9789186293642

PETER STREIJFFERT FOTO: LASSE HALLSTRÖM

ODLAiSTAN

FOTO: LASSE HALLSTRÖM

ODLAiSTAN

© Peter Streijffert, www.smakbalans.se Utgiven av Blue Publishing, www.blue.se Redigering: Stefan Lundström Foto: Lasse Hallström Omslag och grafisk form: Eva Karlsson Korrektur: Ulrika Forsberg, Press Art Tryck: Livonia Print, Litauen 2018 isbn: 978-91-86293-64-2

FÖRORD AV GUNNEL CARLSON

Det är mitten av november och jag drabbas av en obetvinglig lust att sätta frön. Fram med jord, kruka och en påse med luktärtsfröer.

Doften av fuktig jord, känslan när man skopar ned den i krukan, placerar fröna på den lätt fuktade ytan och varsamt täcker med ytterligare lite jord – det är den känslan som driver människan att odla.

Och naturligtvis att få se resultatet – att skapa liv, se ett torrt frö skjuta ut första grodden och sakta men säkert utvecklas till något nyttigt eller bara vackert. Den känslan är så stark. Har man en gång upplevt den går det inte att stå emot.

En bit jord är allt man behöver. För den som har en trädgård är det enkelt, jorden finns och säkert också platsen. Men det kan räcka med en balkong, en fönsterbräda eller en liten plätt utanför terrassdörren – det går att odla överallt.

Just nu känns det väldigt hoppfullt. Många unga människor som inte har kunskap om odling med sig hemifrån skaffar odlingslotter eller går med i stadsodlingsgrupper, ser till att hitta platser att odla på i staden – runt asfalten och bilarna.

Mitt i Berlin ligger Prinzessinnengarten som en skön oas i den lite slitna stadsdelen Kreuzberg. Här delade Berlinmuren väst och öst. När muren revs blev det mycket plats att fylla med något nytt. Men vad? I dag har nästan alla hål byggts igen med stora moderna kontorsbyggnader, utom tomten vid Moritzplatz. Där ligger en trädgård, 6 000 kvadratmeter stor och med plats för alla. I Prinzessinnengarten växer sig grönsakerna stora, tomaterna mognar, fåglarna sjunger, bina letar nektar och – kanske viktigast av allt – innerstadsberlinare lär sig om odling. Mitt i staden.

Att odla i staden är ingen ny företeelse. Långt därifrån. När matförrådet tryter öppnas nya vägar. Kolonirörelsen är ett bra exempel på det.

Den startade i tyska Leipzig i mitten på 1800-talet. Odlingsplatser som var till för alla började ta plats. Än i dag har Leipzig flest »Kleingärten« per invånare i hela Tyskland.

Idén att odla i staden spred sig upp till Danmark och vidare till Sverige. Malmös första koloniområde låg där den gröna ­Pildammsparken i dag breder ut sig. Runt förra sekelskiftet var Sverige ett fattigt land och för dem som inte tvingats lämna landet och emigrera till Amerika var varje dag en kamp för bröd­

födan. Koloniföreningarna löste en del av problemet. Man kunde äntligen få en plätt att odla på inne i staden. Runt Citadellet i Landskrona började små lotter odlas redan i slutet på 1800-talet.

I Karlskrona tog fem män saken i egna händer och rodde ut till Brändaholm, en kobbe mitt i staden, och ockuperade den. På en dag byggde de upp en liten stuga för att förhindra planerna att plantera träd på holmen. Efter tre år, 1923, godkändes svartbygget och 37 kolonilotter delades ut till karlskronabor som därmed fick en egen lott jord att odla potatis och rotsaker på.

I dag ligger koloniområdena kvar mitt inne i städerna, ofta omringade av boningshus och byggnader. Många är hotade. ­Marken som kolonierna en dag anlades på är nu central, eftertraktad och dyrbar. Men när Helsingborg föreslog att man skulle lägga ner en del av stadens koloniområde för att bygga bostäder blev det enorma protester. Naturligtvis.

Att ha nära till grönområden kan vara det som gör att man trivs i staden och vill bo just där. Bygg bort det gröna och du tappar invånarnas intresse av att bo i staden.

Koloniområdena är inte de enda urbana gröna ytorna. ­Göteborg har satsat stort på gröna projekt i staden. Grisar har fått böka upp gräsmattor i offentliga miljöer, asfalterade ytor har bytts ut mot odlingsbänkar och massor av outnyttjade ytor har blivit odlingsbara. Så himla bra.

