9789186433079

Skogsliv

Författare är Lars Fält och Bo Weslien. Lars Fält har i många år varit en av de viktigaste svenska källorna till kunskap inom uteliv och överlevnad, med böcker som Uteliv med överlevnadsteknik, Vinterfärden och Friluftsboken. Denna gång skriver han tillsammans med Bo Weslien om att leva naturnära och färdas i skogslandet. Bo Weslien är verksam på Sjöviks folkhögskola i Dalarna där han är huvudlärare på kursen Friluftsliv-hantverk-ledarskap. Claes Grundsten har bidragit med förord, omslagsbild, kapitelbilder och några av inlagans bilder.

Av Lars Fält och Bo Weslien

Skogen har sedan urminnes tider varit vårt hem där kunskaperna i att tillvarata de resurser som fanns och tillverka de redskap som behövdes var avgörande för vår överlevnad. Denna kunskap var och är viktigare än den utrustning vi medför i skogslivet.

Boken riktar sig till friluftsfolket men även till människor som är intresserade av levnadsvillkor och hantverk i äldre tider.

www.vildmarksbiblioteket.se

Skogsliv återupptäck kunskaper för naturnära liv och färder i skogslandet

skogsliv_omslag_NY.indd 1

2010-08-27 09.24

Copyright © 2010 Författarna och Munin Förlag AB. Vildmarksbiblioteket Munin Förlag AB Box 3142 350 43 Växjö Besök gärna vår webbplats: www.vildmarksbiblioteket.se Författare: Lars Fält och Bo Weslien Redaktionell bearbetning: Informationsutvecklarna AB Omslag: Reflexbyrån Originalmontering: Informationsutvecklarna AB och Reflexbyrån Karta sidan 49: Samuel Svärd Illustrationer: Alf Lannerbäck: 84; Rolf Smedman: 107.

Fotografier: Claes Grundsten: omslagsbild, 6, 12, 28, 54, 56, 59, 60, 64, 68, 88, 112; Ray Mears: 11 (höger); Alma Bågefalk: 11 (vänster), 30, 100, 148; Tage Persson: 14; Gösta Fries: 33; Armémuseum: 36; Duncan Usher/Foto Natura/Scanpix: 55; Glenn Mattsing: 63; Josef Kjellqvist: 92, 102, 152; Bosse Hilleberg: 131; Jonas Åkerman: 137; Roger Isberg: 153. Övriga fotografier tillhör författarna, där inget annat anges.

Vi tackar följande företag/personer som har ställt fotografier till förfogande: Gränsfors bruk: 38; Jan Boris-Möller: 87; Skeppshults Gjuteri: 94.

Bilder från andra källor: Ur Myrmarker utgiven 1976 av Riksförbun­det för hembygdsvård: 20, 21; Public Domain: 35; Ur Karesuando­lapparna, Ossian Elgström, 1922: 42; Målning av Carl Larsson: 66; Teckning av författaren Ossian Elgström, ur Lappalaiset, 1919: 78; Ur A womans way through unknown Labrador, Mina Benson Hubbard, 1908: 117.

Alla fotografier, illustrationer samt texten i boken omfattas av copyright enligt svensk lag.

Boken är tryckt och bunden i Kina genom Italgraf Media.

ISBN 978-91-864330-7-9

Skogsliv_Original_KAP1.indd 4

10-08-25 19.57.02

Förord Naturkänslan hos en nordbo är djupt rotad i skogen. Jag brukar tänka på det när jag går en daglig hundrunda i skogen bakom mitt hus. Min lust att vistas i naturen föddes i skogarna och fortfarande är det den naturen som har mitt romantiska hjärta. Omgiven av vildmarkens träd känner jag mig verkligen hemma. Så är det nog för väldigt många människor som lever i norra halvklotets barrskogsbälte. Skogen är vårt hem, men dagens trend är att många friluftsmänniskor söker sig till andra och mer utmanande miljöer. Friluftslivet har dessutom blivit en högteknologisk arena. Vi har fått kolfiber, goretex och satellitnavigering. Naturligtvis finns det många fördelar med en effektiv utrustning. Tack vare moderna material genomförs strapatser i vildmarken som ingen vågade drömma om förr i tiden. De högsta bergen och polarisarna har blivit de hängivna äventyrarnas främsta domän och inget fel i det, men vi som tycker om friluftsliv i en bred mening, vill gärna hålla ursprunget levande. Innehållet i denna bok hyllar det gamla livet i skogarna och dess beprövade metoder. Det är en viktig uppgift.

