9789187397325

DE OKร NDA AKVAR ELLERNA

JOSEF FRANK JO S EF F R AN K

T HE UNK NOW N WAT ERCOLOURS

Fรถrfattare: ULRICA VON SCHWERIN SIEVERT Bildredaktรถr: ANNA SIEVERT

I NN EH Å LL

CONTENTS s5

PROLOG Akvarellerna får nytt liv

The watercolours come back to life s 11

JOSEF FRANK &

TRUDE WA EHNER The art teacher in Dieulefit

Konstläraren i Dieulefit

s 63 JOSEF FRANK &

ANNA SEBENIUS Kontakten med Sverige

The Swedish Connection s 99

JOSEF FRANK &

ESTRID ERIKSON A perfect match at Svenskt Tenn

Perfekt par på Svenskt Tenn

s 135 JOSEF FRANK &

DAGMAR GRILL Drömmen om arkitektur

The dream of architecture

s 191 JOSEF FRANK &

JENNY FEILENDORF Förföljelsen i det forna hemlandet

The persecution in the home country s 227

EPILOG Josef Franks betydelse idag

Josef Frank’s importance today

Tidslinje Timeline s 246 Noter Notes s 249 Personregister Person index s 250 Litteratur och andra källor Bibliography and other sources s 250 Bildregister Picture list s 252 Akvarellförteckning The watercolours s 253

PROLOG A K VA R EL L ER N A FÃ… R N Y T T L I V T H E WAT E R C O L O U R S C O M E B A C K T O L I F E

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

The Artist

Konstnären

JOSEF FR ANK (1885 –1967)

6

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

År 1967 avlider Josef Frank, 81 år gammal. Han var barnlös, och ensam arvtagare är Dagmar Grill, som han delat en livslång vänskap med och även sitt hem på Rindögatan de sista tio åren i sitt liv.

Dagmar gör sitt bästa för att förvalta förtroendet och beslutar sig för att placera de olika delarna av hans kvarlåtenskap där hon anser att de hör hemma.

Ritningarna över alla de fantastiska fantasihus som han formgav till henne doneras till konstmuseet Albertina i Wien. Rättigheterna till möbler och tyger överlåts till Estrid Ericson på Svenskt Tenn.

Kvar i trerummaren på Rindögatan finns ett antal linnemappar med akvareller, dessa behåller Dagmar.

När Dagmar går bort i slutet på 70-talet, även hon barnlös, fördelas hennes tillgångar mellan syskonbarnen. Däribland mapparna med akvareller.

Och där blir de mer eller mindre kvar. Några ramas in och hängs i respektive hem. Men de flesta blir liggande i mapparna. Fram till idag.

För några år sedan fick vi av en tillfällighet se en av mapparna. En efter en vände vi upp vackra, färgsäkra akvareller med motiv hämtade från åren då Josef Frank målade. Landskap från Provence, stilleben med blomsterarrangemang, stadsmotiv från Stockholm samt från resor i Italien, England och Spanien. Många med tydliga referenser till Josef Franks arkitektur, formgivning och design.

Vi kände redan till att Josef Frank hade målat enstaka akvareller, det har dykt upp någon på auktionshusen emellanåt, men att det fanns så många!

Vi måste ha bläddrat igenom uppemot 40 akvareller som legat väl bevarade i linnemappen i nästan 30 år.

Och tydligen skulle det finnas ytterligare mappar.

Med ägarnas tillstånd kontaktade vi Svenskt Tenns intendent Per Ahldén som tyckte att det lät spännande med de okända akvarellerna och uppmuntrade oss att försöka hitta fler. Vilket vi gjorde.

Jakten på akvarellerna ledde oss genom Sverige, Frankrike, Tyskland, England och Australien. Dessutom hittade vi ytterligare en mapp, i Josef Franks ursprungsland Österrike. Totalt över 400 akvareller!

Josef Frank is 81 years old when he passes away in 1967. He was childless, and his only inheritor was Dagmar Grill, with whom he had shared a life-long friendship as well as his home on Rindögatan for the last ten years of his life.

Dagmar made an effort to manage the confidence bestowed in her, and decided to distribute the different parts of his estate where she thought they belonged.

The drawings of the fantastic fantasy buildings he designed for her were donated to the art museum Albertina in Vienna. The copyrights to furniture and fabrics were given to Estrid Ericson at Svenskt Tenn. Left in the three-room apartment on Rindögatan were a number of linen folders with watercolour paintings, which Dagmar kept.

When Dagmar passed away in the late 70’s, also without children, her belongings were distributed among her nieces and nephews. Among the belongings were the folders with the paintings. And that is pretty much what happened to them. Some were framed and hung on walls of various homes. But most of them remained in the folders. Until today.

A few years ago, we happened to see one of these folders by chance. We discovered one beautiful, colourful watercolour painting after another, with subjects from the years Josef Frank was painting. Landscapes from Provence, still lifes of flower arrangements, cityscapes from Stockholm and from trips to Italy, England, and Spain.

Many with clear references to Josef Frank’s architecture and design.

We already knew that Josef Frank had painted a few watercolour paintings; they had popped up at auction houses every now and then, but this many! We must have flicked through some 40 paintings, well-kept in their linen folders for almost 30 years. And supposedly there were additional folders.

