9789186799007

Vad vill världen säga oss?

Vart är mänskligheten på väg? Vad är tid? Finns den? Är ”då” lika viktigt som ”nu” eller ”sedan”?

Finns en samlad plan för jorden och dess invånare? Hur ska vi kunna ta del av den? Vilken är min egen pusselbit i den mosaik och det myller av liv och erfarenheter som allt levande undergår på en vacker men förvirrad planet?

Finns Stora Rådet? Vilka känner till det? Vilken är dess funktion när det gäller dessa stora, svåra men livsavgörande frågor?

Kan vi överhuvudtaget veta någonting om framtiden? Förstår vi ens våra egna liv och dess olösliga sammanhang?

I tredje och sista delen av en serie böcker från Andra Sidan försöker en del kända och okända röster från en annan dimension av medvetande besvara dessa frågor och många andra. De har passerat både livets och dödens gräns och ger oss gripande, trösterika och hoppfulla vittnesbörd om att eftersom vi människor själva har skapat illusionen med dess förflutna, det nuvarande och det som ligger framför oss kan vi alla påverka inte bara våra egna liv utan hela kosmos och universum.

Det är svindlande perspektiv som ligger bakom och framför oss. ”Detta är tillit i nuet. Att vara medveten om levande processer och dess inneboende intelligens. För att vila i nuets intelligens innebär att ha kraft att våga överlämna sig åt det dunkla, det implicita i tillvaron som inte gör väsen av sig men som sköter sin uppgift. Ögonblick efter ögonblick, dag efter dag - och år efter år som blir till århundraden och årtusenden.”

Så säger Carl von Linné - en av många berömda personer som i denna bok ger oss ett starkt personligt vittnesbörd om vad världen vill säga oss ifråga om tid, liv efter liv och äventyr i en annan dimension av medvetande. ”Det som är anmärkningsvärt när det gäller tröskeln till Vattumannens tidsålder är att ni har änglar bland er som står i direktkontakt med karmacykeln hos själar på Andra Sidan. Detta möjliggör telepatisk kontakt och kanalisering som är inledningen till den nya cykeln. Den syftar i sig själv till ett upphörande av traditionell tideräkning.” (s. 146 – Martinus) Läs ett kapitel här:

Min egen karma och världens Moder Teresa: Har jag varit med och skapat världen?

Perspektiven är fullkomligt svindlande härifrån – den som inte lider av svindel på jorden gör det lätt i himlen. Att allting successivt uppenbaras för en blir en hisnande resa som varken kostar tid, ansträngning eller pengar.

På jorden var allt förenat med en sådan förfärlig ansträngning. Vi arbetar emot oss själva hela tiden. Sliter på våra kroppar, själar och på varandra.

På indiskt vis var jag besatt av mycket under min stund på jorden. Det jag var särskilt besatt och oroad av och även dragen till var det jag och många med mig kallade för ”ondska”.

Mitt tänkande var ganska svart eller vitt, och ”antingen-eller”. Eftersom jag ansåg mig själv arbeta och vara en företrädare för den goda sidan var det mycket i ansträngningen och svetten som jag betraktade som dess motsats.

Som ”Djävulens” verk.

Att jag numera förstått att det absolut inte finns någon Djävul – och faktiskt ingen ondska heller – har lett till att jag börjat delta i den kosmiska massrörelse som försöker förstå tillvarons insida: dess verkliga intention. Vad andlighet faktiskt är, och alla missförstånd kring den.

Att försöka förstå detta för att kunna älska och omfatta med ett Kristusmedvetande innebär att ta ett steg åt sidan samt börja från början.

Varför finns vi, hur och varför kom vi till – och vart är vi på väg?

Det är ju vad denna bok handlar om – den försöker fånga upp de tankar som vi alla går och bär på, mer eller mindre uttalat.

Du kan uppfinna din egen Djävul. Du kan umgås dagligen och stundligen med Satan om du vill. Den du i själva verket umgås med då, är du själv.

Att börja begripa sig på detta mysterium kan vara en oerhört lång och plågsam resa. Men för mig var den nödvändig. För min egen karma – och världens.