Undersökningar visar att allt fler tätortsbor räds skogen. Numera är det inte inbillade troll eller verkliga rövare som känns fientliga. Skogen upplevs som farlig i sig själv på grund av människors brist på kunskap och erfarenhet. Många vågar inte gå ensamma på en stig. Vår tid är paradoxal. Medan mängder av människor har förlorat sin naturkontakt, vistas andra i vildmarken under allt mer extrema former. Samtidigt förvandlas våra skogar till trädplantager. Med urskogens minskning förloras något väsentligt inte bara ur ekologisk synpunkt, utan även kulturhistorisk. I Sverige knyts stora delar av vår kulturhistoria till den jungfruliga skogen. Mängder av författare har genom åren skrivit om dess själ, konstnärer har målat den och allmogen har under större delen av landets historia levt i skogarnas närhet.

Skogsliv_Original_KAP1.indd 5

10-08-25 19.57.02

Dagens människor behöver därför lära sig umgås med skogen. I min bokhylla står ett gammalt tummat exemplar av boken Till skogs utgiven 1960.

Det är en av de första böcker jag ägde, och fortfarande en av de käraste, fast nu av nostalgiska skäl. Jag förknippar den med barndomens sorglösa skogsluffande och nätterna i kojor som jag och mina kompisar byggde. När man befinner sig i den mottagliga åldern av 14 år formas mycket av de ideal som vägleder en resten av livet. I Sverige finns gedigna friluftstraditioner.

Nästan vartenda barn vid mitten av 1900-talet kom i kontakt med skogen genom skolan, sommarvistelser och de stora folkrörelserna med friluftsliv på programmet.

I Till skogs kunde vi läsa om hur man gjorde eld, byggde barrdubbletter och bakade pinnbröd. Allt som stod där, alla tips och all kunskap, genomsyrades av en stark känsla för skogen som en plats för äventyr och närhet till naturen. Om en bok kan fungera som modersmjölk som ger oss inre näring, var det vad denna gjorde. Vi läste kapitlen om och om igen, och vi prövade alla möjliga sätt att ta sig fram igenom och övernatta i markerna.

Texten gav förutom alla tips, en historisk bakgrund till våra upplevelser.

Varje ny generation behöver påminnas om det förflutna. Det gäller även friluftsmänniskor. I ett skogsland som Sverige är därför denna bok – Skogsliv – särskilt värdefull. Den är mycket mer omfattande än min gamla ”bibel”.

Här kan vi läsa kärnfullt om hur bönderna utnyttjade skogen förr i tiden, för att därefter lära oss de traditionella sätten att bedriva friluftsliv i skogen. De klassiska verktygen som exempelvis kniv och yxa får sin egen historia, vilket också gäller sätten att färdas genom skogslandet, inte minst med kanadensare, detta underbara flytetyg som gör oss till en del av naturen, och som öppnar vattenvägarna in i skogens hjärta.

