9789186203337

koggen. gustav vasa holstein gottorp 1700talet (gör medaljong av görtsch?) behåll von platen 1800-talet del II gummistövel eller mazetti hjorthuvudet le mat-pokalen affisch bostongurka 1900-talet Amelia, Stenbeck Frankmönstret Läppstiftshuset Erskine Gamla LM Ericsson

MMMMMMMMMMMM

Garpar, gipskatter och svartskallar Invandrarna som byggde Sverige

anders johnson

MMMMMMMMMMMM

M

M

M sns förlag

Omslag4.indd 1

10-09-02 15.18.52

anders johnson

Garpar, gipskatter och svartskallar Invandrarna som byggde Sverige

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 2-3

sns förlag

10-09-15 10.37.14

Innehåll

sns Förlag Box 5629 114 86 Stockholm Telefon: 08-507 025 00 Telefax: 08-507 025 25 info@sns.se www.sns.se

sns – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle – är ett fristående nätverk av beslutsfattare och opinionsbildare i privat och offentlig sektor. sns vill genom forskning, bokutgivning och möten bidra till debatt och rationella beslut i samhällsfrågor.

»Var stodo vi, om de ej varit till?« 6 | Medeltiden 16 1500-talet 36 | 1600-talet 50 | 1700-talet 92 1800-talet – första halvan 126 | 1800-talet – andra halvan 158 | 1900-talet – del i 208 | Efter 1945 246 Dagens invandrarföretagare 290 | Årtal i invandringspolitikens historia 294 Litteratur 296 | Bildförteckning 297 | Branscher 298 | Landskap 299 | Namnregister 300

|

Garpar, gipskatter och svartskallar Invandrarna som byggde Sverige Anders Johnson Första upplagan Första tryckningen © 2010 Författaren och sns Förlag Projektledare: Helena Hegardt Redaktör: Kerstin Lundgren Bildredaktör: Marie Ottosson Omslag, sättning och grafisk form: Patrik Sundström Omslagsillustrationer: Personerna på bokens framsida är Elby Kwok Drewsen från Hong Kong, Harry Schein från Österrike, Sonja Kovalevsky från Ryssland och Louis De Geer från Nederländerna.

Tryck: 08Tryck, Stockholm 2010 isbn 978-91-86203-33-7

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 4-5

10-09-15 10.37.14

»var stodo vi, om de ej varit till?«

»Var ­stodo vi, om de ej varit till?« invandrare har under alla epoker sedan medeltiden, i alla delar av landet och inom alla samhällsområden haft stor betydelse för Sveriges utveckling.

Det är framförallt fyra faktorer som har bidragit till invandrarnas betydelse.

Kompetens, kontakter, kapital och kreativitet Kompetens. Invandrare kan ha tillfört särskild kompetens som inte tidigare har funnits i Sverige.

Det finns ett starkt historiskt samband mellan migration och ekonomisk utveckling. Människor som flyttar till ett annat land för ofta med sig värdefulla kompetenser och kontakter. De är ofta mer initiativrika och riskbenägna än de som hela livet stannar kvar på den plats där de föddes.

Detta gällde inte minst för invandrare från ekonomiskt framstående regioner som Nordtyskland under medeltiden, Nederländerna under 1600-talet och Storbritannien under 1800-talet.

I många fall rekryterades specialister med särskild kompetens till Sverige av staten eller av enskilda företagare. I andra fall sökte sig invandrare hit i medvetande om att de besatt kompetens som saknades i Sverige. Det kunde exempelvis röra sig om reseförsäljare för ett utländskt företag som under sina besök i Sverige konstaterade att det här borde vara möjligt att etablera handel eller tillverkning inom det produktområde som försäljaren hade erfarenhet av. Men det finns också många exempel på personer som kom till Sverige av helt andra skäl, varefter de själva eller någon annan upptäckte att de hade särskilda talanger som efterfrågades här.

Kompetensen behöver inte vara i form av nydanande högteknologi utan kan även röra sig om ett annorlunda sätt att till exempel laga mat eller sy kläder, enligt traditioner från utvandrarlandet.

Kontakter. Invandrare kan ha ett internationellt kontaktnät som är värdefullt, inte minst för internationella affärer.

6

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 6-7

7

10-09-15 10.37.15

garpar, gipskatter och svartskallar

K En öppen stad »Vår stad är öppen mot världen: vi avvisar aldrig en främling. Vi är fria att leva exakt som vi önskar och samtidigt är vi alltid redo att stå upp mot varje fara. Vi älskar skönhet, utan att förfalla till lyxliv.

Och fast vi försöker utveckla vårt förnuft, försvagar inte detta vår vilja. Vi anser inte att en man som inte intresserar sig för samhället är ofarlig, utan oanvändbar. Och fastän bara några få kan få skapa en ny politik är vi alla i stånd att bedöma den. Vi ser inte på diskussion som ett hinder för politisk handling, utan som en oersättlig förberedelse för kloka beslut. Athen är Greklands skola, och den enskilde athenaren växer upp för att utveckla ett glatt och aktivt intresse för alla tänkbara frågor – en beredskap för svårigheter och självtillit.« Den athenske statsmannen Perikles i ett tal över de soldater som stupat i kriget mot Sparta 432 f.Kr.

Det finns många exempel på internationella handelshus och affärs­ dynastier som har skickat hit yngre medarbetare eller släktingar för att här upprätta en affärsfilial. Även utan sådana direkta relationer kan invandrare genom språkkunskaper och personliga erfarenheter från andra länder bidra till Sveriges utveckling.

Kapital. Invandrare kan tillföra Sverige kapital för investeringar.

Behovet av kapitalimport var stort framförallt före 1900-talet när Sverige var ett relativt fattigt land. Utländskt kapital kan naturligtvis inve­ steras här utan invandring. Men under vissa perioder har det funnits re­striktioner för utlänningar att investera i Sverige. Dessutom kan det vara lättare att kontrollera investeringarna för den som själv är bosatt i landet eller som har nära kontakter med någon från det egna landet som har invandrat till Sverige.

Kreativitet. Invandrare kan tillföra Sverige kreativitet och initiativkraft.

Människor som bryter upp från sitt hemland är genomsnittligt sett mer initiativkraftiga än de som hela livet bor kvar där de har fötts. Skälet till detta är att internationell migration i sig är ett uttryck för initiativkraft.

Insikten, att internationella migranter representerar ett positivt urval av befolkningen vad gäller företagsamhet och initiativkraft, påverkade bland annat den politiska debatten om den omfattande svenska emigrationen till usa i slutet av 1800-talet.

Invandrare påverkar också invånarna i det samhälle de kommer till.

De överför ofta kompetens och förmedlar internationella kontakter till mottagarlandets medborgare. Dessutom är det troligt att invandrare stimulerar kreativiteten i den region där de bosätter sig. Där olika människor möts uppstår nya idéer. Mottagarlandets invånare får upp ögonen för att problem kan lösas och liv kan levas på andra sätt än de har varit vana vid – och invandrarna kan genom impulser från sin nya miljö också få nya idéer.

Det finns många historiska exempel på internationella handelsstäder där människor från olika kulturer möttes och där ekonomi, kultur och vetenskap blomstrade: antikens Athen, 800-talets Bagdad, 1400-talets Florens, 1600-talets Amsterdam och 1800-talets London, för att nämna några av de tydligaste exemplen.

Det är också uppenbart att regioner där befolkningen har haft mycket låg inrikes och utrikes rörlighet ofta präglas av konservatism och inskränkthet som inte är gynnsam för ekonomisk, kulturell eller annan samhällsutveckling.

K

Företagsamma minoriteter Det finns många historiska exempel på att människor som tillhör en förföljd minoritet eller en marginaliserad grupp i samhället har utvandrat och blivit framstående företagare i sitt nya land. I de följande kapit8

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 8-9

»var stodo vi, om de ej varit till?«

len kommer vi bland annat att möta två förföljda grupper: kalvinister och judar. En tredje viktig invandrargrupp var skottarna, som under 1700-talet blev marginaliserade i Storbritanniens politiska och ekonomiska liv. I vår tid är kurdiska flyktingar ett exempel på en grupp med ovanligt många företagsamma och kreativa talanger.

