9789187505089

foto: charlotte strömwall

BENNY ROSENQVIST

MARINA NILSSON

benny rosenqvist är ett av Sveriges mest kända och etablerade medium. Han håller privata sittningar och storseanser och är en flitigt anlitad föredragshållare. Benny har gett ut flera böcker tidigare, bland annat Överlevaren, Kärleksakuten, Ljusfolket och Mellan himmel och jord. Han är även tidningen Näras frontfigur och skriver i tidningarna Hemmets Journal och Free.

Läs mer om Benny Rosenqvist på hans egen hemsida www.bennyrosenqvist.se

benny rosenqvist, ett av Sveriges mest kända och etablerade medium, berättar naket och brännande nära om de upplevelser som har format honom både som siare och människa.

Guiderna är ett intimt vittnesmål om hur kontakterna med andra sidan kan stödja en människa i kris, få oss att förstå att de viktigaste händelserna i våra liv alltid sker av en anledning, och hitta perspektiven som ger ro och mening när vi fastnat i offerrollen.

I denna andliga självbiografi och berättelse om personlig utveckling delar Benny med sig av hittills oskrivna levnadskapitel.

foto: niklas lagström

» Andevärlden hjälpte mig att leva utan rädsla« marina nilsson är medförfattare till boken och har själv tidigare skrivit böckerna Stegen till drömjobbet, Hemmafru 2.0, Morgan: The Book och Alla tiders Ullared.

Som frilansjournalist har Marina medverkat i bland annat Mama, Damernas värld och Leva PS! och har skrivit mycket om personlig utveckling och psykologi.

med guidernas hjälp vågade jag gå min egen väg. För vi har alla en längtan efter att få vara den som vi är ämnad till att vara, hitta det som vi är bra på, eller komma ut med det som vi är udda med. Och det är bra när vi vädrar i garderoben, dammar av och sorterar i vårt inre. Vi blir helare som människor när vi vågar förtydliga vem vi är och vågar blottlägga fel och brister.

Då ser vi också att det är miss­ tagen i livet som har gjort att vi har växt och det är i det växandet som all den andliga kunskapen finns. I boken visar jag ännu tydligare än förut på det positiva med andlighet och berättar om vilken hjälp guiderna har varit i min vardag, att de har hjälpt mig att komma ut ur två garde­ rober, dels som medium, dels som gay.

omslagsfoto Charlotte Strömwall omslagsdesign Marie-Louise Friberg

50508_inlaga_Guiderna.indd 2

2013-10-25 10:39

»Andevärlden hjälpte mig att leva utan rädsla«

50508_inlaga_Guiderna.indd 3

2013-10-25 10:39

Av Benny Rosenqvist har tidigare utgivits: Din innersta fruktan (medförfattare Ingrid Carlqvist) En resa i min själ (medförfattare Ingrid Carlqvist) Mellan himmel och jord (medförfattare Ingrid Carlqvist) Ljusfolket: andra sidan – så funkar det (medförfattare Ingrid Carlqvist) Överlevaren: om Bennys liv och mediala gåva (medförfattare Staffan Sjöberg) Kloka ord för själen Kärleksakuten: shoppa inte kärlek när du längtar (medförfattare Marika Hemmel)

Av Marina Nilsson har tidigare utgivits: Alla tiders Ullared – 50 år Morgan, the book (medförfattare Morgan Karlsson) Hemmafru version 2.0 Stegen till drömjobbet (medförfattare Nina Holst)

www.livsenergi.se © 2014 Benny Rosenqvist, Marina Nilsson och Livsenergi, Forma Books AB Omslag: Marie-Louise Friberg Foto, omslagets framsida: Charlotte T Strömwall Författarfoton, flik: Charlotte T Strömwall, Niklas Lagström Sättning: Britt-Marie Ström Tryck: ScandBook AB, Falun 2014 ISBN 978-91-87505-08-9

50508_inlaga_Guiderna.indd 4

2013-10-25 10:39

INNEHÅLL Tack

7

Förord

9

Kapitel 1: Min mediala barndom

13

Kapitel 2: Gåvans villkor

41

Kapitel 3: Min dysfunktionella familj

59

Kapitel 4: Andliga öppningar i kristider

73

Kapitel 5: Förnekelsetiden

97

Kapitel 6: Livslögner

117

Kapitel 7: Äntligen ute ur garderoben!