Claes Grundsten

Skogsliv_Original_KAP1.indd 6

10-08-25 19.57.03

Innehåll Inledning............................................................................................................... 9 Skogen – vårt hem............................................................................... 13 Från stenålder ... till skärmålder...................................................... 13 Det svenska landskapet.................................................................... 14 Skogens betydelse............................................................................. 15 Träden och skogen........................................................................... 15 Skogens skafferi – växter och bär..................................................... 19 Jakt och fiske..................................................................................... 23 Hantverk och skogsliv hör ihop........................................................ 25 Allemansrätten................................................................................. 27

Steget in i skogen.................................................................................. 29 Dagsturen......................................................................................... 29 Dagsturer med kanadensare............................................................ 29 Basutrustning................................................................................... 30

Kläder....................................................................................... 31

Verktyg...................................................................................... 34

Vård och underhåll av verktyg.................................................. 41

Hantera verktygen.................................................................... 45 Säkerhet........................................................................................... 45

Första hjälpen............................................................................ 45

Orientering............................................................................... 47 Lär känna djuren............................................................................. 53

Kikaren..................................................................................... 54

Skogens djur och fåglar............................................................. 54 De fyra stora..................................................................................... 57

Brunbjörn................................................................................. 58

Järv............................................................................................ 60

Lodjur....................................................................................... 61

Varg........................................................................................... 63 Människan, husdjuren och rovdjuren.............................................. 65

Signaler och musik under vallningen........................................ 66

7

Färden................................................................................................................... 69 Dagstur med lätt packning............................................................... 69 Kanadensaren – den öppna kanoten............................................... 69

Kandensarens historia.............................................................. 69

Den dukade träkanadensaren................................................... 72

Paddeln..................................................................................... 74 Lägerliv............................................................................................ 75

Vila och bekvämlighet.............................................................. 76

Regn.......................................................................................... 77

Kroppens behov av sömn......................................................... 78

Elden......................................................................................... 79

Skogsliv_Original_KAP1.indd 7

10-08-25 19.57.03

Vård av utrustningen........................................................................ 83 Knopar, rep och linor....................................................................... 83 Mat .................................................................................................. 85 Vatten............................................................................................... 87 Uteköket........................................................................................... 89

Förvaring av mat....................................................................... 90

Elda över och under.................................................................. 91

Att hantera och sköta fältugnen................................................ 92

Koka, steka och baka................................................................ 94

Baka i fältugn............................................................................ 96

Koka i fältugn........................................................................... 98

Steka........................................................................................ 104

Efterrätter............................................................................... 104 Fisk ................................................................................................ 106

Vanliga fiskar i skogslandet..................................................... 107

Ta tillvara fångsten.................................................................. 108

Fisk i folie eller tidningspapper............................................... 111

Långfärden...................................................................................................113

8

Skogsliv_Original_KAP1.indd 8

Dåtida färder – upptäckare och forskare....................................... 113

Carl von Linné........................................................................ 113

De sista upptäckarna............................................................... 114 Äventyrarna................................................................................... 115 Labrador........................................................................................ 116 Långfärder i dag............................................................................. 118 Kanotfärden................................................................................... 118

Naturliga färdvägar................................................................. 119

Kanadensarens anatomi......................................................... 119

Landtransporter...................................................................... 120

Trimning................................................................................. 122

Paddlingsteknik....................................................................... 122

Säkerhet under kanotfärd – färd efter förmåga...................... 124

Anteckningsboken................................................................... 132

Bäverdammar, träd och timmerbrötar.................................... 132 Sjukvård och reparationer............................................................. 133

Skor och fötter........................................................................ 134

Reparera kanoter.................................................................... 135

Hitta rytmen........................................................................... 136 Att utveckla avancerade färdigheter............................................... 138 Mat och medicin från skogen......................................................... 139 Behovsslöjd..................................................................................... 142

Skogslivets behovsslöjd............................................................ 142 Tunga och otympliga bördor......................................................... 146

Huvudremmen........................................................................ 146 Mårkan........................................................................................... 148 Ensamfärder................................................................................... 150 Älvfärd............................................................................................ 151

Att lina upp och ner................................................................ 151

Stakning.................................................................................. 152 Möta is........................................................................................... 154 Improvisation................................................................................. 156 Livets puls....................................................................................... 158

10-08-25 19.57.03

Inledning Skogsliv är det självklara namn vi använder för att beskriva färder i vårt närområde men också för längre färder i väglöst område. Kunskaperna, matlagningsmetoderna och utrustningen vi beskriver är gamla, eller inspirerade av äldre förhållningssätt till naturen och av dåtida syn på kunskapsförmedling. Förutsättningen för att gården eller bygden skulle överleva var att kommande generationer blev vägledda i hur skogen användes för försörjningen. Till skillnad från dagens digitala informationssamhälle då kunskaper behandlas som ”konsumtionsvaror”, fanns en insikt om att färdigheter kräver tid att lära sig. Det vanliga sättet var att följa någon äldre som man kunde iaktta, lyssna till och lära av.

