9789187179198

Ximen Nao och hans sju liv

MO YA N Ximen Nao och hans sju liv översättning från kinesiska: Anna Gustafsson Chen

B o k f ö r l ag e t Tranan

m o ya n på b o k f ö r l a g et t r a n a n :

d et r ö d a f ä lt et

- 1997 - 20 01

v i l ö k s ba l l ad e r n a

ximen nao o ch hans sju liv

Författare : Mo Yan - 莫言 Översättning : Anna Gustafsson Chen Originalets titel : Shengsi pilao - 生死疲勞 Omslag : Sara R. Acedo Inlaga : Lars Fredriksson Tryck : ScandBook, Falun 2012 Andra utgåvan isbn : 978-91-87179-19-8 © Mo Yan, 2006 Bokförlaget Tranan Wollmar Yxkullsgatan 5 B 118 50 Stockholm info@tranan.nu - www.tranan.nu

4

- 2012

innehåll

persona - förklaringar av egennamn i romanen

15

Del 1 å sn a n s pröv ning a r

19

Del 2 t jur en s s t y r k a

12 7

Del 3 gr i sen s gl ä dje

249

Del 4 hundens ande 449 Del 5 ett slut och en början

609

Del 1 Åsnans prövningar Kapitel 1 Ximen Nao ropar ut sin oskuld i kung Yamas palats och narras att återfödas som en vit åsna.

21

Ximen Nao gör en god gärning och räddar Lan Lian; Bai Yingchun visar omsorg om det lilla åsnefölet.

28

Hong Taiyue skäller ut en envis karl; Ximen Åsna gnager bark och ställer till med bråk.

39

Massorna ansluter sig till kooperativet under pompa och ståt; fyra hovar trampar snö och åsnan blir skodd.

50

Ximen Bai gräver upp en skatt och ställs inför rätta; åsnan ställer till med oreda i domstolen och flyr över en mur.

58

I ömhet och kärlek förenas ett perfekt par; ondsinta vargar bekämpas med kärlek och mod.

72

Huahua räds och sviker sitt löfte; Naonao blir arg och biter en jägare.

78

Ximen Åsna förlorar en testikel; hjälten Long förärar gården ett besök.

88

Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Ximen Åsna drömmer om Ximen Bai; folkmilisen får order om att gripa Lan Lian.

101

Kapitel 10 Ximen Åsna får äran att bära en landshövding; i en tragisk olycka bryter vår hjälte en hov.

110

Hjälten skaffar fram en konstgjord hov; utsvultna bybor styckar och äter en åsna.

121

Kapitel 11

Del 2

Tjurens styrka

Kapitel 12 Storskallen förklarar reinkarnationens hemligheter; Ximen Tjur slår sig ned hos familjen Lan

129

Kommunens förespråkare väller in genom porten; fribonden får en mäktig förkämpe.

137

Ximen Tjur angriper Wu Qiuxiang; Hong Taiyue prisar Lan Jinlong.

145

Två bröder vallar kor på stranden och börjar slåss; problemen hopar sig på alla håll och kanter.

151

En ung flicka drabbas av kärleken; Ximen Tjur plöjer och visar sin styrka.

161

Vildgäss faller, människor dör och en tjur går bärsärkagång; löst prat och tomma ord blir ett praktfullt tal.

177

Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18

En skicklig hand lagar kläder och Huzhu förklarar sin kärlek; snön isolerar byn och Jinlong tar över styret. 203

Kapitel 19 Jinlong sätter upp en pjäs för att välkomna våren; Lan Lian dör hellre än att bryta ett löfte.

218

Kapitel 20 Lan Jiefang förråder sin far och ansluter sig till kommunen; Ximen Tjur tar livet av en man och dör en ärofull död.

232

Grisens glädje

Del 3

Kapitel 21 Än en gång begråter Ximen Nao sitt öde i kung Yamas palats; än en gång bedras han och återföds som ett svin. 251

Kapitel 22 Gris Sexton lägger beslag på alla suggans spenar; Aprikos Bai föräras titeln »svinuppfödare«.

258

Kapitel 23 Gris Sexton flyttar till en trivsam lya; Diao Xiaosan sätter i sig en alkoholspetsad bulle.

