9789186799656

Valter lyssnade uppmärksamt och förvånad. En fråga brände inombords. ”Axel, vad hade min farmor för verksamhet i Stockholm?”

Advokaten slöt ögonen, andades djupt, log och sa: ”Hon drev en mycket framgångsrik begravningsbyrå på västra Södermalm. Den har ägts av din släkt i flera hundra år.” ”En begravningsbyrå!”, utropade Valter förvånad. ”Äpplet faller inte långt … är detta möjligt?”

Mycket trött men med ett stort leende instämde advokaten. ”Det är korrekt uppfattat. ´Aveelen´ s Begravningsbyrå´ på Björngårdsgatan. Din farmors sista vilja var att du skulle ärva fastigheterna. Men det finns ett villkor som du är tvungen att uppfylla innan lagfarten blir din. Du måste starta upp verksamheten igen och driva den lönsamt i två år. Lokalerna har stått tomma i många år, det fodras renovering. Just det, jag glömde tillägga, de fastigheter du ärver omfattar också en liten bostad och en biljardsalong.”

När han vinkat av Axel satte Valter sig på en bänk i Kungsträdgården och stirrade tomt framför sig. Vad hade hänt denna dag? Jo, han hade begravt askan av sin farmor som drivit en begravningsbyrå och intilliggande biljardhall. En liten bostad ingick i fastigheten. Familjen van den Aveelen hade anor sen sextonhundratalet i Sverige och till allt detta var nu Valter arvtagare. Självklart fanns det ingen möjlighet att han skulle uppfylla villkoret, helt uteslutet, men att ärva ett halvt kvarter på Söder i alla fall för en dag, var galet storartat!

Plötsligt kände han det som om en champagnekork flög ur halsen. I hans inre bubblade det och ut kom ett skratt som inte gick att hejda. Folk stirrade oroligt på honom när de gick förbi, men arvtagaren fortsatte att hejdlöst skratta.

En fristående fortsättning på Ma Oftedals första roman "Älskad", som kom ut 1983.

Valter var tillbaka i Stockholm efter tre decenniers kringresande liv i världen som fotograf. Han hade flytt huvudstaden efter flera dramatiska händelser men var nu hitkallad för att närvara vid en begravning på Skogskyrkogården. Valter kände inte den avlidna kvinnan men av någon anledning hade hon efterlämnat till honom ett arv.

När han promenerade mot Skanstull tänkte han på sina gamla vänner, Mia och Kåge, från studietiden i Uppsala. Var fanns de nu, var de fortfarande präster?

Två timmar kvar. Valter kände obehag inför ceremonin, han hatade allt som hade med döden att göra. Men nyfikenheten om vad arvet innebar var större. Ikväll skulle han vara tillbaka i Köpenhamn, om nu inget oförutsett hände.