9789186203436

SNS FÖRLAG

KULTURENS KRAFT FÖR REGIONAL UTVECKLING

LISBETH LINDEBORG OCH LARS LINDKVIST (RED.)

Kulturens kraft fรถr regional utveckling

Inlaga Kulturens kraft.indd 1

10-03-18 17.00.59

Inlaga Kulturens kraft.indd 2

10-03-18 17.00.59

L i s b e t h L i n d eb o rg & L a rs L i n d k v i s t ( r ed. )

Kulturens kraft fรถr regional utveckling

SNS F รถ r l a g

Inlaga Kulturens kraft.indd 3

10-03-18 17.00.59

SNS Förlag Box 5629 114 86 Stockholm Telefon: 08-507 025 00 Telefax: 08-507 025 25 info@sns.se www.sns.se SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – är ett fristående nätverk av beslutsfattare och opinionsbildare i privat och offentlig sektor. SNS vill genom forskning, bokutgivning och möten bidra till debatt och rationella beslut i samhällsfrågor.

Kulturens kraft för regional utveckling Lisbeth Lindeborg och Lars Lindkvist (red.)

Första upplagan Första tryckningen © 2010 Författarna och SNS Förlag Grafisk form Patrik ­Sundström. Illustrationer s. 10–11 Guggenheimmuseet i Bilbao. Foto Myk Reeve, Wikipedia; s. 30–31 Anthony Gormleys installation i Snöhettas betongkub, Kivik Art Center. Foto: Sven Nilsson; s. 68–69 Weak; s. 92–93 Bergsjöns centrum. Foto: Maria Holmgren; s.114–115 AIRIS 2003, Astra Zeneca. Foto: Rolf Hallin; s. 140–141 Nordiska Akvarellmuseet och Skärhamn.

Foto: Christer Hallgren; s. 168–169 ”It’s all entertainment folks!” Foto: Tobias Nielsén; s. 188–189 Furillen. Foto: Johan ­Hellström; s. 208–209 Nätverkande. Foto: Bo Olls; s. 230–231 TenstaBo 06. Leopardsmyckat radhus av Ylva Oglands. Hästlampan av Front och möbler från ­Tensta möbler. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix; s. 260–261 Bilden avser Cirkus Cirkör. Ur boken Inuti ett cirkushjärta av Tilde Björfors och Kajsa Lind. Foto: Erik Olsson; s. 282–283 Utsikt Stadra. Foto: Lasse Ernst; s. 300–301 Dalhalla. Foto: Martin Litens; s. 330–331 Färgfabriken Norr. Foto: Lennart Jonasson; s. 356–357 Ehcange. Foto: Wilhelm Jaresand; s. 376–377 Isorgelkonsert i Icehotel, april 2004. Foto: Hans Gelter; s. 400–401 Angel of the North. Foto: ­Brian Lawrence, Getty Images. Tryck 08Tryck, Bromma 2010.

ISBN: 978-91-86203-43-6

Inlaga Kulturens kraft.indd 4

10-03-18 17.01.00

Innehåll

Förord 9 Lisbeth Lindeborg & Lars Lindkvist

På väg i kultursamhället 10 Ett inledande samtal Sven Nilsson

Det kreativa landskapet 30 Skapande skåne L a r s L i n d k v i s t, E r i c a M å n s s o n & L i s a B e r g m a n

Att hitta platsens själ 68 Cultural planning i Kronobergs län C h r i s t i n a Hj o r t h

Staden som livsmiljö 93 Cultural planning i Bergsjön M i c h a e l E r i k s s o n & Al e x a n d e r S t y h r e

Kreativ logik, komfortzoner och värdet av konstnärligt tänkande 114 AIRIS-projektet AIRIS – toppen av ett isberg. Av Pia Areblad 117 J o h n A r m b r e c h t & T o mmy D . A n d e r s s o n

Kultur och värdeskapande 140 En ekonomisk analys av Vara Konserthus och Nordiska Akvarellmuseet Tobias Nielsén

System för kreativitet 169 Hultsfredsfestivalens framgångshistoria full av misslyckanden Lars Lindkvist

Kreativa skärningspunkter och entreprenörskap 188 Furillen

Inlaga Kulturens kraft.indd 5

10-03-18 17.01.00

Heléne Bäckström

KRUT 209 Kreativ utveckling och regionala processer i östra Mellansverige och södra Småland L a rs L i n d k vi st & K atja L i n d qvi st

Konsthallars kraft för lokal utveckling 230 Tensta och Virserum Hans Wessbl ad

En kulturekonomisk metamorfos 260 Botkyrka Lasse Ernst

Mitt i en skärningspunkt 283 Bergslagen Per Frankelius

Konsten att väva samman kultur, natur och ekonomi 301 Dalhalla W i l h e lm S k o g lu n d & S t i g W e s t e r d a h l

Relationell estetik i gammal militärstad 331 Färgfabriken Norr i Östersund R o lf Hu g o s o n

Möten, nätverk och politik 356 Norrlandsoperan igår, idag, imorgon H a n s G elt er & J en n i e G elt er

Lärdomar från ett innovativt utvecklingsprojekt 377 Ice Dome Concert Hall i Piteå Lisbeth Lindeborg

400

Med kulturen som ledstjärna 400 Europeiska städer och regioner i förvandling

Register 456 Författarna 462

Inlaga Kulturens kraft.indd 6

10-03-18 17.01.00

Inlaga Kulturens kraft.indd 7

10-03-18 17.01.00

Kultur är odling, utveckling av människan själv …

Kulturen ger oss trygghet och samhörighet glädje och mening, rättfärdighet, kunskap och förnuft.

Kultur är skrattet och gråten tillsammans, kärleken, ömheten, vänskapen, minnena, saknaden och sorgen …

Kulturen ger oss skaparglädjen och skönheten, musiken och konsten, filosofin, idéerna och idealen, lagen och rätten, biblioteken, teatrarna, drömmarna vid lägerelden, fantasin och andakten, dikten, sagan och sången …

Kulturen låter oss drömma om framtiden. kulturen ger oss hopp och längtan …

Kultur är stilla förundran och mod att leva.