Samtidigt läggs våra bästa åkerjordar under asfalt och blir aldrig odlingsbara igen. Jättehallar ockuperar jordbruksmark och utsikten längs med sexfiliga motorvägar stängs av plåt och murar. Hur tokigt är inte det?

Stora ytor fruktbar jord förstörs varje år för att vi ska kunna konsumera mera, importera varor och förvara dem innan transporten tar den hem till vårt hus. Vi är mycket bra på att ge bilismen plats, prioriterar plåt framför grönska. När blev det så?

Städer förtätas, parker försvinner och grönområden bebyggs eftersom allt fler vill bo i städerna, medan landsbygden utarmas.

Särskilt grönt och miljövänligt känns det inte.

Om vi ser oss om i våra städer så är det ju galet hur mycket plats bilarna och bilismen tar – parkeringsplatser, vägbanor och garage. Tänk om man kunde gräva ner i alla fall en del av bilismen under jorden – vilka enorma odlingsytor vi skulle få då.

Det finns alltså egentligen gott om plats att odla. Ytor som står oanvända, i väntan på att något ska hända. De behöver inte vara så stora, många små gröna plättar kan ge bra skörd.

Det handlar om att ta saken i egna händer. Utnyttja platsen och sätta ett frö. Att låta staden grönska på nya platser och på nytt sätt, en framtid inte bara för staden, utan också för oss människor.

INLEDNING

..................................................................................................

BRANDTAL OM STADSODLING FÖRODLING

15

.......................

25

.............................................................................................

44

ODLA INOMHUS

..............................................................................

ODLA PÅ BALKONG

..................................................................

60 78

ODLA PÅ UTEPLATS OCH FRILAND .................................................................................... 122 TILL SIST

..................................................................................................

205

Vi blir allt fler som vill odla i stan, som vill ta ansvar för hur vi får vår mat och bidra till ett hållbart samhälle och en grönare stad. Ja, anledningarna till att vilja stadsodla kan givetvis vara både fler och färre men det är dessa jag oftast hör nämnas. Jag skulle också vilja lägga till att jag vill rädda världen med min odling.

Plus att jag är så ofta på baksidan av vårt hus och pular med min odling att djuren vant sig vid mig. Hack­spett­­paret som ­tystade sina ungar och slutade flyga in och ut ur hålet när någon närmade sig.

Ja, de körde på som vanligt när jag var där. Jag hade blivit ett med naturen, så att säga.

Jag odlar också för att få bättre mat, godare och nyttigare. Jag odlar för köket!

15

Skörd till vår bostadsrättsförening: en låda med zucchini, gurkor, bönor och tomater med mera.

ORDLISTA AKVAPONIK: Ett hållbart matproduktionssystem som kombinerar fisk med odling. Fisk förser växterna med näring genom sin avföring medan växterna fixar rent vatten åt fiskarna.

BIOKOL: Framställs genom att organiskt material, exempelvis ved, förbränns utan syre. Biokol i jord är klimatpositivt och samtidigt skapar du en rik jord med god näringshållning.

BOKASHI: En komposteringsmetod för matavfall som jäser avfallet i stället för förmultna det. Det enda du behöver är en lufttät hink med lock under köksbänken och en påse bokashiströ (läs mer på www.bokashi.se). Processen avslutas med att bokashin grävs ner i odlingen och ­därmed för­bätt­ rar jordkvaliteten betydligt.

HUGELBÄDD: En odlingsbädd med en kärna av trä.

Död ved i ­jorden gynnar jorden och odlingen.

HYDROPONISK ODLING: Odling i vätska med näringslösning – utan jord.

Med min odling binder jag kol i marken, gynnar pollinerarna, skapar ny matjord, skapar nya sällskapsytor med mera, med mera. Listan på godsaker kan göras ännu längre. Fråga vilken odlare om helst! Och det är just det vi har gjort i den här boken – pratat med andra odlare. För, jag är inte ensam. En grön revolution spirar mellan hyreskasernerna. Lokalt odlade och småskaligt framställda råvaror letar sig in till restaurangernas kök och tomma, fantasilösa grönytor ersätts av ett myller av grönskande odlingslådor med virvlande fjärilar och bin som sällskap. Ja, också från lador, lagerlokaler och industrifastigheter kommer grödor, uppdrivna i hydroponiska odlingar med vatten i stället för jord och belysning driven av solceller. Det är ingen romantisk utopi, det sker här och nu i hela Sverige, ja i många storstäder världen runt. I USA byggs övergivna köpcentra om till hydroponiska jätteodlingar med svamp och endiveodlingar i källaren och grönsaker längre upp i husen. Denna bok handlar inte bara om stadsnära odling – den handlar också om kraften att förändra och skapa en bättre värld.