För inte så länge sedan var den öppna kanoten ett vanligt färdmedel för långa färder i Sverige. Kanadensarens lastkapacitet och överflödet av vattenvägar gjorde den till ett självklart val av färdmedel. Färdsättet gav också möjligheter att se vilda djur, då man tyst kunde glida fram över vattnet och se dem när de tidiga morgnar tog sig till vatten för att dricka. Harry Macfie och så småningom Mårten Gedda hörde till de främsta av de hantverkare som kunde förse intresserade med dukade träkanoter. Träkanoten färdades tyst och förmedlade en känsla av närhet till naturen. När moderna material som glasfiber och aluminium tog över försvann känslan av närhet och också tystheten som var en förutsättning för att se djuren.

Kanadensarpaddlingen i Sverige förändrades över åren till att i stort sett ”bara” handla om dags- och familjeturer på skyddade vatten. Kanotvagnen blev en nödvändig del av utrustningen för landtransporter längs tillrättalagda kanotleder. Förändringen drevs fram av tillverkare, organisationer och uthyrare. Traditionella och viktiga färdigheter som bärning, lining och stakning försvann.

Skogsliv_Original_KAP1.indd 9

9

10-08-25 19.57.03

Numera ökar intresset för långfärdspaddling i traditionella brukskanoter och med det ökar också behovet av de kunskaper man tidigare använt sig av för att färdas smidigt i väglösa områden. Inte bara färdsätten är intressanta utan även de kunskaper som skogsfolk förr använde sig av i det dagliga livet för att exempelvis skaffa mat eller tillverka redskap.

Skogen blev den plats våra förfäder en gång valde för sitt livsuppehälle, man färdades då ofta längs vattendrag och sjöar för att finna platser där tillgång till vilt, fisk och virke till bostäder med mera fanns. Under dessa färder namngav man också platserna man passerade (ortsbeskrivande) som höjder, forsar, bärställen, myrar etc. Dessa namn finns fortfarande angivna på de topografiska kartorna. Redan under Carl von Linnés Lapplandsresa 1732 användes ordet mårka (från finskans och samiskans muorka) för bärning av båt mellan två vatten eller forsar i väglöst land, exempelvis Muorkafors nordost om Murjek i Norrbotten. Ordet ed har samma betydelse i mellansverige, exempelvis Dals Ed och Lilla Edet. Ett annat ord som användes var ordet bor som betyder bära, ursprungligt bärningsställe, exempelvis Borlänge.

Vi har i boken valt att använda ordet mårka för bärning av båt. Mårka användes i Sverige så sent som på 1960-talet i färdbeskrivningar. Det har senare ”felaktigt” ersatts av det internationella ordet portage. Vid varje kapitelrubrik har vi lagt in en mårka-bild som en symbol för att underlätta navigeringen in i boken. Vi har använt Carl von Linnés teckning av den båt som han använde under Lapplandsresan 1732. Båten innehöll inget

10

Linnés mårkateckning.