Inlaga Kulturens kraft.indd 8

10-03-18 17.01.00

Förord

M

ed dessa rader ur dikten Kultur av Bengt Bratt* inleder vi denna antologi om Kulturens kraft för regional utveckling.

Utöver de egenskaper som kulturen har och som Bengt Bratt ger uttryck för ser vi också att kulturen berikar genom sin regionala utvecklingspotential.

I denna antologi söker 22 forskare och andra verksamma inom kulturen svar på frågorna: Vad har regionala satsningar på kulturen lett till och hur har dessa på olika håll gestaltats? Vilka är de positiva och negativa erfarenheterna? Vårt syfte är att berätta om och analysera svenska och europeiska exempel där kultursatsningar på lokal och regional nivå stimulerat utvecklingen och lett till spännande förändringsprocesser för samhället i övrigt. De olika satsningar som vi behandlar i antologin hittar vi både på Sveriges karta från Skåne till Piteå och på olika håll i andra europeiska länder. Vi ber att få tacka samtliga medverkande författare för gott samarbete.

Ett stort tack går också till Centre for Cultural Economy (cce) vid Linnéuniversitetet i Kalmar/Växjö, Sveriges Kommuner och Landsting (skl) och Stiftelsen framtidens kultur för deras finansiella stöd utan vilket denna bok aldrig kunnat ges ut.

Avslutningsvis ett stort tack till Marie Ottosson, Sofia Cecioni och Torgny Wadensjö på sns Förlag för ett effektivt och uppbyggande förlagsarbete.

Marburg & Färjestaden i mars 2010 l isbe t h l i n de borg & l a r s l i n dk v is t

* Bengt Bratt (1992): Nya tag i skolan: om modet att tala, om språkburna kunskaps­processer, om elevens rätt och lärarens arbetsglädje, om pedagogisk etik i en kulturskapande skola. Linköping: Futurum.

9

Inlaga Kulturens kraft.indd 9

10-03-18 17.01.00

indkvist borg & Lars L Lisbeth Linde

채llet

P책 v채g i kultursamh e s a m ta l Ett inledand

Inlaga Kulturens kraft.indd 10

10-03-18 17.01.00

Inlaga Kulturens kraft.indd 11

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

Lars: Nu kan vi fira tjugoårsjubileum. 1990 kom din omtalade eru-

rapport om »Kulturens betydelse« och 1991 kom din departementsrapport »Kultur som lokaliseringsfaktor«.1 Hur ser du på utvecklingen sedan dess? Hur har kulturklimatet förändrats?

Lisbeth: Det är en väsentlig skillnad. Idag är vi ju verkligen på väg i ett redan existerande kultursamhälle och så är det i större delen av Europa. Omkring 1990 däremot var kulturen fortfarande marginaliserad. Man talade i andra kategorier och termer, till exempel om kultur- och kunskapssamhället som något framtida. Påfallande var också att kultur sågs som något som var helt beroende av subventioner. Det ifrågasattes om kultur var något närande eller tärande – en absurd frågeställning! Då jag höll mina föredrag och seminarier runt om i landet och även utomlands – detta var mellan 1991 och 1997 – använde jag huvudsakligen exempel från Tyskland och tog då över en del terminologi därifrån, bland annat »investeringar i den kulturella infrastrukturen«, antingen den bestod av institutioner eller fria verksamheter.

Ett annat exempel är begreppet kreativa industrier. Idag förekommer det överallt. Men då jag nämnde ordet »industri« – naturligtvis inom citationstecken – i samband med kultur eller begreppet kulturekonomi så blev det ett ramaskri på många håll. Men kulturcheferna, tjänstemännen och kulturutövarna själva var begeistrade. Äntligen togs deras jobb på allvar.

Likaså påstods det på vissa håll att jag pläderade för en instrumentalisering av kulturen. Detta måste jag då bemöta med hänvisningar till min bok där jag skrivit tydligt och klart och även citerat ett antal vederhäftiga personer att kulturen inte på några villkor får instrumentaliseras. Jag hade också exempel som visade att där kulturen instrumentaliseras var framgångarna begränsade. För vissa var det svårt att förstå att kultur lönar sig och att detta inte har med en krass instrumentalisering att göra.

Känslorna var verkligen upphettade. I en tongivande rapport som gavs ut i mars 1994 Kultur och ekonomi – en litteraturöversikt 2 anklagades eru-rapporten dels för en »närmast religiös känsla för kulturen« dels för att den pläderade för en bred uppfattning av kulturbegreppet med press, förlag, film, tv och kulturturism.3 Som vi vet, och det visas också i vår bok, är den breda uppfattningen av kulturbegreppet 12

Inlaga Kulturens kraft.indd 12

10-03-18 17.01.00

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

idag gängse uppfattning. Men då accepterades inte detta: »för Lisbeth Lindeborg blir det naturligt att ta med medieindustrin eftersom detta gör det möjligt att påvisa att sektorn är lönsam. Vad man räknar till sektorn kan bero på vad man är ute efter«.4 Så stod det i litteraturöversikten. Dessutom riktades kritik mot att eru-rapporten hävdar »att kultursektorn är mer lönsam än flera etablerade industrier.«5 Redan då visade studier att så var fallet och idag är skillnaderna än större som vi ser här i vår bok.

Lars: I det sammanhanget vill jag hänvisa till en norsk studie från 2004, Kartlegging av kulturnæringene i Norge – økonomisk betydningvekst- og utviklingspotensial.6 Där konstateras att även om kulturnäringen verkar beskedlig vid första ögonkastet, 3,5 procent av bruttonationalprodukten, bnp, är den nästan lika stor som verkstadsindustrin, lite större än livsmedelsindustrin, över dubbelt så stor som jordbruket och tre gånger så stor som det norska fisket. Kulturella näringar har varit bland de näringsgrenar som vuxit starkast de senaste åren. Framför allt grenen »utövande konst« har vuxit starkt både vad det gäller sysselsättning och andel av bnp, där »utövande konst« har betydligt större tillväxt än de flesta andra näringsgrenar.