Människor som tillhör en minoritet har på många håll varit förbjudna att äga jord och att inneha vissa yrken, till exempel ämbetsman och officer. Därför fick de söka sig till andra näringar, bland annat handel och finansiell verksamhet. Förföljelser har tvingat minoritetsgrupper att fly från ett land till ett annat. Dessa minoriteter har därför fått släkt- och vänskapsband som sträckt sig över nationsgränser, vilket är en fördel för den som driver internationell handel. Det yttre trycket har stärkt den inre sammanhållningen (bland annat genom giftermål inom gruppen), vilket har skapat ökad tillit och därigenom underlättat affärsverksamheten inom gruppen.

Risken för nya förföljelser och hotet att åter behöva fly har gjort att minoritetsgrupper undvikit att placera sina besparingar i fasta tillgångar – till exempel mark och byggnader – som inte går att ta med sig. Lättast att ta med sig – och svårast för myndigheter att godtyckligt beslagta – är personlig kompetens.

Människor av judiskt ursprung är till exempel överrepresenterade bland de mest framstående inom kultur och vetenskap. Trots att judarnas andel av världens befolkning kan räknas i promille, har en fjärdedel av nobelprisen i naturvetenskap och en tiondel av litteraturprisen gått till personer av judiskt ursprung. Också inom internationell handel och finansiella verksamheter finner man ofta människor av judiskt ursprung.

Därför är det heller inte så underligt att länder och städer som har visat prov på religiös tolerans och öppenhet för olika minoriteter också har kunnat dra stor nytta av detta ekonomiskt, kulturellt och vetenskapligt. Vi kommer senare att se ett välkänt exempel på detta, nämligen Amsterdam.

På motsvarande sätt har länder som förföljt oliktänkande skadats ekonomiskt av att driftiga människor lämnat landet. Exempel på detta är förföljelserna av judar i Spanien och Portugal samt av protestanter i Frankrike.

En försummad historia Mitt bestämda intryck är att invandrarnas betydelse i svensk ekonomisk (och annan) historia ofta underskattas. Ju mer man studerar historien på mikronivå och försöker ta reda på vem som gjorde vad, var och när, så framstår invandrarnas avgörande roll allt klarare. Det handlar inte om ett antal enskilda exempel utan om en systematiskt verkande drivkraft bakom utvecklingen. Varje skildring av svensk historia som inte uttryckligen 9

10-09-15 10.37.15

garpar, gipskatter och svartskallar

framhåller invandringens betydelse för den ekonomiska utvecklingen är därför djupt missvisande.

Den första bok jag skrev efter att ha övergått till en verksamhet som fri författare var en liten skrift som heter Inte bara valloner: invandrare i svenskt näringsliv under 1000 år (Timbro 1997). Inspirationen fick jag genom att läsa ekonomhistorikern Eli F. Heckschers Svenskt arbete och liv: från medeltiden till nutiden (Bonniers 1941) som lyfter fram invandrarnas insatser i vår ekonomiska historia. Jag har sedan dess samlat material om olika invandrarföretagare. Inte minst i mitt arbete med den ekonomiskhistoriska guideboken Fånga platsen (sns 2008) fann jag många intressanta exempel runt om i landet.

Jag har under senare år granskat i stort sett alla läroböcker i historia och samhällskunskap för högstadiet och gymnasiet och funnit en närmast systematisk utrensning av invandrarna i svensk historia. Visserligen omnämns ibland några enstaka exempel på invandrare i näringslivet.

Men inte i någon bok har jag funnit att författarna har framhållit invandringen som en viktig faktor i svensk ekonomisk historia. Man kan notera att två av de ledande läromedelsförlagen har grundats av invandrare, nämligen Albert Bonnier och C.W.K. Gleerup.

Läroböckernas brister i detta avseende är allvarliga av två skäl: De beskriver den svenska historien på ett missvisande sätt och de missar möjligheten att ge ett historiskt perspektiv på dagens ofta heta diskussioner om invandring och integration.

Standardverket om svensk invandrarhistoria är etnologen Ingvar Svanbergs och historikern Mattias Tydéns Tusen år av invandring: en svensk kulturhistoria (Gidlunds 1992). Boken är fylld av exempel på betydelsefulla invandrare, inte minst inom näringslivet, och den har därför varit en viktig källa i mitt arbete. Men då författarna kommer till 1900-talet upphör, utan närmare motivering, i stort sett deras intresse för invandrarföretagare.

I en uppsats i Svenskt biografiskt lexikon skriver historikern Sten Carlsson: »Den svensk-norska unionen har satt frapperande svaga spår i svensk personhistoria. De norrmän, som under 1800-talet vunno förankring i svenskt samhälls- och näringsliv, voro så få, att man kan ifrågasätta, om unionen över huvud haft någon positiv betydelse i detta sammanhang.« Detta äger ett visst mått av sanning endast om man bortser från en av de mest dynamiska delarna av svenskt näringsliv under 1800-talet, nämligen skogsindustrin. Där gjorde norska företagare, tjänstemän och arbetare betydande insatser. Övriga framträdande entreprenörer inom 1800-talets svenska skogsindustri kom i stor utsträckning från Tyskland, Storbritannien eller Nederländerna.

Historikern Dick Harrison skriver i tidskriften Populär historia nummer 10/2009 att invandringen till Sverige under 1800-talet var »ett marginellt fenomen«. Jag visar i denna bok att detta är en villfarelse.

Då det gäller invandringen till Sverige måste man skilja på marginell 10

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 10-11

»var stodo vi, om de ej varit till?«

omfattning och marginell betydelse. Invandringen hade länge en marginell omfattning. Den enda invandrargrupp av någon större kvantitativ omfattning före andra världskriget var återvändande ­svenskamerikaner.

Men detta betyder inte att invandringen hade marginell betydelse.

Då det exempelvis gäller de mångomtalade vallonerna rörde det sig om färre än 1 000 familjer, där smederna utgjorde en minoritet. Men de gav Sverige en kvalitetsprodukt inom stålområdet som var internationellt oöverträffad inom vissa användningsområden i nära 300 år. Det finns även många exempel på att enstaka individer radikalt har kunnat påverka utvecklingen inom en viss bransch i Sverige.

Uppgifter om invandrarnas andel av den totala befolkningen i Sverige är tämligen meningslösa när man ska diskutera deras påverkan på samhällsutvecklingen. Ända fram till 1800-talet verkade ungefär 90 procent av svenskarna i en traditionell jordbruksekonomi på landsbygden eller i mindre samhällen, där det nästan inte fanns några invandrare överhuvudtaget. Men i den mer avancerade delen av ekonomin, alltså i större städer och exportindustrier (framförallt järnbruken), fanns ofta ett markant inslag av invandrare i nyckelpositioner.

I mitten av 1600-talet var 2 till 3 procent av befolkningen i Sverige invandrare. Om vi, som ett räkneexempel, antar att alla invandrare fanns i den tiondel av ekonomin som var mest avancerad, så utgjorde de där alltså 20–30 procent – och då sannolikt i än högre grad i de mest avancerade befattningarna.

Underskattningen av invandrarnas betydelse i svenskt näringsliv gäller framförallt perioden efter 1850, alltså när vi börjar få statistiska uppgifter om migrationen – och det blir uppenbart för alla att det rör sig om relativt få personer som har invandrat. Så länge siffror saknas, tenderar forskare att intressera sig för människor. Därefter fördunklas ofta omdömet av siffermissbruk. Inte kan så få betyda särskilt mycket?

De stora talens lag gör också att invandringen till Sverige hamnar i skuggan av den stora utvandring som inleddes i mitten på 1800-talet.

Och när invandringen når höga tal efter andra världskriget, så intresserar sig de flesta skribenter för de stora kollektiven, inte för ett litet antal betydelsefulla entreprenörer som har haft avgörande betydelse för utvecklingen inom olika branscher.