129

Kapitel 8: Kärleksbuden

149

Kapitel 9: Att leva som medium

171

Kapitel 10: Mitt eget finnande

189

Kapitel 11: Den hemliga skammen

209

Kapitel 12: Att göra upp med sina spöken

223

Efterord

233

50508_inlaga_Guiderna.indd 5

2013-10-25 10:39

50508_inlaga_Guiderna.indd 6

2013-10-25 10:39

Ett stort tack till Marina Nilsson för gott medförfattarskap.

Boken vill jag tillägna Agneta Gynning.

Tack för vänskap, kärlek, omtankar och alla professionella råd under åren.

Jag önskar dig lycka till i livet!

Kram Benny

50508_inlaga_Guiderna.indd 7

2013-10-25 10:39

50508_inlaga_Guiderna.indd 8

2013-10-25 10:39

FÖRORD

Jag har bestämt mig för att vara naken i den här boken.

Om man ska klä av sig så gör man det helt! För kan jag visa mod så kan också andra lättare övervinna sina rädslor, och är det något som alltid har begränsat oss människor så är det just rädsla.

Med guidernas hjälp vågade jag gå min egen väg. För vi har alla en längtan efter att få vara den som vi är ämnad till att vara, hitta det som vi är bra på, eller komma ut med det som vi är udda med. Och det är bra när vi vädrar i garderoben, dammar av och sorterar i vårt inre. Vi blir helare som människor när vi vågar förtydliga vem vi är och vågar blottlägga fel och brister. Då ser vi också att det är misstagen i livet som har gjort att vi har växt och det är i det växandet som all den andliga kunskapen finns. I boken visar jag ännu tydligare än förut på det positiva med andlighet och berättar om vilken hjälp guiderna har varit i min vardag, att de har hjälpt mig att komma ut ur två garderober, dels som medium, och dels som gay.

9

50508_inlaga_Guiderna.indd 9

2013-10-25 10:39

GUIDERNA

Jag har bestämt mig för att inte vara feg och i boken berättar jag om alla mina kärleksrelationer på ett väldigt avklätt sätt, men jag har bytt ut namn på pojkvänner för det är inte meningen att någon ska känna sig uthängd, och precis som att syskonen i en familj kan ha olika uppfattningar om hur barndomen har varit så kan ju två partners ha olika uppfattningar om hur ett förhållande har sett ut.

Jag pratar också om aids, sjukdomen som är en stor del av min gayhistoria, och om hur jag under bara ett par år på åttiotalet gick på fyrtio begravningar och alltid hade en nystruken kostym hängande på salongen. Att skriva om tragedierna och alla de människor som gick bort då sjukdomen härjade som värst har varit som en kärlekshandling för mig. Detta är människor som jag har älskat och genom att skriva om dem så gör jag dem levande igen. De finns alltid i mig, nu har jag fått berätta om dem, och i och med att de hamnar i en bok så blir de också eviga.

Mitt eget matmissbruk är den kanske hemligaste stenen som jag vänder på och det har också varit det jobbigaste att skriva om. När vi arbetade med det kapitlet kände jag mig som mest avklädd, naken och rädd. Det väckte känslor som jag inte trodde jag skulle känna, och det är en process som pågår fortfarande, hur skamligt det känns att prata om det, men jag gör det ändå för jag tror att det här med matmissbruk är vanligare än man tror.

Boken riktar sig till dig som är på en livsresa, som känner att du vill börja öppna upp och utveckla dig själv och som vill ha modet att börja se på dig själv på ett annat sätt.

Var öppen med dina sinnen för vad den kommer att väcka, 10

50508_inlaga_Guiderna.indd 10

2013-10-25 10:39

F ö rord

och var ärlig mot dig själv när du märker vilka processer som vill komma igång när du läser boken.