With the permission of the owners, we contacted the curator of Svenskt Tenn, Per Ahldén, who thought it sounded exciting with the unknown watercolour paintings and encouraged us to find more.

Which we did. Chasing down the paintings lead to contacts in Sweden, France, Germany, England, and Australia. We also learned of a folder in Josef Frank’s native Austria. All in all, over 400 paintings!

7

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Genom ägarna fick vi även tillgång till brev och foton som inte heller visats tidigare, och en bild av akvarellmålaren Josef Frank växte sakta fram. En man som under sin livstid upplevt en våg av framtidstro i sekelskiftets Wien, men som även drabbades av två världskrig. En man som gått från hyllad arkitekt till en arkitekt utan uppdrag. En man som formgivit möbler och står för en stil som är eftertraktad än idag. En man som genomlidit förföljelse, förlorat sin yngre bror och många släktingar till nazismens dödsläger.

Längs vägen har han följts åt av fem betydelsefulla personer: sin mor Jenny, sin fru Anna, sin arbetskollega Estrid, Trude som delade hans intresse för att måla och Dagmar som delade hans intresse för arkitektur. Nästan dagligen höll de kontakt. Om de inte sågs eller befann sig på samma ort så skrev de brev.

De höll honom sällskap, de beundrade hans kreativitet, de hade roligt, de lyssnade på musik och de diskuterade politik. De uppmuntrade honom i hans mörka stunder och förvaltade hans arv.

Akvarellmåleriet var förknippat med avkoppling och glädje för Josef Frank. Han hade inga professionella ambitioner med akvarellerna, men han gav gärna bort till vänner och bekanta som vittnar om att han verkade påtagligt nöjd med sina alster.

För oss är det en sann glädje att få visa upp akvarellerna och att berätta om åren då han målade.

Att få presentera en ny sida av Josef Frank men ändå så välbekant och genomsyrad av hans stora känsla för färg och form.

Projektet hade inte varit möjligt utan de släktingar och vänner till bokens huvudpersoner som har öppnat sina hem för oss, som har låtit oss ta del av akvareller och personliga föremål i syfte att sammanställa och visa upp ännu en färgstark och kreativ sida av Josef Frank. Stort tack!

Kjell och Märta Beijers Stiftelse, Estrid Ericsons Stiftelse, Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur, Stiftelsen Längmanska kulturfonden samt Klas och Kerstin Küntzel, vars tro på vårt projekt och generösa bidrag möjliggjort tillkomsten av den här boken. Stort tack!

Carl-Johan Gadd och Sara Starkström på bokförlaget Nicotext. Genom modig risktagning, säker ledning och stenhårda deadlines har vi tillsammans med er lyckats förverkliga vår gemensamma vision.

Stort tack!

8

Through the owners, we also got access to letters and pictures which had never been shown before, and the image of the watercolourist Josef Frank grew clearer. A man who during his lifetime got to experience Vienna at the turn of the century, with its wave of hope for the future and its creativity; a man who lived through two world wars, who went from being a praised architect to one with no assignments, who designed furniture and represented a style that is still much sought-after to this day. Who suffered through persecution, lost his younger brother and many relatives in the Nazi death camps.

Walking by his side through life were five very important persons: his mother Jenny; his wife Anna; his colleague Estrid; Trude, who shared his interest in painting; and Dagmar, who shared his interest in architecture. They were in contact almost daily. If they didn’t see each other in person, they would communicate by letter.

They kept him company, admired his creativity, had fun, listened to music and discussed politics. They encouraged him in his darker moments and cared for his legacy.

Watercolour painting was closely connected to relaxation and enjoyment for Josef Frank. He didn’t have any professional ambitions with his paintings, but he liked to give them away to friends and relatives, which implies that he was happy with his works.

We are truly honoured to be able to show these paintings and to tell the story of the years he was painting. To be able to present an unknown side of Josef Frank that is still so familiar and immersed in his great sense of shape and colour.

This project would not have been possible without the help of the friends and relatives of this book’s main characters, who opened their homes for us and let us see paintings and personal items in order to compile and show yet another colourful and creative side of Josef Frank. Thank you!

Kjell och Märta Beijers Stiftelse, Estrid Ericsons Stiftelse, Konung Gustav VI Adolfs fond för svensk kultur, Stiftelsen Längmanska kulturfonden and Klas and Kerstin Küntzel, whose belief in this project and generous donations made this book possible. Thank you!

Carl-Johan Gadd and Sara Starkström at Nicotext Publishing. You were brave and took a risk, and with your steady guidance and solid deadlines we have managed to make our shared vision a reality. Thank you!

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Carl Hasselblad, Göran Ekström och Lena Gallon på Hummingbirds. Stort tack för engagerad projektledning samt stilren och kreativ design som förstärker och presenterar bokens innehåll på absolut bästa sätt.

Vårt varmaste tack även till Michael Spalt, Gustav Szekely, Barbara Kapek, Per Ahldén, Hedvig Hedqvist, Sabine Plakolm-Forsthuber, Ebba J-T Holm, Mika Malmborg, Galleri Widder, Kristina WängbergEriksson, Bezirksmuseum Wieden, Lena Patriksson Keller, Alexandra Fleetwood, Finin Versteegh, Josefine Ahlström, Alexandra von Schwerin, Otto von Schwerin, Marianne Setterblad, Liselotte Wiklund Appel, Ann-Sofi Osvald och Johan Wikner som tagit sig tid, gett oss uppmuntran och värdefull vägledning som varit avgörande för oss och vårt projekt.