Jag var med och skapade världen, därför att jag av outgrundliga orsaker deltog i sinnets uppror mot det klara och sanna medvetandet där inga tvivel finns.

Jag var en av de miljardtals och åter miljardtals själar som ville gå sin egen väg – som önskade pröva sina egna vingar och slunga sig ut i den kosmiska ensamheten.

Jag vandrade alltså i Edens lustgård, om man så vill. Jag var och är både Adam och Eva. Jag ville förstå, eller låtsas att jag förstod – och jag fick tillsammans med alla andra miljardtals själar ta konsekvenserna av detta genom att säga ett tillfälligt farväl till min inre grund och enhet med alla andra.

Att alla har vandrat i denna lustgård var en motbjudande tankegång för mig när jag kom hit.

Jag ville gärna tillhöra de ”utvaldas” skara – de goda, de rättfärdiga, de Kristuslika. Jag var ju en av dem som offrat mig för världens fattiga och lidande!

Jag var en Kristi efterföljerska!

Det onda – det jag kallade för Djävulen – såg jag som allting som var ”utanför”, som inte passade in i min bild av de utvaldas skara. Det var min plikt att arbeta emot allt det där (och följaktligen arbetade jag emot mig själv, men det förstod jag inte då och om jag hade förstått det, hade jag inte kunnat erkänna det). För jag ville gärna tro på en värld som bestod av det onda och det goda – och det onda inkluderade helst inte mig själv.

Jag ville arbeta för det goda och mot det onda. För det onda var ju så uppenbart – girigheten hos vissa som ledde till ett sådant stort lidande hos en mängd människor.

För mig var girighet en form av ondska. Maktlystnad, likaså. Och jag ville gärna tro att jag inte själv var girig eftersom jag klädde mig i fattigdomens dräkt och skepnad och levde så enkelt och utsatt jag kunde – i de fattigas tjänst.

Alltså fanns de onda där ute, i systemet, i maktpyramidens topp. Brahminerna, prästerna, de övre klasserna, kasterna och skikten i det indiska samhället men inte bara där, utan i världen i stort.

Det finns alltid rika som skor sig på de fattigas elände. Och jag tog parti för de svaga och utsatta.

Men visst var jag själv girig – och när jag förstod vad andarna menade med att vittna om ”min egen karma och världens” såg jag alltför tydligt att det var min egen inneboende girighet som jag var mest rädd för.

Inte girighet efter pengar – men väl efter makt över andra själar. För det kan man ha – även som den ödmjuka Moder Theresa.

Man kan offra sig för hela världen och just i detta offer demonstrera sitt begär efter inflytande, dominans och manipulation. För jag manipulerade mina fattiga och döende själar i tysthet och i det undanskymda. Men Gud ser som sagt inte till det yttre, utan till de inre avsikterna och motiven. Och där blev jag till sist avslöjad som en av de många som vandrade i Edens lustgård; lyckligt omedveten om sin egen del i skapelsen, illusionen och det som vi kallar för ”ondskans makt”.

Min egen karma är världens. Jag var med och skapade illusionen genom att tro att jag i min hybris tillhörde de få utvalda som skulle stå på Kristi högra sida på domedagen och få vandra in i hans himmel tillsammans med en liten skara. Och att alla de andra skulle få gå in i porten till helvetet där de skulle tillbringa en evighet utan den Gud de förnekat och skändat.

Vi är alla medskapare i världens tillblivelse och fortlöpande bestånd. Och vi har alla ansvar för dess upphävande. Inte genom att kalla andra för ”onda” eller förtappade eller hedningar eller hädare eller kättare eller avfällingar eller något annat överhuvudtaget!

Utan för att se att utan medvetenhet bär vi alla illusionens skuggor inom oss.