Vem är invandrare?

Egentligen är vi alla invandrare. Det tog bara olika lång tid för våra förfäder att vandra hit från Afrika.

Vilka räknas då som invandrare i denna bok? Enligt en strikt definition är invandraren en person som är född utomlands och som permanent eller för en längre tid bosätter sig i Sverige. De flesta personer som behandlas i denna bok uppfyller dessa krav. Men jag har även tagit med en del personer som bara vistats i landet under en kortare tid för att utföra ett bety11

10-09-15 10.37.15

12

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 12-13

Vad är svenskt?

Mycket av det som vi normalt uppfattar som typiskt svenskt har kommit hit genom idéimport eller invandring. Till exempel har den svenska regentlängden inte tillförts en droppe svenskt blod sedan den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte besteg tronen 1818. Fram till 1980 rådde nämligen ett konstitutionellt förbud för en svensk prins att gifta sig med »enskild svensk mans dotter«.

Ta något annat av det svenskaste vi har, nämligen Astrid Lindgrens författarskap. Många av hennes böcker är illustrerade av Ilon Wikland, flykting från Estland. Och Idas sommarvisa är komponerad av Georg Riedel som är född i Tjeckoslovakien.

Våra politiska ideologier, religiösa samfund och andra folkrörelser bygger på omfattande idéimport. Även nationalismen är importerad.

Många av våra städer har till stor del byggts upp av invandrare. Kramfors och Robertsfors har namn efter invandrade industripionjärer.

Rader av välkända svenska företag har byggts upp av invandrare. Vi kommer i denna bok att möta bland annat Abba och Ballograf, Beckers och Butterick’s, Bonniers och Gleerups, Expressen och Göteborgs-Posten, Cloetta och Marabou, Felix och Findus, Graninge och Modo, Göta kanal och Götaverken, Höganäs och Perstorp, Handelsbanken och Sparbanken, Zeta och Zoégas, liksom Sveriges största företag, Securitas.

Ibland har invandringen stött på motstånd. Det gällde exempelvis för Gustav iii som inte bara lät invandrare sätta sin prägel på svenskt kulturoch högreståndsliv, utan även medverkade till att katoliker och judiska företagare fick invandra. När Svenska Akademiens 50-årsjubileum högtidlighölls 1836 fick akademiledamoten och biskopen Esaias Tegnér i uppdrag att hylla Akademiens stiftare Gustav iii. I den näst sista av de 22 verserna försvarar Tegnér invandringen med ord som äger generell giltighet:

Äkta svensk jul »Som enda land i världen firar vi det sicilianska helgonet Lucia och detta sker med tysk vinglögg smaksatt med kryddor ursprungligen hemförda från den islamiska orienten och med lussebröd bakat på saffran som skördats av berbiska bybor i Atlasbergen. Jultomten i dess moderna utformning är inget folktro­ väsen utan en fiktionsfigur från 1900-talet som endast lånat namnet från äldre tradition. I beteende och utseende är jultomten ett amerikaniserat och förvanskat helgon från ett område som i dag ligger i västra Turkiet.« Ingvar Svanberg och Mattias Tydén: Tusen år av invandring: en svensk ­kulturhistoria, 1992

K

delsefullt eller historiskt intressant uppdrag. Även handelsmän och andra som säsongsvis har vistats i landet har tagits med bland invandrarna.

Ibland har det funnits anledning att också behandla barn eller barnbarn till invandrare. Inte minst i affärsdynastier kan en invandraridentitet ha upprätthållits i flera generationer. Det var inte ovanligt att barn och barnbarn till invandrare utbildades i det gamla hemlandet, att de upprätthöll affärsrelationer till släktingar där och att de gifte sig med någon med samma etniska bakgrund.

Med detta sagt måste man samtidigt konstatera att invandrarna minst av allt utgör någon homogen grupp. Det enda som förenar dem är egentligen att de inte är födda i Sverige. Graden av »främlingskap« varierar bland annat beroende på varifrån man kommer, vid vilken ålder man invandrar, skälet till invandringen och eventuella svenska anknytningar före invandringen. Integrationsprocessen påverkas också av i vilken utsträckning den som invandrar väljer att i sitt levnadssätt knyta an till sin invandrarbakgrund eller att assimileras.

Skillnaderna mellan invandrare av olika ursprung handlar inte bara om skillnader mellan olika länder eller skilda etniska grupper. Engelsmän och skottar skiljer sig en hel del från varandra, liksom norditalienare från syditalienare och västjudar från östjudar. Man bör också notera att nationsgränserna i Europa har förändrats kraftigt under seklernas gång.

Italien och Tyskland förenades i gemensamma stater först på 1800-talet, även om jag i boken för enkelhetens skull använder dessa namn även för tiden dessförinnan. Överhuvudtaget är nationalismen en 1800-talsföreteelse. Det har funnits andra identiteter som ofta var viktigare för människor än statstillhörigheten: landskapet man kom ifrån, det språk man talade, den klass eller yrkesgrupp man tillhörde eller den religion man bekände sig till.

Många av de personer som vi i denna bok karaktäriserar som invandrare skulle inte själva eller av sin omgivning identifieras med detta begrepp. En del av dem kanske bättre kan karaktäriseras som exempelvis tyska, brittiska eller nederländska affärsmän som för en kortare eller längre tid befann sig i Sverige för att här ingå i ett internationellt handelsnätverk. Andra kan beskrivas som svenskar som råkar ha fötts och växt upp utomlands.

Det är inte heller säkert att exempelvis en medeltida kalmarit utan invandrarbakgrund betraktade tyskar eller holländare som mer främmande inslag i staden än östgötar eller finnar.

Givetvis är inte alla egenskaper hos en migrant relaterade till själva migrationen. De förtjänster eller brister vi kan finna hos migranter eller kvarstannare kan ha helt andra orsaker än deras geografiska flyttmönster.

Med tiden blir den som invandrat svensk. Jag har dock undvikit omständliga formuleringar som exempelvis »svensk med tysk bakgrund« eller »svensk familj med tyska rötter«, utan skriver oftast »tyska invandrare« och »tyska familjer«, vilket förhoppningsvis inte ska väcka anstöt hos någon.

»var stodo vi, om de ej varit till?«

K

garpar, gipskatter och svartskallar

»Där låg ett skimmer över Gustavs dagar, fantastiskt, utländskt, flärdfullt om du vill, men det var sol däri, och, hur du klagar, var stodo vi, om de ej varit till?

All bildning står på ofri grund till slutet, blott barbarit var en gång fosterländskt; men vett blev plantat, järnhårt språk blev brutet, och sången stämd och livet mänskligt njutet, och vad Gustaviskt var blev därför även svenskt.«

Bokens avgränsningar tidsperspektiv: Boken har en kronologisk uppläggning och sträcker sig från omkring år 1000 fram till vår tid. Startpunkten motiveras av att vi från denna tid dels kan tala om ett förstadium till ett svenskt rike, dels kan urskilja enskilda invandrare och deras insatser. När det gäller inplaceringen av invandrare i de olika kapitlen har huvudregeln varit att väl13

10-09-15 10.37.15

garpar, gipskatter och svartskallar

ja den tidsperiod när de gjorde sina viktigaste insatser i Sverige. Berättelserna om invandrade företagardynastier är ofta samlade till den första generationens verksamhetsperiod. geografiskt perspektiv: Boken beskriver internationell in­vand­ring till Sverige inom dess nuvarande gränser. Invandring från Finland före 1809 behandlas inte, eftersom det rör sig om inrikes migration. Däremot behandlas invandringen från de svenska besittningarna i Baltikum och Tyskland, liksom från Norge under unionstiden 1814– 1905. Här rör det sig inte om territorier som var fullt integrerade i det svenska riket. Invandringen till Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän under den danska tiden berörs kortfattat. Dessutom belyses svenskars utvandring till och återflyttning från Sankt Petersburg och usa under 1800-talet och början av 1900-talet. verksamhetsområden: Det är näringslivets utveckling som står i fokus. Därför handlar boken framförallt om entreprenörer, företagsledare, uppfinnare, konstruktörer, experter och yrkesarbetare. Därtill ges en del exempel på framstående invandrare inom andra samhällsområden, till exempel konstnärer och vetenskapsmän, dock utan att gå närmare in på deras gärningar. individperspektiv: Syftet med boken är att berätta om intressanta människor som med större eller mindre framgång har försökt bidra till Sveriges ekonomiska utveckling, inte att ge en allmän historisk översikt av invandringen till Sverige. Därför finns här relativt lite uppgifter av statistisk natur.