Lisbeth: Liknande undersökningar finns från ett flertal länder. Jag tar upp det i mitt kapitel. Mot bakgrund av det och av Richard Floridas bästsäljande skriverier om den kreativa klassen,7 och liknande forskning som gjorts under de senaste tjugo åren visar de uttalanden som görs i litteraturöversikten på ett förfärande förstelnat och fastlåst synsätt. De säger något om den brist på flexibilitet och kreativitet som fanns på flera håll också bland några av de få ekonomer som hade kultursektorn som tema. Prognoserna som gjordes då har visat sig vara alltför försiktiga. Till skillnad från idag då kulturekonomin är ett omfattande – nästan inflationärt område – var det få forskare som höll på med temat kultur som utvecklingsfaktor. På internationella seminarier var det alltid samma personer som kom.

Som tur var, var det inte de bakåtsträvande uppfattningarna i den nämnda litteraturöversikten, som överlevde utan det som eru-rapporten stod för. Jag kan nämna att rapporten kom ut i tre upplagor vilket är mycket ovanligt för en parlamentsrapport och att den sedan cirkulerade i piratkopior. Det är roligt nu att se att de tankegångar som 13

Inlaga Kulturens kraft.indd 13

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

jag då propagerade för är hundraprocentigt accepterade. En viss lisa var att jag fick det första nyinstiftade priset från svenska kulturchefer för att jag »med brinnande entusiasm och oemotsägliga fakta spridit budskapet om kulturens roll som motor i samhället«. Så står det i dokumentet som nu hänger på väggen hemma i mitt arbetsrum. Lika uppmuntrande var att jag också hade fullt gehör hos kulturutövarna som är den kreativa klassens kärna.

Lars: Ja, om man jämför så ser det verkligen annorlunda ut idag.

Runt om i Sverige kopplas kultur och regional utveckling samman.

Det formuleras regionala utvecklingsprogram och strategier som framhäver betydelsen av konst och kultur för utvecklingen. Detta togs också upp i en studie av Kulturrådet, Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Svenska Filminstitutet år 2005.8 Däri fastställdes vilka roller kulturen ges i regionala tillväxtprogram – som livsmiljö, lokaliseringsfaktor och industri, inom upplevelsenäringen och som främjare av såväl kreativitet och attraktivitet med åtföljande profileringsmöjligheter.

Lisbeth: … och som samhällets avantgarde och en framtidens seismograf.

Lars: I sydöstra Sverige där jag är verksam framkommer detta tydligt. Regionförbundet södra Småland publicerade år 2007 en kulturstrategi9 där visionen är ett »Livskraftigt kreativt kulturklimat i södra Småland«, som visar hur Kronobergs län kan utvecklas inom kulturområdet. Strategins utgångspunkt är insikten om att den kulturella miljön är avgörande för att skapa ett gott samhälle, vilket i sig är den bästa grunden för ekonomisk framgång. Med denna utgångspunkt formuleras strategiska frågor för regionens utveckling: Hur kan vår region hävda sig i konkurrensen i ett allt mer globaliserat samhälle?

Vilka näringar ska vi leva på? Vad är unikt i vår region och hur kan vi använda oss av detta? Hur kan vi skapa ett kreativt kulturklimat som uppmuntrar tolerans och innovation? Hur kan länet bli mer attraktivt för boende och besökare?

Med hjälp av cultural planning-metoden, som skär genom gränserna för den offentliga sektorn, privata marknaden och civilsamhället och som kopplar konst och kultur till andra delar av kommunal verksamhet, söker man finna utvecklingsområden som är unika för söd14

Inlaga Kulturens kraft.indd 14

10-03-18 17.01.00

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

ra Småland. Då har man upptäckt områden som varit relativt okända före kartläggningsarbetet. Satsningar inom olika utvecklingsområden ska länkas till varandra för att uppnå större effekt och ett mer kreativt resultat. I detalj kommer vi in mer på denna metod i bokens två kapitel om Kronoberg och Bergsjön.

Ett annat exempel är Kalmarregionen som befinner sig i en spännande process där konst och kultur är viktiga drivkrafter. Men kulturen anses även ha ett starkt egenvärde: »Kulturen är också en del av regionens attraktionskraft och identitet. En avgörande förutsättning för att kultur skall vara en viktig tillväxtfaktor är att den också har ett starkt egenvärde. Kulturen har en grundläggande betydelse för människorna i regionen. Utan att överdriva kan man hävda att kulturen är samhällets själ, vår stolthet, självkänsla och värdighet.« Så skriver Regionförbundet i Kalmar på sin hemsida.10 Där framgår också att det finns flera skäl för regionen att arbeta med kultur och regional utveckling, däribland:

*

För kulturens egen skull – för att kunna lämna över ett minst lika värdefullt kulturarv till nästa generation som det som vi själva fått till låns. * För att ett livaktigt kulturliv inom alla konstarter gör regionen at­traktiv och hjälper oss att vända befolkningsutvecklingen. * För att stärka en identitet som präglas av tillit och tillåtande och som därmed stärker vår entreprenörsanda.

* För att kultur är en betydande del av vårt näringsliv och en sektor med utvecklingspotential.

Lisbeth: Det är precis de faktorer som kommer fram i mina fem euro-

peiska exempel från städer och regioner här i boken. De faktorer som driver på utvecklingen är genomgående lika. Du var också inne på Stockholm …

Lars: Ja, också i Stockholm görs en stor satsning på kultur. Målsättning för den 2008 presenterade »Kulturvision 2030« är att göra Stockholm till Europas främsta kulturmetropol.11 Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt menar dock att själva processen dit är viktigare än resultatet. »Arbetet med kulturvisionen …« Lisbeth: Förlåt att jag avbryter. Det är en av mina viktigaste slut15

Inlaga Kulturens kraft.indd 15

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

satser att processen – som också är en läroprocess som aldrig tar slut; den får inte ta slut, det finns alltså inget »dit«, inget stort mål som man når fram till där man kan slå sig till ro utan det viktigaste är att alltid hålla på. Holstebro som jag skriver om är ett perfekt exempel på detta. Vad ville du säga om kulturvisionen?

