9789187001055

Glittra och Pannkakslandet

Text och bild: Moa Wallin

GLITTRA OCH PANNKAKSLANDET Utgiven av: Idus Förlag AB www.idusforlag.se Marknadsförs och säljs av: ZimZalabim www.zimzalabim.se ©Text & Bild: Moa Wallin Formgivning: Ulrika Slottner, ZimZalabim Första upplagan Tryckt av: Inprint, Lettland 2012 ISBN: 978-91-87001-05-5

Glittra och Pannkakslandet Moa Wallin

Hej på er!

Denna saga jag ska berätta för er handlar om lilla mig. Glittra heter jag. Glittra Ingrid Gröntuss. Jag är en gammal, gammal gumma nu, men mitt gröna glittriga hår lyser fortfarande så fint i solen.

Jag bor på en helt fantastiskt plats som heter Pannkakslandet. I Pannkakslandet bor också en massa andra filurer. Där bor de blommiga vännerna som gillar att sjunga. De stiger upp som lysande bollar ur rosenkuddarna och de är orangea eller lila. Här lever också några melonelefanter och de pysslande piposfåglarna. De bor i ananashus...och sen...nej nu får jag inte berätta något mera...

Det bästa är när man vaknar på morgonen och det luktar nygräddade pannkakor, eller då man tar sig en svängom i jordgubbslianen. Man kan inte sluta att berätta om pannkakslandet, ni måste komma hit själva och se! Men min resa hit var svårare än att knyta skorna kan jag lova er. Luta er tillbaka nu och förbered pannkakssmeten för nu kör vi!

Denna varma, härliga sommar kommer jag aldrig att glömma. Jag var så där runt 8 år och mina kardemummablommor hade vuxit så bra att jag knappt nådde upp till dem. De rosa bladen var så fina och krispiga och deras svarta lakritsknoppar i mitten var godare än choklad. Jag bodde med min pappa i ett litet torp, mitt i Kardemummadalen.

Varje dag vattnade jag, plockade och torkade mina blommor. Sedan får man det godaste teet i världen. Nu var det så att pappa sålde teet till handlaren i grannbyn, så det blev inte mycket te i magen för mig inte. Nej, jag fick jobba hårt för att han skulle få en god skörd. Blev skörden dålig, då blev det till att slita på natten också.

Min mamma försvann när jag var pytteliten, men varje dag önskade jag att hon skulle stå i köket med sitt prickiga förkläde och baka bullar. Jag hade en fågel som jag döpt efter mamma Ingrid och hon följde efter mig för varje steg jag tog, hjälpte mig med skörden och gav mig en puss då och då.

Vi brukade gå ner till kärlekssjön Ingrid och jag. Plocka blommor och ha picknick. Det gjorde vi även denna morgon och pappa ropade till mig att jag inte fick vara borta för länge. Jag önskar att jag kan få komma bort härifrån, tänkte jag, packade min portfölj och lufsade iväg. Jag fick inte göra annat än att passa upp på pappa och jag fick aldrig gå längre än till sjön. Det kändes som om jag och Ingrid var de ensammaste i världen.

Pappa, han satt bara och stickade.

Jag hade det mesta i portföljen. Pyssel, strumpor, tyg och mina hembakta kardemummakakor såklart. Kärlekssjön var alltid ljummen och den luktade kanel.

– Jag älskar denna plats Ingrid, sa jag.

Sen åt vi kakor, ritade och fyllde korgen med blommor.

Men långt borta från kardemummadalen finns en väldigt speciellt plats. Där är man glad, utan kardemummablad...

Jag skulle kunna berätta om pannkakslandet i timmar som sagt, men de går ju inte. Det är en plats där det bor och lever massor av mystiska små ting. De rosa smygande katterna, melonelefanterna, apelsingiraffen Greta, Bob och Piposfåglarna. Där växer det jätteananasar som blir ananasfåtöljer och det finns en fantastisk krumelurväg som leder till ett färgsprakande pannkaksslott. Sedan behöver man bara trycka på en knapp, plopp, så kommer det flygande pannkakor ut ur stupröret.

Blir man sugen på en milkshake går man till caféet. Sedan kan man bara ligga och mysa på de fluffiga rosenkuddarna som ängarna täcks av. Här är alla välkomna. Stora som små, söt eller nöt.

Men en dag skulle något märkligt komma på besök.

Greta är den enda apelsingiraffen i pannkakslandet. Man kan få färsk juice från henne och hon kan det mesta om kakao och hur man kammar håret. Hon älskar att sitta och kamma sitt lockiga hår och dricka chokladmilkshake. Hon kan dricka hur många milkshakes som helst om dagen, men minst fem. Det hade hon gjort även denna dag, så nu var det dags för “chokladvilan” som hon kallade den. Hon hade just lagt sig bekvämt i hängmattan då lilla Elli kom förbi. Elli var mamma melonelefant och bodde här med sina små barn.

– Hej Greta, visst känns det kyligt ute? Det känns nästan som om det ska komma snö.

– Ja, solen är inte alls så varm som den borde vara, svarade Greta.

Men det tog inte lång stund innan de skulle förstå vad kylan kom ifrån. En stor grå skepnad slingrade sig fram bland rosenkuddarna och efter det följde ett mörkt moln. Fler och fler samlades bakom Greta och pannkakslandet omringades av en isande kyla.

– Var inte rädda mina vänner. Mitt namn är Mr Mirko, men ni kan kalla mig Mirko, sa skepnaden.

– Han ser inte lika läskigt ut på nära håll, viskade Elli till Greta.

– Jag har seglat hit i mitt skepp, men förlorat min familj i en hemsk storm. Nu är jag trött och hungrig och undrar om jag kan få bo här några dagar. Få en bit mat och vila lite, fortsatte han med knarrig röst.

– Vi har mumsig juice här, sa Greta efter en stund.

– Och hängmattor, sa Bob Blåbär.

Han hade bott i pannkakslandet längst av alla tillsammans med sina vänner ”blåbärsfolket”, som de kallade sig. De gick oftast omkring och mumsade på allting men de var också grymma på att laga pannkakssnittar. Man kunde få sig en snitt i det prickiga cafeét. Gratis é gott.

– Allt vårt är ditt Mirko, så välkommen, sa Bob och förklarade hur saker och ting fungerade.

– Här hjälper alla till med allt, sa Greta. Alltså jag menar att man försöker så gott man kan, fortsatte hon.

– Japp. Så är det och det finns alltid något spännande att pyssla med här, fortsatte Elli.

– Jag är bäst på att odla morötter och på att trolla fram överraskningar, sa Mirko och viftade med sin magiska käpp. Det sa poff och stor påse med kanelbullar stod nu mitt framför näsan på Greta. Det blev bull-kalas och alla kände sig nöjda med den nya gästen. Något märklig var han kanske, men det var inte ofta någon kom med hembakta bullar till pannkakslandet.

Följ med på en fantasisaga utöver det vanliga. Du får träffa Glittra, Greta, Bob och en massa färgsprakande små filurer.

Resan går från kardemummadalen till ett land där alla är välkomna, söt eller nöt. Men även på de sötaste platserna kan gråklädda, iskalla typer komma slingrandes.

Det bubbliga äventyret fortsätter sedan mot hallon och rosa zebror.

Några ord från Moa: I min första bok vill jag få dig att: le, skratta, bli varm, mysa, laga pannkakor och somna så sött.

Hoppas att du får en underbar sagostund och låt de färggranna bilderna göra sitt lilla extra!

ISBN 978-91-87001-05-5

9 789187 001055