Lathund Den som söker någon särskild information i boken, kan enklast finna den på följande sätt: • Tidsperiod: Bokens kapitel är kronologiskt indelade.

• Ursprungsland: De kronologiska kapitlen är i huvudsak indelade i avsnitt efter det land invandrarna kom från.

• Bosättningsregion: En tabell över landskap och med sid­ hänvisningar finns på sidan 299.

• Branscher: En tabell med sidhänvisningar finns på sidan 298.

• Register över personer och företag finns på sidan 300.

• Invandringspolitik: Årtalstabell på sidan 294.

»var stodo vi, om de ej varit till?«

Eftersom all utveckling är experimentell och de flesta experiment misslyckas, finns i boken också exempel på invandrare som helt eller delvis har misslyckats. Men man kanske ska säga att de i själva verket lyckades hitta metoder som inte fungerade. politiskt perspektiv: I boken beskrivs kortfattat de regler som har gällt för invandringen till Sverige och för invandrares legala möjligheter att arbeta och driva näringsverksamhet här. Däremot diskuteras inte övriga aspekter på invandrings- och integrationspolitiken.

Det finns många exempel genom historien på att invandrare har mött motstånd från allmänhet eller konkurrenter i sin yrkesverksamhet och på att de har utsatts för förtal eller förföljelser. Ibland har motståndet varit idébaserat, till exempel Svenska kyrkans strävan att upprätthålla den religiösa renlärigheten, nationalisters strävan att värna det svenska mot det främmande samt rasbiologers teorier om det förkastliga i rasblandning.

Ofta har motståndet varit intressebaserat. Invandrare har betraktats som farliga konkurrenter, vilket naturligtvis har varit sant i de fall där invandrare har varit bättre på att tillgodose marknadens krav än vad infödda svenskar har varit. Ibland har en ren intressekamp förklätts i idémässig dräkt. Även det omvända har förekommit: ideologiskt grundad främlingsfientlighet har sökt ett bredare stöd genom att vädja till rädslan för överlägsen konkurrens.

I boken kommer vi att ge en del exempel på hur invandrare har mött motstånd och utsatts för förföljelse, på idémässig eller intressemässig grund. Däremot är inte ambitionen att här gå djupare in på detta motstånds karaktär eller omfattning.

Mycket har sagts och skrivits om verkliga eller påstådda problem med invandringen: segregation, rasism, främlingsfientlighet, brottslighet etcetera. Dessa ämnen förtjänar att belysas och granskas. Syftet med denna bok är dock att visa på de positiva effekterna av invandringen.

En strävan har varit att visa på bredden av invandrare vad gäller exempelvis ursprungsland och verksamhetsområde, inte att ge utförliga beskrivningar av varje enskild person. Även om det finns ett antal exempel på företagsamma invandrarkvinnor, är tyvärr denna grupp underrepresenterad i boken. De flesta företag, oavsett om de drevs av invand­rare eller andra, har genom historien varit familjeföretag där både mannen och hustrun normalt gjorde viktiga insatser. Men kvinnornas bidrag är i de flesta fall inte beskrivna i källmaterialet.

Det finns dock flera skildringar av företagsamma änkor som med framgång drev företaget vidare efter makens död. Rimligen måste dessa kvinnor normalt ha varit delaktiga i företagets drift även när maken levde, annars kunde de knappast ha drivit rörelsen vidare. Detta är en stark indikation på att kvinnor ofta var delaktiga i skötseln av familjeföretag.

Stockholm i september 2010 anders johnson

14

»var stodo vi, om de ej varit till?«.indd 14-15

15

10-09-15 10.37.15

U

Medeltiden

F

ör tusen år sedan befann sig Skandina-

vien i ett brytningsskede mellan vikingatid

och medeltid. Det traditionella stormanna-

samhället utmanades av en framväxande

kungamakt. Asatron utmanades av kristendomen. En ny typ av städer grundades för att manifestera den framväxande kungamakten: svenska Sigtuna, danska Lund och norska Nidaros (Trondheim).

Det var vid denna tid som utvecklingen mot ett svenskt rike inleddes. Olof Skötkonung var kung från 990-talet till sin död cirka 1022 och den förste som vi med säkerhet vet regerade över såväl Svealand som Götaland. Han var också den förste kungen som lät döpa sig och som behöll sin kristna tro livet ut. Liksom så många kungar efter honom lät han inkalla utländska experter för att utveckla sitt kungadöme.

Koggen var Hansans viktigaste typ av fartyg och den dominerade Östersjöhandeln under ett par sekler.

16

17

1500-talet

­Gustavs död 1560 tilldelades Karl ett hertigdöme som omfattade större delen av Sörmland, Närke, Värmland och Dalsland samt norra Västergötland.

Fram till Karls ­tillträde som svensk kung, i ­praktiken 1599 och ­formellt 1604, fungerade hans hertig­

alet av Gustav Vasa till kung 1523

markerar slutet på medeltiden i

Sverige. Under sina 37 år som regent

byggde Gustav upp en stark kunga­

makt med effektivare förvaltning och skatteväsende.

Valkungadömet ersattes med en ärftlig monarki. Kato­ licismen avskaffades och en lutheransk statskyrka ska­

döme som en stat i ­staten med ­Nyköping som huvud­ stad. Den ­ekonomiska ­utvecklingen blev här betydligt ­bättre än i ­övriga Sverige, ­mycket tack vare en export ­baserad på Bergs­ lagens malmfyndig­

pades med kungen som reellt överhuvud. En stor del av

heter.

de kyrkliga egendomarna konfiskerades och tillfördes ­Gustav Vasa personligen.

Gustav var mycket engagerad i näringslivets utveck­ ling och gav ofta detaljerade order om vad som skulle göras. Han såg riket närmast som sin personliga egen­ dom. År 1551 beslutades att alla malmberg i Sverige skulle lyda under kronan. Även den industri som bygg­ des upp var i huvudsak statlig.

Gustav Vasa.

Sonen Karl (sedermera Karl ix) delade i hög grad Gustavs intresse för näringslivets utveckling. Efter 36

37

garpar, gipskatter och svartskallar

Manufakturerna Under 1700-talet gjorde staten stora ansträngningar för att utveckla manufakturer – alltså fabriker inriktade på storskalig, manuell tillverkning. Textilmanufakturer var vanligast, men även till exempel sockeroch tobaksindustrier förekom. De tidigaste manufakturerna upprättades i Stockholm och därefter i bland annat Alingsås, Göteborg, Kalmar, Malmö, Nyköping och Örebro.

För att upprätta och driva manufakturerna rekryterades många invandrare som arbetsledare, specialister eller yrkesarbetare. Flera manufakturer grundades av invandrare. Åren 1739–1773 betalade den statliga Manufakturfonden resekostnader för mer än 3 600 invandrare.

De flesta var tyskar men även brittiska, danska, franska, holländska och polska arbetare förekom. Många av dem var kvinnor och detta var den första stora immigrationen av kvinnlig arbetskraft till Sverige.

För att locka hit arbetare skickades värvare ut i Europa. Manufakturprivilegierna översattes till tyska, franska och flamländska. Ibland kunde man rekrytera kvalificerade specialister och yrkesarbetare, men i några fall rörde det sig om tukthusfångar från Hamburg.

I vissa fall fick arbetare smugglas ut på grund av att det rådde utvandringsförbud eller då det handlade om invandrad arbetskraft som var kontrakterade för en viss tid. Flera hantverkarhustrur som själva hade invandrat till Sverige skickades ut som värvare, eftersom man antog att de skulle väcka mindre uppmärksamhet än manliga värvare.