Slutligen vill vi tacka våra familjer. Tack Lykke, Theodor, Max, Sixten, Fabian, Hedda, Georg och Christian för starkt stöd och varm omtanke!

Carl Hasselblad, Göran Ekström and Lena Gallon at Hummingbirds. Many thanks for dedicated project management as well as stylish and creative design that reinforces and presents this book’s contents in the best of ways.

Our sincerest thank you also to Michael Spalt, Gustav Szekely, Barbara Kapek, Per Ahldén, Hedvig Hedqvist, Sabine Plakolm-Forsthuber, Ebba J-T Holm, Mika Malmborg, Galleri Widder, Kristina Wängberg-Eriksson, Bezirksmuseum Wieden, Lena Patriksson Keller, Alexandra Fleetwood, Finin Versteegh, Josefine Ahlström, Alexandra von Schwerin, Otto von Schwerin, Marianne Setterblad, Liselotte Wiklund Appel, Ann-Sofi Osvald and Johan Wikner who have taken the time, given us encouragement and valuable guidance which has been decisive for us and our project.

Finally, we would like to thank our families: Lykke, Theodor, Max, Sixten, Fabian, Hedda, Georg and Christian. Thank you for your love and support!

STOCKHOLM MARS 2016

Ulrica von Schwerin Sievert FÖRFATTARE – AUTHOR

Anna Sievert

BILDREDAKTÖR – PICTURE EDITOR

9

JO S EF F R A N K &

TRUDE WAEHNER KO N S T L Ä R A R EN I D I EU L EF I T T H E A R T T E A C H ER I N D I EU L EF I T

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

År 1950 ritar den österrikiske arkitekten och formgivaren Josef Frank (1885–1967) mönstret Himalaya, som blir hans sista textilmönster för inredningsfirman Svenskt Tenn i Stockholm. Han är då 65 år gammal och kan med stolthet tillskriva sig en rad mönster- och möbelklassiker som för många har kommit att bli själva definitionen av svensk design och Swedish Modern*.

Samma år köper den österrikiska konstnären Trude Waehner (1900–1979) ett litet hus i utkanten av Dieulefit i Provence i södra Frankrike. Huset kommer att bli en fristad för både Josef och henne, en plats för avkoppling och akvarellmåleri.

"Han vistas där veckovis, uppslukad av att måla landskapet och avporträttera hur ljusets skiftningar ändrar naturens egenart." Journalisten och författaren Hedvig Hedqvist beskriver Josef Franks akvarellmåleri i Dieulefit.1 Trude (Gertrude) Waehner växte upp som enda barn i en högborgerlig familj i Wien. Familjen var mycket kulturintresserad och tog gärna till vara på huvudstadens rika utbud av konstutställningar, teaterföreställningar och konserter.

Trudes far Theodor Wähner ** ägde och var redaktör för Deutsche Zeitung vars redaktion låg på Buchfeldgasse 6 i stadsdelen Josefstadt i centrala Wien. Fastigheten ägdes av familjen och där hade de även sin privata bostad. Trudes far var politiskt engagerad som statsråd och lät sina tydligt nationalistiska åsikter emellanåt genomsyra tidningens innehåll.

Trude var, inte minst för tiden, en mycket självständig ung kvinna som inte var rädd för att uttrycka sina åsikter. Även om de stred mot sin fars.

Som student deltog hon aktivt i de diskussioner som ständigt pågick på stadens många kaféer och inom den akademiska världen.

– Min mors åsikter skilde sig mycket från min morfars. Han var uttalat antisemitisk, men min mor tyckte inte att man var någon om man inte var jude, säger Trudes son Gustav Szekely under en intervju hemma hos honom i Wien, maj 2015.

In 1950, Austrian architect and designer Josef Frank (1885–1967) designs the pattern Himalaya, making it the last pattern he would create for Stockholmbased interior design company Svenskt Tenn. He is 65 years old and can feel proud to have contributed a long line of iconic pieces of design and furniture, which to many have become the very definition of Swedish design and Swedish Modern*.

The same year, Austrian artist Trude Waehner (1900–1979) purchases a small house near Dieulefit in Provence in the south of France. The house will act as a sanctuary for both her and Josef, a place for relaxation and watercolour painting. ”He spends weeks on end there, painting the land­scape and catching how the light changes the very essence of nature.”

Journalist and author Hedvig Hedqvist describes when Josef Frank painted in Dieulefit.

Trude (Gertrude) Waehner grew up as an only child in an upper-class family in Vienna. The family took great interest in culture and enjoyed participating in the capital’s rich variety of gallery openings, theatre plays, and concerts.

Trude’s father Theodor Wähner** owned and edited the Deutsche Zeitung, with their headquarters at Buchfeldgasse 6 in the neighbourhood of Josefstadt in central Vienna. The building was owned by the family and also housed their private residence. Trude’s father was politically active in the local council and would allow his nationalistic views to colour the content of his newspaper from time to time.

