9789186183493

Den här boken är erövrad av: -----------------------------

Boken är tryckt på miljöfarligt papper och därför märkt med ”Gamen”.

Böckerna om Elak & Pucko: Elak & Pucko sämst i rymden, 2009 Elak & Pucko möter Bertman, 2010 Elak & Pucko – Tidsresekalsongerna, 2011 Elak & Pucko – Planeten Fåntrattus, kommer snart

Planet benson

Illustrationer av fredde granberg och Johan Andreasson

Telegram bokfรถrlag

Planet benson

© Fredde Granberg och Telegram Bokförlag 2011 Grafisk form: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Tryck: Xxxxxx Xxxxx 2011 ISBN 978-91-86183-49-3 Telegram Bokförlag Ferkens Gränd 1, 111 30 Stockholm

Innehåll

Kapitel 1

DRÖMSTARTEN s 9

kapitel 2

den stora lögnen

kapitel 3

den magiska tidstunneln

kapitel 4

dom skäggiga skurkarna s 30

kapitel 5

munkarna slår tillbaka s 40

kapitel 6

flykten till urtiden s 51

kapitel 7

dinosaurielunch

kapitel 8

den ondskefulla hjärnan s 80

s 16 s 24

s 66

Ondskefullt geni, enligt honom själv. En riktig fegis, enligt andra.

Utskrattad i alla kända och okända galaxer.

En misslyckad – av Nöjesplaneten Ha-kulius.

'LVNYDOLÆFHUDG

Utesluten ur Rymdskurksförbundet.

Helt tom i bollen.

Har universums minsta hjärna. Mindre än 0,3 mm i diameter.

Vet inte vad ordet betyder.

Utesluten ur Rymdskurksförbundet.

Kapitel 1 Drömstarten

Bröööööööööööööööööööl … Pampaa!

En illa spelad fanfar ekade inne i Rymdskurksstyrelsens stora ondskefulla rymdskepp. Dom båda misslyckade rymdskurkarna Elak och Pucko befann sig ombord.

Dom stod uppställda framför Den Ondskefulla Hjärnan som svävade omkring i sin glasbehållare.

Det hade hänt något oväntat och fantastiskt: Elak och Pucko hade lyckats erövra en planet!

– Elak och Pucko. Jag, Den Ondskefulla Hjärnan, och hela min styrelse gratulerar till er fantaztiska framgång.

10

– Jag ber om urzäkt för att jag någonsin tvivlat på er ondska, fortsatte Hjärnan. Ni har bevisat att ni har en vidrig inställning till andra arter, saknar medkänsla och är allt igenom ruttna och dåliga förebilder för alla barn i alla galaxer!

Elak var förstummad över alla vänliga ord som ströddes över honom.

Hans korkade kollega däremot var mer intresserad av innehållet i sin näsa än av omgivningen.

Elaks högsta önskan hade äntligen gått i uppfyllelse. För första gången i deras usla liv hade han och Pucko lyckats erövra en alldeles egen planet. Och nu var dom här i ondskans högborg och fick ta emot beröm av den mest vedervärdiga och hatade varelsen i hela universum.

Elak stod tyst och stolt medan Hjärnan fortsatte:

11

– Mina kära ovänner … jag ger er härmed den stora ohedersmedaljen för er superskurkaktiga handling. Och jag erbjuder er att bli hedersmedlemmar i min organization för resten av ert ondskefulla liv! Välkomna tillbaka till Rymdskurksförbundet!

12

Hurraropen ekade i det stora rymdskeppet och Elak lät glädjetårarna spruta som ur en skenande högtryckstvätt.

Hans lycka var gjord …

Men då började det killa under Elaks fyra fötter. Hans gråt övergick till ett hysteriskt gapskratt. Han vaknade med ett ryck.

– Gaaahh! Vad är det som händer?

Han satte sig förskräckt upp i sängen och fick se Pucko stå nere vid fotändan med en fjäder i handen.

– God morgon, Elak! Du är jättekittlig under fötterna! Visste du det? Ha, ha!

Elak var förvirrad och sömndrucken, men snart började det gå upp för honom att allt bara hade varit en dröm. Här satt han i sin löjliga pyjamas och fåniga nattmössa och stirrade på sin lilafärgade kompanjon, som var lika smart som en varmkorv. Elak blev en smula besviken …

– Neeeeeeeej! Det är inte sant! Det var bara en dröm! Varför kan det aldrig gå bra för mig på riktigt? Varför? VARFÖR? Buhuhuhuu … Jag vill också lyckas vara ond som alla andra onda skurkar!

Buuuhuuuu!

Nu var det verkligen synd om Elak, i alla fall tyckte han det själv. Hela världen verkade vara emot honom.

14

Elak insåg smärtsamt att han och Pucko fortfarande var hopplösa förlorare i utkanten av universum. Elak deppade ihop.

Det enda som kunde få honom på fyra fötter igen var att lyckas som skurk. Och eftersom Elak inte hade något att förlora, bestämde han sig för att göra det som alla andra skurkar gör när det har gått för långt, nämligen …

– Jag måste göra nånting så skurkaktigt att alla förstår att jag är en riktig skurk!