Det är tveksamt om manufakturerna bidrog till landets utveckling.

De bars upp av allehanda subsidier och privilegier och produkterna fick ofta låg kvalitet och högt pris. Till skillnad från exempelvis 1500- och 1600-talens rekryteringar av specialister till bergsbruket handlade det nu inte om att utveckla näringar där Sverige hade särskilda konkurrensfördelar utan om att försöka producera allt som kunde tänkas ersätta ett importbehov.

På riksdagen 1765–1766 stod den första stora striden mellan merkantilism och liberalism. Den resulterade i en liberal seger, vilket bland annat ledde till att det omfattande manufakturstödet avskaffades.

Kampen om religionsfriheten Ett hinder för att Sverige skulle kunna locka hit entreprenörer och arbetskraft till manufakturerna var inskränkningarna i religionsfriheten.

Under flera decennier fördes en kamp för att tillåta andra än lutheraner att invandra och låta dem få utöva sin tro i Sverige. I riksdagen var adeln och borgerskapet för att vidga religionsfriheten, liksom Kommerskollegium som bland annat hade till uppgift att främja närings­livets utveckling. Prästeståndet gjorde dock hårdnackat motstånd och fick länge stöd av bondeståndet. Enstaka undantag gjordes dock, till exempel 1724 för 94

1700-talet

Jonas Alströmers manufakturverk i Alingsås (sidan 100), där slutna, kalvinistiska andakter fick hållas.

Vid 1723 års riksdag framfördes önskemål om att Visby skulle få ta emot fördrivna hugenotter från Regensburg, vilket skulle gjuta nytt liv i staden där många byggnader stod tomma. Frågan sköts dock på framtiden och inget hände.

Sedan bondeståndet vunnits för ökad religionsfrihet tilläts kalvinister och anglikaner 1741 att fritt utöva sin tro och att uppföra kyrkor i alla rikets hamnstäder utom örlogsstaden Karlskrona. Samtidigt utfärdades en förordning om omedelbar utvisning av »alle judar, savoyarer, lindansare, komedianter med flera gycklare, vad namn de hava måge, tartare och Zigeuner, som med varjehanda ogudaktighet, spådomar, lögn och tjuveri tillfoga menige man stort besvär och olägenhet«.

Vid riksdagen 1779 bifölls kravet på vidgad religionsfrihet av alla ständer utom prästerskapet. 1781 års toleransedikt gav religionsfrihet åt invandrade kristna, inklusive katoliker. Judereglementet från 1782 gjorde det möjligt för mosaiska trosbekännare att invandra. Den judiska invandringen, och reglerna kring den, behandlas i slutet av detta kapitel.

Skeppsbroadeln Då Bellman låter Fader Movitz i Fredmans epistel nummer 33, Stolta stad, äntra båten vid Roddartrappan för att fara över till Djurgården, surrade Skeppsbron av repliker på tyska, franska, danska och svenska. Under överfarten passerade han Spanjenfararen som snart skulle segla mot Cadiz och Dublin. Det är därför inte att förvånas att Movitz, då han fick korken ur buteljen, drack hela världens skål.

Under 1700-talet utgjorde Skeppsbron i Stockholm centrum i ­Sveriges ekonomiska liv. Staden hade en gynnad ställning inom utrikeshandeln. I skydd av statliga privilegier växte det fram en förmögen grupp ägare till stora handelshus, den så kallade Skeppsbroadeln. Många av dem bodde vid Skeppsbron där de uppförde ståtliga hus och magasin.

Handelshusen skapades av kapitalstarka köpmän, ofta med utländsk bakgrund, i första hand för att driva utrikeshandel. Men handelshusen fungerade också som banker, rederier och industriägare. Handelshusen kom exempelvis att överta ägandet av många järnbruk när ägarna till dessa kom på obestånd.

Bland storhandlarna i Stockholm fanns tyska invandrare som Christian Hebbe och Joachim Daniel Wahrendorff samt britter som Frans Jennings och Robert Finlay, vilka vi ska berätta om senare i detta kapitel.

I Skeppsbroadeln ingick även ättlingar till tidigare omtalade invandrare, till exempel Anders Tottie som hade brittiska rötter, Claes och Johan Abraham Grill med holländska anor samt hugenottättlingarna Jean Bedoire d.y. och Jean Henry Lefebure.

95

Många av de affärsmän som på 1700-talet uppförde praktfulla byggnader längs Skeppsbron i Stockholm var invandrare eller ättlingar till invandrade affärsmän.

garpar, gipskatter och svartskallar

Köpenhamn. År 1888 kunde en ny, toppmodern fabriksanläggning tas i bruk i Malmö. År 1890 förestod en polack dragéavdelningen, en engelsman dropsavdelningen och en spanjor avdelningen för fyllda karameller. Två tyskar ansvarade för marsipan- respektive skumavdelningen. En ryss hade introducerat rysk marmelad och rysk bonbon. Alla dessa verksamheter var nya för Sverige.

På Stockholmsutställningen 1897 visade Cloetta en 800 kilo tung skulptur i ren choklad som föreställde Oscar ii och drottning Sophia i naturlig storlek sittande på tronen under en baldakin. Mästaren bakom konstverket var förmannen vid företagets figurmarsipanavdelning, tysken Peltzer.

1800-talet | andra halvan

Nutin Cloetta avled 1891 och efterträddes av sin danska maka Birgitta. Efter hennes död 1897 blev sonen Carl Cloetta chef för den svenska verksamheten. Han var en levnadsglad och jovialisk person som nog inte hade ärvt sin fars arbetsiver eller pliktkänsla. År 1900 köpte Bröderne Cloetta konkurrenten Chokladfabriks ab Motala. En ny fabrik anlades 1901 i Ljungsbro norr om Linköping. År 1905 upphörde den sista tillverkningen i Malmö. Carl Cloettas ekonomiska lättsinne ledde till en ekonomisk kris för moderbolaget Bröderne Cloetta. År 1908 förlorade familjen Cloetta sitt inflytande i chokladföretaget. Åren 2000–2008 ingick Cloetta i en gemensam koncern med finska Fazer. Även detta företag har rötter i Schweiz. Därifrån kom nämligen företagets grundare Karl Fazer som 1891 öppnade konditori i Helsingfors.

Italienare Positivhalare, ballongförsäljare och andra gipskatter Under hela 1800-talet besökte italienska musikanter, varietéartister och försäljare Sverige på sina vandringar runt om i Europa. Nästan hälften av dem som kom 1834–1880 var positivspelare. En del italienare kom att bosätta sig i Sverige, huvudsakligen i Stockholm och Göteborg.

De italienska utvandrarna kom ofta från bergiga, geografiskt isolerade regioner präglade av dålig infrastruktur, fattigdom, ålderdomliga yrkestraditioner och gamla utvandringstraditioner.

Positivspelarna kom oftast från Parma eller Piacenza i Norditalien.

De anlände huvudsakligen före sekelskiftet. Många av dem återvände till Italien efter sekelskiftet.

Från Lucca i Norditalien kom gipsgjutare och gipsarbetare, främst åren kring sekelskiftet. Många av dem lämnade Sverige efter ett tag. »Gipskatt« blev det vanligaste skällsordet för (främst italienska) invandrare fram till 1960-talet då det ersattes av »svartskalle«.

Från Caserta i Syditalien kom gårdsmusikanter och kringvandrande försäljare av bland annat ballonger, leksaker och lyckobrev. Denna grupp dominerade den italienska invandringen efter 1905.

Bland syditalienare förekom familjeinvandring i högre grad än bland norditalienare. Kvinnorna var i högre grad yrkesverksamma och en högre andel stannade kvar i Sverige, även om de flesta även i denna grupp återvände. Det förekom vissa motsättningar mellan invandrare från Nordoch Syditalien där de senare hade lägre status.