Trude was, especially considering the time, a very independent young woman who was not afraid to speak her mind. This included opinions that were not in line with her father’s. As a student, she took an active part in the discussions that were held at the city’s many cafés and within the academic world.

– My mother’s views differed greatly from my grandfather’s. He was openly anti–Semitic, while my mother thought the only people who really counted were Jewish, says Trude’s son Gustav Szekely in an interview at his Vienna home in May 2015.

* Swedish Modern är benämningen på den skandinaviska inredningsstil som är en mjukare variant av den ursprungliga funktionalismen, och som presenterades på Världsutställningen i New York (New York World's Fair) 1939. Josef Frank var en av de som starkt kom att förknippas med begreppet.

* A Scandinavian version of functionalism that was launched at New York World's Fair 1939. The interior style strongly came to be associated with Josef Frank.

** Trude ändrade stavningen från Wähner till Waehner när hon flyttade till Amerika.

** Trude changed the spelling from Wähner to Waehner when she moved to America.

12

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Loud and clear

Högt och tydligt

TRUDE WAEHNER HADE STARK A ÅSIK TER SOM HON INTE T VEK ADE AT T UT TRYCK A .

T RUDE WA EHNER HAD ST RONG OPINIONS W HICH SHE DID NOT HESITAT E TO E XPRESS.

13

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Den judiska andelen av Wiens befolkning hade stadigt ökat sedan Österrike-Ungerns kejsare Franz Joseph I beslutat sig för att dubbelmonarkins minoritetsgrupper skulle få samma rättigheter som övriga medborgare. Det var också den grupp som bäst tog till vara de förbättrade förutsättningarna vad gällde fri rörlighet för varor, människor, tjänster och kapital.2 Många judiska familjer kom till Wien i förhoppning att skapa sig bättre ekonomiska möjligheter och för att deras barn skulle få en utbildning, vilket gradvis bidrog till ett öppet och kreativt samhällsklimat.3 ”Wien blev en så levande stad, kanske den mest levande staden i världen vid förra sekelskiftet.”

Fredric Bedoire, professor i arkitekturhistoria på Tekniska högskolan i Stockholm, i seminarieserien Det judiska Wien.4 Det hade länge varit vanligt bland judiska kvinnor att, hemma i vardagsrummet eller över en måltid, sammanföra personer med olika bakgrund för inspirerande diskussioner. I och med den framgångsrika judiska samhällsintegrationen spreds företeelsen till stadens kaféer, och en kafékultur växte fram som blev en stor del av den dynamiska miljö som rådde under den här tiden.5 Antalet kaféer (kaffehäuser) fördubblades och för första gången förde människor gemensamma litterära samtal och politiska diskussioner oavsett bakgrund eller religion.6 Trude Waehner gifte sig tidigt och fick sonen Gustav 1922, men äktenskapet slutade snart i skilsmässa. Trudes familj lät inreda vindsvåningen till en bostad och ateljé som gjorde det möjligt för henne att kombinera föräldraskapet med sitt sociala liv och sina konstnärliga ambitioner. Umgängeskretsen bestod av en blandning av akademiker, konstnärer och politiker som samlades frekvent i Trudes ateljé.

I den närmaste kretsen ingick även den 15 år äldre arkitekturprofessorn Josef Frank som Trude lärt känna då hon haft honom som föreläsare på Konsthögskolan (Kunstgewerbeschule) i Wien.

Gustav Szekely står vid fönstret i Trudes ateljé, med utsikten över Wiens takåsar som bakgrund. Han har just dragit undan gardinerna från fönstren och håller in en av tygvåderna i rummet för att se det bleknade mönstret lite tydligare. Han söker i minnet efter namnet, och hittar det snart: Italian Dinner.

14

The Jewish part of Vienna’s population had been growing steadily following the decision by Austria-Hungary’s ruler Franz Joseph I to give the minorities of the double-monarchy the same rights as all other citizens. This group was also the best at utilizing the improved conditions around free movement of goods, people, services and capital. Many Jewish families came to Vienna hoping to create better financial opportunities and to be able to provide an education for their children, which gradually contributed to an open and creative social climate. ”Vienna became such a vital city in Europe and the world, maybe the most vital city at the turn of the last century.”

Fredric Bedoire, professor of History of Architecture at The Royal Institute of Technology KTH in Stockholm, in the seminar series The Jewish Vienna.

It had long since been common practice among Jewish women to gather people of different backgrounds for inspiring discussions, at home in the living room or over dinner. Following the successful Jewish integration into society at large, this habit spread to the cafés of the city, and this café-centred culture became a huge part of the dynamic social climate during this time. The number of cafés (kaffeehäuser) doubled, and for the first time, Jews and ”non-Jews” were participating in mutual literary conversations and political discussion.

Trude Waehner married early and had her son Gustav in 1922, but the marriage soon ended in divorce. Trude’s family had the attic space renovated into a residence and studio, which made it possible for her to combine parenthood with her social life and her artistic ambitions. Her group of friends was a mix of academics, artists, and politicians, gathering frequently in Trude’s studio. Within the closest circle of friends was the professor of architecture Josef Frank, 15 years her senior, whom she had come to know when he was her lecturer at the art academy (Kunstgewerbeschule) in Vienna.

