Page 1


© Författaren och Faun Förlag 2012 Redaktör Lena Svensson

Redigering och grafisk form Siewert Carlsson Tryck Scandinavian Book ISBN 978-91-86033-79-8 www.faunforlag.se


Förord

Berättelsen är skriven för att Kerstins och mina barn och barnbarn ska få reda på hur livet har gestaltat sig för Kerstin och mig. Att skriva har alltid varit roligt, har jag tyckt. Dessutom tror jag mig om att ha ett ganska gott minne och det visar sig, när jag återger en hågkomst, att då poppar ännu fler minnen upp. Tidigare har jag varit obenägen att yppa något om mina upplevelser och tillkortakommanden för andra, även mina närmaste har jag försökt hålla i ovisshet. Nu har den blygseln gått över och mina närmsta vänner får gärna ta del av berättelsen. Att berättelsen över huvud taget kom till kan jag tillskriva Mats Rundkvist och Maria Gill, projektledare för oss actionanvändare och anhörigvårdare. De är värda ett tack och det är även Lars Härås som har varit rådgivare och pådrivare. Gunnar Brolin


Uppv채xt i Tadinge

Gunnar p책 Startegen




Jag föddes den 5 oktober 1933 och de första fem-sex åren växte jag upp hos moster Astrid och morbror Kalle på Stora Tadinge i Uppland, tillsammans med jämnårige kusinen Olle. Ett ovanligt tidigt minne har jag ifrån nästan spädbarnsåldern, vad jag kan förstå. Jag låg i en barnsäng i kammaren innanför köket i den mangårdsbyggnad som moster och morbror bodde i. I den exakt likadana byggnaden mitt emot, där bodde ett par som hette Nordin och det var den mörkhåriga fru Nordin som lutade sig jollrande över mig och jag såg henne klart i motljuset från köket, tillsammans med mamma och moster Astrid. Morbror Kalle var en fantastisk fadersgestalt, även för mig trots att jag inte var hans son. Han var gladlynt och positiv och gjorde aldrig någon skillnad på Olle och mig, därför blev våra tidiga uppväxtår mycket harmoniska, fyllda med lek och rackartyg. Moster Astrid var som min mamma en ganska allvarlig och tillknäppt kvinna, ganska auktoritär också och inte alls lika glad och öppen som morbror Kalle. Men moster Astrid hade lika stor del som morbror Kalle i att det gick så bra för dem i Tadinge. Jag minns hennes goda kakor och jag minns henne, där hon satt vid den stora röken uppe i hästhagen i höstrusket och rökte skinkor och slagsidor, ja, nästan hela grishalvor, efter höstslakten. Nog bidrog moster Astrid alltid och det ända tills hon drabbades av svår reumatism som så småningom gjorde henne rullstolsbunden. Astrid hade nog väldigt ont långt före hon blev ofärdig, hennes gula plåtask med Albyl fanns alltid med. Sommaren 1939 flyttade jag med mamma till Orresta. Mamma hade fått arbete som hushållerska hos John Larsson, änkeman med en tioårig dotter som hette Stina, hon blev något av en storasyster till mig. Farbror John som jag alltid kallade honom, arbetade under några år som civilingenjör på Asea, under den tid som Sigfrid Edström var VD och koncernchef där. John var en av fem bröder, födda och uppväxta på Brunna Gård, ett par mil utanför Uppsala. Alla bröder var mycket händiga och tekniska till läggningen, entreprenörer dessutom. Sven, den äldste brodern, fortsatte som bonde. Han var en orolig själ, köpte in gårdar, brukade dessa några år och sålde dem,




för att åter köpa in nya. Jag tror inte han blev förmögen på det sättet att leva. Ernst, den näst äldste, blev byggmästare i Stockholm och byggde många villor i Ålsten, även en åt sig själv. John, Leornad och Erik som var yngst, köpte in en liten gård i Kärsta, där de startade en snickerifabrik och en parkettfabrik. Så småningom startade de tre bröderna även ett tegelbruk. Erik som var sjuklig (lungtuberkulos, antagligen) flyttade till Amerika och avled i New York och är begrav där. Leornad flyttade över Sagån in i Uppland och startade ett eget snickeri i en gammal kvarn. Och John blev ensam om att driva företagsamheten i Kärsta. John blev änkeman, drabbades av ekonomiska svårigheter och gjorde konkurs. Lyckades starta om verksamheten igen och betalade tillbaka allt vad Björkstabönderna förlorat på konkursen. Men blev ändå utsatt för ”jante-tänkande” under en ganska lång tid. Ingen förlorade en endaste krona! Moralen var hög på den tiden. Särskilt hos farbror John! Så småningom fick farbror John en Vasaorden på grund av sina insatser i Kärsta och Orresta. Han hade skapat arbete åt ett åttiotal och även medverkat till att bygga bostäder åt många av dem. Faktiskt byggt upp ett litet samhälle. Han fick Vasaorden under pompa och ståt av Landshövdingen på Västerås slott och den fick lämnas tillbaka vid hans frånfälle.

Yxhugget Störst anledning till att jag flyttade med mamma till Orresta, var ett yxhugg av mig som nära nog invalidiserade Olle. Morbror och gubbarna höll på med gallring i kvighagen, ett kärrområde mot ST. Väsby. Eftersom morbror var den han var, så fick Olle och jag följa med, utrustade med varsin liten handyxa, vassa som fanken. Olle och jag fick hållas bland småbjörkarna och hacka. Jag har det på näthinnan än i dag. Vi hade nästan huggit igenom en björkruska och Olle ville klänga upp och följa med i fallet och stack fram fot och ben, och jag högg till och träffade benet strax ovanför knäet. Olle skrek och gubbarna kom springande. Morbror ryckte remmen ur en

10


Ryssland Rysslandsresan Lands gjordes på äldre dagar den var mycket värd vilket land vi såg mäktigare än vi trott olikt allt vi sett vi avundades ukrainarnas lätta jord kors så lättbrukad Ukraina bördigt svarta jorden andas kraft bönders snålvatten! Sochi OS-staden ligger vid SvartaHavsstrand teodlingar en masse uppe i bergen grönt så långt ögat kan se te te bara te framme med bussen Sochis tehus grovtimrat te serverades Tre gånger Stockholm är uzbekers huvudstad Tasjkent är namnet

55


ej tunnelbana men trådbussystem över hela stan vanliga bussar och trådbussar nog för krav att bussa uzbek trevlig stad annars med en flytande trafik orienteringslätt Hemresan börjar nattmörker i Dushanbe officerare vi såg dem inte hemlisar från Afghanistan var de på permis? inte i planet som spökfigurer endast bagaget månntro? Moskvavåningen 25 tappad nyckel av pigan mycket letande dagen efter Kreml den spruckna klockan utvid störst i världen 216 ton den sista kvällen Kerstin med Bengt till Bolsjoj till cirkus for jag

56


” Ta n g o p å R e s i ” ä r e n levnadsberättelse om ett långt liv med arbete, kärlek, familj, barn, sport, resor och mycket arbete . Gunnar Brolin har alltid varit en företagsam man, en entreprenör och byggare – antingen det handlat om tegelbruk eller lantbruk. En ungdomlig problematik ledde till tablettmissbruk, som allvarligt påve rkade Gunnar Brolins fortsatta liv. Många bilder och berättelser ur ett verksamt och omväxlande liv bjuder ”Tango på Resi” sina läsare.

9789186033798