9789186505400

1

Medan körsbärsträden blommar © Jeanette Neij 2013

Inlagans illustrationer är gjorda av författaren Fotografiet sid. 215 privat Gråt inte för att jag är död © Barbro Lindgren Inledande meningen från Elegi © Gunnar Ekelöf En liten båt © Lennart Hellsing – förmedlat genom ALIS Tryckt av SIA Studio RBB , Riga 2013 m b m fö r l ag Arbetargatan 23 A , 112 45 Stockholm www.mbm-forlag.com ISBN 978-91-86505-40-0

2

Till mina barn Hannes, Lukas och Jakob och alla mina ofรถdda barn

3

4

Författarens tack

Det finns många personer som under Lukas tid på sjukhus, e­ fter hans död och under vår svåra sorg har varit till stort stöd och hjälp och delat sorgen med oss. Det har betytt oerhört mycket att på olika sätt och från olika håll ha fått möta medmänsklighet och värme i vår situation. Varmt och innerligt tack.

5

6

Gråt inte för att jag är död jag finns inom dej alltid Du har min röst den finns i dej den kan du höra när du vill Du har mitt ansikte min kropp Jag finns i dej Du kan ta fram mej när du vill Allt som finns kvar av mej är inom dej Så vi är jämt tillsammans

barbro lindgren

Vad livet och stunden gav kan ingen ta ifrån oss.

gunnar ekelöf

Vilken större sorg kan vi dödliga uppleva än att se våra barn dö? euripides

7

8

Japanskt körsbär (Prunus serrulata) Körsbärsblomman blommar överdådigt i maj. Dess praktfulla, men kortlivade, blomning firas stort i J­ apan sedan år­hundraden. Blomman är en symbol som ska på­minna oss om det korta och vackra, men för­gängliga livet.

1 Jag vet inte om vi håller varandra i handen när vi går in, men jag tror det. Vi kommer att söka varandras händer många gånger de närmaste dygnen. Ingen vill vara ensam i vår situation. Men det är just det vi är. Även om vi båda är föräldrar till den tre dygn gamla pojke som ligger på bädden framför oss så är människan aldrig så ensam som i sin ångest och sorg.

Men nu delar vi faktiskt hopp. Med varandra och med läkar­na. Vår son har undsluppit döden. Han ligger på sal 2 på Barnintensivvårdsavdelningen (BIVA ) på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i en kuvösliknande bädd av genomskinlig kraftig plast. Kroppen är bar förutom en blöja i minsta storlek. Ögonen är slutna och bröstkorgen höjer och sänker sig sakta. Han är kopplad till en respirator för att kunna andas. Den lilla per­fek­ta och nästan helt nyfödda kroppen har blivit stucken och under­sökt, fått lugnande medicin och krampdämpande. Runt hela huvu­det sitter elektroder som mäter hjärnaktiviteten. Fosterfettet från min mage är fortfarande kvar i hans hår, som ser mörkare ut än det egentligen är. På några ställen sticker små mjuka hårtestar fram under det vita hårnätet som håller elektroderna på plats.

9

Du lever, Lukas.

Ditt hjärta slår.

Ditt blodtryck är bra.

Du kissar som du ska.

När läkarna hör oss berätta vad som hänt, uttrycker de förhoppning. De utesluter inte att vi får tillbaka en helt frisk Lukas.

...

Tre dygn tidigare hade vi äntligen fått träffa vår andra son för första gången. Lukas föddes måndagen den 4 maj klockan 15.53 på Danderyds sjukhus, samma plats som hans bror Hannes kommit till världen på knappt två år tidigare. Liksom den gången förlöpte förlossningen utan några komplikationer, och skriket, det underbara skriket från Lukas lungor, hals och mun när han fick känna luft och kyla för första gången, var ljuvast tänkbara ljud. Likheten med storebror som nyfödd var påtaglig från ­första stund. Likadan haka, mun, ansiktsform och liknande ögon. Men näsan var lite bredare och mindre spetsig. Örat hade en annan form med tydligt sammanpressat veck i överkant. Och huvudformen baktill var helt annorlunda.