Gustav Szekely is standing by the window in Trude’s studio, with Vienna’s rooftops acting as a backdrop. He has just pulled the curtains from the windows and is pulling one of the pieces of fabric in towards the room, making it easier to see the faded pattern. He searches his memory for the name and is quick to find it: Italian Dinner.

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Gustav berättar att han stod bakom Josef Frank och kikade över hans axel när han på fri hand komponerade mönstret i akvarell. Det var under andra världskriget då de båda lämnat Wien för en tillfällig fristad i New York. De nya vindarna i Europa hade blåst så hårt att de valt att lämna allt bakom sig för tryggheten i Amerika. Gustav med sin mor Trude, vars orädda antifascistiska konstuttryck riktats mot nationalsocialismen och lett till hot av det slag man inte kan slå ifrån sig. Josef Frank med frun Anna, skrämda på flykt till följd av trakasserier och utanförskap kopplat till hans politiska ställningstaganden samt judiska påbrå.

Gustav visar runt i ateljén. Han berättar hur hon fick kämpa i sex år för att få tillbaka sin bostad sedan hon återvänt till sitt hemland efter krigsslutet.

Under den påtvingade frånvaron hade deras hem, i likhet med många andras, blivit konfiskerat. Det vill säga upplåtet till någon annan som passade in och accepterade det Tredje riket.

Själv bor han kvar i huset, men några trappor ner.

Han är lite över 90 år och berättar klart och tydligt på perfekt engelska med inslag av några hjälpande tyska ord och meningar då minnet tryter.

Någon gång i veckan tar Gustav hissen upp till ateljén som i princip stått orörd sedan hans mors bortgång för snart 35 år sedan. Hennes krukväxt, en murgröna, finns till och med kvar, den växer och frodas under Gustavs vårdande hand. Det går att ana att Josef Frank-möblerna, med tyger i välbekant färgskala, är så gott som intakta tack vare den skyddande plast som ständigt täcker dem.

Gustav describes how he stood behind Josef Frank and peeked over his shoulder when he free-handedly created the pattern in watercolour. It was during the Second World War and they had both left Vienna for a temporary safe haven in New York.

The new winds in Europe had blown so hard that they had left everything behind for safety in America. Gustav left with his mother Trude, whose fearless antifascist art had made nationalism its target, leading to threats of the kind that were impossible to ignore. Josef Frank left with his wife Anna, worried by the harassment and enforced solitude connected to his political statements and Jewish heritage.

Gustav shows the studio. He describes how she had to fight for six years to get her home back after her return following the end of the war. During their forced relocation, their home, along with many others, had been confiscated. This meant it was given to someone who fit in and accepted the Third Reich.

He still lives in the building, but a few floors down. He is over 90 years old and speaks in clear and perfect English, with just a few German words or sentences thrown in when his memory fails.

Each week Gustav still takes the ele­ vator up to the studio, which has been left more or less untouched since his mother passed almost 35 years ago. Her plant, an ivy of some kind, is still there, growing under Gustav’s caring hand. You can make out how the Josef Frank furniture, covered with his fabrics with those characteristic colour schemes, are close to intact thanks to the protective plastic sheeting covering them.

15

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Välbevarade ATELJÉNS JOSEF FRANK-MÖBLER ÄR NOGGRANT TÄCKTA MED SKYDDANDE PLAST.

Well kept THE FURNITURE BY JOSEF FRANK AT THE STUDIO IS CAREFULLY COVERED WITH PROTECTIVE PLASTIC SHEETING.

Med varsam hand GUSTAV SZEKELY VÅRDAR SIN MORS MINNE LIKA VARSAMT SOM DEN MURGRÖNA (HEDERA MONTGOMERY) SOM HON LÄMNADE EFTER SIG NÄR HON GICK BORT FÖR SNART 35 ÅR SEDAN.

With a gentle touch GUSTAV SZEKELY ENSHRINES THE MEMORY OF HIS MOTHER AS THE IVY (HEDERA MONTGOMERY) SHE LEFT BEHIND WHEN SHE PASSED AWAY 35 YEARS AGO.

Solblekta – JAG VAR MED NÄR JOSEF FRANK DESIGNADE DET HÄR MÖNSTRET, SÄGER GUSTAV SZEKELY OCH HÅLLER UT DEN BLEKTA GARDINEN MOT LJUSET.

Sun-bleached – I WAS IN THE ROOM WHEN JOSEF FRANK DESIGNED THIS PATTERN, SAYS GUSTAV SZEKELY AND DISPLAYS THE FADED CURTAIN BY HOLDING IT IN THE LIGHT FROM THE WINDOW.

16

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Ett rum med utsikt NÅGON GÅNG I VECKAN GÅR GUSTAV UPP OCH ÖPPNAR FÖNSTREN FÖR ATT FÅ IN LITE FRISK LUFT I ATELJÉN SOM STÅTT ORÖRD SEDAN TRUDE DOG.

A room with a view ABOUT ONCE PER WEEK, GUSTAV OPENS A WINDOW OR TWO TO LET SOME FRESH AIR IN TO THE STUDIO THAT HAS BEEN UNTOUCHED SINCE TRUDE DIED.

Italian Dinner ETT AV DE MÖNSTER JOSEF FRANK FORMGAV UNDER EXILÅREN I AMERIKA.