Lars: Jo, arbetet med den »öppnar för samtal om kulturens värde för staden … Alla förvaltningar och nämnder måste förhålla sig till kulturvisionen. Den ska hjälpa oss att jobba långsiktigt och mot samma mål – att bli en ledande kulturstad i Europa.« I uppdraget med Kulturvision 2030 anges fyra orsaker till varför kulturen är så viktig för Stockholms framtid: Det första är att kulturarenorna är de mest besökta attraktionerna i Stockholm och bidrar till besöksnäringen. Det andra är att ett rikligt kulturliv ger positiva sociala effekter och stärker folkhälsan. För det tredje stärker kulturen den lokala identiteten. Sist, men inte minst, gör kreativa människor och miljöer Stockholm intressant som etableringsplats och bidrar till den ekonomiska tillväxten.

Lisbeth: Det är intressant – vi får se hur det går – men det skadar inte att sträva mot stjärnorna. Vad som utmärker många av våra exempel i boken, jag tänker då på Skärhamn, Vara, Rättvik med Dalhalla, Virserum, Hultsfred, Bergslagen, ön Furillen och mitt eget exempel Lich i Tyskland, är att de är analyser av kultursatsningar på små orter.

Detta är något som alltid utgjort en viktig plattform i min egen forskning. Redan innan eru-rapporten skrev jag om kulturens betydelse i periferier.12 I Sverige följde jag upp vad som hände i Arvidsjaur, Ragunda, Kil och Tanum, som jag presenterat i föredrag bland annat i Tyskland.

Senare har jag fortsatt att undersöka kulturens roll på små platser som Montichiello i Italien, Vrin i Schweiz, orterna i Rheingau i Tyskland, Notodden i Norge och kantonen Jura i Schweiz.

Jura är särskilt intressant. Tidigare hängde regionen ihop med den större rikare kantonen Bern. Men de två kantonerna var alltför disparata så 1978 lösgjorde sig Jura trots att det alltid varit en fattig landsbygdsregion med bara 70 000 invånare och tre–fyra småstäder. Ingen trodde att Jura skulle klara sig. Men där har landsbygden blivit ett trumfess och kulturturismen växer. Så till exempel marknadsför denna 16

Inlaga Kulturens kraft.indd 16

10-03-18 17.01.00

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

smakregion, Région du Goût, sina agrara produkter inom olika kulturella ramar bland annat med spektakulära utställningar ihop med franska Jura. Dessutom söker sig allt fler turister till kulturvägar som Via Jura och Watch Valley där natur kombineras med kultur. Också företagen har upptäckt Jura som alltid varit ett centrum för urmakeri och mikroteknik. År 2008 valde 35 utländska företag inom mikroteknik och medicinteknik att slå sig ned i Jura; här dominerar fortfarande industrisektorn med innovativa och välmående småföretag och utgör 44 procent av Juras ekonomiska kraft. Man satsar på kvalitet i stället för kvantitet både då det gäller industrin och kulturnäringarna.

Lars: Visst – även den svenska statistiken visar att storleken på de kulturella näringarna är omfattande ute på landsbygden. I en artikel nyligen »Kultur som regional utvecklingsfaktor« av kulturgeografen Brita Hermelin13 argumenteras för att både små och stora platser kan använda sig av kultur som utvecklingsfaktor. Men det råder olika förutsättningar för olika platser att använda kulturella resurser för lokal och regional utveckling.

Lisbeth: Just det. Det finns en påfallande diversifiering och man kan ju inte kopiera och föra över framgången från en plats till en annan.

Varje plats måste hitta sin speciella profil. Vad som gäller är pluralism och heterogenitet. Homogenitet och likriktning leder till ingenting.

När jag åkte runt i Sverige under 1990-talet blev jag verkligen imponerad då jag såg hur fantastiskt mycket som hände inom kulturlivet också på landsbygden och hur olika det var överallt. Därför är jag inte förvånad över våra exempel här – de är resultaten av en utvecklingsprocess som inleddes mentalt långt tidigare. Det är verkligen både spännande och tankeväckande läsning.

Lars: Jag håller med. Två spännande exempel från boken är Furillens konferensanläggning i en ombyggd kalkstensfabrik på Gotland och Dalhallas operascen mitt i ett nedlagt kalkstensbrott i Dalarna. I båda fallen handlar det om ett långsiktigt arbeta med att förverkliga en till synes omöjlig idé – mot alla odds. På ett förtjänstfullt sätt visas att det med utgångspunkt i den lokala identiteten går att förena kultur, ekonomi och natur och samtidigt skapa ökad sysselsättning. Men det tar tid!

Lisbeth: I det sammanhanget måste jag erinra om ett uttalande 17

Inlaga Kulturens kraft.indd 17

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

från politikern Mona Sahlin, som upprört ett stort antal kulturarbetare på många orter i Sverige. I en intervju i det turkiska ungdomsförbundets tidskrift Euroturk i mars 2002 hävdade hon att Sverige saknade identitet och det enda vi hade var »midsommarafton och sådana töntiga saker«. Vad som upprörde människor var, hur den dåvarande integrationsministern, som idag gör anspråk på att bli statsminister, kunde yttra sig så nedvärderande om sitt land. Dessutom stämmer det inte alls med verkligheten. Vi har ju mängder av fin kultur som även är uttryck för ett lokalt, regionalt och nationellt identitetsmedvetande.

Nåväl, en tanke bakom boken har varit att »dimpa ned« på olika platser för att se: Vad händer här? Det är den geografiska spridningen som är idén och inte att tvångsmässigt knyta samman kapitlen inom ramen för ett tema. Vår ansats stämmer också med verkligheten om vi ser till de tre fiktiva kulturkartorna som jag talar om i min prolog där det handlar om att visa i vilket högt tempo som antalet kulturplatser ökat de senaste 40 respektive 20 åren. På kartan idag hittar vi också stora nedgångna industri- och hamnstäder som Lille, Liverpool, Antwerpen, Essen och andra städer i Ruhr-området, Marseille, Glasgow, Genua, Turin och NewcastleGateshead som jag skriver om här i boken. För alla gäller att de var tvungna att göra en helomvändning – från traditionellt industri- till kultur- och kunskapssamhälle för att alls överleva. Jag kallar detta turning-the-tide. Det fiffiga är att alla har möjlighet att ändra sig. Det handlar alltid om att våga och vinna. Du var inne på Bilbao som ännu ett exempel på turning-the-tide.