Jag hoppas att den kommer att väcka livslust, livsmod och livskärlek! /Benny

11

50508_inlaga_Guiderna.indd 11

2013-10-25 10:39

50508_inlaga_Guiderna.indd 12

2013-10-25 10:39

Kapitel 1

MIN MEDIALA BARNDOM

”Du menar inte att du tror att jag är så dum? Du måste väl ha en större plan för mig än så för att jag ska gå ner till jorden igen? Tror du att jag är dum eller? Jag vet ju vad jag hade för liv innan. Ska jag gå ner igen till samma helvete?

Och du pratar dessutom om att jag kommer att få ett ännu större helvete …”

Jag var på andra sidan och min guide hade precis sagt att jag inte skulle få stanna i ljuset. Jag skulle ner igen, tillbaka till mitt gamla liv där jag blev psykiskt och fysiskt misshandlad och där jag precis hade blivit påkörd av en bil. Och jag kunde inte förstå hur en människa kunde vara så dum att han kunde välja att frivilligt födas till den här världen.

Min guide förklarade att anledningen till att jag skulle gå ner igen var att jag skulle få verktygen att hjälpa människor, förändra deras tankesätt och få chansen att medvetandehöja och berätta om en andligare värld, att den existerar och att det egentligen inte finns någon död.

13

50508_inlaga_Guiderna.indd 13

2013-10-25 10:39

GUIDERNA

Min guide sa också att jag skulle få lära mig att vända svårigheter till kunskap och gå från kunskap till glädje. För det finns ett växande i svårigheter som gör att man till slut blir en ödmjuk person som inte gör saker svårare än vad de är. Så visst valde jag att gå ner igen, men jag kan ändå känna att jag faktiskt blev lite nedputtad. Jag förstod inte den fulla konsekvensen av mitt val, inte då. Inte förrän nu när jag har fyllt femtio förstår jag vad jag egentligen gick med på. Jag har haft allvarliga samtal med min guide om det där, att det faktiskt inte gick riktigt rätt till. Men jag skulle välja att göra samma sak igen, och ha samma liv igen.

När vi befinner oss på andra sidan, mellan våra liv, är det en förberedelseprocess ungefär på samma sätt som innan man ska göra en lång resa. Det är samma känsla av ”gör jag rätt nu?”, för du lämnar ju det du uppfattar som ditt hem, så vill du verkligen flytta och göra den här långresan och inte komma hem igen på kanske åttio år? Dessutom har du ju ett bra liv där. Du slipper ångesten, slipper jobba med dig själv och dina relationer. Du har den totala kunskapen på samma sätt som du annars måste vara medial för att ha. Allt det där har du i en harmoni, så egentligen är det mycket lugnare på andra sidan än vad det är här.

Samtidigt förbereder du dig på livet som ska komma. Det är ungefär som ett prov, du läser in dig på saker så att du inte missar hur du ska leva, förbereder dig på vad som kommer att vara själva grundtemat i ditt nästa liv. Vi har ju alla en plan för detta liv, från början till slut, och det finns saker som vi sedan faktiskt inte kan ändra på, till exempel 14

50508_inlaga_Guiderna.indd 14

2013-10-25 10:39

M in mediala barndom

vilka vi har valt som våra föräldrar. Visserligen har du fram till fjärde graviditetsmånaden möjligheten att resa astralt mellan världar och har fortfarande det fria valet att gå tillbaka till andra sidan. Du kan du säga, ”jag ångrar mig, jag väljer att gå ner lite senare istället”, och då välja andra föräldrar eller samma igen, när de har blivit lite mognare. Men efter fjärde, femte månaden är du själsligen fast i din mammas kropp.

Redan när jag låg i mammas mage kände jag av min mammas okunskap. Hon var som ett barn själv trots att hon var tjugoett år gammal. Under graviditeten får du din mammas känslor överförda till dig, och mamma mådde inte bra. Hon var inne i en depression under hela graviditeten och kort efter att jag föddes var hon på ett behandlingshem för att hon var så skör.