Italian Dinner ONE OF THE PATTERNS WHICH JOSEF FRANK DESIGNED DURING HIS EXILE IN AMERICA.

Minnen från förr GUSTAV BERÄTTAR FÖR FÖRFATTAREN/ULRICA OM BESÖKEN HOS TRUDE WAEHNER OCH JOSEF FRANK I DIEULEFIT.

Memories from the past 17

GUSTAV TELLS THIS BOOK'S AUTHOR ABOUT THE VISITS OF TRUDE AND JOSEF IN DIEULEFIT.

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Himalaya JOSEF FRANK KONSTRUERADE ÖVER 160 TYGMÖNSTER SOM CHEFSDESIGNER PÅ SVENSKT TENN, HIMALAYA (1950) BLEV DET SISTA. HAN FORTSATTE DOCK ATT DESIGNA ANNAN INREDNING FÖR SVENSKT TENN EN BIT IN PÅ 60-TALET.

Himalaya JOSEF FRANK CREATED OVER 160 FABRIC PATTERNS DURING HIS YEARS AS SVENSKT TENN'S HEAD DESIGNER. HIMALAYA BECAME HIS LAST ONE (1950). HE CONTINUED TO DESIGN FURNITURE AND OTHER INTERIORS FOR SVENSKT TENN UNTIL THE MID 60'S.

Omgiven av Trude Waehner I ETT REPORTAGE I HUSMODERN FRÅN 1958 VISAR JOSEF FRANK UPP SITT HEM PÅ RINDÖGATAN I STOCKHOLM, MÖBLERAT MED EGEN DESIGN OCH UTSMYCKAT MED TRUDES KONST PÅ VÄGGARNA.

Surrounded by Trude Waehner IN THE SWEDISH MAGAZINE HUSMODERN IN 1958, JOSEF FRANK PRESENTS HIS HOME AT RINDÖGATAN IN STOCKHOLM, FURNISHED WITH HIS OWN DESIGNS AND DECORATED WITH TRUDE'S ART ON THE WALLS.

Promenad i Isham Park EN AV TRUDES OLJEMÅLNINGAR MED MOTIV FRÅN NEW YORK, EN GÅVA TILL JOSEF FRANK, SYNS I BAKGRUNDEN PÅ EN AV HANS AKVARELLER FRÅN RINDÖGATAN.

A walk in Isham Park ONE OF TRUDE'S OIL PAINTINGS WITH MOTIFS FROM NEW YORK, A GIFT TO JOSEF FRANK, CAN BE SEEN IN THE BACKGOUND OF THIS WATERCOLOUR PAINTING FROM RINDÖGATAN.

18

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Omgiven av Josef Frank TRUDE INREDDE SITT HEM MED FRANK-MÖBLER OCH -TYGER. I BAKGRUNDEN SYNS ÄVEN ETT AV DE PORTRÄTT HON MÅLAT AV SIN GODE VÄN.

Surrounded by Josef Frank TRUDE DECORATED HER HOME WITH JOSEF FRANK FURNISHING. BEHIND HER, YOU CAN ALSO MAKE OUT AN OIL PORTRAIT THAT SHE PAINTED OF HER GOOD FRIEND.

Die Zukunft dieser Jugend UNGDOMARNAS FRAMTID. TUSCHTECKNING AV TRUDE WAEHNER FRÅN 1932.

THE YOUTH'S FUTURE. INK DRAWING

BY TRUDE WAEHNER IN 1932.

Breven hemifrån HUSTRUN ANNA FRANK HÖLL KONTAKT MED SIN MAKE PER BREV NÄR HAN TILLBRINGADE SOMRARNA HOS TRUDE I DIEULEFIT.

Message from home ANNA FRANK KEPT IN TOUCH WITH HER HUSBAND THROUGH LETTERS DURING HIS SUMMER MONTHS WITH TRUDE IN DIEULEFIT. 19

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

De gemensamma åren i samma kvarter på övre Manhattan i New York hade fördjupat vänskapen mellan Trude och Josef. Åter i Europa – han i Stockholm och hon i Wien – höll de tät kontakt brevledes och lyckades bibehålla sin nära symbiotiska relation. I hans hem på Rindögatan hängde flera av hennes målningar, hennes ateljé på Buchfeldgasse pryddes av hans möbler och tyger.7 Trude försökte övertala Josef att komma tillbaka till Wien och återuppta sin verksamhet där, men han vägrade trots lockande uppdrag. Han skulle aldrig kunna förlåta det svek som han och många med honom upplevde i 30- och 40-talens Österrike. 8 Däremot besökte han henne med glädje i sydfranska Dieulefit där hon köpte ett hus i början på 50-talet. Där kom han att tillbringa hela somrarna, i flera år. Och det var där han började måla akvareller, tillsammans med Trude.* Trudes hus i Dieulefit låg med vidsträckt utsikt över det böljande provensalska landskapet. De gav sig iväg på utflykter, till fots eller i Trudes franska bil. De hittade motiv för sina målningar som skissades i blyerts och som sedan färdigställdes hemma i trädgården. Hon målade oftast i olja och han i akvarell.

De åkte och åt lunch i närliggande byar som Montjoux eller La Paillette. Trude oberörd av den franska sommarhettan, Josef som föredrog skuggan då solen stod som högst på himlen. I anslutning till huset byggde han en pergola som gav välbehövlig svalka under dygnets varmaste timmar.