265

Kooperativet firar med en riktig brasa; svinakungen stjäl sig kunskap och lyssnar till vackra ord.

280

En hög politiker lägger ut orden på konferensen; en otrolig gris visar sin talang på aprikosgrenarna.

290

Kapitel 24 Kapitel 25 Kapitel 26 Kapitel 27

Diao Xiaosan blir svartsjuk och förstör en stia; Lan Jinlong kommer på ett listigt sätt att klara en hård vinter. 312 Bubblande svartsjuka gör bröder galna; den snacksalige Mo Yan drabbas av missunnsamhet.

324 Kapitel 28 Hezuo gifter sig motvilligt med Jiefang; Huzhu får sin Jinlong, precis som hon vill.

340

Gris Sexton slåss mot Diao Xiaosan; svinen sjunger halmhattsvisan och dansar lojalitetsdansen.

362

Ett magiskt hårstrå väcker Diao Xiaosan till liv; den röda döden tar kål på svinflocken.

369

Kapitel 29 Kapitel 30

Kapitel 31 En efterhängsen Mo Yan snyltar på kommendör Chang; en ilsken Lan Lian gråter över ordförande Mao.

381 Kapitel 32 Xu Baos girighet kostar honom livet; Gris Sexton jagar månen och blir alla grisars kung. 390

Kapitel 33 Kapitel 34 Kapitel 35

Gris Sexton tänker tillbaka och börjar längta hem; Hong Taiyue blir full och ställer till med bråk. 401 Hong Taiyue förlorar sin manlighet; ett sönderslitet öra orsakar kaos vid hovet. 425 Tre eldkastare dödar Trasöra; Gris Sexton flyger ombord på en båt och tar en gruvlig hämnd. 436

Kapitel 36

Tankarna myllrar när det förgångna kallas fram igen; Gris Sexton räddar barn med fara för sitt liv. 444

Del 4 Hundens ande Kapitel 37 En förorättad själ återvänder i form av en hund; ett bortskämt barn reser till staden med sin mor.

451

Kapitel 38 Jinlong pladdrar på om fina ideal; Hezhuo håller tyst men minns gamla oförrätter.

456 Kapitel 39 Lan Kaifang undersöker glatt sitt nya hem; Hund Fyra saknar sin gamla koja.

465

Pang Chunmiao fäller tårar som pärlor; Lan Jiefang kysser smultronröda läppar.

469

Lan Jiefang låtsas ha känslor för sin fru; Hund Fyra vakar över en skolelev.

478

Lan Jiefang prövar kärlek på kontoret; Huan Hezuo rensar bönor i kammaren.

489

Hezuo avreagerar sig genom att baka bröd; Hund Fyra dricker sig full och blir sentimental.

493

Jinlong planerar en semesteranläggning; Jiefang förmedlar sina känslor med en kikare.

502

Hund Fyra följer Pang Chunmiaos doft; Huang Hezuo skriver ett meddelande i blod.

509

Huang Hezuo svär på att skrämma sin korkade man; Hong Taiyue samlar massorna till en protest.

514

En bortskämd son spelar hjälte och krossar en klocka; en förskjuten hustru reser till sitt barndomshem.

523

Kapitel 40 Kapitel 41 Kapitel 42 Kapitel 43 Kapitel 44 Kapitel 45 Kapitel 46 Kapitel 47

Kapitel 48 Den allmänna opinionen tvingar fram en rättegång; en hemlig kärleksaffär gör bröder till fiender. 536

Kapitel 49

Hezuo städar toaletten i ett ösregn; Jiefang får stryk och fattar ett beslut. 545

Kapitel 50 Lan Kaifang kastar lera på sin far; Pang Fenghuan stänker färg på sin moster. 556

Kapitel 51 Ximen Huan tyranniserar staden; Lan Kaifang skär sig i fingret för att prova hår. 569

Kapitel 52

Jiefang och Chunmiao gör förställning till verklighet; Taiyue och Jinlong lämnar världen tillsammans. 581

Kapitel 53 Mannen dör och hans godhet och fiendskap går i graven; hunden går bort men lyckas inte befria sig från återfödelsens hjul. 595

Del 5 Ett slut och en början

Kapitel 54 Kapitel 55 Kapitel 56 Kapitel 57 Kapitel 58

Solens färg 611 Älskogsställningar 614 Apspel på torget 616 Snittets smärta 620 Århundradets gosse 632

Viktiga personer Ximen Nao: Bokens huvudperson och huvudsaklige berättare.