Jag brukar säga att jag är ett andligt maskrosbarn, för mycket av den hjälp som gjorde att jag överlevde kom ifrån andra sidan. Man säger ibland att sättet att överleva i en dysfunktionell familj är att ha personer utanför som stödjer en, och jag hade både jordiska personer som jag sökte mig till och stöd från andevärlden som hela tiden berättade hur jag skulle försöka göra det bästa av saker. En av dem var min morfar, min skyddsängel från andra sidan.

Han gick bort i tuberkulos när han var sextiofem år gammal och han var medial under tiden han levde. Det var morfar som berättade att jag skulle komma och sa åt min mamma att hon kunde sluta kräkas i soptunnan nere i källaren, för han visste ju ändå att hon var gravid fast att hon knappt visste det själv.

15

50508_inlaga_Guiderna.indd 15

2013-10-25 10:39

GUIDERNA

Jag var hennes första barn och hon ville egentligen inte ha mig. Hon jobbade som sömmerska när hon var gravid med mig och hon försökte framkalla missfall genom att medvetet flera gånger lyfta de tunga symaskinerna. Jag var tio år när hon berättade det för mig, och det kändes hemskt. Jag blev så ledsen när jag fick höra att jag inte hade varit önskad, men idag kan jag ju förstå att hon upplevde det som väldigt komplicerat med den man hon hade valt som partner. Antagligen kände hon intuitivt på sig att livet tillsammans med honom inte skulle bli så bra, och för att slippa vara bunden till min pappa gjorde hon allt för att jag inte skulle födas.

Men jag kom i alla fall, född med ”segerhuva” som man säger då moderkakan ligger på huvudet som en mössa.

Barnmorskan sa till mamma att då ”brukar man säga att de barnen blir mediala”.

Mina föräldrar bodde i en tvåa som låg på Almbacksgatan i Malmö och som min morfar som var vaktmästare i huset hade ordnat till dem.

Där bodde vi tills jag var tre år gammal. Lägenheten låg nära sjukhuset och jag kommer ihåg ambulanserna som tutade utanför fönstret. Jag minns ett fönster högt upp mot taket som var nästan som ett vindsfönster. Och jag kommer ihåg mammas pedanteri, den ständiga doften av rengöringsmedel. Mamma städade bort sin ångest redan då.

Det var inte någon särskilt vacker lägenhet. Jag vet att det var toalett på gården och garderober i trappuppgången. Men den var möblerad med moderna 60-talsmöbler, 16

50508_inlaga_Guiderna.indd 16

2013-10-25 10:39

M in mediala barndom

lite finare än vad vi egentligen hade råd med för det var viktigt för pappa att visa upp en bra fasad. Själv var han egentligen inte hemma så mycket. Han flydde hela tiden ifrån familjen och levde mer som ungkarl. Och när han var hemma kunde han slänga mig i golvet för att jag skrek, har jag fått berättat för mig. Så redan som baby kände jag mig utlämnad, att det inte fanns någon som tog hand om mig, bara mamma som städade och städade. Det var också mycket gräl och bråk mellan mina föräldrar, mamma kände att hon inte fick kärlek och pappa kände att mamma aldrig var nöjd. De var två människor som egentligen var väldigt olika men som ändå hade något slags bindning. På den tiden var det också så att hade man fått barn skulle man hålla ihop.

Redan då – i allt detta kaos – visste jag att mina guider var med mig, även om det dröjde tills jag var sju år gammal innan jag började kommunicera med dem mer medvetet.

Kanske har du själv märkt att nyfödda barn kan iaktta oss vuxna på ett alldeles speciellt sätt, lite överseende, nästan som att de vet mer än vi. Eller så tittar de upp i taket på en fast punkt, som om de ser något eller någon där som inte vi kan se, och så ler de …

Jag tycker ofta att man kan se en gammal själ lysa igenom ett litet barns ögon. Barnet kan ha visdom från tidigare liv, och trots att det är litet kan det förstå saker utan att man behöver förklara så mycket.