De små såväl som de stora…

~~~~ Che Guevara: Min egen karma – och världens!

Hur tänker du som läser det här? Är du en ”världsförbättrare”? En som ska göra en insats för en döende civilisation? Glöm i så fall det!

Jag var och är inte annorlunda än alla andra. Det var nämligen vad jag ville tro när jag utförde min heroiska insats i mina delar av världen. (Heroisk åtminstone i mina egna ögon, och även i vissa andras).

Att komma skapelsen och illusionen in på bara livet – och det kan du börja göra redan nu, du som läser det här – det är att ta bort synen på oss själva som ”speciella”.

Vi ska inte börja se ner på oss själva eller förringa vårt värde som människor. Men vi ska inte heller se oss som separerade från andra, och framför allt inte ”bättre” än dem.

Ingen är bättre eller sämre än någon annan. Det är illusionen och det falska i tillvaron som vill få oss att tro det.

Att tro att vi är bättre – att vi förstår mer, kan åstadkomma mer, bör tillrättavisa och näpsa de okunniga och de oförstående – är vad som förleder oss att skilja vår karma från världens.

Att se dig själv med vapen i hand som en representant för de ”rättfärdiga”. ”Ändamålen helgar medlen.” Detta hemska ordspråk som stiger ur havet av ödslighet då vi som små separata öar ska uppfostra varandra med alla tillgängliga medel.

För att nå vilka mål?

Min karma är världens!

Jag var delaktig i att skapa tillvaron och dess förljugenhet – jag har också ett ansvar för dess befrielse. Men inte genom att gå ut och förändra andra, utan genom att se och skåda igenom min egen delaktighet på alla plan. På det sättet blir jag ödmjuk och stark på samma gång.

Vi arbetar gemensamt på befrielsen – men inte med vapen i hand. Vårt vapen är vår medvetenhet om sakernas tillstånd, och att vi endast kan rasera illusionen där ute om vi tar död på vår inre mordinstinkt.

Jag vill inte längre döda någon i fysisk gestalt – även om jag unnar alla att komma hit! Men de ska låta sin egen karma smälta samman med världens i deras egen takt och på deras sätt.

Jag har inte rätt att påtvinga någon något.

~~~~ Djurens gemensamma själ: Hur kom vi till? Hur liknar vår karma människans? Vad har vi egentligen gemensamt?

Först och främst vill vi betona att om vi inte hade funnits, hade ni inte heller gjort det.

Människans, växternas och djurens tillkomst och karma är för evigt sammanflätade eftersom vi uppkom ur samma tanke.

Dem av er som inser att vi djur både tänker och känner på en djup nivå har kommit långt med er själva. Ni betraktar inte oss som varken mindre eller sämre eller dummare än ni själva. Vi lever vårt eget liv i vår egen värld. Men den världen är en del av makrokosmos, och vågorna av karma i universum. Allt sammanfaller i en enda stor rörelse av energi.

Djurens karma är till för att påminna människan om hur hon ska bruka sina resurser. Vi är hennes samvete och hennes sporre.

Eftersom världen uppkom i ett fåfängt försök att bevisa sin själständighet, behövde människan något som påminde henne om kopplingen till den jord och mark som föder henne ute i den hårda illusoriska ”verkligheten”.

När hon slungade ut sina tankar om separation från källan ut i rymderna föddes tankarna om en slags mänsklig suveränitet; att hon ska vara överlägsen allt annat och därmed ta sig rätten att ”härska” över det hon skapat. I och med att hon sliter sin egen enhet mitt itu, förlorar hon också den grundläggande känslan för enhet som hon sedan måste kämpa med i tusen och åter tusen år för att komma tillbaka till.

Hennes tanke och känsla av maktfullkomlighet gör henne stundtals blind och döv för andra former av liv som uppstått ur samma tanke. Hon distanserar sig från dem och placerar sig själv högst upp i den hierarki som tanken om separation frambringade och som åter och åter och åter gör sig påmind i illusionen. Överallt, ständigt denna tanke: någon är ”över” eller ”under” en annan, vissa är ”bättre” eller ”sämre” än de övriga.

Nämn ett område i separationens värld som inte mer eller mindre genomsyras av detta tankesätt!

Själen ville vara överlägsen Gud. Själen ville flyga bortom sitt eget öde och finna någon slags lycka där.

Och vi djur ropar hela tiden den tillbaka.

Vi ropar med våra blickar och våra läten. Vi ropar med den obalans som skapas i det ekologiska systemet med människans framfart i naturen. Vår karma är där för att ständigt förklara och förklara igen att om ni gör oss illa, undergräver ni er egen värld. Det gör ni visserligen ändå, för den är redan dömd – men om ni kan möta oss på vår gemensamma nivå av karma kan vi påbörja vår gemensamma resa till ett och samma mål.