Skogsliv_Original_KAP1.indd 10

10-08-25 19.57.03

Bo Weslien

Lars Fält

järn som kunde göra den tyngre, man använde en syteknik med vidjor, skinnremmar och hamptråd. Båten var 3,6 meter lång, 1,5 meter bred och 0,6 meter djup. Den kunde bäras av en man tillsammans med åtta fisknät och hans egna personliga utrustning. Linné beskriver med egna ord under Lapplandsresan, när han är på väg uppströms med båt längs Umeälven mot Lycksele: 11

”denna floden, som vi snart tre mil följt har varit helt navigabel [färdbar], hotade oss här och där med små fall. Om sider kom vi 3:ne forsar, där vore impossible [omöjliga] att segla uppför – bonden lämnar mig mina saker, sin matsäck lägger han på ryggen och vänder om håpen [båten] läggandes bägge roderna [årorna] över tvärstratum [toften] så att vardera kommer vardera armen, och springer så med den över både berg och dalar, att raggen [fan] knappt honom följa skulle.” Även om det ”moderna” skogsliv vi försöker teckna en bild av hämtar mycket kunskap och inspiration från förr, så är avsikten inte att ta ett steg tillbaka på 50 eller 100 år.

Det är ett försök att beskriva ett respektfullt sätt att närma sig naturen som är nödvändigt i en tid då vår livsstil – konsumtionsvanor, stressnivå, kunskapssyn – hotar att ödelägga vår miljö och vår mänskliga värdighet. Vi ser 50 år framåt i tiden.

Kanske finns en del av lösningarna för framtiden i vårt gamla levnadssätt och kulturarv.

Karlsborg och Sjövik 2010-09-01/Lars Fält och Bo Weslien

Skogsliv_Original_KAP1.indd 11

10-08-25 19.57.04

28

”Naturen är en tyst men rättvis lärare” Pär Anders Hurri, renskötare och förmedlare av samisk kultur och traditionella kunskaper.

Skogsliv_Original_KAP2.indd 28

10-08-25 20.32.58

Steget in i skogen Dagsturen Människan behöver ”gläntor av enkelhet” för att behålla ett rimligt perspektiv på vad som är viktigt i livet. Steget ut till den gläntan är inte särskilt krävande, då vi i Sverige ofta har nära till skogen eller skogsdungen.

Planeringen för en dagstur i skogen förutsätter inte långa listor, utrustning, mat, kartor och annat. Ett enkelt basläger vid favoritgläntan kan vara ett hem att återkomma till. Stenar kan läggas undan för att göra det enkelt att göra eldplats och slanor till vindskyddet eller tarpen/presenningen kan sparas och användas om igen. Baslägret kan vara utgångspunkten för att utveckla och lära sig olika tekniker, att fördjupa kunskaperna om skogen och samtidigt förbereda sig för längre turer. Att hitta ved och att göra eld i alla väder, att klä sig enkelt, att orientera och att finna väderstrecken utan kompass, att improvisera och känna sig trygg i nya situationer; finna redskapsämnen, laga mat och baka bröd är exempel på färdigheter som skogsfolk genom historien i stort sett dagligen haft möjlighet att förfina och som de lärt sig genom att följa den äldre generationen.

29

Dagsturer med kanadensare I Sverige finns mer än 95 000 sjöar som är större än ett hektar, många utan vägförbindelser. Ett lyft med kanoten till skogssjön med fiskespöet packat, eller en korttur på närmsta sjö eller å öppnar möjligheter till upplevelser som ”landkrabbor” får leva utan. Kanadensarens lastförmåga gör det lättare att ha med små barn och öppnar möjligheterna att packa med utrustning som väger för mycket för vandringar. Fältugnen – en svensk variant av ”Dutch oven” – en gjutjärnsgryta där locket har en extra kant för att hålla kvar glöd, är i standardutförandet för tung att packas i ryggsäcken, men är given på en kanottur. Brödbak, långkok eller gratänger görs på samma sätt som hemma. Frystorkade alternativ kan lämnas i butikshyllorna till förmån för färska råvaror.

Skogsliv_Original_KAP2.indd 29

10-08-25 20.32.58

Basutrustning Utrustningen skall vara solid och tåla användning och långvarigt slitage.

Många lättviktsalternativ gör inte det. Det är därför klokt att prioritera hållbarhet framför låg vikt. Det finns inga genvägar till slitstyrka, då hållbarheten beror på antalet gram per kvadratmeter tyg.