På samma sätt man kan se en ung själ i en vuxen människas blick och beteende. Det finns en omognad, trots att man egentligen är vuxen.

17

50508_inlaga_Guiderna.indd 17

2013-10-25 10:39

GUIDERNA

Gamla och nya själar kan också mötas och blandas i en och samma familj. Föräldrarna kan vara unga, oerfarna själar och barnet kan vara betydligt äldre själsligen. Så var det för mig och mina föräldrar, och så är det för många andra. Det här kan skapa relationsproblem och spänningar som jag tror många känner igen.

När jag var tre år flyttade familjen till en nybyggd lägenhet vid Stjärnhusen borta vid Erikslust. Då hade jag redan blivit storebror och fler barn var på väg. Lägenheten var inte så mycket större, men den var modernare med nytt kök och toalett inomhus. Jag minns att det var fina gräsmattor utanför som vi satt på, och att portdörren var så tung att jag inte kunde öppna den själv, så en gång tog jag en sten och slog sönder en fönsterruta, och fick förstås på truten för det.

Flytten gjorde inte att mina föräldrars relation blev bättre och jag trivdes inte hemma, så jag försökte rymma hem till min mormor och morfar. Jag kommer ihåg att jag tog spårvagnen själv fast att jag bara var tre år gammal.

Bara något år senare flyttade vi igen, till Växjö den här gången. Som vuxen har jag förstått att anledningen till att vi flyttade så ofta var för att folk hade börjat komma på att det var något som inte stämde i min familj. Kanske hade de börjat ställa för många frågor till mina föräldrar. Men utåt förklarade man det alltid med att det var min pappas jobb som gjorde att vi flyttade, och nu sa man att han hade fått ett nytt jobb i Växjö som var bättre. Där bodde vi i en lägenhet på andra våningen i ett rött tegelhus nära naturen. Jag minns hur vi barn matade ekorrar, lekte krig och 18

50508_inlaga_Guiderna.indd 18

2013-10-25 10:39

M in mediala barndom

kastade löv på varann. Men vi åkte också ofta ner till Malmö, i en liten hundkoja. Mamma och pappa rökte hela vägen ner så det var som en gaskammare i bilen, och vi tre barn satt i baksätet.

Mina föräldrars relation blev ännu sämre i Växjö. Jag kommer ihåg att det var då mamma började bli slagen av pappa, och jag blev också slagen av honom när jag försökte gå emellan. Jag minns att vi står i köket och jag håller mamma om benen, försöker rädda henne som skriker och gråter. Han sparkar undan mig och fortsätter att slå henne.

Det var ett modernt och fint kök med matplats, och rostfri diskbänk som mamma polerade varje dag med tidningspapper så att den skulle blänka. Man fick nästan en smäll på fingrarna om man gjorde så att det kom vatten på den och den inte sken som solen. Kranen skulle vara alldeles blank. Vi hade också en röd soffa och ett teakbord och en buffé där mamma och pappa hade servisen. Och så hade vi en stereo med mörkbrunt lock och tjugo skivor som mamma och pappa spelade hela tiden. Utåt sett var det ett välordnat hem, men det var inte mysigt. Det kändes som att vi inte fick röra oss, och min pappa visade tydliga psykopatiska drag redan då. En gång frågade han min syster om hon hade sett om jag hade tagit hans plånbok, som var borta. Min syster, som då var två år gammal, svarade ”ja”.

Och då slog min pappa mig notoriskt i tre timmar och till slut grät jag inte ens. Min syster grät, och mamma grät, men jag grät inte. Senare kom någon förbi med plånboken och sa att ”jag hittade den här igår men jag hade inte tid att komma förbi med den då.” Då köpte min pappa en stor 19

50508_inlaga_Guiderna.indd 19

2013-10-25 10:39

GUIDERNA

bukett blommor till upphittaren, så att det skulle se bra ut.

