9789187001963

EN FOT I GOLVET

Om en resa genom landet Kris

Ă…sa Lindell

Text: © 2013 Åsa Lindell, all rights reserved Samtliga bilder i boken: © 2013 Barbara Lindell, all rights reserved Omslagsbild: © 2013, Barbara Lindell, all rights reserved Formgivning: Evelina Carlén Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se

Åsa Lindell Första upplagan Tryckort: Riga 2013 ISBN: 978-91-87001-96-3

Ă…sa Lindell Om en resa genom landet Kris

Bilder av Barbara Lindell

Inledning

Jag sitter i köket och ser ut över det snötäckta landskapet, ängarna och sjön.

Mannen jag älskar och vill leva resten av livet med har lämnat mig och visat sig vara en helt annan än den jag trodde. På en sekund raseras min tillit och framtidstro och livet förändras.

6

Jag tänder ett ljus och tar en kopp kaffe med Renée, en av mina närmaste vänner, som tre år tidigare förlorat sin särbo genom ett mord. Jag minns hur det var den gången, när hon somnade bredvid mig i dubbelsängen, med sin hand i min.

Nu är det hon som stöttar mig.

Vi är väldigt olika, Renée och jag, med olika uppväxt och yrken; hon är hantverkare, jag akademiker och vi rör oss i olika sociala sammanhang. Våra uttryckssätt är olika och vi relaterar till människor på olika sätt. Dessutom är ursprunget till vår kris helt olika, och fullständigt omöjligt att jämföra, värdera eller gradera. Men ju mer vi pratar desto mer förstår vi att vår krishantering och sorgebearbetning har många likheter. Vi tittar ofta förundrat på varandra när vi inser hur väl det stämmer överens, in i minsta detalj.

Mitt i allt det svåra möter jag också andra som förlorat någon, blivit sjuka eller hamnat i kris av andra skäl. I dessa samtal bekräftas likheterna, även om allt inte är eller kan vara lika. Jag bjuder in några av dessa starka män och kvinnor att delta i min process och glimtar av deras berättelser får du också ta del av.

Kanske kan boken vara lite av en adventskalender, som man får tjuvkika i precis som man vill. En glänta här, en liten öppning där, och plötsligt är man, om inte den man var innan, så en annan och kanske till och med starkare person, som lyckats skapa ny mening efter det som hänt. Jag hoppas att du kan hitta några korn här och var, en tanke eller känsla som kan hjälpa. Hjälpa dig att ta ett steg framåt, eller sätta ned en fot i golvet för att möta dagen. Igen och igen.

7

Jag tar hj채lp

Ensam är inte alltid stark Det är kväll och jag säger god natt till Renée som går hem till sig efter kvällens samtal. Jag städar undan i köket efter vårt kvällste och går långsamt runt och släcker ljusen medan jag funderar på hur olika människor kan vara när det gäller att be om och ta emot stöd.

Några vill alltid klara sig själva. Oavsett vad det gäller. Och speciellt när det gäller smärtsamma och personliga saker. Andra söker aktivt stöd när det behövs.

Jag hör till de sistnämnda, och har alltid haft lätt för att prata och be om hjälp, så även denna gång. Det är känslan av att ha någon att älta med, gråta med, krama, eller bara hänga med som bär mig genom den första tiden.

9

Vänner, systerskap och broderskap Jag har ett helt serviceteam runt mig. Flera sover med telefonen nära huvudkudden så att jag kan ringa precis när som helst. Övernattande, ätande, pratande vänner fyller huset och dagliga samtal och sms ger tröst och stöd. Mina vänner ! En vän ber mig skicka ett dagligt sms med vad jag är stolt över just den dagen, och en dag är det en så basal sak som att jag har börjat med tandtråd. Så där står jag nu om kvällarna i mitt blå-vit-turkosa badrum och förhindrar tandlossning.

Att jag visar min sårbarhet leder till djupare möten med människor, både vänner och okända personer öppnar upp när jag berättar om min sorg. Fantastiska och äkta möten sker varje dag, vänskapen växer och relationerna fördjupas. Dagen då en vän spontant säger ”Jag älskar dig”, kan jag inte hålla tårarna tillbaka. Tårar av tacksamhet över att vänskap finns och kan växa sig starkare genom svårigheter.

Ibland får tillfälliga möten en symbolisk effekt; som samtalet med en taxichaufför på väg hem i natten. Resan slutar med att vi, väl framme på min gårdsplan, högtidligt tummar på att släppa taget och gå vidare i våra respektive liv.

10

”En dag träffade jag en bekant. Han visste att jag sedan en tid inte haft kontakt med min son och frågade: ´Har du hört något från Jesper´. När jag svarade att han är död, gav han mig en spontan kram. Mitt i kramen blev vi tvungna att le, mitt i det tragiska, då vi inser att vi befinner oss i en bastu på badhuset, utan kläder.