Utrustningen ska vara enkel att underhålla och att reparera. En hel del går att tillverka själv eller att hitta i secondhandbutiker och anpassa.

Skogslivet kräver inte någon avancerad specialutrustning. Är utrustningen allsidig utvecklas färdigheter och improvisationsförmåga. Hatten dubblerar som svampkorg och som skydd för händerna när man till exempel samlar nässlor under våren, ryggsäcken fungerar som regnskydd för nederdelen av sovsäcken och som ersättning för plastkassen när du handlar, livremmen går att surra med eller att förstärka en spjäla med. Packsäckar som följer med bland annat sovsäckar, tält och liggunderlag är med få undantag alldeles för trånga och därmed svåra att få ner utrustningen i. I kallare väderlek tar fingrarna mycket stryk och är utrustningen blöt blir originalsäckarna ofta omöjliga att använda.

30

Kläder I början av 1900-talet började friluftsorganisationerna i Sverige utveckla och förbättra utrustningen och de principer man fastställde då gäller för det mesta än idag – ull mot kyla, tättvävd bomull mot vind och väta och skinn och läder mot slitage.

Kläderna skall tåla att bli blöta och att användas nära elden, och därför är torkförmågan viktigare än vattentätheten. Naturfiber som ull, bomull och skinn brinner och smälter inte som till exempel nylon. Har man sett när ett par byxor eller en jacka smälter in i huden, så förstår man vilken skada dessa material kan åstadkomma.

Människokroppen är gjord för att avge värme, inte för att behålla den.

Klär man sig som en lök i tre lager blir det lättare att reglera klädseln för att behålla eller för att göra av med värme, den så kallade flerskiktsprincipen. Närmast kroppen fungerar ett underställ av ull bäst. Nutida underställ är tillverkade av mycket tunna ullfiber och kliar inte som de äldre gjorde.

Ull har förmågan att ta upp och transportera fukt när vi svettas. Dessutom torkar ull långsamt och stjäl därför väldigt lite av kroppsvärmen. Vävd och filtad ull – vadmal – är sen gammalt ett beprövat material för byxor och

Skogsliv_Original_KAP2.indd 30

10-08-25 20.32.58

jackor när det blir lite kallare. Vadmalen är relativt vindtät och även om den blir våt i regn håller den kroppen torr.

Tättvävd bomull lämpar sig bäst för jackor och byxor som skall vara vindtäta och regntåliga. På senare tid har det blivit lättare att hitta kläder och tyger av ekologiskt odlad bomull som inte tär på miljö och ändliga resurser på samma sätt som den konventionellt odlade. Skinn och läder klarar slitage och fungerar som förstärkning vid till exempel armbågar, över axlar och vid byxslut. Kläder som håller över många år och tål att repareras är miljövänligare.

Jackan eller anoraken bör gå ner till strax ovanför knäna, då området från midjan till knäna är viktigt att skydda. Den ska vara lätt att torka, vindtät och med lösningar vid hals, handleder och midja som gör det lätt att reglera för värme och kyla. Sitter jackan löst är det möjligt att förstärka under med en tröja eller en väst för värme. I både skjorta, jacka och byxor ska fickorna gå att stänga med knappar eller blixtlås. Alternativt kan en liten karbinhake fästas i livremmen där lösa prylar som fällkniv och eldstål kan säkras.

Byxorna ska vara höga i midjan för att undvika glipor, och så rymliga att det går att ha ett par långkalsonger under när det behövs. Förstärkta knän – gärna med en ficka för att stoppa in ett löst knäskydd – gör det lättare

Skogsliv_Original_KAP2.indd 31

Kanadensaren är som färdmedel det överlägsna sättet att förflytta sig längs sjöar, åar och andra inlandsvatten.

31

10-08-25 20.33.00

Under skogsfärden skall man prioritera klädernas slitstyrka och kvalité framför billigare lättviktsalternativ.

