9789186775131

Valentin

Den magiska drycken

Valentin Jessica Hardiman

Illustrationer av Ida Antonsson

Den magiska drycken

Läs mer om Valentin på www.valentineloveangel.com

Copyright © 2012 Jessica Hardiman Illustrationer inlaga och omslag © 2012 Ida Antonsson Utgiven av Hoi Förlag www.hoi.se info@hoi.se Redaktion: Rebecka Eklund/Kapish produktion Formgivning omslag: Anna Johansson Bohm/Brun Media Formgivning inlaga: Erika Söderstrom/Kapish produktion ISBN: 978-91-86775-13-1 Tryckt 2012 hos Bulls, Litauen

innehåll 1 Flickan i fönstret

9 2. Kärleksdrycken 15 3. Presidentvalet 21

4. Sankta Lucias bullar

25

5. En kopp te, herr president ?

6. Talet

39

31

7. Damen i den röda regnrocken 8. Straffet

53

9. Promenaden

57

10. Fru Svanson och ungarna 11. Teddy

69 12. Emily 75

13. Vem är du ?

79

63

47

14. Teddy hjälper till 15. Kemilabbet

87

16. Berätta om himlen 17. Middagen

83 95

101 18. Hemligheten 107 19. Svanfjädrarna 111 20. Curare 119 21. Skyddsängeln 123 22. Adjö vänner 129 23. Tillbaka i himlen 137 24. Valet 143 25. Vem blir president ? 151 26. Fred på jorden 155

Till Isabella och Seamu s

”För att ha verklig behållning av glädjen behöver man någon att dela den med”

Mark Twain

8

V

1.

Flickan i fönstret

alentin kunde inte sova. Det var tyst och släckt i palatset och alla de andra i himlen hade somnat för länge sedan. Utanför fönstret blänkte stjärnorna i mörkret och månljuset föll som ett lampsken över Valentins säng. Han funderade på om det var lika stjärnklart runt hela himlen.

I så fall skulle han kunna se jordklotet. Valentin steg upp och sträckte ut vingarna. Sedan flög han upp till det stora fönstret i tornet och satte sig.

Här uppe hade han utsikt över hela himlen. Den bestod mest av prydligt klippta gräsmattor och höga träd, men bortom kanten där gräsmattorna slutade kunde han se jorden. Den ena halvan, den som var vänd mot honom, låg i mörker men fastän det var natt blinkade det av ljus där nere.

Valentin tog fram sin stjärnkikare och tittade ner på jorden. Det första han såg var havet. Sedan fick han syn på en kulle och ovanför den låg en liten, liten stad av små fyrkantiga hus tätt intill varandra.

Så här i månskenet såg husen alldeles mjölkvita ut. De flesta fönstren i den lilla staden var mörka men från ett litet hus lyste det fortfarande.

Jag undrar vem som är vaken så här sent? tänkte Valentin och kikade in genom fönstret.

Det var ett hemtrevligt rum med ett bord och fyra stolar. Där fanns

9

en spis i ena hörnet och på bordet låg en rödrutig duk. Men plötsligt kom en kaffekopp farande i luften och träffade väggen så att brun sörja rann nerför tapeten. Valentin ryckte till och var nära att tappa kikaren. Nu stod det två människor i rummet och de såg arga ut. De verkade vara en mamma och en pappa för bakom dem skymtade ett fotografi av en flicka med ljust, rakt hår.

Valentin kände hur det ilade otäckt i magen. Han tyckte inte om när människor bråkade. Han tänkte precis lägga ner kikaren då han fick syn på något annat.

En liten skugga skymtade förbi i fönstret ovanför. Han tittade in i kikaren igen. Jo, det var som han trodde. Det syntes en liten flicka i fönstret. Hon satt ihopkrupen i ett nattlinne med benen uppdragna till hakan och blickade upp mot himlen. Valentin lyfte handen och vinkade fastän han visste att hon inte kunde se honom.