– De får lite tillplattat huvud när de legat i säte, förklarade barnmorskan hans utåtbuktande skalle.

Lukas vägde 3 355 gram och var 49 centimeter lång, vilket var femton gram mer och en centimeter kortare än Hannes. Det här var ingen klen pojke. Han kom till världen fullgången och hade varit en riktig kicker i magen. Mer aktiv än jag mindes att hans bror hade varit.

10

Knappt en halvtimme gammal somnade han vid mitt bröst efter att ha sugit i sig sin allra första modersmjölk.

– Vi tar om det en gång till, lilla mamma, så att han får in hela bröstvårtan ordentligt i munnen. Du får så ont om han fuskar, hade barnmorskan sagt när hon ”övervakade” första amningsförsöket.

Hon bökade lite med dig för att du skulle ta om taget, Lukas, men jag tyckte minsann att du sög utmärkt redan från början.

Amma kunde du. Och kissa på pappa vid första blöjbytet.

Vi kände oss inte lika nervösa efter förlossningen den här gången, men vi var lika omtumlade, förundrade, lyckliga och nyfikna som första gången vi fick barn. Vi hade gjort det här lilla underverket som nu låg på sängen och fäktade med armar och ben och riktade blicken ömsom rakt mot oss, ömsom mot tak och väggar runt omkring.

Första dygnet var vi mest för oss själva alla tre, med korta avbrott för kontroller av både mig och Lukas. Men eftersom allt var bra med oss och amningen fungerade så kunde vi koncentrera oss på att sova, amma, äta, gosa och bekanta oss med varandra.

När jag sov och Lukas var vaken kunde Mattias ta en tur i korridoren med Lukas på armen. I sällskapsrummet stod tv:n på, och Lukas fick se en glimt av Manchester Uniteds 1–3 borta mot Arsenal som därmed åkte ur säsongens Champions League.

På eftermiddagen dag två kom Hannes med sin mormor och morfar på besök. Vi var inne på vårt rum när de knackade på och mormor lossade selen på Hannes i sittvagnen. Han kunde knappt sitta stilla och klättrade ner från vagnen i rask fart. Ovanför de exalterat rödrosiga kinderna lyste ögonen av iver och nyfikenhet när han sprang mot oss – ett år, tio månader, två veckor och två dagar gammal.

11

En liten kille som hade blivit storebror.

Vi hade förberett honom så mycket som möjligt inför be­ bisens ankomst: läst böcker om syskon och bebisar, låtit honom sortera in bebiskläder i garderoben och bära upp den ljusblå bebisbadbaljan från förrådet.

– I den kommer bebisen att bada, hade jag pekat. Du får hjälpa till att bada den.

Vi hade träffat andra bebisar och berättat att bebisar kan gråta och skrika mycket när de vill ha mat eller är för varma eller för kalla eller har ont någonstans eller om kläderna kliar eller något annat.

– I början sover bebisen väldigt mycket och är ganska tråkig.

Men den växer och kommer att kunna leka och busa med store­ bror så småningom.

Nu hade storebror knappt tid att krama om oss utan stannade i stället en liten bit ifrån sängen där Lukas låg, som var tämligen ovetande om besöket. Hannes fick sätta sig på sängkanten och vi lade försiktigt lillebror i hans famn samtidigt som Mattias höll Lukas. Hannes tittade intresserat och lite vilsekommet på bebisen och sedan på oss och sedan på bebisen igen. Jag satt också på sängkanten, på Hannes andra sida, och log åt första mötet ­mellan bröderna. Min far förevigade ögonblicket med sin kamera.

Det blir den enda bilden vi får på oss alla fyra tillsammans med en frisk Lukas.

Hannes visste inte riktigt vad han skulle göra men tog sedan försiktigt och lade sina händer på lillebrors mage. Han klappade därefter på Lukas huvud och petade försiktigt på de små fingrarna. När Lukas efter en stund började skrika blev Hannes förvirrad och tittade frågande upp på oss.

12

– Han är nog bara lite hungrig, förklarade jag, och lyfte över Lukas till min egen famn.