Från 1890 finns det första belägget för italienare som sålde glass i Sverige. Italienarna kom att dominera glassförsäljningen i Stockholm kring sekelskiftet. Ofta var det hustrur till positivhalare och gipsgjutare som sålde glass. En av de ledande glasstillverkarna var Pietro Ciprian, utbildad

Cloettas fabrik i Ljungsbro ­fotograferad 1942.

196

197

garpar, gipskatter och svartskallar

Italienskt gipsgjuteri i Stockholm 1933.

konditor från provinsen Belluni nära Österrike. Han anlände 1902 och var förmodligen den första i Sverige som sålde strutglass 1917. Han förvärvade 1920 en butik på Pipersgatan, vilken är upphov till dagens Pipersglace.

1800-talet | andra halvan

Familjen Notini var den ledande stuckatörsläkten i Sverige. Den invandrade med Giovanni Domenico Notini (cirka 1803–1875). Han kom från en välbeställd jordbrukarfamilj i Toscana och utbildade sig hos en bildhuggare i Lucca. Notini kom till Köpenhamn 1824 och till Stockholm 1826 där han etablerade sig som gipsgjutare. Han utförde arbeten bland annat på Norrbrobasaren och Skeppsholmskyrkan.

Giovanni Notini flyttade till Göteborg 1852 och etablerade sig som gipsfabrikör. Verksamheten övertogs 1876 av sonen Ferdinand Notini (1835–tidigast 1888). Han gjorde emellertid konkurs och var därefter verksam i Malmö. Ferdinand var gift med en engelska och flyttade sedermera till London.

Ferdinands son Edwin Notini (1865–1932) var ­ornamentbildhuggare och stuckatör i Malmö. Han grundade Malmö Takpappfabrik 1904. Edwins bror Ferdinand Fredrik Notini (1871–1920) var verksam i Köpenhamn, Oslo och Stockholm.

Släktens stora namn var Giovannis son Axel Notini (1842–1914).

Han studerade byggnadsteknik vid Chalmers och gjorde sedan studieresor i Europa. Axel öppnade egen verkstad i Stockholm 1875 och var sin tids främste stuckatör i Stockholm. Han utförde arbeten bland annat på Grand Hôtel, Arvfurstens palats och Rosendals slott. Hans egen bostad på David Bagares gata uppfördes 1885 som en formlig produktkatalog över vad han kunde åstadkomma.

Axel Notini etablerade en filial i Norrköping 1890 och senare även i Malmö. Från 1880 var han lärare i konstformning vid Tekniska skolan (sedermera Konstfack). Notini uppfann tramessoplattan, en väggbeklädnad av cement och kolstybb som genom stålslipning gjordes ogenomtränglig för vatten. Denna uppfinning gav honom stora inkomster.

De framgångsrika stuckatörerna Sedan 1500-talet hade italienska stuckatörer kommit till Sverige. Under andra halvan av 1800-talet fick denna verksamhet ett uppsving. Flera av de invandrade stuckatörerna blev ekonomiskt framgångsrika. Det gällde exempelvis gipsgjutarfamiljen Bernardi i Göteborg, som även etablerade filialer ute i landet.

Flera stuckatörer och mosaikläggare kom från Treviso i Norditalien.

Den förste av dem var Antonio Bellio som kom till Sverige 1884. Han rekryterade sedan fler yrkesbröder från sina hemtrakter.

Bellio utförde arbeten på Berns, Nationalmuseum och Kungliga teatern. Han öppnade i slutet av seklet restaurangen Taverna Degli Artisti på Norrmalmstorg med italiensk mat och musik. Den blev samlingspunkt för de bättre bemedlade delarna av den italienska kolonin.

En annan känd stuckatör var Pietro Liva som kom till Stockholm 1898 och utförde arbeten på riksdagshuset och Oscarsteatern.

198

199

1900-talet | del i

K

garpar, gipskatter och svartskallar

Norrmän

Håll fabriken ren!

Värmlandskungen Christian Storjohann Christian Storjohann (1868–1954) föddes i Bergen där fadern drev en manufakturaffär. Efter en kort tid på sjön kom Storjohann som 15-åring till Remmene säteri utanför Säffle. Den norske ägaren där var vän till Christians far. På Remmene fick Christian lära sig lantbrukets grunder.

Han utbildade sig sedan vid Ultuna och Alnarps lantbruksskolor.

Christian Storjohann tjänstgjorde en tid som inspektor på Remmene och arrenderade sedan ett kronohemman i Långserud nordväst om Säffle, innan han blev lantbruksinspektor på Hillringsbergs Bruk i västra Värmland. Han blev disponent för hela bruket 1901.

Hillringsbergs Bruk ägdes av ett norskt konsortium och hade två fabriker för tillverkning av mekanisk pappersmassa. Storjohann blev snart expert inom detta område. År 1907 blev han disponent för det relativt obetydliga skogsföretaget Billeruds ab i Säffle. Han började köpa upp många sulfit- och sulfatmassefabriker, träsliperier och sågverk i väst­ ra Värmland och slå samman dessa till vad som skulle bli Billerudkoncernen. Ett viktigt motiv var att komma över de stora skogsarealer som ägdes av bruken.

Storjohann hade som valspråk »inte en dag utan framsteg«. Han strävade efter att framställa så förädlade produkter som möjligt för att därigenom höja skogens värde. År 1920 startades papperstillverkning i

svenskspråkigt hem i Helsingfors. Familjen flyttade till Sverige 1916 där Moses Pergament etablerade sig som tonsättare och musikskriftställare.

Han utsattes för den utbredda antisemitismen i svenskt musikliv. Wilhelm Peterson-Berger kallade Pergament för »utländsk parasit« och tonsättarföreningens ordförande Kurt Atterberg betecknade honom som »rysk tonsättare« och ville att han skulle avskedas som musikrecensent från Svenska Dagbladet. Det tog 25 år för Pergament att få bli medlem i den föreningen, vilket enligt honom själv berodde på »det nazistiskt färgade misshaget med min börd«.

Gunnar Nylund (1904–1997) var en finlandssvensk keramisk formgivare och glaskonstnär, född av konstnärsföräldrar i Paris. Hans keramiska karriär inleddes i Finland på 1920-talet. Därefter utbildade han sig till arkitekt i Köpenhamn samtidigt som han arbetade på Bing & Gröndals porslinsfabrik 1925–1928. Nylund var konstnärlig ledare vid Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping 1931–1949, där han sedan fortsatte att verka till 1959. Han var konstnärlig ledare och glaskonstnär vid Strömbergshyttan i Hovmantorp, Småland, 1954–1968.

Christian Storjohann, Säffle den 2 maj 1930

K

Greta Garbo och Mauritz Stiller reser till USA 1925.

Den norske skogsföretagaren Christian Storjohann med hustru Aagot. Hon var genom sina språkkunskaper till stor hjälp under makarnas affärsresor.

Gazellhuvud i stengods gjort av Gunnar Nylund.

218

»Jag har vid upprepade tillfällen under mina inspektionsresor och besök vid bolagets fabriker funnit att den ordning och reda, som bör vara rådande vid moderna och välskötta anläggningar, icke alltid är tillfinnandes. Det är ett oeftergivligt villkor, som jag icke kan frångå, att en fabrik, som skall framställa en vara av högsta kvalitet och efter rationellaste metoder, framförallt måste bygga på en minutiös ordning inom alla sina avdelningar.

Jag uppmanar Eder därför att noga tillse, att såväl arbetare som förmän lära sig att hålla rent och snyggt på arbetsplatsen, att insamla använt trassel, rörstumpar, muttrar, verktyg och dylikt, och förvara dessa på platser, som därför anvisas, så att icke fönsterbänkar, baksidor av torkmaskiner, hyvelmaskiner etc. samt baksidor av byggnader och plank bliva till upplag för allehanda skräp.«

219

U

dagens invandrarföretagare

Dagens invandrarföretagare

I

nvandrarföretagare är främst företagare

och i andra hand ­invandrare. Företagare med

invandrarbakgrund har mycket gemensamt

med fö­re­tagare med svensk bakgrund, eftersom många ­drivkrafter, ­problem och möjligheter är gemensamma för de flesta företagare.