Vi känner, vi sörjer, vi längtar, vi behöver – vi lever om och om igen i olika kroppar, men i samma kretslopp som ni. Vi vill inget annat än att hysa en grundläggande tillit till vår gemensamma natur.

Vi lär av er … lär ni av oss? ~~~~ Tage Danielsson: När jag levde mitt senaste liv på jorden blandade jag ihop min egen karma och världens.

Det är ett grundläggande misstag som får svåra konsekvenser. Det var faktiskt upphovet till den sjukdom som kostade mig livet.

De flesta ser sjukdom som något man ”drabbas” blint av. Det bara händer. Det kan drabba vem som helst, när som helst och i vilken form som helst. Det är väl vad man slarvigt kallar för ”ödet”.

Så – vi luras att tro att vi har fullt med valmöjligheter och kan påverka våra liv när de fungerar. När sedan sjukdomen eller till exempel olyckor inträffar är vi plötsligt i händerna på ett blint och obevekligt öde som fråntar oss våra valmöjligheter. Och någon vettig och rättvis fördelning när det gäller tragedierna finns ju inte!

Vissa har väl mer tur än andra i livets lottkarusell …

Det var väl ungefär så jag trodde. Och mina valmöjligheter såg jag som möjligheter att kunna påverka samhället så mycket som möjligt i en positiv riktning. Det var min lott och mitt ansvar.

Tragedin lurade hela tiden runt hörnet; jag hade alltid känslan av att katastrofer var i antågande. Blixten kunde slå ner när som helst. Och det var därför jag gillade att skämta – speciellt i satirisk form.

Hur kom det sig då att jag blandade ihop min egen karma med världens?

Jo, jag trodde att alla de där angelägenheterna där ute – i samhällslivet, i politiken, i mänsklig gemenskap – det var min roll och mitt arbete. Min funktion i livet. Där skulle jag göra en insats, där skulle jag förändra. Där låg meningen med mitt liv.

Utan den rollen vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Eller visste inte.

Men nu vet jag …!

Jag gjorde världens och samhällets elände till mitt eget.

Blandade ihop världens misär med min egen och blev därför ofta så förtvivlad. Inte desperat, men uppgiven – för jag märkte ju att hur jag än ansträngde mig hände inte så mycket. Jag menar: världen har fortfarande så många år efter min död inte blivit särskilt mycket bättre.

Kanske snarare tvärtom.

Min egen karma – mina egna tankar, känslor, personlighet och bakgrund i tidigare liv – dessa nonchalerade jag i hög utsträckning därför att jag i min enfald inte trodde att de var särskilt viktiga.

Om jag var deppig en dag – vad betydde det? Miljontals människor svalt världen över och gör det fortfarande. Så om jag, en förhållandevis rik och vit medelålders man i en privilegierad zon av jordklotet har en dålig dag – vad betyder det i universum?

Fel! Fel sätt att resonera. Bak och fram och upp och ner. Det är så många av oss fungerar i illusionen. Vi går över ån efter vatten. Vi kliver över andra för att finna oss själva.

I stället skulle vi först och främst försöka finna oss själva och sluta helt och hållet med att kliva över andra. Sluta tro att vi kan hjälpa dem heller för den delen.

Har jag blivit politiskt konservativ här på Andra Sidan? Har jag blivit en självisk moderat som vill ha sänkta skatter för egen del och tillhöra samhällets vinnare? Som struntar i de fattiga och egendomslösa?

(Det är kanske onödigt att påpeka att på den här sidan finns varken kommunister, moderater eller andra politiska epitet. Det har ni förmodligen förstått ändå.)

Det handlar inte om det. Det handlar – väldigt enkelt, och därför otroligt svårt – om att lära känna sig själv först och främst. Det är den stora gåtan och hemligheten som de flesta av oss missar.

Det är också därför så många av oss blir cyniska och besvikna: en del redan i ung ålder. Vi luras att tro att vi kan uträtta underverk, om vi bara försöker. Om vi ”glömmer” oss själva och ägnar oss åt andra – i samhällsnyttans, politikens, religionens eller någon annans namn.