Lars: Ja, och jag vill där hänvisa till dansken Steffen Gulmanns spännande bok Citydesign – byudvikling for borgere som kom ut 2005.14 Där pekar han på vad vi kan lära oss av Bilbaos förändring och vad konsten kan bidra med i regional utveckling. Under loppet av 15 år har Bilbao med sina drygt 350 000 invånare gått från en tillvaro som smutsig hamn- och industristad som ansågs olämplig att leva och bo i, till ett nytt liv som en ren stad med strålande arkitektur, nya jobb och god tillgång på både high tech- och serviceföretag. Samtidigt har arbetslösheten sjunkit från 35 till 8 procent.

På 1970-talet var situationen i Bilbao sämre än någonsin. De fortsatta satsningarna på skeppsvarv, järn- och stålindustri kunde inte längre rädda jobben. Dessutom bidrog föroreningarna till att öde18

Inlaga Kulturens kraft.indd 18

10-03-18 17.01.00

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

lägga stadsmiljön så folk flyttade därifrån. Något måste göras för att staden skulle överleva. Målet för förändringsprocessen var att skapa en metropol med högsta servicenivå. Serviceföretag skulle dras dit.

Meningen var att använda sig av den kompetens som fanns hos arbetskraften i staden, översätta den till servicejobb och skapa nya arbetsplatser. Serviceföretag skulle vara näringslivsunderlag eftersom det inte kräver högutbildad arbetskraft. Dessutom skapar servicebranschen många arbetstillfällen. I Bilbao var invånarnas trivsel utgångspunkt för förändringen som skulle genomföras i fyra steg: 1. Att skapa fysiska ramar, där infrastrukturen, inklusive it-kapaciteten, är viktig.

2. Att skapa en ordentlig stadsmiljö.

3. Att öka det sociala kapitalet.

4. Att skapa goda ramar för sport och konst.

Tack vare investeringar på 3,4 miljarder euro under 15 år har dessa målsättningar delvis kunnat omsättas. Så exempelvis har 1,2 miljarder investerats i en ny metro, 600 miljoner i ny hamn och 135 miljoner i det numera världsberömda Guggenheimmuseet.15 Lisbeth: Det är stora pengar. Vem finansierade? Det var väl mest stöd från eu.

Lars: Ja, visserligen har det gjorts stora investeringar av det privata näringslivet, där hotellkedjor såsom Sheraton byggt nytt, men utan stöd från eu hade utvecklingen aldrig kunnat genomföras. Jag vill ta upp det nya omtalade museet. Eftersom Bilbao saknade ett modernt museum tog de politiskt ansvariga kontakt med Thomas Krens, direktör för Guggenheim i New York som visade sig intresserad av ett samarbete. Bland invånarna i Bilbao däremot var motståndet mot ett nytt konstmuseum stort; oppositionen gick till och med till val med löftet om att de skulle riva museet om de vann regionalvalet. Hade det blivit folkomröstning hade det aldrig blivit ett museum. Bara ett fåtal entusiastiska eldsjälar i det politiska systemet förstod att det var »nu eller aldrig« för Bilbao. De såg Guggenheimmuseet som kronan på verket.

Senare ändrade de oppositionella sin uppfattning.

Lisbeth: Det var ju tur att man satte sig över motståndet. Jag tänker på ett exempel vi har i boken om det spännande ismusikprojek19

Inlaga Kulturens kraft.indd 19

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

tet i Piteå som misslyckades därför att projektet saknade riktigt stöd; de politiskt ansvariga tvekade för länge. Det var synd. Idag är det en bergstopp i Italien och en ismusikfestival i Norge som drar fördel av ansträngningarna i Piteå. Hur gick det med museet i Bilbao?

Lars: Jo, det är idag symbolen för Bilbao som, enligt Gulmann, drar till sig 1 miljon turister årligen som spenderar cirka 128 miljoner euro i staden. Om det till dessa 128 miljoner adderas museets egen omsättning som 2003 var 163 miljoner euro blir resultatet ett nyskapande av ca 5 000 arbetsplatser. Detta har medverkat till att medborgarna känner stolthet över sin stad. Till bilden hör att konferenscentret »Euskaldona«, som rymmer både balett och opera, öppnades 1999.

Bilbao är nu på väg att nå fram till det resultat man hoppades på.

Allt fler nya företag flyttar in. Staden har renoverats utan att ha förlorat sin ursprungliga charm. Enligt Bilbaos borgmästare Alkatea »har vi gjort till vår målsättning att Bilbaos invånare och besökare ska känna livskvalitet genom att besöka och bo i Bilbao. Det satsar vi allt på att försöka uppnå.« Guggenheimmuseet har haft stor betydelse för stadens marknadsföring utåt. Den har ännu inte blivit en del av stadens inre själ men inriktningen är att det kommer att bli det med tiden.

Lisbeth: Jag vet. Det går ju litet upp och ned i Bilbao. Men då är det viktigt att framhålla att en förändring från traditionellt industri- till kultur- och kunskapssamhälle inte alltid går snörrätt uppåt utan det är något av en berg- och dalbana. Bilbao har det svårare än exempelvis NewcastleGateshead, som jag tar upp, där förankringen i befolkningen ligger på mellan 95 och 100 procent; i Bilbao är den politiska situationen dessutom osäker.

Lars: Visst är det så. Bilbao ligger i Baskien vilket kan göra situationen än mer osäker. För att summera: I sin bok visar Gulmann att god konst är en av de bästa investeringar en stad kan satsa på för att skapa och utveckla livskvaliteten. Han hänvisar också till Olafur Eliassons väderinstallation på Tate Modern i London som drog till sig två miljoner besökare 2004. För 33 procent av dem var det första gången de var på ett konstmuseum.

Lisbeth: Ja, det är fantastiskt. I våra exempel visar vi också siffror på kultursektorns tillväxt ekonomiskt sett. Hur ser det ut i Sveri20

Inlaga Kulturens kraft.indd 20

10-03-18 17.01.00

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

ge? Sven Nilsson är inne på detta i sitt fylliga kapitel Skapande Skåne.

Vad finns att tillägga?