32

att arbeta knästående när man hugger ved, lagar mat eller vill ha en stabil position vid kanadensarpaddling.

Regnställ bestående av jacka och byxor är mest lämpade för skogslivet då man både paddlar kanot och jobbar i skogen och sitter med hantverk etc.

Poncho och byxholkar passar bättre för vandring där ventilationen har större betydelse. Undvik billiga engångsregnställ som lätt rivs sönder och ofta har dåliga ventilationsmöjligheter.

Ofodrade läderkängor med cellgummifot och skaft av läder är idealiska under vår, sommar och höst. De ger tillräcklig stadga åt foten, är vattentäta (om man vårdar dem), och är relativt lätta att torka. Kängor skall inte ha fast foder och membran då detta försvårar torkningen. För kallare årstider kan man använda en känga med löstagbart foder av ullfilt.

Skogsliv_Original_KAP2.indd 32

10-08-25 20.33.04

68

”Nog finns det mål och mening med vår färd, Men det är vägen som är mödan värd.”

Karin Boye

Skogsliv_Original_KAP3.indd 68

10-08-25 21.19.35

”Traasu Anti” sover i fosterställning i Mukkavuoma Pörte.

Kroppens behov av sömn

78

Skogsliv_Original_KAP3.indd 78

Vår biologiska klocka har genom historien anpassats till vila när det är mörkt och arbete när det är ljust.

När vi sover ute märker vi av det vid 4–5-tiden på morgonen då vi börjar frysa. Huttring i kombination med kärlsammandragning av de ytliga blodkärlen ökar kroppsvärmen som varit sänkt en grad under natten. Genom temperaturhöjningen förbereder vi oss för att vara aktiva. I skogslivet bör man känna till vad som händer vid sömnbrist och trötthet för att undvika felbedömningar och olyckor.

Sömnen är ett tillstånd av sänkt medvetandegrad till skillnad från medvetslöshet, då den som sover inte går att väcka. Syftet med sömnen är bland annat att bygga upp det centrala nervsystemet inför dagens påfrestningar och att sänka ämnesomsättningen så att slitaget på kroppens organ minskar. Vi sover i genomsnitt 6–9 timmar. Normal sömnlängd för vuxna är 7,5 timmar. Behovet är individuellt och yngre sover generellt mer än äldre. Experiment som gjorts visar att 1–2 timmars mindre sömn än normalt inte är mätbart med psykologiska tester, prestationssänkningar uppstår vid sömnförluster på över tre timmar. De flesta friska människor fungerar trots det normalt även efter en hel natt utan sömn, så länge som man är aktiv, men prestationsförmågan sjunker med hälften. För att kunna prestera optimalt och fatta ”riktiga” beslut behöver vi sex timmars sömn per dygn.

Det går att dela upp sömnen i flera omgångar under dygnet genom korta ”tupplurar”. Man kan sova tre timmar + en timme + en timme + en timme = sex timmar. Detta har visat sig ge en högre nivå av vakenhet än den tra-

10-08-25 21.19.53

Eldstaden är lägerplatsens centrala punkt.

ditionella åttatimmarssömnen. Tretimmarssömnen bör ligga på morgonen mellan klockan fyra och sju, resten av ”entimmeslurarna” sprids ut med 5–7 timmars mellanrum. Nackdelen med ”tupplurar” längre än en timme är att man måste vakna ur sin djupsömn varje gång och det kan ta mer än 20 minuter.

För att övervinna tillfällig trötthet kan korta ”tjugominuters lurar” vara effektiva. Djupsömnen hinner inte träda in och väckningen går snabbare och är inte obehaglig. Sådan här ”mikrosömn” har stor betydelse för kroppens återhämtning, och dessutom minskas behovet av den vanliga sömnen med motsvarande tid.

När man sover skall man ligga så bekvämt att musklerna kan slappna av. Under utenätter brukar man rekommendera ”liggande fosterställning” som är bekväm och värmebesparande. Att sitta och sova ger betydligt sämre sömn än att ligga och gränsen går vid ungefär 45° vinkel.