Då kunde han höra hur hon sjöng på en sång. Det lät så vackert och vemodigt på samma gång så han lutade sig ut genom fönstret och lyssnade: Det satt en flicka i ett fönster en stilla stjärnklar natt.

Den enda som hon hade var sin gula lilla katt.

Hon bad upp till himlen: Snälla finns det någon där?

Mamma och pappa bara bråkar, jag är så ensam här.

Om det finns en ängel: Vill du bli min vän?

10

Precis som i sagorna, som den om Askungen.

För tänk om just i denna stund det sitter en ängel vaken och inte har fått en endaste blund utan tittar ner på taken.

Valentin stirrade på den lilla flickan. Kunde hon se honom? Det var väl ändå inte möjligt? Och i så fall, hur kunde hon veta att han fanns?

Han gömde sig snabbt bakom kikaren. Flickan satt fortfarande och tittade upp mot honom medan något lurvigt och gult kröp ner i hennes knä. Aha! Det var förstås bara stjärnorna hon tittade på. Antagligen var hon så ensam att hon önskade sig en ängel som kunde hjälpa henne. Så var det så klart, tänkte han. Men vem skulle det vara?

Valentin hade aldrig varit på jorden. Dit ner var det bara skyddsänglar som fick åka. Alla andra änglar fick nöja sig med att titta ner på jorden i sina stjärnkikare.

Skyddsänglar flög ner till jorden hela tiden för att hjälpa människorna. De kunde förvandla sig till vad som helst. Det var därför människor aldrig såg skymten av dem för de smälte liksom in i olika skepnader.

Men en skyddsängel skulle inte kunna hjälpa den lilla flickan. Hon ville ha en vän och det var förbjudet att prata med människorna. Det visste alla. Varför skulle människor alltid bråka? undrade Valentin.

Krig och bomber förstörde jorden och som om det inte var nog, så kunde mammor och pappor inte heller hålla sams! Med en suck lade han ner kikaren.

Om människor bara kunde visa mera kärlek till varandra, då skulle ingen bråka mer. Det var han säker på. Men hur får man människor att bli kära i varandra?

11

Valentin funderade. Han drog fingrarna genom håret men som vanligt fastnade han i alla lockar. Valentin var nämligen fruktansvärt håröm och därför borstade han sig aldrig.

Plötsligt slog det honom. Det fanns ett sätt att hjälpa alla människor. Han skulle tillverka en magisk dryck som skulle få människorna att bli kära i varandra. Och han skulle själv åka ner till jorden och ge den till dem!

12

14

V

2.

Kärleksdrycken

alentin skyndade sig ner på golvet och bort till en av byrålådorna. Där låg kokboken Himmelska recept och underverk. Boken var gammal. Lösa blad stack ut och framsidan var full av såsfläckar och fingeravtryck. Han bar försiktigt över boken till bordet och öppnade den. ”Få se nu. Någonting med kärlek”, mumlade han medan han vände blad. ”Kärleksmums?

Nej, inte det. Punschiga pussplättar kanske? Nej, inte det heller.”

Men så fick han syn på det han letade efter. Han satte fingret under texten och läste: ”Kärleksdryck med vaniljfluff och jordgubbsmums.”

Han skummade igenom texten och nickade belåtet. Jodå, det här var precis vad han behövde.

Han flög över till skafferiet och letade bland hyllorna efter alla ingredienser. Han log och kände hur det bubblade inom honom av spänning. ”Pepparkakor för att göra människorna snälla”, mumlade han. ”Mörk choklad, vanilj och jordgubbar …” Han tog allt i sin famn och flög över till kitteln som hängde under skorstenen. Där hällde han ner alla ingredienser i grytan och rörde ihop dem till en smet.

Kärleksdrycken såg riktigt krämig ut, som jordgubbsoppa. Men det fattades någonting? Han drog fingrarna genom håret igen och fastnade i alla lockarna. Aha! Det hemliga ämnet! Utan det skulle kärleksdrycken inte fungera.

15