Lars: Det beror på vilken definition som används. Ekonomgeografen Dominic Power gjorde 2003 en avgränsning av de kulturella näringarna i Norden som visar att sysselsättningen i de nordiska länderna (Danmark, Finland, Norge och Sverige) år 1999 låg på runt 9 procent i respektive land.16 En annan studie av upplevelseindustrin i Sverige visar på att dess förädlingsvärde, alltså ersättningen till produktionsfaktorer, år 2002 var knappt 5 procent av Sveriges totala bnp.17 I Sverige finns ingen samlad bild över vad upplevelseindustrin, den kulturella ekonomin eller de kreativa näringarna står för. itps (Institutet för TillväxtPolitiska Studier) studerade 2008 kopplingen »cultural economy«, upplevelseekonomi och kreativa näringar i rapporten Kreativ tillväxt? – En rapport om kreativa näringar i politik och statistik.18 Intressant är att här jämförs omfattningen på upplevelseekonomin utifrån kk-stiftelsens definition med »cultural economy« utifrån eu-kommisionens definition. kk-stiftelsen definierar upplevelseindustrin som »ett samlingsbegrepp för människor och företag med ett kreativt förhållningssätt som har till huvuduppgift att skapa och leverera upplevelser i någon form«.

I eu-kommisionens studie The Economy of Culture in Europe19 (den så kallade kea-studien) liknas »cultural economy« vid ett solsystem där det antas att verksamheter i centrum (traditionell kulturproduktion som ofta är offentligt finansierad) helt eller delvis hör samman med verksamheter längre ut från centrum (»cultural industries« såsom film, tv, musik och datorspel; »creative industries« såsom design och arkitektur; »related industries« såsom mp3-spelare och tillverkning).

Det innebär att man i större utsträckning i kk-stiftelsens än i eu-kommissionens definition utgår från ett tjänste- och konsumentperspektiv i och med att turism och besöksnäringarna medräknas.

Lisbeth: Det finns så många studier som utgår från olika kriterier. I Tyskland är kulturturismen alltid medräknad. Det är ju bara logiskt. Idag är det så att många kulturturister – och där talar man ofta om stadsturism – även gör utflykter i omgivningarna och ägnar sig åt 21

Inlaga Kulturens kraft.indd 21

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

någon friluftssysselsättning. Kultur har en makrostruktur och penetrerar inte bara många andra områden utan kittar ihop dem. Jag vill inte skriva under på allt det som Richard Florida skriver men utgår vi ifrån hans definition av den kreativa klassen så ligger den på 30–50 procent. Jag tänker där på skolväsendet och universiteten – dvs. bildning – som också måste ses som del av de kreativa näringarna. Det betonar jag i mitt kapitel om NewcastleGateshead, där man lyckas omsätta den trippelhelix som är en synergi mellan politik–universitet–näringsliv och där universiteten är en del av kultursektorn.

Lars: itps konstaterar i den just nämnda studien att endast hälften av de sysselsatta i branscher som räknas till upplevelseindustrin också ingår i aggregatet för »cultural economy«. En orsak är att olika delbranscher ingår i respektive aggregat. Stora delar av turism, med inkvartering och transporter, ingår i upplevelseindustrin, medan »cultural economy« innefattar större andel av modeindustrins textil- och skinnindustri samt handel. Då »cultural economy« innehåller en större andel tillverkningsindustri blir produktivitetsutvecklingen högre i denna än i upplevelseindustrin. Däremot har upplevelseindustrin, liksom övrig tjänstesektor, haft en större tillväxt än »cultural economy«. itps studie visar på att tillväxten år 1997–2005 för upplevelseindustrin är 14,7 procent, medan den är 11,1 procent för »cultural economy«.20 itps drar slutsatsen att upplevelseindustrins och den kulturella ekonomins olika definitioner fångar olika delar av ekonomin och därför är olämpliga att använda som synonyma begrepp. Vidare påpekas att mätningar, oavsett definition, utförs för det mesta utifrån ett producentperspektiv medan mätningar utifrån ett konsumentperspektiv skulle vara minst lika viktiga när det gäller upplevelse och expressiva värden. Slutsatsen som itps drar är att de kreativa näringarna, oavsett definition, har vuxit i motsvarande grad som tjänstesektorn i övrigt och därför förtjänar lika mycket uppmärksamhet och stödinsatser som denna, men det har den inte fått.

Lisbeth: Vad jag saknar i de flesta av dessa studier är de immateriella värdena som hamnat i skymundan. Möjligen nämns de i en inledning. Jag skriver det också i mitt eget kapitel att begreppet fantasi sällan finns med och att det är för mycket fokus på upplevelse. I det 22

Inlaga Kulturens kraft.indd 22

10-03-18 17.01.00

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

intresseväckande kapitlet om Botkyrka exempelvis säger en person att begreppet kultur utgör ett hinder för upplevelse något som kulturchefen i Botkyrka opponerar sig mot. Det verkar som om det finns en växande polarisering mellan en upplevelse- respektive kulturförankrad inställning – en polarisering som är helt onödig. Det ena utesluter ju inte det andra. Men utgångspunkten är alltid det, ofta individuella, konstnärliga skapandet; därför kan vi bara tala om kultursamhälle men aldrig någonsin om ett upplevelsesamhälle – då har man förlorat förankringen och hamnar på fel spår. En fara ligger i kravet på en konstnär att till varje pris producera en upplevelse. På det viset hamnar också kvalitetsbegreppet i skymundan. Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg senaste kulturutredningen som ville ta bort kvalitetsbegreppet. Utredningen avvisades ju som väl var. Å andra sidan är inte kultur en norm för moral, även om alla de stora ekonomerna, till exempel Adam Smith, var moralfilosofer. Men avståndet dit idag är gigantiskt. Jag erinrar mig hur en kulturchef i Holstebro, som också höll föredrag under 1990-talet, brukade säga att elever på musikskolan inte gick ut och skruvade isär parkeringsautomater. Säkert har exempelvis klassisk musik i många avseenden en förädlande verkan. Det har belagts i ett flertal studier. Men detta gäller inte alltid och inte för alla. Kultur är med all säkerhet inte brottsförebyggande!

Jämte ordet upplevelse har begreppet kreativitet blivit inflationärt.

I princip är det positivt laddat men det stämmer inte helt. Finanskrisen nu beror på kreativa bankirer, vi talar om kreativ bokföring som är humbug och många kriminella är högst kreativa personer. Det är synd. Det är ett så bra begrepp och vi använder det hela tiden för att beteckna något positivt. Och visst, vi kommer att fortsätta att använda det men det skadar inte att tänka på hur det faktiskt missbrukas.