Han tystnade tvärt när han direkt började suga med långa fasta rörelser.

– Bebisar tycker inte om potatis eller tomater, sa Mattias. Vet du vad de tycker om?

– Tutte! log Hannes och pekade.

När Lukas hade ätit sig mätt var det mormors och morfars tur att få hälsa ordentligt på sitt fjärde barnbarn. Han låg en lång stund i min pappas famn och plirade emellanåt upp på honom, grimaserade och gäspade stort. Min mammas famn verkade lika trygg och snart sov en nöjd liten kille i sin mormors armar.

När vi skiljdes åt från mina föräldrar och Hannes var det ett knappt dygn tills vi skulle ses igen. Dagen efter, knappt två dygn efter förlossningen, var det meningen att vi skulle lämna BB .

...

EEG :t är flackt. Linjerna som visar hjärnaktiviteten krusar bara

mycket lätt. De borde vara toppar och dalar. Men hela Lukas kropp är i chock och han har fått lugnande och krampdämpande medicin. Läkarna förväntar sig inte att se så mycket aktivitet just nu. När de noga förhört sig om förloppet under natten vill de i stället så snabbt som möjligt lägga Lukas på kylbehandling för att för­hindra hjärnskador som kan uppstå vid syrebrist när hjärnan varit utan blodförsörjning. Visserligen har man ­erfarenhet av detta mest från syrebristskador vid förlossningar, men det borde kunna fungera även på en något äldre bebis.

13

– Vi tror att detta är det bästa vi kan göra i nuläget, säger läkarna och förklarar hur kylbehandling går till.

Kroppstemperaturen sänks till 33–34 grader under 72 timmar med hjälp av en särskild kylmadrass. Därefter värms barnet långsamt upp till normal kroppstemperatur.

Jag ska långt senare komma att läsa om kylbehandling av nyfödda och hur viktigt det är att behandlingen sätts in inom sex timmar för att ha en skyddande effekt på hjärnan. Det tog tio timmar innan Lukas började kylas ner.

Samma dag som nedkylningen börjar, på torsdagen, skiktröntgas Lukas hjärna genom datortomografi för att läkarna ska kunna se om det redan uppstått svullnader och blödningar i hjärnan. Bilderna visar ingenting, vilket är glädjande besked.

Samtidigt påpekar läkarna att skador i hjärnan på grund av syrebrist breder ut sig långsamt. Först efter flera dygn kan man se deras fulla omfattning. Men vi behöver ett halmstrå, om än så tunt och skört. Både vi och läkarna griper det.

[...]

14

Lukas blev nio dagar och två timmar.

Det finns för alltid ett Före och ett Efter. Hur överlever man förlusten av sitt barn?

Hur ser sorgen ut? Vad händer med oss i sorg? Hur reagerar omgivningen och hur önskar vi sörjande att den skulle reagera?

Att läsa andras berättelser om att mista ett barn och om att uppleva sorg hjälpte mig att famla mig fram i mörkret. Det fanns andra som upplevt samma smärta, som överlevt och till och med börjat leva igen. Det fanns tröstande ord, igenkänning och bekräftelse på att mina reaktioner var normala. Därför vill jag också berätta.

Men min berättelse är även en mörk skildring av kampen för att återfå tilltron på livet genom en bebis till. Vad händer då när bebisen uteblir? När kroppen sviker och blöder, när graviditeterna en efter en slutar med missfall?

Medan körsbärsträden blommar är en bok om sorgen efter att förlora ett barn – livet som försvann just när det hade börjat.

Om vägen fram till ett annat liv till slut som fortsätter, trots allt.

För varje såld bok går ett bidrag till Spädbarnsfonden som verkar för stöd till föräldrar som förlorat sitt barn.

I SBN 97 8 - 91- 8 65 05 - 4 0- 0

www. mb m - forla g. co m 15

När det otänkbara händer. När ett liv för-

Lukas blev nio dagar och tv

svinner. Ens eget barns liv. Som förälder

Det finns för alltid ett Fö

sbärsträden anette Neij

är det omöjligt att fullfölja tanken på hur

man förlusten av sitt barn?

det skulle vara att mista sitt barn. Det finns

Hur ser sorgen ut? Vad hän

ingen beredskap för det som väntar och När otänkbara händer.