79

Elden Elden har alltid varit skogsfolks följeslagare, och konsten att göra och använda eld sägs vara en av de saker som särskiljer oss från djuren. En av de äldsta metoderna för att starta en eld är förmodligen friktion – trä mot trä – och det gäller här att få trämjölet att glöda. Trämjölet glöder vid en temperatur på strax över 270 grader Celsius. Olika tekniker har använts

Skogsliv_Original_KAP3.indd 79

10-08-25 21.19.55

80 Bågdrill. Att genom friktion – trä mot trä – framställa eld är formodligen den äldsta metoden av alla.

Skogsliv_Original_KAP3.indd 80

världen över beroende på tillgången på material och bågdrillmetoden är en av de effektivaste. Valet av träslag är viktigt. Både drillborr och eldbräda bör tillverkas av samma träslag. I Sverige kan gran, en, al, fläder, vide och asp användas. Olika träslag fodrar olika tekniker. Det viktigaste är att träet är torrt när man tillverkar drillen och eldbrädan.

Genom att dra jämna drag med bågen samtidigt som man trycker på handtaget kommer det att efter cirka 30 sekunder ryka när skåran fylls med kolpulver. När röken blir ”tjock och stickande” kan man lägga bågen och drillpinnen åt sidan och försiktigt överföra kolpulvret till en näverbit och en eldstartarboll. En eldstartarboll kan tillverkas av yttersta barken från döda enar, torrt gräs eller näver.

För ungefär 1 500 år sedan började man i Sverige framställa härdat stål av så god kvalité att man kunde göra eldstål. Innan tändstickorna blev var mans ägodel under 1800-talet var eldstålet det man använde till vardags.

Genom att slå eldstål mot flinta uppstod gnistor. Flinta finns bara i södra Sverige men man prövade också med andra hårda stenar som kvarts.

Gnistorna överfördes till fnösket som började glöda, det glödande fnösket lades sedan i en eldstartarboll och elden blåstes fram. Fnösket kom från fnös-

10-08-25 21.19.57

ketickan. Fnösket är det sammetsliknande ämnet som finns under den gråvita ytan. Man kokade det i några timmar i lika delar vatten och björkaska, sedan bankade man ut och torkade fnöskebitarna så att de påminde om sämskskinn. Tändstickorna förvarades skyddade för väta eftersom det var viktigt att varje tändsticka skulle fungera säkert i blåst och regn. Att bara använda en tändsticka var förr både självklart och nödvändigt då tillgången var begränsad. Idag har vi både tändstickor, cigarettändare och moderna eldstål i korrosionsbehandlad metall med maximal säkerhet för alla klimat, vilket förenklar elduppgörningen.

Syre, värme och ved behövs för att göra eld. Veden behöver ligga luftigt så att syret kan passera mellan vedträna men tillräckligt tätt så värme kan föras över mellan dem. Vanliga misstag är att veden är för grov eller för fuktig och att lågan inte ger tillräckligt med värme. Undvik att elda intill träd eller på ställen med mycket rötter och på moss- eller myrmarker. Risken för jordbrand är stor, det kan pyra i veckor och kan om det vill sig illa ta eld och orsaka skogsbrand. Mager sandjord är bästa eldplatsen. Hänsyn måste också tas till vindstyrka och vindriktning, glöd kan färdas långt i luften och orsaka bränder.

Stensatta eldplatser är säkrast. Förutom att skydda marken neråt så reflekterar stenarna värmen uppåt och värmen kan torka fuktig ved. Dessutom bidrar mellanrummet mellan stenarna till att syresätta elden, samtidigt som

Skogsliv_Original_KAP3.indd 81

81

Slageld, det vill säga eldstål tillverkat av härdat kålstål, flinta eller någon annan hård sten som till exempel kvarts, samt fnöske från fnösketickan, har använts i mer än 1 500 år tills tändstickan i mitten av 1800-talet blev allmän egendom.

10-08-25 21.20.00