Lars: Hur tänker du, vill du utveckla ditt resonemang?

Lisbeth: Jo, i samband med kreativitet talar vi mest om kreativa personer eller eldsjälar som en stor fördel. Ofta är det så, det ser vi i exemplen från bland annat Tensta och från Dalhalla och även med ismusiken i Piteå, att de drar igång med något. Men vad händer sedan?

I alla tre fallen avpoletteras de som besvärliga. Frågan är om man verkligen vill ha kreativa människor här i landet. De är bra i början, men 23

Inlaga Kulturens kraft.indd 23

10-03-18 17.01.00

lindeborg & lindkvist

»när moren gjort sitt kan han gå«. Då ska projektet anpassas till ett svenskt lagom – »lagomisering« – och till det som är politiskt korrekt.

Helst ska det också vara institutionaliserat. Men kreativa människor passar inte in i mallar. Den ena är så, den andra si och ofta blir det bråkigt. Vi ska inte glömma vad som hände med stora kulturpersonligheter som konstnären Ernst Josephson och poeten Gustaf Fröding som båda hamnade på mentalsjukhus därför att de var individualister. Och det är bara 100 år sedan.

Om jag gör en jämförelse med situationen i andra länder så verkar detta vara mer förekommande i germanska länder – detta är generellt sagt – och mer så i Sverige än i Tyskland; där finns åtminstone begreppet Streitkultur – konfliktkultur. Så exempelvis passar den så kallade Jantelagen inte in i ett samhälle som vill göra anspråk på att vara ett kultursamhälle. Detta nämnde jag i ett kulturföredrag i en av våra större medelsvenska städer år 1994. Dagen efter kunde man läsa i Förenade landsortstidningar att det jag sagt om kulturen var ju bra men mitt budskap förtogs eftersom jag varit bråkig. Tja – vad ska man säga om det. I alla fall hade jag gehör hos några invandrade kvinnliga bibliotekarier som tackade mig för att jag bråkat om Jantelagen.

Jantelagen är ju egentligen något norskt men i Norge har vi ju ett spännande kulturklimat. Jag tänker till exempel på alla initiativ uppe i Barentsregionen.

Lars: Ja, i Norge ser vi samma tendenser som här. Den studien jag nämnde i början visar också att det finns starka kopplingar mellan de kulturella näringarna och andra näringar.21 Kulturbaserade företag finns också inom turism och tillverkningsindustri. Samtidigt som det sker en omstrukturering och ägarkoncentration inom kulturnäringens distributionsled växer det fram en »underskog« av småföretagare och frilansare i produktionsledet där team sätts ihop för att lösa olika projektuppdrag. Den ökade betydelsen av nätverk hör framtiden till.

Inom de kulturella näringarna har offentliga medel och frivilliga insatser stor betydelse för utvecklandet av idéer och talanger som sedan kan generera intäkter i de mer kommersiella delarna av kulturnäringarna.

Lisbeth: Här avbryter jag. Det här med frivilliga insatser får inte stå oemotsagt som det alltid gör. Jag har skrivit om det i mitt kapitel – 24

Inlaga Kulturens kraft.indd 24

10-03-18 17.01.01

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

utnyttjandet av kulturarbetare på gräsrotsnivå. De flesta konstnärligt begåvade, vilken genre de än representerar, klarar sig egentligen inte på det de tjänar. I Tyskland och Frankrike är det särskilt illa. I Tyskland ligger genomsnittslönen för kulturarbetare, som till 50 procent är högutbildade, på 950 euro i månaden. Det klarar man sig inte på här. Många arbetar för arvoden under fem euro i timmen. 57 procent har vid ett eller flera tillfällen tvingats söka socialbidrag. Med en pension på 400 euro i månaden väntar en armodsfylld ålders höst. I Norge verkar faktiskt situationen vara något bättre.

Lars: Den norska studien påpekar behovet av satsningar på kultur för lokal utveckling.

Företagen inom de kulturella näringarna framställer produkter som tillför andra produkter ett innehåll, en form eller ett symbolvärde, något som får dem att framstå som speciella. Detta är särskilt viktigt för näringslivets konkurrensförmåga i ett högkostnadsland som Norge. Detta gäller också den geografiska konkurrensen.

I studien lyfts ett antal politiska implikationer fram som har relevans även i Sverige. Så här skriver man (i svensk översättning). * Huvuddelen av företagen inom kulturnäringen är starkt innovativa och är lärande organisationer som ofta samverkar med andra företagare i löst sammanbundna och flexibla nätverk, dvs. har många av de egenskaper som näringslivet i övrigt strävar efter och kan lära av.

* De framställer produkter som genom sina egenskaper kan öka värdet av andra produkter och göra dem mer attraktiva.

* Många av företagen är lokalt platsbundna och kommer inte att flaggas ut till andra länder.

* Många av produkterna är tids- och platsspecifika (konsumeras här och nu). * Relativt arbetsintensiva näringar som kan bidra till nya arbetsplatser (inte »jobless growth«). * De drar till sig unga människor.

Därför rekommenderas att de kulturella näringarna bör erkännas som värdeskapande; vidare bör de ingå i de nationella och regionala innovationssystemen med åtföljande stöd.

Lisbeth: Det låter bra. Då vi nu talar om våra grannländer – i 25

Inlaga Kulturens kraft.indd 25

10-03-18 17.01.01

lindeborg & lindkvist

kapitlet har jag ju skrivit om Holstebro i Danmark – borde vi inte glömma Finland. De kulturella skillnaderna mellan de nordiska länderna är avsevärda. Detta togs upp i en intressant bok härförleden, Mötet svenskt-finskt. En bok om kulturskillnader och ledarskap av Svenolof Karlsson och Anita Ekwall.22 De betonar att i Sverige är kollektivet norm; individerna förväntas vara lika varandra. I Danmark däremot är den personliga integriteten det viktigaste. I Norge uttrycker sig individen bäst genom fysiska strapatser som till exempel en promenad till Nordpolen. I Finland anses excentricitet och crazyness vara ett villkor för seriös konstnärlig verksamhet, som då professor Jukka Amondt spelar in Elvis sånger på latin.