Ingen av oss kan uträtta underverk i världen genom att ”göra” en massa. Det vi i själva verket då sysslar med är att göra andra människors karma till vår egen. Och det är att lura sig själv fullständigt när det gäller poängen med alltihop.

Därför kan vi jobba häcken av oss – med att sätta stopp för kärnkraft, vilja få alla krig att upphöra, ge mer pengar åt svältande, satsa på forskning för att förändra världsordningen – och ändå händer inte mycket mer än att vi själva faller ner i vanmakt.

Och världen fortsätter som den alltid gjort och skrattar åt våra ansträngningar.

Vi kan skratta åt världen. Men den skrattar också åt oss – för att vi inte lär oss.

Min sjukdom påminde mig om min egen förtvivlan. Och jag var faktiskt mer förtvivlad över mig själv än över världen – vilket jag förstår nu. Det ger mig en helt annan utgångspunkt; att arbeta med mig själv först och främst (utan att därmed vara en självupptagen jävel) och dessutom förstå poängen med det.

För det är nämligen så – och på inget annat sätt – som vi tillsammans och långsiktigt förändrar universum!

Jag gratulerar mig själv till att inte längre blanda ihop min egen karma med världens.

Återvänder jag någon gång till er i fysisk gestalt ska jag komma ihåg detta. Och då kommer jag inte att dö i ”malignt melanom”!

(Vet ni förresten att huvudparten av cancersjuka människor lider av celldelning därför att de är så förtvivlade över sina liv? Det är en hårdsmält sanning att ta till sig, och det kommer att fordra mycket insikt och självrannsakan för att komma så långt. Men vissa av er anar det redan). ~~~~ Själarna hos de barn som inte föds, eller ”dör för tidigt”: Vilken är vår karma – och vilken är världens?

Världen talar om för er att barn som aldrig föds eller barn som dör visar på tillvarons inneboende grymhet och meningslöshet. Ödet drabbar blint – vissa barn får växa upp och bli vuxna – andras liv avbryts tidigt. Varför?

Den ständiga frågan är varför. Och så länge ni uppehåller er vid världens förklaringar – eller brist på sådana – får ni inga svar. Går ni till karmalagarna, får ni svar som ni först inte står ut med. Men om ni försöker leva med dem och i dem och upptäcker deras inneboende logik och kärleksfullhet, kan ni införliva dem med det ni kallar era ”öden” och då framstår inte bara den så kallade grymheten utan även allting annat i ett helt annorlunda ljus.

Världen levererar meningslöshet, därför att hela illusionen är meningslös. Om ett liv inte får födas, förklarar världen att det är föräldrarnas fel som väljer att avbryta en graviditet. Om ett barn förolyckas eller mördas, förklarar världen att det är till exempel bilförarens eller psykopatens fel. Är detta en lösning? Leder det till en lindring av smärtan? Föder det något annat än hat, bitterhet och hämndgirighet?

Om ni får reda på att en vuxen tagit livet av ett barn – hur många av er är beredda att försonas med denna person? Hur många ropar efter straff och vedergällning? Hur många ser den så kallade psykopaten som en människa, och hur många betraktar honom eller henne som en lägre stående varelse som förbrukat sitt eget människovärde och sin rätt att leva?

Världens så kallade rättvisa är grymhet, för den innebär ett blint öde som leder till en kedja av våld och lidande.

Karmans lagar säger att ett barn vars liv avbryts i fosterstadiet inte dör utan lever vidare, för det barnet är inte sin spirande kropp utan en själ som tar form i en annan kropp och därmed existerar i all evighet.

Karmans lagar säger att ett barn som mördas har en överenskommelse med mördaren, därför att de är bundna till varandra av karma som inte verkat ut och som därför leder till horribla konsekvenser i världens ögon. Men det mördade barnet lever också vidare, och lär sig att bearbeta sitt trauma för att sedan leva vidare i en annan kropp eller i en annan livsform. Och mördaren är fortfarande en människa som får leva det livet ut med konsekvenserna som mordet skapat – och även ta konsekvenserna av det i kommande liv.

Ingen dör.