När ett liv föringetdet förmildrande i upplevelsen. svinner.

Ens eget liv. Som förälder Den vardag sombarns funnits, med man och

omgivningen och hur önskar Lukas nio dagar och tvo Att läsablev andras berättelser Det finns alltidmig ett att Fö uppleva sorgför hjälpte

ingen för det som väntar och skulle beredskap jag kunna leva?

Meningslösheten. inget upplevelsen.

Attförmildrande skriva var etti sätt att andas i sorgen.

omgivningen ochpå hur och bekräftelse attönskar mina Att läsaockså andras berättelser o vill jag berätta.

är omöjligt att fullfölja tanken på hur tvådet barn, rik fritid och fin aktiv vänskap, det skullebort varaavatt mista sittson barn. sopades sorg.

Min varDet död,finns hur

Den blev vardag funnits, med man Orden ett som försök till försoning föroch att två barn, rik fritid och fi n aktiv vänskap, jag inte kunde skydda honom från döden.

sopades bortäravlivet sorg.för Min son var död,ihur För mig alltid indelat ett skulle jag kunna leva?

Meningslösheten.

Före och ett Efter. I mitt Efter är saknaden

Attmin skriva var pojke ett sättenattdel andas i sorgen. efter mellan av livet.

Den Orden blev ett försök till försoning för Jag att går inte över och läks inte av tiden.

jag kunde skydda honom frånmen döden. kaninte i dag skratta, glädjas och leva blir För mig är livet för alltid indelat ett aldrig den som jag var. Men vem är idet?

Före och ett Efter.

Den som man var?I mitt Efter är saknaden efter min mellan pojke en del av livet.

Den vardag som återigen finns, med Den man

går överi och inte tiden. och inte två barn livet,läks jobb, rikav fritid ochJag fin kan i dag skratta, glädjas och leva men aktiv vänskap, är inte självklar. Tack för blir den

man avupplevt sitt barn? fannsförlusten andra som sam sorgen ut?

VadDet hän ochHur medser börjat leva igen.

Jeanette Neij är frilansjournalist med ett förflutet

uppleva sorg hjälpte mig att

Men min berättelse är äve som anställd inom dagspress, tidskriftsbranschen

fanns andra som upplevt sam

och Utrikesdepartementet. tolv årtilltron arbetarpå livet förSedan att återfå

med börjat leva igen. När Det hon på uppdrag åt en rad och olika tidningar, tidskrif ter, då när bebisen uteblir?

och att mina myndigheter och verk. Hon harbekräftelse även arbetat graviditeterna enpåsom efter en slu frilansjournalist från utlandet, under en längre vill bl.a. jag också berätta.

resa i södra Afrika och under två år imin Newberättelse York.

Men är äve

Medan körsbärsträden blom

Som statsvetare och journalist författar hon rappor-

för att återfå tilltron på livet förlora ett barn – livet som fö

ter och reportage, artiklar och skrifter – uttryck som

då när bebisen uteblir? När

vägen till ett annat l räcker långt, men inte till Om allt. Inte till fram att beskriva

graviditeterna en efter en slu

det otänkbara. Medan körsbärsträden blommar är hennes första bok.

För varje såld bok går ett b Medan körsbärsträden blom verkar för stöd till föräldrar s förlora ett barn – livet som fö

aldrig jag var. Men vem är det? och förden det som jag har.

Den som man var?

Om vägen fram till ett annat l

Den vardag som återigen finns, med man

För varje såld bok går ett b

och två barn i livet, jobb, rik fritid och fin

verkar för stöd till föräldrar s

ISBN 9 7 8-9

aktiv vänskap, är inte självklar. Tack för den

lusten av ett barn

w w w.mb m

och Bilder för det jag har.

Skyddsomslaget: Istockphoto

ISBN 9 7 8-9

Porträttet på Jeanette Neij: privat

w w w.mb m

Bilder Skyddsomslaget: Istockphoto Porträttet på Jeanette Neij: privat

16