Godsägare i Ximenbyn. Avrättas efter revolutionen och reinkar­ neras som åsna, tjur, gris, hund, apa och människa. Hans förnamn, Nao, betyder »bråkig, högljudd«.

Lan Jiefang: Son till Lan Lian och Yingchun. Bokens andre berättare.

Blir så småningom högt uppsatt politiker i Gaomi. Hans förnamn, Jiefang, betyder »befrielse« – ett annat namn på revo­lu­tionen.

Ximen Bai: Ximen Naos förstahustru. Hennes flicknamn, Bai, betyder »vit, oskyldig«.

Yingchun: Ximen Naos andrahustru. Efter Ximen Naos död gifter hon om sig med Lan Lian. Hennes förnamn, Yingchun, betyder »vinter­­jasmin« eller »hälsa våren«.

Wu Qiuxiang: Ximen Naos tredjehustru. Efter Ximen Naos död gifter hon om sig med Huang Tong. Hennes förnamn, Qiuxiang, betyder »höstdoft«.

Lan Lian: Ximen Naos hittebarn och dräng. Efter revolutionen fortsätter han att driva sitt jordbruk på egen hand och vägrar att låta sig inlemmas i kollektivet. Till sist är han den ende fribonden i Kina. Hans namn, Lan Lian, betyder »blåansikte«.

Huang Tong: Ledare för milisen i Ximenbyn och för produktions­ brigaden. Gift med Wu Qiuxiang och granne till Lan Lian. Hans namn, Huang Tong, betyder »gulöga«.

Ximen Jinlong: Ximen Naos son med Yingchun. Ximen Baofengs tvillingbror. Efter revolutionen antar han sin styvfar Lan Lians efternamn. Gör politisk karriär genom att smidigt följa de skiftande vindarna. Hans förnamn, Jinlong, betyder »gyllene drake«.

15

Ximen Baofeng: Ximen Naos dotter med Yinchun. Ximen Jinlongs tvillingsyster. Blir så småningom läkare i Ximenbyn ochgifter sig med Ma Liangcai. Hennes förnamn, Baofeng, betyder »dyrbar fenixfågel«.

Hong Taiyue: Gammal revolutionsveteran och partisekreterare i Ximenbyn. Lan Lians svurne fiende. Hans förnamn, Taiyue, betyder »det fridfulla berget«.

Huang Huzhu: Dotter till Huang Tong och Wu Qiuxiang.

Tvillingsyster till Huang Hezuo. Gifter sig med Ximen Jinlong med blir till sist sambo med Lan Jiefang. Hennes förnamn, Huzhu, betyder »ömsesidig hjälp«.

Huang Hezuo: Dotter till Huang Tong och Wu Qiuxiang.

Tvillingsyster till Huang Huzhu. Lan Jiefangs hustru. Hennes namn, Hezuo, betyder »samarbete«.

Pang Hu: Hjälte från Koreakriget. Är för en tid chef för bomullsfabriken. Hans namn, Pang Hu, betyder »enorm tiger«.

Wang Leyun: Pang Hus fru. Hennes förnamn, Leyun, betyder »glad och lättsam«.

Pang Kangmei: Dotter till Pang Hu och Wang Leyun. Blir partisekreterare och gifter sig med Chang Tianhong, men är även Ximen Jinlongs älskarinna. Hennes förnamn, Kangmei, betyder »bekämpa amerikanerna«.

Pang Chunmiao: Dotter till Pang Hu och Wang Leyun.

Lan Jiefangs älskarinna och andra hustru. Hennes förnamn, Chunmiao, betyder »vårgrodd«.

Chang Tianhong: Musiker som deltar i kampanjer mot De fyra gamla. Ledare för rebellfraktionen Guldaporna. Hans förnamn, Tianhong, betyder »röd himmel«.

Ma Liangcai: Lärare och rektor för Ximenbyns grundskola. Hans förnamn, Liangcai, betyder »utsökt begåvning«.

