9789186634278

INGRID OLSSON BLINK BLINK MED STJÄRNAN

Gilla Böcker www.gillabocker.se © Ingrid Olsson 2012 Omslag: Jonas Lindén Tryckt av Bulls Graphics, Litauen, 2012 ISBN 978-91-86634-27-8

*

En flicka håller andan. Men nu måste hon öppna munnen och dra i sig luft. Annars kanske hon blir yr, ser stjärnor framför ögonen och trillar. Rakt mot disken med stålkanten och får ett blåmärke med sig hem till mamma.

Ett märke som mamma kommer att kalla pappas fel.

7

Flickan lyfter blicken och låter den klättra, över disken och killen vid stekbordet. Det hänger en klocka på väggen.

Ovanför menyn och skylten med den glada gubben som ­biter i en korv.

Tjockt med ketchup är det på korven. Röd som riktiga tomater.

Fast det är det inte. ”Mest socker”, säger mamma.

8

Flickan stannar med blicken på klockans visare. Tick-tack.

Nästan en minut höll hon andan. Det var länge. Men det kändes inte som länge. Klockan går fort. Det gör den alltid när hon är med pappa.

Särskilt när det är slut på helgen och hon ska hem till mamma.

9

Flickan drar ner mer luft i lungorna. Luften är tung och smakar stekos. Fett, salt och sött. Kött, pommes frites och ketchup.

Smaker och lukter som sätter sig i håret och kläderna och följer med hem till mamma. Skräpmatslukter som får ­mamma att skrynkla pannan mot pappa och sucka.

10

Killen vid stekbordet slänger på två hamburgare och sänker en korg med pommes frites. Det blir ett moln av os som stiger mot taket. Stiger för att sedan sjunka och sätta sig i flickans jacka. Jackan som mamma kommer att krama om när de kommer.

11

Flickan håller andan igen och följer oset från taket. Det har sjunkit till klockan. Tick-tack. Tick-tack.

Hon sneglar på pappa. De borde vara på väg. Om de ska hinna. Men de har inte ens fått beställa. Det är söndag kväll och kön är lång.

12

Pappa puffar henne i sidan.

– Snart är det vår tur, ler han. Vi tar det vanliga, va?

Flickan nickar mot de glada ögonen. Ögonen som glömmer bort att titta på klockan. Glömmer bort allt som ­mamma tycker är viktigt. Viktiga saker som att äta riktiga tomater och att verkstan är farlig.

13

Det är i verkstan de har varit hela dagen. Hon och pappa.

Det var en kompis som hade trassel med bilen. ”Och kompisar med trassel ska man hjälpa”, sa pappa. ”Särskilt på en söndag. Men stanna hemma om du vill.”

Nu ångrar hon att hon inte stannade. Då kunde hon ha ringt pappa i god tid och sagt att det var dags att åka. I så god tid att de hade åkt till mamma med luktfria kläder och riktig mat i magarna.

14

Men ensam hemma är långtråkigt. Gå runt i lägenheten och inte komma på något som är roligt att göra. Titta ut och bort mot lekparken med alla småbarnen. Titta på klockan och önska att pappa ska komma hem igen.

15

I verkstan är det aldrig långtråkigt. Där finns Berra som berät­tar knäppa historier och skrattar så att snuset syns. Där finns det läsk i kylen, kakor i burken och vagnarna som man ligger på för att rulla in under bilarna. Ibland hissar de upp bilarna med domkraften för att komma åt bättre.

Flickan brukar rulla in bredvid pappa och skicka verk­ tygen.

Fast det är en hemlighet. Hennes och pappas.

16

”Under bilarna, det är farligt”, protesterade mamma när hon fick veta en gång. ”En domkraft går aldrig sönder, det säger pappa”, sa flickan då. ”Och den orkar lyfta flera hundra ton.”

Eller flera elefanter, som pappa skojar ibland. Berra också.

Men det där om elefanterna har hon aldrig sagt till ­mamma. Hon skulle inte skratta. Hon skulle säga att pappa har fel. ”Allt kan gå sönder.”

17

Flickan tittar på pappa och vet att han visst inte har fel. Och verkstan är deras hemlighet. Matlukten sitter där den sitter, men verkstan ska hon hålla tyst om. Och nu får de snart beställa. Kanske blir de bara lite sena.

Hon lägger händerna mot disken. Det är svart under naglarna. Och i nagelbanden. Hon drar bort händerna, ­gömmer dem i jackfickorna. Oljan hade hon glömt. Hon hade ju inte hunnit tvätta ordentligt. Mamma kommer att se direkt.

18

Men nu får de beställa.

– Två grillade med pommes och räksallad, säger pappa till stekkillen. Och två Cola.

Flickan drar pappa i armen.

– Nej, jag tar mos. Och mjölk.

– Mjölk? skrattar pappa. Men räksallad, då?

Skräpsallad, tänker flickan. Sallad utan minsta lilla blad.

Utan minsta grönt eller rött.

Hon skakar på huvudet.

19

Skräpmaten går i alla fall fort att äta, tänker flickan när de går över parkeringen.

Det är mörkt. Ett mörker som inte ens en domkraft orkar lyfta. Det är kallt. Det kalla stöter emot jackan. Os-jackan.

Pommes frites-jackan. Fast hon tog mos.

20

Flickan vrider huvudet mot grillkiosken. Oset ligger som en dimma där inne och det ryker ur skorstenen.

Om det hade varit sommar hade de suttit på träbänkarna utanför och ätit. Och på vägen till mamma hade pappa öppnat soltaket och flickan hade släppt ut håret. Det tunga och feta hade blåst bort i vinden. På sommaren luktar allt vind och gräs.

På sommaren kanske till och med mamma hade skrattat åt elefanterna.

En pojke går fram till kanten.

Bassängvattnet glittrar. Som en stjärnhimmel fast upp och ner.

En himmel man kan dyka ner i, tänker han och lutar sig fram. Om man kan simma. Annars kan man trilla. Bara falla rakt ner i det som gnistrar.

Falla och sjunka som en sten.

En pojke vid en bassängkant, en flicka som ser genom taket, en hemstickad tröja som kliar. En mamma som inte lyssnar, en pappa som inget förstår och mormors ängel i tusen bitar.

Korta berättelser som tindrar i mörkret.

www.gillabocker.se