9789185581481

Rosor En rosodlares betraktelser

Rosen är blommornas mäktiga drottning, så inleder Kerstin Park denna bok.

Följ med på en resa i rosens tecken. Ta del av hennes personliga betraktelser och presentationer av de älskade rosorna, där de äldre sorterna har huvudrollen.

Luktsinnet berikar livet på många sätt. Här beskrivs rosornas många doftpaletter och på vilket sätt dofterna påverkar oss. Vi får veta hur bruket av parfym sannolikt kom till av en slump och hur man använt rosens lilla frukt, nyponet, genom olika tidsepoker och i olika kulturer. Recept på kanderade rosenblad, rosenmaränger, vitaminfyllt nyponmos och annat gott ger lust och inspiration att njuta av rosor på nya sätt. Boken är illustrerad med vackra fotografier.

Balkong Förlag

Kerstin Park

216 sidor fyllda med rosor

Innehåll 9

Förord

Mitt rosliv

13

Rosväxter

31

45

En rosresa

Vildrosor 93 Historier om rosor 113 Hitterosor Doft

143

150 162

Parfym

Nypon 167 Recept 183

Inspiration till en rosengård Rosa Practica

196

200

I väntan på våren 204 Källor och Litteratur

Rosarier och Rosenträdgårdar att besöka 208

Register

Bilder r

WARM WELCOME, en miniklättrare.

207

Tack

210

212

215

Förord

En härdig ’New Dawn’ sprider ljuvliga dofter vid husknuten.

Rosen är blommornas mäktiga drottning. Att ha passion för rosor är för det mesta enkelt och självklart. Passion betyder ju förälskelse, glöd, lidelse.

Jag har den stora förmånen att få förvalta ett stycke mark här på jorden, och inriktningen i min trädgård är rosor och åter rosor. Jag brinner för rosor och planterar ständigt nya. Människan och rosen har följts åt i flera tusen år. Att odla rosor ger många underbara blomupplevelser, både för dig själv som odlare och för dem som du vill dela din odlarglädje med. Under antikens dagar användes rosorna både till nytta och nöje. Följ med på en resa i rosens tecken, läs om varför man odlar rosor och vad som kan drabba en på vägen. För man kan lida också, av rosliga misslyckanden med obönhörlig och sorglig rosdöd som följd. Det ligger en utmaning i att plantera rosor på gränsen till Småländska höglandet, i gränslandet mellan växtzon 3 och 4, där jag bor. Man har förköpt sig och låtit sig förledas än en gång! Man har förälskat sig i en vacker ros och innan man vet ordet av, finns den på plats hemma. I ett klimat den inte finner sig tillrätta i. Eller, för den delen, med någon försåtlig rossjukdom från plantskolan, från början väl dold för blotta ögat.

En sak bör betonas, nämligen att många, många ljuvliga rosor trivs bäst i trakterna av zon 0, i Skåne, eller i milda, härliga trädgårdslandet England.

Ack, ja. Här kommer de gammaldags buskrosorna in i bilden för min del, eftersom de flesta gammaldags rosor ju är fantastiskt vackra, friska och härdiga.

Vilda rosor och deras ättlingar är mera motståndskraftiga än man kan tro.

De har ofta varit på resa under lång tid, och blott detta faktum gör att de ofta trivs med tuffare växtbetingelser.

Jag vill visa upp mina favoriter, som med några få undantag, är härdiga från zon 4 och uppåt.

Många gammaldags rosor har en rik och brokig historia. En mycket vacker gammaldags ros heter ’Omar Khayyám’, ett konstigt namn på en ros, kan man tycka. Vem var Omar Khayyám? Eller Constance Spry? Ta del av några historier om rosor och hur de fick sitt namn.

Många av de vilda rosorna kallas ”hitterosor” på rosspråket och i hela Sverige pågår ett rosupprop av gamla, förvildade sorter. Vi är många som tvärnitar och hoppar ur bilen, när det sticker upp en liten intressant, taggig ros ur dikesrenen. Mina hitterosor heter Anna-Maria, Agatha, Rugosa och några till, som jag gärna vill presentera och berätta om hur de hamnade i mitt blickfång.

Ofta sprider sig de gammaldags rosorna genom rikligt med rotskott. Snart får man egna, garanterat rotäkta plantor. Att behålla själv för att utöka trädgården. Eller för att gräva upp och ta med sig som gåbortpresent, som man gjorde förr i tiden.

När man talar om rosor får man inte glömma doften. De flesta rosor doftar, svagt eller starkt. Andra rosor doftar inte alls. Men, när de doftar, hur doftar de? Rosors olika dofter har nästan lika många variationer som det finns antal rosor. Doftvetenskapen är ganska ny och mycket spännande forskningsresultat ligger framför oss, allt för att berika upplevelser av rosor. Följ med på ett litet stickspår i min bok, där jag även vill zooma in på det lyxiga ämnet parfym och väldoftande oljor. De flesta parfymer innehåller rosor, har så gjort sedan tidernas begynnelse och gör så än idag. Aromaterapi är ingen ny företeelse, människan har alltid mått bra av goda dofter.