16

Lan Kaifang: Lan Jiefangs och Huang Hezuos son. Blir så småningom polis i staden. Hans förnamn, Kaifang, betyder »öppenhet«.

Pang Fenghuang: På papperet Pang Kangmeis och Chang Tianhongs dotter, men hennes verklige far är Ximen Jinlong.

Hennes förnamn, Fenghuang, betyder »fenixfågel«.

Ximen Huan: Ximen Jinlongs och Huang Huzhus adoptivson. Hans förnamn, Huan, betyder »lycklig«.

Ma Gaige: Ma Liangcais och Ximen Baofengs son. Hans förnamn, Gaige, betyder »reform«.

Del 1 Åsnans prövningar

驢

Kapitel 1 Ximen Nao ropar ut sin oskuld i kung Yamas palats och narras att återfödas som en vit åsna.

Min berättelse börjar den 1 januari 1950. Under de två åren dessförinnan hade jag vistats i Dödsriket, där jag utstått plågor som en levande knappt kan föreställa sig. Varje gång jag kallades till förhör bedyrade jag min oskuld. Min plågade röst var full av förtvivlan; den fyllde varje hörn av kung Yamas palats och mina skrik ekade gång på gång genom salarna. Trots tortyren vägrade jag att böja mig och fick snart rykte om mig att vara en riktig man. Jag vet att många av demonsoldaterna i hemlighet beundrade mig och att kung Yama hade svårt att tåla mig. För att tvinga mig att bekänna tog de till helvetets värsta grepp och slängde mig i en gryta med kokande olja där de lät mig rulla runt i en halvtimme, som om de friterade kyckling. Smärtan var obeskrivlig. Sedan fiskade de upp mig med en gaffel och bar mig dinglande högt i luften uppför trappan till den stora salen. Vägen kantades av monster som visslade och skrek som vampyrfladdermöss. Heta oljedroppar föll från min kropp och lämnade rykande gula fläckar på trappstegen.

Försiktigt lade de ned mig på kung Yamas marmorbord, föll på knä och sade: »Store konung, vi har friterat honom.« Jag var så spröd att minsta beröring skulle ha fått mig att falla i bitar. Någonstans under det höga taket, ur ljuset från de flammande lågorna däruppe, kom kung Yamas mäktiga stämma: »Nå, Ximen Nao, ska du bråka mer?« Om jag ska vara uppriktig måste jag erkänna att i den stunden tvekade jag. Svedd och tömd på vätska låg jag på min buk i pölen av olja och lyssnade till knastrandet från mina sönderbrända muskler. Jag hade nått gränsen för hur mycket smärta jag förmådde uthärda. Vilka djävulska knep skulle dessa korrupta lakejer ta till för att plåga mig om jag inte underkastade mig och gav upp? Men om jag erkände mig besegrad skulle jag ju ha utstått alla plågor helt förgäves! Med möda lyfte jag mitt huvud – det kändes som om skallen i vilket ögonblick som helst skulle lossna från nacken – och blickade upp mot ljuset, på kung Yama och hans panel av domare. De log sina kletiga leenden mot mig och plötsligt

21

växte vreden i mitt bröst. Det får bära eller brista, tänkte jag. Om jag så ska malas till mjöl i deras stenkvarn, om jag så ska krossas till köttfärs i deras järnmortel, så ska jag fortsätta att ropa ut min oskuld. »Jag är oskyldig!« skrek jag och spottade ur mig en klump blodstinkande olja. »Jag är oskyldig! Jag, Ximen Nao, levde på jorden i trettio år. Jag arbetade hårt, tog hand om min familj, byggde broar och reparerade vägar, gjorde gott, var givmild! Vartenda tempel i Gaomi nordöstra härad har en staty vars uppförande jag har bidragit till; varenda fattiglapp har ätit mat som jag har skänkt.