Världen ser på döden som ett horribelt slut. Inte alla människor ser det så, men tillräckligt många för att detta ska betraktas som en slags ”sanning”.

Vi ofödda barn eller barn som gått över till Andra Sidan vet att vår karma inte lyder världens lagar. Vi kommer att återse dem som sörjer oss, och de kommer att känna igen oss och så småningom förstå att de inte förlorade dem de älskade. Det är bara i illusionen som förlusterna finns.

I en kultur som frambringat bilden av Gud som en kärleksfull fader som sänder sin älskade och ende son till en kvalfylld död, vilket sonen inte bara accepterar utan även välkomnar eftersom hans fader bestämt det så – hur kan en sådan kultur yva sig över grymheten hos människor som dör ”för tidigt”?

Gud sände aldrig sin son i döden.

Mästaren valde detta själv därför att det ingick i hans karma. Han sökte inte lidandet för dess egen skull, utan han bevisade genom sin korsfästelse att kroppens död inte innebär personlighetens försvinnande.

Själen lever alltid vidare, vilket den gjorde i uppståndelsen.

Dessutom var lidandet inte sådant som det framstår i världens ögon. För en upplyst person är det som tillfogas kroppen inte längre en dominerande upplevelse. Själen och anden har för länge sedan gått bortom kroppens begränsningar.

För oss ofödda eller för tidigt döda gäller inte att vi söker ett lidande för dess egen skull. Vi väljer det inte för att tillfoga oss eller våra anhöriga smärta. Dessutom är vårt lidande inte sådant som det framstår i världens ögon. Vi söker lösa vår karma på ett sätt som vi själva på en hög nivå av vårt andliga väsen har bestämt, för att så småningom gå bortom den och finna upplysning och frid tillsammans med dem som vi mött i olika existenser.

Vår karma och världens har inte med varandra att göra i en djupare bemärkelse. De andliga och världsliga lagarna kolliderar med varandra – därför att de världsliga inte finns. De är uppfunna, påhittade och konstruerade genom brist på medvetande.

Vi lider på grund av denna brist på medvetande. Vi lider inte för att vi inte fick bli födda eller för att vi föll ”offer” för en galnings hand och tankar.

Liksom ni alla lider på grund av brist på medvetande. När vi tillsammans kommer till insikt, upphör vår karma och alla förenas i djup frid där inget lidande längre existerar överhuvudtaget.

Kort persongalleri över ”rösterna” Ingmar Bergman: (1918-2007). En av Sveriges internationellt mest kända kulturpersonligheter. Verkade som film- och teaterregissör, manusförfattare, teaterchef och författare. Tog ofta upp de stora livsfrågorna i sin produktion – speciellt döden.

Adolf Hitler: (1889-1945). Tysk-österrikisk politiker, ordförande för nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet. Tysklands rikskansler och ledare (Führer) före och under andra världskriget. Begick självmord i sin bunker i Berlin våren 1945.

Mahatma (stor ande) Gandhi: (1869-1948). Indisk advokat, politiker och andlig ledare.

Föregångsgestalt när Indien blev självständigt från brittiskt styre 1947. Förespråkare för principen om icke-våld. Mördad.

Martin Luther King: (1929-1968). Amerikansk svart medborgarrättsledare och baptistpastor som arbetade för de färgades rättigheter i USA. Känd för sina tal. Erhöll Nobels fredspris 1964. Mördad.

Moder Teresa: (1910-1997). Albansk-indisk, romersk-katolsk och saligförklarad nunna.

Arbetade bland annat med sjukvård och en värdig död för fattiga i Indien. Tilldelades Nobels fredspris.

Sitting Bull: (1831-1890). Känd nordamerikansk indianhövding för bland annat Siouxstammen. Engagemang för indianerna i både konfrontation och samarbete med de vita kolonisatörerna.

Dog i ett tumult när han skulle gripas av polis.

Linda Lovelace: (1949-2002). En mycket uppmärksammad amerikansk porrskådespelerska och senare radikalfeminist. Medverkade till att revolutionera synen på sexualitet och pornografi under 1970-talet. Dog i en bilolycka.

Olof Palme: (1927-1986). Internationellt mycket känd och omstridd svensk politiker.