Vilken tur att ingen kom in just då …”

Hasse

”En tid efter att jag blivit lämnad är jag i en mataffär. De enda kunderna just då är jag och en okänd kvinna. Våra blickar möts och uttrycker empati och nyfikenhet. Utan att ett enda ord yttras tar vi sällskap genom affären och det är sällsamt tröstande. Vid utgången skiljs våra vägar, och jag ser henne aldrig mer. Men vårt möte ger mig hopp, och visst känner hon detsamma?”

Vaste 11

”Mitt i krisen efter cancerbeskedet bestämde jag mig för att jag skulle göra allt för att leva så länge som möjligt. Jag skulle äta rätt, bearbeta gamla surdegar, vila, gå på yoga, ja allt som överhuvudtaget var möjligt. En dag säger min son: ´Men mamma, glöm inte att du först och främst ska leva, inte bara fokusera på att överleva’. Hans ord gjorde det lättare att både leva i nuet och tänka framåt.”

Nina

12

Barns kärleksfulla klokskap Plötsligt är rollerna ombytta, tonårsbarnen får ta hand om sin stukade mamma, vilket är en ovan situation, som jag till en början inte finner mig bekväm i. Men jag bestämmer mig för att de är tillräckligt stora för att se min smärta, och tillåter mig att luta mig mot dem, då och då. En kväll då vi sitter framför brasan med en kopp te, säger min son: ”Mamma det kommer att gå bra, du är så glad, tycker om människor, är snäll och så är du snygg också” . Där sitter jag, just hemkommen från ett träningspass, i svettiga träningskläder och halvfett slarvigt uppsatt hår. ”Menar du det?” säger jag. Han tittar på mig och lägger till: ”Ja kanske inte just nu, men när du gör dig i ordning” .

13

Änglar finns Om jag inte visste det innan vet jag det nu. Änglar finns, om man bara är uppmärksam och beredd att ta emot dem.

Redan efter en vecka möter jag en ängel, i form av en läkare som visar sig vara en lyssnande och stöttande medmänniska. Hennes avskedsord är: ”Nu säger du till dig själv tio gånger per dag att du är fantastisk. Och så tror du på det också.”

Hennes starka, vackra ansikte finns kvar länge på min näthinna. Visserligen har jag just då svårt att tro på orden, men de är ändå betydelsefulla. Och jag upprepar dem för mig själv, ofta med tårar i ögonen, under tiden som följer.

En dag möter jag min mammaängel. Hennes dagliga, lite korthuggna samtal består ungefär av följande budskap: ”Jag finns här, skickar goda tankar, vill du komma och äta” ? Jag åker hem till mina föräldrar för att äta lunch och efter ett lite trevande samtal går mamma och hämtar mosters goda julkakor. Hon får varje år en kartong på posten, men trots sin generositet för övrigt, behåller hon av någon anledning just den kartongen för sig själv. Möjligtvis får min son smaka, då han är väldigt förtjust i en av sorterna. Men denna gång öppnas kartongen på vid gavel och jag får välja precis vilka kakor jag vill. En liten vardaglig gest, som för mig får en stor symbolisk betydelse.

Min 80-åriga mamma lär sig maila från sin iPad och då kommer det dagliga goda tankar den vägen också. Aldrig längre än en mening eller två, typ: ”Önskar dig en lyckadag, din mor” .

14

”Första gången jag kom till sjukhuset för att få cellgifter var jag nervös och rädd. Jag hade bara varit där en gång innan och visste inte riktigt vart jag skulle. Alldeles innanför dörren dyker det upp en äldre kvinna, som ur tomma intet. Hon frågar om hon kan hjälpa till och visar mig vänligt vägen. Efter behandlingen skulle jag till apoteket, och då står hon där igen framför mig, ler milt och frågar: ´Vart ska du nu´? Hon fick mig att känna mig trygg och välkommen mitt i det hemska. Som om hon var sänd från ovan.”

Nina

16

”När jag kom utspringande ur infernot av brinnande propan möttes jag av en okänd person som hjälpte mig av med mina glödande kläder. Det var Rolf. Han pratade lugnande med mig och höll i mig. Jag var sönderbränd och nästan blind och hans fysiska beröring blev en ankringsplats som gjorde att jag kände mig hållen. Många år senare såg jag på TV-nyheterna om spårvagnsolyckan i Göteborg. En man blev just intervjuad: ’Jag kom förbi precis när det hade hänt, och satt med några av de skadade tills ambulansen kom´, berättade han. Jag såg genast att det var Rolf, mindes min egen olycka, och förstod vilket stöd de drabbade hade fått.”

Lasse

Och kanske också skyddsänglar?

När det nu är som det är. Helvetiskt och smärtsamt. Kanske ska hon få något att glädja sig åt? Så tror jag att min skyddsängel tänker.

Första gången skyddsängeln visar sig är precis i början, då jag får flera oväntade uppdrag. Kanske tänker hen: ”Hon är så ledsen. Så jag ger henne några roliga jobb att muntra upp sig med.”