Vartenda spannmålskorn i familjens lador är märkt av mitt anletes svett; varenda kopparslant i våra skattkistor är indränkt i mitt hjärteblod. Jag hjälpte min familj och byggde min förmögenhet med hårt arbete och intelligens. Jag har aldrig gjort något som tynger mitt samvete.« »Men ändå!« skrek jag hest. »Ändå blir en så god, hederlig och generös människa som jag bunden med grova rep, släpad till brofästet och skjuten! De använde en gammal bössa som de fyllde med en halv kalebass krut och en halv skål hagel och sedan sköt de mig på bara en halvmeters håll. En jättesmäll – och sedan flög halva huvudet av och förvandlades till en blodig smet som spreds över bron och de vita vintermelonstora stenarna nedanför den...

Nej, jag vägrar att ge upp! Jag är oskyldig! Jag ber er att låta mig återvända till livet, att låta mig se dem rakt i ögonen och fråga: ’Vad gjorde jag er för ont?’« Medan orden flög som kulor ur min mun såg jag hur kung Yamas svettiga ansikte förvreds i en grimas. Domarna vid hans sida slog ned blicken och vågade inte se mig i ögonen. Jag insåg att de förstod hur oskyldig jag var – att de hade vetat det hela tiden, men av någon för mig okänd anledning valt att slå dövörat till. Så jag fortsatte att skrika och tog om allt det jag just hade sagt en gång till. Domaren som satt närmast kung Yama viskade något och slog sedan ordförandeklubban i bordet och sade: »Nåväl, Ximen Nao, vi inser att du är oskyldig. Många som borde dö dör inte; många som inte borde dö gör det. Det är ett faktum som denna rätt inte förmår ändra på. Men idag gör vi ett undantag och låter dig återvända till livet.« Den glada nyheten damp ned lika plötsligt och tungt som en kvarnsten, och höll nästan på att krossa mig. Kung Yama slängde åt mig en röd, trekantig träplatta med den nedskrivna domen och fräste irriterat:

22

»Oxhuvudet och Hästansiktet! För honom tillbaka!« Sedan samlade han ihop klädnaden och lämnade salen, åtföljd av de andra domarna. Deras vida dräkter och flaxande ärmar satte fart på luften och fick ljuslågorna att fladdra. Två demonlakejer klädda i rättsbetjänternas dräkt och med breda, orangefärgade band virade om midjan närmade sig från varsitt håll. Den ene böjde sig ned, plockade upp träplattan med domslutet och stoppade den innanför bältet; den andre tog tag i min arm och försökte dra mig på fötter. Armen gav ifrån sig ett sprött knäppande – det lät som om överarmsbenet brast. Jag skrek. Han med träplattan gav sin kompanjon en knuff och sade: »För helvete! Har du kokat hjärnan? Har en örn hackat ut ögonen på dig? Ser du inte att hans kropp är lika spröd som en friterad sesamkaka från Tianjin?« Han hade samma tonfall som en erfaren hantverkare som läxar upp en ung lärling.

Den unge demonen himlade med ögonen men visste inte vad han skulle göra. »Vad står du där och glor för?« sade demonen med träplattan. »Gå och hämta åsneblodet!« Den unge demonen slog sig för pannan som om det hade gått upp ett ljus för honom. Han rusade ut ur salen och kom strax tillbaka med en blodfläckad spann av trä. Den måste ha varit mycket tung, för demonen krökte rygg och stapplade fram som om han var nära att ramla.

Han ställde ned spannen bredvid mig med en duns som fick min kropp att skaka. En vedervärdig doft stack mig i näsan, kväljande och varm som en levande åsna. Bilden av ett slaktat djur fladdrade förbi i min hjärna och försvann. Demonen med träplattan grep tag i en pensel av svinborst och smetade ut ett lager klibbigt, mörkrött blod över mitt huvud. En underlig blandning av smärta, domning och stygn som från tusen vassa nålar fick mig att vråla. Från huden hördes ett svagt fräsande och jag kände hur blodet trängde in i det brända köttet på samma sätt som när den uttorkade jorden plötsligt välsignas med ett sött regn. Mitt inre var i uppror och hundratals motstridiga tankar for runt i huvudet.

Demonen drog drag efter drag med penseln, som en skicklig och snabb lackerare, tills åsneblodet täckte hela mig. Till sist lyfte han upp spannen och hällde den återstående vätskan över min skalle.

Jag kände hur livet pulserade genom kroppen. Kraften och modet återvände. Jag behövde inte längre deras hjälp för att komma på fötter.

23