Socialdemokratisk partiledare och statsminister. Uppväxt i överklassmiljö men med starkt patos för fattigdom och orättvisor – nationellt och internationellt. Mördad i Stockholm.

Dag Hammarskiöld: (1905-1961). Svensk nationalekonom, ämbetsman, diplomat och författare. Ledamot av Svenska Akademin. FN:s generalsekreterare under en del av kalla krigets politiskt kritiska tid. Troende kristen och mycket intresserad av livsfrågor. Tilldelades Nobels fredspris postumt 1961. Dog i en flygplanskrasch.

Astrid Lindgren: (1907-2002). En av Sveriges nationellt och internationellt mest kända barnboksförfattare och manusförfattare. Tilldelats ett stort antal priser för sitt författarskap.

Har skapat ett flertal kända litterära barn- och vuxengestalter.

Albert Einstein: (1879-1955). Judisk-tysk-amerikansk teoretisk fysiker. En av 1900-talets mest framträdande vetenskapliga profiler. Revolutionerade synen på materien och universum.

Erhöll Nobelpriset i fysik 1921.

Elin Wägner: (1882-1949). Svensk författare, journalist och feminist. Ledamot av Svenska Akademin. Tidig debattör i kvinno- och miljöfrågor. Engagerad fredsaktivist.

Jeanne d´Arc: (1412-1431). Mytisk kvinnogestalt och härförare för franska trupper i hundraårskriget mot England. Blev bränd på bål av engelsmännen, anklagad för att vara häxa.

Helgonförklarades 1920.

Siddharta Gautama, även kallad Buddha (den upplyste): (500-400-talet f. Kr.). Buddhismens grundare. Verkade i norra Indien. Enligt legenden växte han upp som en prins men valde sedan enkelhetens och fattigdomens väg.

Jack the Ripper, eller ”Jack Uppskäraren”: (1800-talet). Mytisk gestalt och seriemördare i London. Tros ha mördat minst fem prostituerade kvinnor år 1888. Olöst klassisk mordgåta.

Carl von Linné: (1707-1788). Svensk, internationellt mycket känd läkare och botaniker. Lade grunden till de moderna system som grupperar växter och djur. Medverkade till att grunda Svenska Vetenskapsakademin. Känd för sina resor i Sverige. Troende kristen.

Marilyn Monroe, egentligen Norma Jean Baker: (1926-1962). Mycket känd amerikansk filmskådespelerska och blond sexsymbol. Dog under mystiska omständigheter av en överdos.

Howard Hughes: (1905-1976). Excentrisk, förmögen amerikansk filmproducent, flygare, flygplanstillverkare och industriledare. Symbol för tron på teknikens möjligheter och utveckling inom bland annat flygindustrin.

Gerd Lindblad: (1947-2007). Småländsk folkhögskolelärare. F.d. kollega till Eva Forstén.

Troende kristen.

Stefan Nilsson: (1945-2004). Småländsk ekonom, gymnasie- och högskolelärare. F.d. kollega till Perry Forstén. ~~~~ Ovanstående tjugo ”röster” finns med i första boken, ”En ny dimension av verklighet? Tjugo röster från Andra Sidan”. Nedanstående är nytillkomna ”röster” i den andra boken, ”Döden inte som vi föreställer oss? Mer och fler röster från Andra Sidan”.

Indira Gandhi: (1917-1984) Indisk politiker och företrädare för Kongresspartiet, tillika premiärminister. Dotter till Jawaharlal Nehru, en av Indiens första ledare efter självständigheten från Storbritannien 1947. (Ej släkt med Mahatma Gandhi.) Mördad.

Saddam Hussein: (1937-2006). Ledare för Baathpartiet, president och Iraks diktator under flera årtionden. Efter USA:s Irakinvasion 2003 gripen och avrättad.

Judas Iskariot: (död ca 33 e.Kr.). Enligt Bibeln den av Jesu tolv lärjungar som förrådde Jesus.

Begick sedan självmord.

Fadime Sahindal: (1975-2002). Svensk kvinna som dödades i ett massmedialt mycket uppmärksammat hedersmord. Fadern, med kurdisk bakgrund, fälldes för mordet.