I Finland har vi en säregen och framstående filmindustri med Aki Karusmäkis filmer som är både bisarra och excentriska. Överhuvudtaget framstår finsk kultur som mer vågad än grannländernas. Den är lika obändig som finsk tango. I Helsingfors kommer Stockholm att få en svår konkurrent som ledande kulturstad i Norden. Med sitt projekt Art and Design City Helsinki bygger man »the most important inno­ vation center in Northern Europe« (Nordeuropas viktigaste innovationscentrum) i Arabianranta med plats för 7 000 invånare, 8 000 nya jobb och 4 000 studenter. Ett nytt universitet för konst och design är på väg liksom ett pop- och jazzkonservatorium och en högskola för konst och kommunikation. Längs med en »Avenue of Innovation« – som den kommer att heta – kommer andra skolor, museer och kulturevenemang.

Det finns säkert anledning att se närmare på vad som händer i grannländerna på samma sätt som vi gjort med Sverige här.

Lars: Bokens syfte är ju att visa fram både ett antal svenska och europeiska exempel, där kultursatsning på lokal och regional utveckling har gjorts. De frågor vi vill ha svar på är bland annat: Vad har detta lett till och hur har förändringsprocessen på olika håll gestaltats? Vilka är erfarenheterna, positiva och negativa? Vi vill visa både på de möjligheter och de svårigheter som satsningarna ställts inför. Vi vill framför allt visa på fall där svårigheterna övervunnits och förklara när, hur och varför så har skett. Men i en del fall finns problemen för kulturen som lokal utvecklingsfaktor fortfarande kvar. Svårigheter som man fortfarande har att tampas med.

26

Inlaga Kulturens kraft.indd 26

10-03-18 17.01.01

P Å VÄG I K U L T U RSA M HÄ L L ET

Lisbeth: En intressant diskussion som vi kommer in på är hönan och ägget diskussionen: Är det lokal och regional utveckling som möjliggör kultursatsningar eller är det kultursatsningar som bidrar till denna utveckling?

Avslutningsvis så har du ett fint citat från sir Winston Churchill.

Lars: Ja, i vissa svenska debatter ställs kulturpolitiken mot sjukvården med argument som »hellre en vårdcentral än en teater«. Lars Nordström, ordföranden i kulturnämnden i Västra Götaland bemöter detta i regionens årsbok, genom att citera Churchill.23 Under andra världskriget var det många som undrade om det inte var dags att skära i kulturutgifterna och satsa dem på försvaret när nu England var så ansatt av tyskarna. Churchill höll inte med: »Om vi minskar utgifterna till kulturen«, menade han, »vad är det då vi ska försvara?«

Noter 1. Lindeborg, L., Kulturens ­betydelse. eru-rapport 68; Lindeborg, L., Kultur som lokaliseringsfaktor. Ds 1991:22.

2. Svensson, A., Kultur och ekonomi – en litteraturöversikt. Stockholm: Svenska Kommunförbundet. Avd. Kultur och fritid.

3. a.a.: s. 21.

4. a.a.: s. 33.

5. a.a.: s. 7.

6. Haraldsen, T. m.fl. (2004). Kartlegging av kulturnæringene i Norge – økonomisk betydning, vekst- og utviklingspotential. Lillehammer: øf-rapport 10/2004.

7. Florida, R. (2002), The Rise of the Creative Class – and how its transforming work, leisure, community and everyday work. New York: Basic Books; Florida, R. (2004), »Revenge of the squelchers: The

8.

9.

10.

11.

12.

13.

great creative class debate«. Next American City, maj 2004.

Kulturrådet, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Svenska Filminstitutet (2005), Kulturen i tillväxtprogrammen – en innehållsredovisning. www.sfi.se Regionförbundet södra Smålands kulturstrategi. Dnr 2007/0144, www.rfss.se www.kalmar.regionforbund.se www.kultur.stockholm.se/kulturvision 2030 Lindeborg, L. (1990) »European Identity as a Cultural Objective«, i Gidlund J. & Törnqvist, G. (red.), European Networks cerum (Centre for regional Science) & Institutet för Framtidsstudier, Umeå, s.

34–36.

Hermelin, B. (2008) »Kultur som regional utvecklingsfaktor«, i Andersson, F., Ek, R. & Molina, 27

Inlaga Kulturens kraft.indd 27

10-03-18 17.01.01

lindeborg & lindkvist

14.

15.

16.

17.

18.

I. (red.), Regionalpolitikens geografi. Regional tillväxt i teori och praktik.

Lund: Studentlitteratur.

Gulmann, S. (2005), Citydesign – byudvikling for borgere. Köpenhamn: Gyldendals forlag. a.a. s. 103.

Power, D. (2003), »The Nordic »cultural industries«: a crossnational assessment of the place of the cultural industries in Denmark, Finland, Norway and Sweden«.

Geografiska Annaler. B 85:3, s. 167– 180. kk-stiftelsen (2004), Upplevelseindustrin 2004 Statistik.

Kolmodin, A. m.fl. (2008), Kreativ tillväxt? – En rapport om kreativa näringar i politik och statistik. A 2008:007. Stockholm: Institutet för tillväxtpolitiska studier (itps).

19. The Economy of Culture in Europe, kea European Affairs. (2006) Bryssel: eu:kommisionen.

20. Av den totala tillväxten av ­antalet företag i upplevelseindustrin på 14,7 % bidrar hotell- och restaurangbranschen med 10,6 %. Med andra ord utgörs två tredjedelar av upplevelseindustrins ökning av hotell- och restaurangbranschen.

21. Øf-rapport 10 (2004), Kartlegging av kulturnæringene i Norge – økonomisk betydning, vekst- og utviklingspotential.

22. Ekwall, A. & Karlsson, S. (1999), Mötet svensk-finskt. En bok om kulturskillnader och ledarskap, Stockholm: Larsmo Storkamp media.

23. Franck, A. (red.) (2005), Kultur Västra Götaland 2004/2005. Uddevalla: Kultursekretariatet Västra Götalandsregionen.

28

Inlaga Kulturens kraft.indd 28

10-03-18 17.01.01

Inlaga Kulturens kraft.indd 29

10-03-18 17.01.01