Rosor och åter rosor. De har inte bara odlats för den vackra blomningens och för doftens skull, utan även för medicinskt bruk. Rosens frukt, den lilla gynnaren nyponet, förtjänar en renässans, inte minst för deras praktfulla färger och former. I och med att intresset för gammaldags rosor och vildrosor ökar, får vi chansen att njuta av nypon, som är naturens egen höstdekoration och även nyttigt tillskott i matlagningen.

I bokens receptsamling finns några olika nyponrecept och även andra beskrivningar på hur man kan använda naturens eget skafferi. Pröva att göra norsk vårkur på vildrosens färska gröna skott, kanderade rosenkronblad, rosensaft och annat gott.

Gå gärna ut en tidig sommarmorgon, plocka ett par liter rosenblad och koka sedan saft, som fyller hela huset med rosendoft. Aromerna bevaras väl på flaska. Den ljust röda rosendrycken smakar något extra, speciellt när vintermörkret står för dörren.

Kapitlen i boken varvas med en del kuriositeter, såsom hur radband hör ihop med rosor och vad ’Rose de mai’ är. Här finns även beprövade odlingstips och växtförslag som måhända ger inspiration till att skapa en egen historisk rosengård. Vill man beskåda andras skapelser ger jag tips på rosenträdgårdar att besöka.

Rosornas indelningar i olika grupper, grundregler för hur man namnger dem och hur praxis mestadels tillämpas i denna bok presenteras på sidan 34.

Njut av rosor på alla sätt - från den tid som flytt, i nutid och i framtiden.

Kerstin Park Norratorp i januari 2011

Mina vilda Torprosor Moheda, Ödetorpet och Anna-Marias ros Jag måste erkänna en sak. Jag rycker upp rosor när jag kommer åt.

Inte i andras trädgårdar förstås, utan vildväxande rosor som jag hittar under bilfärder, cykelturer, joggingrundor eller promenader ute i naturen.

Moheda hittade jag på en parkeringsplats utanför orten Moheda.

Det är därför jag kallar rosen så. Det är en fylld kanelros som doftar liljekonvalj och det lilla skottet har vuxit till sig och är numera en rejäl buske, som snart måste delas. Snart kanske diket vid vägen utanför Moheda grävs upp för att ge plats för både fjärrvärme och bredband, så jag vill tro att jag gjort en välgärning.

Rosen Ödetorpet upptäckte jag vid ett ödetorp där vi brukar cykla.

Varje sommar slår man tomten, och rosbeståndet verkar bli mindre och mindre, så även här har jag gjort en insats. Ödetorpet är en francofurtanaros, som egentligen heter ’Agatha’.

Anna-Marias ros står på en annan ödetomt, bara någon kilometer bort. Det är en enkel pimpinellros, och det lilla rotskott jag tagit blommade redan första sommaren. Det blev även förtjusande små nypon, så jag måste försöka fröså rosen när vintern kommer.

Vänner och bekanta som känner till min rospassion har också skänkt rotskott från sina gamla rosor. Hemma hos oss lever och frodas: Brinkgatan från Jönköping, Råshult, Johns ros från Tjörn, Pias vita och Pias rosa, Ingas ros och några till, alla med en egen historia.

Några av mina hitterosor presenteras närmare längre fram i boken.

vvv Ingas ros. vv Brinkgatan. v Johns ros. w

Ödetorpet.

Rosa gallica ’Duchesse de Montebello’ från år 1824.

”Har vår halvö någon törnros? – Hemfödd och landet själv tillhörig hava vi en sådan, som likväl i vardagslag kallas nyponbuske, ehuru av samma blomsterätt, som den sydligare törnrosen.”

Ur Svenska fattigdomens betydelse av C.J.L. Almqvist 1838.

Nypon i Norden som mat, medicin och räddaren i nöden.

Det är själva nyponet, och inte rosen som räddat svenska folket, i tider av matbrist och fattigdom. Vi nordbor lär vara ett av få folk som använder nypon, ”Nordens apelsin”, i matlagningen. Carl Jonas Love skrev en betraktelse över svenska fattigdomens betydelse och därtill en fin naturskildring. Det skulle visa sig att nyponet verkligen fick betydelse i fattigdomen. Det är inte svårt att föreställa sig en Ida i Raskens eller en Lina hemma hos Emil med en hink nypon att rensa, torka och koka för att dryga ut i skafferiet till efterrätter.

Ett stort uppsving fick användandet av nypon under krigs- och beredskapsåren på 1900-talet. I England utgick till och med påbud från regeringen, att man skulle skörda alla tillgängliga nypon. Med sin höga vitaminhalt var nyponen fina tillskott i kosthållet då det var ransonering och dåliga tider.

”Vi cyklade och gick, plockade och grävde efter naturens gröda, syra, maskrosor kumminblad, kvickrot, svamp, allsköns vilda bär och färska bladskott. Och rosen var vår käraste allierade. Dess skönhet gav oss hopp om andra tider. Dess torkade blomblad tillsammans med svart vinbärsblad gav oss doftande te. Dess röda nypon gav oss nödvändiga vitaminer och andra goda gåvor.”

Rosa rugosa har kraftiga, orangefärgade nypon med mycket fruktkött.

Annemarta Borgen om krigsåren i Norge, ur ”Min rosengård” 1982.