusställning. Några få ljus som dagens första turister hade tänt kastade mer skugga än ljus omkring sig. Det han såg var en silhuett snarare än en kropp, en skepnad snarare än ett ansikte. Hon var klädd i en kort 12

MADONNAN I NOTRE-DAME

vit klänning vars tunna tyg följde kroppens konturer och avslöjade varje kurva. Det svarta håret kastade vattrade reflexer och flöt ut över axlarna och nacken som en flod av siden. Händerna var knäppta i en barnslig bön över de nakna låren. På fötterna, som hon likt en lydig skolflicka höll indragna mot bänken, satt ett par vita högklackade skor som framhävde de smala fotlederna och vadernas form.

Gérard förlorade sig i den storslagna synen och glömde för ett ögonblick bort kartonger, pirra, vardagssysslor och sakristanyrkets monotoni, men blev snart avbruten i sina tankar av bruset från komradion som han bar i bältet, och i bruset hörde han sitt namn.

– Vakt till sakristan … Gérard? Gérard, hör du mig?

– Ja, jag hör dig. Vad vill du?

– Gick du och tittade?

– Jag står här nu.

– Ser du?

– Jag ser. Hon har inte rört sig ur fläcken.

– Nå?

– Du hade rätt. Rena dynamiten.

Han hörde vakten skratta, satte tillbaka komradion i bältet och fortsatte motvilligt att tömma ställningen. Bakom honom strömmade en handfull kyrkobesökare in i koret.

Klockan var snart nio och mässan skulle börja. Han var tvungen att plocka fram de liturgiska föremålen. Den här morgonen var det fader Kern som skulle hålla i mässan och fader Kern ville inte veta av några förseningar.

13

ALEXIS RAGOUGNEAU

Lite senare fick Gérard återigen tillfälle att gå genom koromgången. En automat där man kunde köpa medaljonger med texten Ave Maria Gratia Plena hade gått sönder, och en tjock amerikansk kvinna stod och tryckte ursinnigt på automatens returknapp. I koret pågick mässan. Fader Kern läste predikan med sin hårda och auktoritära röst och en respektfull tystnad lade sig över katedralen. Gérard sneglade på den vitklädda unga kvinnan medan han öppnade automaten och de fastkilade medaljongerna föll till botten som mynt i en sparbössa. Hon satt kvar, hade inte rört sig, höll fortfarande händerna knäppta över de bleka låren och fötterna sedesamt ihop. Där ute steg solen över kapellet och kastade sitt ljus genom kyrkans västra fönster, översköljde den unga kvinnans nästan genomskinliga ansikte med ett rött och blått sken som bildade en gloria värdig en av Rafaels madonnor. Hon påminde om en relik i sitt skrin där hon satt orörlig på bänken för bedjande, innanför avspärrningen som skulle hålla turisterna på avstånd, och stirrade på statyn av Jungfru Marias sju sorger med egendomligt tom blick.

Gérard stängde luckan till medaljongautomaten och tog några osäkra steg mot den unga kvinnan i vitt, men den amerikanska turisten hann före. Hon plockade fram en sedel ur handväskan, stoppade den i bössan, tog fyra ljus som hon stack ner i ställningen och tände. Ljusens fladdrande sken lyste upp madonnans ansikte.

Turisten gjorde korstecknet och gick bort till bänken.

Med stark brytning frågade hon lågt den unga vitklädda 14

MADONNAN I NOTRE-DAME

kvinnan om det gick bra att hon slog sig ner och bad. Den unga kvinnan nedlät sig inte att svara, utan satt lika orörlig som tidigare med blicken fastnaglad vid statyn. Amerikanskan upprepade sin fråga, men när hon inte fick något svar placerade hon bakdelen på bänken som knarrade under tyngden. Och då, som i en mardröm från nattens mörkaste timmar, böjde den vita madonnan mycket långsamt på huvudet. Hakan vilade för några sekunder mot bröstet och i en mjuk, nästan graciös rörelse föll kroppen framlänges och ner på det rutmönstrade stengolvet.

Det var då den tjocka amerikanskan började skrika.

15

A L E X I S RA GO U GN E AU

madonnan i notre-dame ”Han sa till henne att lämna Jungfru Maria i fred, att jungfrun var ett föredöme, den främsta bland kvinnor …”

© ANTOINE ROZÈS

Dagen efter det årliga firandet av Jungfru Maria i Notre-Dame hittas en vacker ung kvinna, helt klädd i vitt, död på en av kyrkans bänkar.

Den unga åklagaren Claire Kauffman leder utredningen. Alla miss­tankar pekar på en fanatiskt religiös man som snart får namnet ”den blonda ängeln”. Men en av Notre-Dames präster anar att den unge mannen är ett villospår, och har snart påbörjat en privat utredning inom kyrkans väggar.

Alexis Ragougneau är född 1973 och har skrivit flera pjäser för teatern innan han debuterade som författare med Madonnan i Notre-Dame. Han har också jobbat i katedralen där hans roman utspelas. Översättning från franska: Alexandra Dumas

”En ögonblicklig förälskelse. En fantastisk och briljant debutroman. [...]

Ett perfekt lagt pussel.” TÉ L É MATI N ”Utredningen dyker ner i huvudkaraktärernas smärtsamma förflutna, demaskerar roller och genomskådar fasader, pendlar mellan mörker och ljus. Stilen är skarp, humorn subtil.” CE RCL E P OL A R – T É L É R AM A

ISBN 978-91-87648-16-8