– Det hade vi gemensamt, jag och Josef Frank, att vi båda led av hettan, minns Gustav. Men han måste ha trivts väldigt bra ändå eftersom han tillbringade så mycket tid där.

I skuggan satt Josef nedsjunken i en solstol och skrev brev eller målade. Snoppade hemodlade haricots verts, nyss skördade från köksträdgården, till kvällens middag. Ständigt i sällskap av sin pipa som hängde i höger mungipa.

Huset i all enkelhet, hans rum på övervåningen och hennes på bottenplanet. Nästan inga möbler utöver det väl använda Bösendorferpianot. Det lilla köket där Trude med omvittnad känsla och framgång brukade förbereda de gemensamma måltiderna.

The years they spent living in the same neighbourhood in New York’s upper Manhattan deepened the friendship between Trude and Josef. Back in Europe – he in Stockholm and she in Vienna – they stayed in close touch by letters and managed to sustain their almost symbiotic friendship.

At his home on Rindögatan, he kept several of her paintings; her studio on Buchfeldgasse was adorned with his furniture and fabrics.

Trude tried to convince Josef to return to Vienna to relaunch his business but he refused despite tempting assignments. He was never able to forgive the betrayal he and many with him experienced in the 30’s and 40’s in Austria. But he would gladly visit her in Dieulefit in the south of France where she had bought a house in the beginning of the 50’s. He would spend entire summers here for several years. And this is where he started to paint watercolours, together with Trude.* The way the house was placed gave it a wide view over the rolling Provencal landscape. They went on excursions, on foot or in Trude’s French car. They found motifs for their paintings that they sketched with pencils and finished at home in their garden. She mostly painted in oil, he in watercolour.

They went for lunch in villages nearby, like Montjoux or La Paillette. Trude was never bothered by the French summer heat; Josef preferred the shade when the sun was highest in the sky. He built a pergola close to the house to provide some much-needed shade during the warmest hours of the day.

– We had that in common, Josef Frank and I, that we both suffered in the heat, Gustav remembers. Yet, he must have enjoyed it quit a lot, since he still spent so much time there.

Josef would sink into a sun chair in the shade and write letters or paint. Cutting home-grown haricot verts, just harvested from the garden, for the evening’s dinner.

Always accompanied by his pipe, hanging from the right-hand corner of his mouth.

The house in all its simplicity, his room on the top floor, hers on the ground floor.

Almost no furniture besides the well used Bösendorfer piano. The small kitchen where Trude used to prepare their common meals with a feeling and finesse which she was known for.

*I kartläggningen som ligger till grund för denna bok finns en akvarell från 1925, men det var först på 50-talet i Dieulefit som Josef Frank började måla i större omfattning.

*There is one watercolour painting from as early as 1925, but it was in the 50's in Dieulefit that he started painting on a larger scale.

20

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Vatten hämtades en bit bort, men livet förenklades väsentligt när Trude lät anlägga en egen brunn i anslutning till huset. Med gemensamt trädgårdsintresse odlade Josef och Trude grönsaker och planterade blommor. I trädgården fanns även fruktträd med aprikoser och körsbär.

Det hände att de fick sällskap, nya bekantskaper från trakten eller någon ur Trudes stora vänkrets som rest dit för att hälsa på. Och sonen Gustav förstås, då inkvarterad i den lilla stenladan som låg intill huset. Men oftast var det de två. Som läste eller lyssnade på radio. Klassisk musik eller opera.

En som kom på besök var den tyska journalisten och kvinnokämpen Lotte Schwarz (1910–1971). Hon tillbringade ett dygn tillsammans med paret och fascinerades över deras speciella relation.

The water was collected down the road, but life in the house improved significantly when Trude had a well put in next to the house. With their shared interest in gardening, Josef and Trude grew their own vegetables and planted flowers. In the garden there were also fruit trees, with apricots and cherrys.

From time to time, they would have company: new acquaintances from the local area or someone from Trude’s large group of friends who had travelled there for a visit. And, of course, Gustav, her son.

But for the most part it was just the two of them. They read or listened to the radio.

Classical music or opera.

One of the visitors was the German journalist and women’s advocate Lotte Schwarz (1910–1971). She spent 24 hours together with the couple and was fascinated by their special relationship. ”Their hermitage for two was just as beautiful and intense as their friendship”, Lotte Schwarz wrote in an article after her visit.

”Deras eremitage för två, var lika vackert och intensivt som deras vänskap”, skrev Lotte Schwarz i en artikel efter besöket.9

It was mostly her and Trude spending time together, talking and having a great time. Josef Frank was more quiet. He was very engaged in building his own waste burner and seemed to be more interested in pottering in the garden or with the flowers than sitting down and talking with the ladies. Or to paint for sure.

Det var mest Lotte och Trude som umgicks, de pratade och hade trevligt. Josef Frank var mer tystlåten. Han var mycket engagerad i att bygga en egen avfallsbrännare och verkade klart mer intresserad av att pyssla i köksträdgården eller med blommorna än att sitta och prata med damerna.

Eller med att måla förstås.10

“They were painting while we were talking. He is painting three sunflowers and a clay pot, she is sketching my portrait. An oversized portrait, typical of Trude. She had so much to express.”