I flera avseenden, bland annat då det gäller andelen företagare, är varia­tio­nen mellan invandrargrupper från olika länder större än mellan invand­rar­gruppen som helhet och svenskar. Andelen företagare kan exempelvis bero på hur länge en viss invandrargrupp i genomsnitt har bott i Sverige, hur arbetsmarknaden såg ut när de kom hit samt på vilken utbildning och eventuell företagarbakgrund de hade när de anlände.

I diskussionen om företagsamhetens betydelse i samhället och vikten av en politik som främjar företagande finns tre huvudperspektiv: • Samhällsperspektivet: Ökad företagsamhet leder till ökad dynamik i ekonomin (större konkurrens och utvecklingskraft, snabbare tillväxt etcetera).

• Självförverklingsperspektivet: Ökad företagsamhet ger fler människor möjlighet att förverkliga sina idéer samt att forma sitt arbetsliv och sin övriga tillvaro på det sätt som de själva önskar.

• Försörjningsperspektivet: Ökad företagsamhet (inom marginaliserade grupper) bidrar till att bryta bidragsberoendet, öka självförsörjningsgraden och sysselsättningen samt öka integrationen i samhället.

Det finns en olycklig tendens i den offentliga diskussionen att anlägga ett samhällsperspektiv eller självförverklingsperspektiv när man talar om (manliga) svenska företagare och ett försörjningsperspektiv när man diskuterar invandrarföretagare.

Detta uppfattas lätt som en nedvärdering av invandrarföretagandet: »Svenska företagare gör Sverige rikare, medan invandrarföretagare kan göra invandrare mindre fattiga.« Dessutom är generaliseringen felaktig. Invandrarföretagandet är också intressant ur ett utvecklings- och självförverklingsperspektiv.

Vissa forskare och debattörer hävdar emellertid att en stor del av invandrarföretagandet snarast är något negativt. De ser företagandet som en reaktion mot dis-

290

krimineringen på arbetsmarknaden som leder till ett företagarliv präglat av långa arbetstider, låga inkomster och stor otrygghet.

Det finns förvisso studier som visar att invandrarföretagare har sämre ekonomiska villkor än svenska företagare – och att skillnaderna kan vara större än mellan motsvarande grupper anställda. Men därav följer inte automatiskt att invandrarföretagarna själva uppfattar valet av företagarkarriär som något negativt. Tvärtom visar studier att flertalet invandrarföretagare är nöjda med sitt val.

Många som kommer till Sverige har flytt från hot och förföljelse. De har ofta förlorat allt de ägde. Ett sätt att bygga upp en ny tillvaro i Sverige är genom en, åtminstone inledningsvis, mycket tuff företagartillvaro. Många invandrarföretagare inom detaljhandeln ser exempelvis detta som ett tillfälligt led i sin yrkeskarriär, där man arbetar hårt för att skaffa sig resurser och kompetens för ett mer kvalificerat arbete senare. För andra invandrare kan anställning i ett invandrarföretag vara ett steg in på arbetsmarknaden som sedan leder vidare till andra jobb.

Omfattning De utlandsfödda utgör 14 procent av landets befolkning. Var sjätte person i arbetsför ålder är född utomlands.

Av alla Sveriges småföretag drivs 11 procent av utlandsfödda företagare. 13 procent av de nya företagen startas av en utlandsfödd person. Antalet utlandsfödda företagare uppgår till 54 000. Det årliga tillskottet är drygt 7 500 nya företag. (Om inte annat sägs är källan i detta kapitel Invandrares företagande: en statistisk beskrivning av utlandsföddas företagande i Sverige, Nutek 2008.)

Av de utlandsfödda småföretagarna är 38 000 män och 16 000 kvinnor. Av de utlandsfödda nyföretagarna är ungefär en tredjedel kvinnor.

Bland dem som är sysselsatta på arbetsmarknaden är det något vanligare att driva eget företag bland personer födda utomlands jämfört med personer födda i Sverige. Skillnaden hänför sig till kvinnorna. Både av männen födda utomlands och av männen födda i Sve­rige

är 15 procent företagare. 7 procent av de utlandsfödda kvinnorna är företagare, jämfört med 6 procent av de svenskfödda kvinnorna.

I den yngre generationen på arbetsmarknaden (18– 30 år) är det vanligare att vara företagare bland unga födda utomlands (6 procent) jämfört med bland unga födda i Sverige (4 procent).

Företagande är vanligast bland personer födda i Asien. Särskilt stor är företagsamheten bland invandrare från vissa länder i Mellanöstern som Iran, Libanon, Syrien och Turkiet. Detta gäller både för kvinnor och män. Lägst företagarandel har de som är födda i Sydamerika.

Invandrarsektorn i svensk ekonomi Kulturgeografen Ali Najib har uppskattat att det 2002 fanns 85 000 företag som drevs av en utlandsfödd person eller av en inrikes född person med minst en utrikes född förälder. De sysselsatte cirka 350 000 personer.

Mot bakgrund av att antalet företag bland utrikesfödda har expanderat med 25 procent sedan 2002 motsvarar Najabs uppskattning i dag drygt 100 000 företag med cirka 440 000 anställda. Detta kan jämföras med det totala antalet anställda i exempelvis sjukvård (320 000), byggverksamhet (280 000) och detaljhandel (260 000).

Martin Klinthäll och Susanne Urban har i Möjligheternas marknad (Tillväxtverket 2010) uppskattat att över 200 000 personer 2006 jobbade i företag drivna av personer som är födda i Sverige eller utomlands och som har två utlandsfödda föräldrar. Detta kan jämföras med det totala antalet anställda i exempelvis hotell och restaurang (125 000), bank och försäkring (90 000) samt jord- och skogsbruk (75 000).

En vanlig förklaring till den låga andelen företagare bland sydamerikanska kvinnor och män är att i denna grupp finns en hög andel vänsterintellektuella flyktingar som har varit mindre benägna att bli företagare – och som kan ha haft lättare än andra invandrargrupper att hitta lämpligt arbete som anställd.

Struktur Även om invandrarföretag fortfarande är vanligast inom branscher där det ofta ställs lägre krav på utbildning och kapital, har en snabb ökning skett inom kunskapsintensiva områden sedan 1990-talet. Inte minst blivande och verksamma invandrarföretagare ser det som ett problem att många fortfarande tror att praktiskt taget alla invandrarföretagare finns i långstatusbranscher.

De utlandsfödda småföretagarna är mer välutbildade än de svenskfödda. 40 procent av de utlandsfödda har högskoleutbildning, jämfört med 35 procent av de svenskfödda småföretagarna. Bland nyföretagarna är det dock lika vanligt bland utlandsfödda som bland svenskfödda att ha läst på högskolan.

Det finns givetvis genomsnittliga skillnader i utbildningsnivå mellan företagare i olika invandrargrupper.

Bland exempelvis turkar och greker är den lägre, medan den är högre bland iranier.

Ali Najib konstaterade i Myten om invandrarföretaget: en jämförelse mellan invandrarföretagande och övrigt företagande i Sverige (1999) att invandrarföretagare oftare hade en högre teoretisk utbildning men mer sällan en relevant yrkesutbildning än svenska företagare. Invandrarföretagare hade i genomsnitt svagare förankring och nätverk i näringslivet jämfört med svenska företagare. De hade mer sällan arbetat inom den bransch där de hade startat sitt företag.

Invandrarföretagandet är starkast i storstäderna, även om man tar hänsyn till att både andelen företagare och andelen invandrare bland de sysselsatta är högre där än i landet som helhet. En förklaring kan vara att storstadsregionerna har mindre diskriminerande strukturer och attityder. En annan förklaring är att det finns många personer med utländsk bakgrund i regionen, vilket skapar en större lokal etnisk marknad och tillgång till stödjande nätverk.

291

Branscher

Landskap

Här är några exempel på invandrares insatser inom olika branscher. Äldre tiders hantverk, bruk och manufakturer har förts till motsvarande industribransch.