BLI EN KLIMATPOSITIV ODLARE! En trädgård är klimatneutral. Lika mycket koldioxid som binds via fotosyntesen går tillbaka till atmosfären när växterna förmultnat. Hade du använt konstgödsel skulle trädgården blivit klimatnegativ.

Men hur blir du klimatpositiv? Jo, ju mer kol vi gräver ner, desto mer klimatpositiva blir vi.

Biokol gör underverk i din odling och för världen – genom att binda kol i jorden, behålla fukten samt att berika jorden med näring under lång tid. Dessutom ger biokolen fin struktur till jorden. För att dessa goda egenskaper ska komma din odling till del behöver kolen laddas. Laddningen kan ske genom att du innan användning låter kolet ligga och dra åt sig av någon typ av flytande näring så som urin, bokashi eller nässelvatten. Jag ­brukar blanda biokol med hönsgödsel och vatten i en skottkärra, och låta det dra ett dygn. Sen är det bara att tillföra den laddade kolen till din odling.

Enklaste sättet att framställa kol är att ta en metallburk, fylla den med träbitar, göra hål i locket med en spik, sätta på ett lock och lägga burken i en eld. Man eldar utan så lite tillförsel av syre som möjligt.

På återvinningscentralen Trädgård i Högdalen pågår en ­försöksverksamhet, där du kan hämta gratis biokol. Vilken grym service! Ta själv med dig en kasse eller hink att fylla i. Högst tio liter biokol per hushåll.

17

Hur mycket skörden kan ökas med biokol beror givetvis på i vilket skick jorden är. En urdålig jord, fattig på näring och hummus blixtrar till när biokol tillförs (ta ungefär en skopa per kvadratmeter). Men för en fullgod jord gör biokolen marginell skillnad som skördeboost. Ökad mullhalt ger dock ökad mängd liv i jorden, både växt- och djurliv, vilket gör att inlagringen av kol ökar. Så för att rädda världen är det samma lika oavsett ­vilket skick jorden är i.

BIOKOL OCH BOKASHI Kombinerar vi dessutom biokol med bokashi blir vi ännu mer klimatpositiva!

Biokol och bokashi är en spännande kombination som fungerar väl! Poängen är, som sagt, att du måste »ladda« kolet med näring innan du blandar ner det i jorden. Det finns annars risk att kolet i stället suger åt sig all näring ur jorden och växterna får ingenting. Bottnar du bokashihinken med biokol kommer däremot kolet att suga åt sig lakvattnet och därmed laddas med näring som kommer jorden och växterna till godo. Kolet tar också bort mycket av lukten som tyvärr lätt uppstår när man inte har en kranhink. Jag bottnar en helt vanlig hink med tidningspapper, fördelar biokol över och så bokashi ovanpå det.

Fungerar strålande! En annan positiv bieffekt är att sniglarna inte verkar gilla varken kol eller bokashi.

HAMMARBYS KLIMATPOSITIVA ODLING Min egen odling kommer att bli klimatpositiv när jag börjar bränna egen biokol så småningom. Jag kommer att hämta ved från skogen på baksidan av vår bostadsrätt. Döda träd och omkullblåsta grenar ska jag ta tillvara. Vinsterna blir multipla.

Jag räknar också med att jag själv kommer att bli klimatpositiv.

Så fort jag dummar mig och åker bil någonstans – eller gud ­förbjude, flyger – så gräver jag ner mer biokol i mina odlingar.

Stockholms stad har fått internationell uppmärksamhet för arbetet med att öka användningen av biokol i växtbäddar för träd och växter. Biokolet har visat sig fungera utmärkt, både för nyplantering vid renovering av växtbäddar. Resultatet har blivit starkare och friskare träd och vackrare planteringar.

18

ODLA i STAN är min lägesrapport från Stockholm. Detta är gatuodling just nu – alla aspekter. Från fönstersmygen, via parkodling och skolodling, till friland och hydroponisk odling.

Du möter odlare, makalösa trädgårdar och odlingar samt spännande begrepp som hugelbäddar, bokashi och tidningspapperskrukor.

Dessutom får du mängder av odlingstips, kulinarisk rådgivning och rådiga förhållningssätt. Att odla är en livsstil och ett sätt att förändra världen. Jag är en politisk odlare – tro inget annat.

Boken är skriven med Stockholmsperspektiv men, som Gunnel Carlson skriver i förordet, det spirar och prunkar i stora delar av landet.

Ja, även internationellt märks det att stadsodling är på frammarsch.