”Medan vi pratar målar de. Han tre solrosor och en lerkruka, hon skissar på mitt porträtt. Ett överdimensionerat porträtt, typiskt Trude. Hon ville uttrycka så mycket."

21

La vie de l'artiste KONSTNÄRSLIV. DET VAR UNDER SINA MÅNADSL ÅNGA BESÖK HOS TRUDE WAEHNER I DIEULEFIT SOM JOSEF FRANK I ALLT STÖRRE OMFAT TNING MÅL ADE AK VARELLER. LIFE AS AN ARTIST. IT WAS DURING THE SEVER AL MONTHS LONG VISITS TO TRUDE WAEHNER IN DIEULEFIT THAT JOSEF FR ANK TO A GREATER EX TENT PAINTED WATERCOLOURS.

L'eremitage EREMITAGET. DET L JUVA LIVET HOS TRUDE I DIEULEFIT VAR ROF YLLT OCH MYCKET SPARTANSK T. THE HERMITAGE. THE GOOD LIFE W ITH T RUDE IN DIEULEFIT WAS PEACEFUL AND VERY SPARSE.

JOURNALISTEN OCH VÄNNEN LOT TE SCHWARZ BESKRIVER DET SPECIELL A FÖRHÅLL ANDET MELL AN TRUDE OCH JOSEF I DIEULEFIT. "THEIR HERMITAGE FOR T WO WAS JUST AS BE AUTIFUL AND INTENSE AS THEIR FRIENDSHIP." LOT TE SCHWAR Z, JOURNALIST AND FRIEND DESCRIBES THE SPECIAL BOND BET WEEN TRUDE AND JOSEF IN DIEULEFIT.

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Déjeuner a l'ombre LUNCH I SKUGGAN AV PERGOLAN SOM JOSEF FRANK BYGGDE FÖR ATT KUNNA SITTA UTE ÄVEN UNDER DAGENS VARMASTE TIMMAR. LUNCH IN THE SHADE OF THE PERGOLA JOSEF FRANK BUILT TO BE ABLE TO SIT OUTSIDE DURING THE HOTTEST HOURS OF THE DAY.

Préparer le dîner MIDDAGSFÖRBEREDELSER. TRUDE WAEHNERS SKISS AV JOSEF FRANK SOM RENSAR GRÖNSAKER INFÖR KVÄLLENS MIDDAG. PREPARING DINNER. TRUDE WAEHNER'S SKETCH BY JOSEF FRANK CUTTING VEGETABLES FOR TONIGHTS DINNER.

Nature morte STILLEBEN MED URNA OCH FRUKTER MED DET FRANSKA LANDSKAPET SOM BAKGRUND. STILL LIFE WITH URN AND FRUIT WITH THE FRENCH LANDSCAPE AS BACKGROUND.

26

JOSEF FR ANK DE OK ÄNDA AK VARELLERNA

Thé de l'après-midi EFTERMIDDAGSTE. EN KOPP TE EFTER HEMKOMST FRÅN UTFLYKT TILL NÅGON AV DE NÄRLIGGANDE BYARNA. AFTERNOON TEA. A CUP OF TEA AFTER RETURNING HOME FROM THE TRIP TO ONE OF THE NEARBY VILLAGES.

Petit déjeuner FRUKOST INTOGS I TRÄDGÅRDEN, GÄRNA I MORGONSOLEN INNAN DET BLEV FÖR VARMT. BREAKFAST WAS USUALLY SERVED IN THE GARDEN, PREFERABLY IN THE MORNING SUN BEFORE IT GOT TOO HOT.

Faire la sieste SOVA MIDDAG. EFTER LUNCHEN KUNDE JOSEF FRANK TA SIG EN TUPPLUR I EN SOLSTOL PÅ HUSETS TERRASS. TAKE A NAP. AFTER LUNCH JOSEF FRANK TOOK A NAP IN A SUN CHAIR ON THE HOUSE TERRACE.

27

La pergola PERGOL AN VAR INKL ÄDD MED VACKR A SOLROSOR, DJUPT BL Å KLEMATIS OCH VILDVIN. THE PERGOL A WAS LINED BY BEAUTIFUL SUNFLOWERS, DEEP BLUE CLEMATIS, AND CLIMBING VINES OF WILD GRAPES.

Vue sur Provence UTSIK T ÖVER PROVENCE. FR ÅN TRUDES HUS HADE MAN MAK ALÖS UTSIK T ÖVER DET BÖL JANDE PROVENSALSK A L ANDSK APET. VIEW OF PROVENCE. TRUDE'S HOUSE OFFERED AN AMA ZING VIEW OVER THE LUSH PROVENCAL L ANDSCAPE.

JOURNALISTEN OCH FÖRFAT TAREN HEDVIG HEDQVIST BESKRIVER JOSEF FR ANKS ENTUSIASM ÖVER SIN NYA HOBBY – AKVARELLMÅLNING I DIEULEFIT. "HE SPENT SEVER AL WEEKS THERE, R APT IN PAINTING WATERCOLOURS." HEDVIG HEDQVIST DESCRIBES JOSEF FR ANK'S ENTHUSIASM ABOUT HIS NEW HOBBY – PAINTING WATERCOLOURS IN DIEULEFIT.