Engla Juncosa Höglund: Tioårig svensk flicka som mördades våren 2008. Försvinnandet, sökandet, begravningen och rättegången fick stor uppmärksamhet i media.

Tage Danielsson: (1928-1985). Politiskt engagerad svensk författare med vänstersympatier. Även poet, filmregissör, skådespelare och komiker. Känd bland annat för sitt nära samarbete med Hans Alfredsson. Avled i sviterna efter en svår hudsjukdom.

Röst och företrädare som talar för djurs själar.

Röst som talar för ”ofödda” barns själar. ~~~~ Nedanstående är nytillkomna röster i den tredje boken ”Vad vill världen säga oss? Röster från en annan dimension av medvetande”.

Robert Monroe: (1915-1995). Amerikansk företagare som intresserade sig för förändrade medvetandetillstånd efter egna ut-ur-kroppenupplevelser. Grundare av Monroeinstitutet som bl.a. med olika ljud experimenterade med t.ex. astrala resor.

Lars ”Lasse” Holmqvist: (1930-1996). Känd svensk TV-personlighet, journalist och författare från Malmö. Medverkade bland annat i TV-serien ”Här är ditt liv” på 1980-talet. Dog i sviterna av hjärtinfarkt.

Benazir Bhutto: (1953-2007). Omstridd pakistansk politiker och premiärminister. Var första kvinnliga regeringschefen i ett muslimskt land i modern tid. Avled till följd av ett självmordsattentat riktat mot henne.

Andy Warhol: (1928-1987). Känd amerikansk konstnär, grafiker och filmskapare. Räknas som en av de främsta företrädarna för ”popkonsten”. Dog i sviterna efter en gallblåseoperation.

Stefan Fernholm: (1959-1997). Svensk friidrottare som nådde flera framstående placeringar i kula och diskus. Tränade mycket hårt och omgärdades tidvis av dopingrykten. Avled plötsligt under utbildning till sjukgymnast.

Che Guevara: (1928-1967). Mycket känd argentinskfödd, marxistisk, revolutionär läkare, politiker och gerillaledare. Samarbetade med Fidel Castro på Kuba. Avrättades av amerikanska CIA i Bolivia.

René Descartes: (1596-1650). Fransk matematiker, filosof, vetenskapsman och jurist. En av de mest kända företrädarna för rationellt och förnuftsmässigt tänkande som brukar sammanfattas i ”Cogito Ergo Sum” (”Jag tänker – alltså finns jag”). Dog i sviterna efter lunginflammation i Stockholm dit han hade blivit inbjuden som lärare av Sveriges drottning Kristina.

Profeten Muhammed: (ca 570-632). Köpman som grundade islam på saudiarabiska halvön.

Blev både världslig och religiös ledare och enade olika arabiska stammar. Muslimer betraktar honom som Guds budbärare.

Birgitta Birgersdotter, känd som Heliga Birgitta: (1303-1373). Författare, teolog, klostergrundare, helgon och skyddspatron för Europa. Känd för sina Kristusuppenbarelser och kontroverser med den politiska och religiösa eliten i medeltida Sverige och Europa.

Johannes av Korset: (1542-1591). Spansk karmelit, mystiker, författare, kyrkolärare och helgon. En av kristenhetens främsta mystiker som anvisar en väg till människans förening med Gud, bl.a. genom det omtalade tillståndet ”själens dunkla natt”.

Prinsessan Diana: (1961-1997). Gift med Prins Charles av England. En av vår tids mest omtalade och massmedialt uppmärksammade kungligheter. Stort engagemang för välgörenhet och människor i utsatta livssituationer. Dog i våldsam bilkrasch i Paris tillsammans med sin dåvarande pojkvän.

Martinus Thomsen: (1890-1981). Dansk mejeriarbetare, skribent och mystiker. Hans omfattande författarskap, grundat i djupa andliga upplevelser, sammanfattas i ”Tredje Testamentet” som har karakteriserats som Gaiafilosofi, ofta kallat ”Martinus kosmologi”.

Jungfru Maria: (levnadstid kring år 0). Jesu moder, och på grund av detta en av världens mest kända och omtalade mödrar. Ikon och mytisk gestalt i stora delar av den kristna världen.