Andra gången är på sportlovet. För första gången på många år har jag inte ont i fötterna. Min normala skiddag har handlat om att knäppa och knäppa upp pjäxorna vid varje åk, och bita ihop för att inte skrika rakt ut av smärta. Nu har jag nästan inte ont alls. Jublande drar jag ut i underbara offpist-åk och branta svarta backar.

Till och med backen med 45 procent lutning tar jag med lätthet.

Och säkert finns det fler tecken i skyn och hjälpande händer, som jag inte ens registrerar på min resa genom krisen.

17

Terapi Oavsett om du aldrig gått i terapi, kanske varit tveksam, rädd eller misstänksam, eller redan träffat en eller flera terapeuter i ditt liv är krisen ett tillfälle att ta hjälp, och utnyttja den expertis och professionalitet som finns. En terapeut kan ge stöd framåt, men också öppna ögonen för hur det varit bakåt och vilka mönster som finns. Terapeuten kan hjälpa till med att göra ett avslut, och inte minst, skapa mening framåt i livet.

Själv tvekade jag inte en sekund, och får ett fantastiskt stöd från min terapeut.

Efter varje tillfälle känner jag mig stärkt, även om min årsförbrukning av pappersnäsdukar skjuter i höjden. Känslan av att vara hållen och vägledd i min kris är enormt viktigt.

”Bara gör det! Och byt terapeut om det inte känns bra. Efter kängan nedåt som jag fick av att ha blivit lämnad får jag en känga uppåt av min terapeut; jag duger. Hennes första ord är: ´Jag skapar ett rum för dig som bara är ditt’ . Där klev jag in, och kunde vara hundra procent mig själv. Det var ovärderligt.”

Vaste

18

Insikter växer fram Jag sitter i soffan, med benen uppdragna och min skrivbok framför mig. Tankarna far runt och landar i några ord som jag tror kan vara värda att läsa i kris och sorg.

Tankar om att ta hjälp i krissituationer • Jag berättar hur jag mår och både ber om och tar emot hjälp.

• Vågar ta plats, ältandet är en del av läkandet.

• Öppnar upp för nya möten, möten med okända eller bekanta.

• Tar emot komplimanger och stärkande ord.

Genom ett enkelt tack visar jag att jag tror på orden.

• Jag tar professionell hjälp.

19

Några ord från terapeuten: ”I vissa lägen i livet träder ett undantagstillstånd in – då allt rämnar och drömmarna och längtan krossas. Då behöver man inte vara heroisk utan be om hjälp. I den första chockfasen är jag som terapeut mest av allt en stöttande medmänniska. Jag tillåter klienten att visa sina känslor och samtidigt försiktigt ge hopp. När livet rasar behöver alla få höra ord som: Du kommer att klara det.”

En fot i golvet är en praktisk och lättillgänglig bok i konsten att ta sig igenom en kris.

Den röda tråden är författarens eget trauma, att bli lämnad av sin livspartner. Parallellt följer vi andra kvinnor och män som delar med sig av sina erfarenheter efter skilsmässa, uppsägning, sjukdom och död. Berättelserna ramas in av reflektioner från en erfaren terapeut.

Med ett rättframt språk, en stor portion medmänsklighet och ett par nypor humor beskrivs krisens olika rum – och vad som händer med oss i dem. De uttrycksfulla bilderna kompletterar de korta texterna och öppnar för en djupare reflektion.

Boken förmedlar insikter om hur man med enkla medel, men utan att väja för det svåra, hittar tillbaka till glädjen och livsgnistan och kan skapa ny mening i livet. ”Morgonens ångest gör det omöjligt att gå upp, och det är lika illa att ligga kvar. Till slut är det bara att sätta ned en fot i golvet.”

Röster om En fot i golvet

Åsa Lindell har skrivit en finstämd och samtidigt mycket handfast bok om vad som sker med oss när katastrofen är ett faktum och livet sätter oss på prov. De vardagsnära texterna, förstärkta av Barbara Lindells färggranna och fantasieggande bilder, påminner oss om vår skörhet men även om vår storhet, att vi människor är mer lika än olika varandra och kan känna igen oss i varandra. Och att vi brukar klara mer än vi tror. Möten står i fokus: mötet med sig själv och med de som står oss nära men även tillfälliga möten som inte sällan visar sig ha en avgörande betydelse för hur vi hanterar den ”resa genom landet Kris” som författaren inbjuder oss till.

Patricia Tudor-Sandahl, författare

Så vackert. Starka, starka bilder som talar till magen. Blir djupt berörd.

Ann Westermark, Skrivhälsan Jag hade slukat denna bok för ett år sedan då jag var i kris.

Och funnit tröst i den. Lättläst, rak och ärlig.

Pia

www.idusforlag.se

ISBN 978-91-87001-96-3

9 789187 001963