Här är några exempel på invandrares insatser inom olika delar av landet.

Bransch

Sida

jordbruk, skogsbruk och fiske (inklusive trädgårdskonst) gruvor och mineralutvinning energi- och vattenförsörjning byggverksamhet (inklusive arkitekter)

livsmedelsindustri (inklusive alkohol och tobak) textil- och läderindustri

skogs- och trävaruindustri (inklusive träskeppsbyggeri och lumppappersbruk) grafisk industri, förlag och medier (inklusive journalistik) kemisk industri jord- och stenvaruindustri (inklusive glas och lervaror) järn-, stål- och metallverk

metall- och verkstadsindustri

utrikeshandel

inrikeshandel

kommunikation (inklusive post och tele)

hotell och restaurang

finansiell verksamhet (inklusive myntprägling)

offentlig förvaltning (inklusive militärer och politiker) utbildning och forskning

vård och omsorg (inklusive apotek)

konstnärlig verksamhet och underhållning

298

20, 32 ff., 59, 70, 116, 123, 146, 165 f., 174, 183, 212, 243 31 f., 41 f., 47, 74 f., 136 f., 187 f., 190 ff.

20, 46, 74, 106, 176, 181, 189 f.

20 f., 44, 47 ff., 54 f., 78, 80 f., 104, 120 f., 198 ff., 214, 244, 256 f., 259 f., 280 55, 69, 85, 94, 106, 121, 133, 143, 147, 152, 154 f., 166, 170 ff., 184, 188 f., 194 ff., 217, 220 ff., 231, 234 f., 264 ff., 272 ff., 281 f., 285 f.

69, 73, 78, 83 f., 94, 100 f., 108 f., 121 f., 129 f., 135, 140 ff., 146, 174, 181, 184 ff., 212 ff., 254 f., 275 49, 69 f., 76 f., 79, 84 f., 105 f., 117 ff., 144 f., 149 ff., 162 ff., 175, 186, 190, 219 f., 226, 258 29 f., 43 f., 69, 76 f., 117, 131 ff., 156, 175, 217, 229, 237, 252 ff., 262, 267 f., 274, 284, 288 43, 110, 169 f., 179 ff., 183 ff., 203, 226, 231, 237 f., 244, 284 f.

20, 44, 49, 65, 70, 90, 110 f., 113, 120, 146, 157, 170, 174 f., 184 f., 212, 214, 218, 234 20, 41 ff., 47, 52, 55 ff., 68, 70, 72, 75, 80, 85, 97 ff., 117, 129, 136, 151 42 f., 55 ff., 68, 74 f., 78 f., 88 f., 99 f., 112, 138 ff., 142, 146, 166, 183, 186, 188, 204 f., 214, 223 ff., 227, 233, 243 f., 249, 271 f., 279 23 ff., 33 f., 40 f., 55 ff., 68, 72 f., 80, 95 ff., 101 ff., 106 ff., 109, 112, 134 f., 142 ff., 151, 163, 179, 182, 204 f., 231 f.

30, 43 f., 68 f., 77, 80, 83, 109, 112, 124 f., 129 ff., 154, 156, 164 ff., 171 f., 179 f., 185, 197 f., 201 ff., 214 ff., 227 ff., 277 ff.

57 f., 61, 64, 70, 79, 85, 95, 106 ff., 138, 141, 143 f., 146, 148 ff., 179, 187, 190, 233, 256, 258, 277, 282 ff., 288 119, 122 f., 135 f., 154, 157, 172, 176 ff., 184, 192 ff., 225 f., 234, 236, 244, 263, 267, 272, 275, 280 ff., 286 18, 28, 44 ff., 56 ff., 63 f., 72, 86 ff., 129, 133, 135, 147 f., 167 f., 174, 181 f., 185, 191, 216 f., 258, 280 32, 35, 40, 46, 49, 52, 65, 67, 72, 84 f., 113 ff., 157, 227, 251, 258, 277, 286 20 f., 78, 82 f., 85, 89 f., 101, 106, 116, 155, 184, 202 f., 232, 234 ff., 256, 264, 267 ff., 286 f., 30, 44, 46, 67, 78, 83, 89, 107 f., 110, 116, 133, 155, 249, 267 ff., 276 21 f., 47, 49, 64, 70, 78, 83, 89, 103, 116, 120 f., 156, 165, 177 ff., 185, 197, 204, 213 f., 217 f., 227, 231, 236 ff., 256 ff., 267 ff., 277, 284, 286, 289

Region

Sida

Blekinge Bohuslän Dalarna Dalsland Gotland Gästrikland Göteborg

33, 68, 78, 85, 106, 122, 125, 146, 148, 152, 175, 184, 234, 244 44, 101, 105, 125, 133 f., 145, 175, 188 f., 216, 227, 256, 264 24, 31, 41 f., 55, 64, 68, 74 f., 138, 151, 157, 168, 187 f., 225 f., 277 f., 285 f.

103, 117, 136, 167, 225, 227, 257 25–28, 61, 72 f., 109, 186, 258 65, 85, 129, 146, 236, 260 66–68, 84 f., 99–109, 116 f., 121–125, 128, 131–136, 140–148, 153–156, 166–168, 174–179, 184– 186, 189 f., 194, 197–200, 213–216, 220, 230, 233–237, 244 f., 249, 259 f., 266, 275, 277, 286 Halland 20, 33, 47, 68, 116, 119, 181, 185, 212 f., 231, 256 Hälsingland 77, 80, 97, 100 f., 144, 151, 190, 194, 212–214 Härjedalen 165 f.

Jämtland 163, 203 Lappland 61 f., 75, 168, 182, 187 f., 232, 260 Medelpad 101, 144, 150, 162 f., 175, 215, 281 Norrbotten 61 f., 75, 157, 188, 215, 232, 260 Närke 24, 31, 43, 64, 146, 176, 190, 192, 216, 280 Skåne 19–21, 32–34, 44, 46, 68, 70, 77 f., 83, 107–109, 116–121, 136 f., 146, 156, 160, 167–175, 181–185, 195–197, 199, 203, 212–215, 223, 227–231, 237 f., 243 f., 249, 258, 262–266, 269 f., 277, 280 f., 286 Småland 20, 30, 44, 48 f., 60, 68, 70, 75, 78, 113, 119, 155, 174, 176, 184, 207, 212, 218, 231, 234, 244, 258 Stockholm 21, 28–31, 39–49, 55 f., 58, 61, 64–70, 75–90, 95–100, 106, 110–125, 129–140, 150–157, 164– 167, 172–187, 191–194, 197–205, 213–221, 224–233, 236–238, 244, 252–254, 258, 260–264, 267–275, 277–288 Sörmland 31, 44, 46, 49, 55–61, 64, 68, 70–72, 76, 80–84, 88 f., 112, 117 f., 122, 188, 204, 243 f., 249, 260, (utom Stockholm) 277, 281–285 Uppland 18–23, 41–44, 47, 49, 55–59, 70, 74–81, 97 f., 116, 120 f., 131, 138, 146, 162, 164 f., 183 f., 204 f., (utom Stockholm) 212 f., 222, 234–237, 276, 279 Värmland 41, 47, 70, 75, 103, 136, 143–146, 152, 162, 164, 219 f., 223–227, 232, 257 Västerbotten 98, 113, 144, 151, 163, 232 Västergötland 21, 30, 68, 82, 95, 100, 103–106, 120 f., 141 f., 146–149, 164, 167, 184–186, 218, 234, 244 (utom Göteborg) Västmanland 31, 41–43, 55, 61, 64, 74, 78, 80, 83, 85, 100, 116 f., 245, 249, 259 f., 271 f., 281 Ångermanland 101, 113, 117, 150 f., 163, 190, 217 Öland 19, 49, 78, 271 Östergötland 19–21, 30 f., 41, 44, 47–49, 57–60, 70, 74, 78, 82, 89, 124 f., 130 f., 134 f., 139 f., 146–149, 156, 178, 186, 191, 196 f., 212, 249, 256 f.

299