Och mig gav han en persika …

Det var jobbigt i Växjö, jag ville bara ännu mer till min mormor, men pappa var rädd för att jag skulle bli itutad en massa saker och han och mamma tyckte också att jag blev ett besvärligare barn efter att jag hade varit där. Men det var ju för att där blev jag sedd, jag fick kärlek och jag fick äta mig mätt.

I Växjö gick jag ofta in i garderoben och satt för mig själv. Jag kunde sitta där i timmar och i efterhand har jag förstått att jag pratade med andevärlden redan då, även om jag på den tiden var för liten för att se det så. Jag såg andarna som mina låtsaskompisar.

Sedan flyttade vi igen, till Helsingborg den här gången och det var där jag började första klass. Jag hade läs- och skrivsvårigheter då och fick gå i hjälpklass. Man pratade om att jag var dyslektiker, men det tror jag egentligen inte att jag var utan att det mer handlade om koncentrationssvårigheter, vilket inte var så konstigt med tanke på hur vi hade det hemma. Men av min pappa fick jag då verkligen höra hur obegåvad jag var. Det skulle ju aldrig bli något av mig för jag var så korkad, sa han.

Jag var ett väldigt rastlöst och splittrat barn och hade svårt för att sitta still på stolen, sprang hela tiden fram till katedern. Och när alla skulle visa sitt husdjur i klassen tog jag med mig en vattenråtta som jag hade hittat i en vattenpöl på vägen, så fröken blev skiträdd. Men jag ville ju inte vara annorlunda än de andra barnen som hade med sig sina djur till skolan.

20

50508_inlaga_Guiderna.indd 20

2013-10-25 10:39

50508_inlaga_Guiderna.indd 2

2013-10-25 10:39

foto: charlotte strömwall

BENNY ROSENQVIST

MARINA NILSSON

benny rosenqvist är ett av Sveriges mest kända och etablerade medium. Han håller privata sittningar och storseanser och är en flitigt anlitad föredragshållare. Benny har gett ut flera böcker tidigare, bland annat Överlevaren, Kärleksakuten, Ljusfolket och Mellan himmel och jord. Han är även tidningen Näras frontfigur och skriver i tidningarna Hemmets Journal och Free.

Läs mer om Benny Rosenqvist på hans egen hemsida www.bennyrosenqvist.se

benny rosenqvist, ett av Sveriges mest kända och etablerade medium, berättar naket och brännande nära om de upplevelser som har format honom både som siare och människa.

Guiderna är ett intimt vittnesmål om hur kontakterna med andra sidan kan stödja en människa i kris, få oss att förstå att de viktigaste händelserna i våra liv alltid sker av en anledning, och hitta perspektiven som ger ro och mening när vi fastnat i offerrollen.

I denna andliga självbiografi och berättelse om personlig utveckling delar Benny med sig av hittills oskrivna levnadskapitel.

foto: niklas lagström

» Andevärlden hjälpte mig att leva utan rädsla« marina nilsson är medförfattare till boken och har själv tidigare skrivit böckerna Stegen till drömjobbet, Hemmafru 2.0, Morgan: The Book och Alla tiders Ullared.

Som frilansjournalist har Marina medverkat i bland annat Mama, Damernas värld och Leva PS! och har skrivit mycket om personlig utveckling och psykologi.

med guidernas hjälp vågade jag gå min egen väg. För vi har alla en längtan efter att få vara den som vi är ämnad till att vara, hitta det som vi är bra på, eller komma ut med det som vi är udda med. Och det är bra när vi vädrar i garderoben, dammar av och sorterar i vårt inre. Vi blir helare som människor när vi vågar förtydliga vem vi är och vågar blottlägga fel och brister.

Då ser vi också att det är miss­ tagen i livet som har gjort att vi har växt och det är i det växandet som all den andliga kunskapen finns. I boken visar jag ännu tydligare än förut på det positiva med andlighet och berättar om vilken hjälp guiderna har varit i min vardag, att de har hjälpt mig att komma ut ur två garde­ rober, dels som medium, dels som gay.

omslagsfoto Charlotte Strömwall omslagsdesign Marie-Louise Friberg