9789179995249

Originalets titel: Sex God – exploring the endless connections between sexuality and spirituality Copyright © 2007 Rob Bell Originalförlag: Zondervan, Grand Rapids, Michigan, USA Sexgud – på upptäcktsfärd i gränslandet mellan andlighet och sexualitet Svensk copyright © 2007 Marcus Förlag Box 22010, 702 02 Örebro Telefon: 019-16 54 00 E-post: info@marcusforlag.se www.marcusforlag.se Översättning: Maria Store Grafisk form: Caroline Lundbäck Tryckt 2007 WS Bookwell, Borgå, Finland Bok nr 9524 ISBN 978-91-7999-524-9

INNEHÅLL

i n le dn i ng

det här han dlar eg e ntlig e n om det där

009

Kapite l ett

g u d m e d läppsti ft

019

Kapite l två

s exig i n uti

037

Kapite l tr e

äng lar och dJ u r

055

Kapite l fyra

läde r, pi s Kor och fr u Kt

075

Kapite l fe m

hon s prang i n på tJ eJtoalette n

097

Kapite l s ex

vär d att dö för

125

Kapite l sJ u

u n de r ch u ppan

147

Kapite l åtta

Joh n ny och J u n e

167

Kapite l n io

h u r ra i evig h et

183

e pi log

m e r ballong e r, tacK

197

note r

201

sexg u d i n le dn i ng

DET HÄR HANDLAR EGENTLIGEN OM DET DÄR

09

sexgud

det vAr eN gÅNg

två bröder.

Jakob hade slät hud, men hans bror Esau var ”luden som en skinnfäll”.

Och Esau var inte bara utrustad med många hårsäckar – han älskade dessutom att vara ute i naturen. Han var en skicklig jägare. Tänk dig Ted Nugent i sandaler.1 Och hans bror, han som var slät? Jo, Jakob höll sig inomhus och lagade mat och umgicks med brödernas mamma.

Det luktar konflikt lång väg.

Och den kommer. Pappan, Isak, var döende, och i Främre Orienten på den tiden var det sed att en far välsignade sin äldste son innan han gick bort.

Det var en symbolisk gest med stor betydelse. Isak skickar ut Esau för att han ska döda ett djur som de kan äta i samband med välsignelseakten.

Men Jakob tar med sin mors hjälp på sig getskinn, går till sin döende, blinde far och låtsas vara Esau. När Isak hör honom komma frågar han vem det är, och Jakob svarar: ”Jag är Esau, din förstfödde.”2 Jakob utger sig för att vara någon annan.

Isak låter sig luras och ger Jakob den välsignelse som Esau skulle ha fått. Jakobs lögn är en allvarlig försyndelse mot familjen, mot Isak och i slutänden också mot Esau. När Esau får reda på vad som hänt blir han ursinnig och gör klart att han tänker mörda Jakob när fadern dör.

Vilket Jakob tolkar som en liten vink om att det kanske är dags att lämna stan.

010

iNledNiNg det Här HANdlAr egeNtligeN Om det där

Jakob är alltså på väg, han flyr för sitt liv, och så stannar han på kvällen för att sova. Bibeln kallar stället där han vilar för ”en plats”.3 Den detaljen är viktig, för det här är alltså inte någon religiös plats. Den ligger inte på en bergstopp eller vid havet, och det finns inget tempel i närheten. Jakob somnar vid vägkanten, på en plats som alla andra. Den natten har han en dröm. En levande dröm där Gud talar till honom och bland annat säger: ”Jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.”4 Det Gud gör här är häpnadsväckande. På den tiden trodde människorna att gudarna höll till på religiösa platser, ställen där man kunde förvänta sig att hitta dem: i tempel och helgedomar, på heliga platser, vid altaren.5 Men den här guden är annorlunda.

Den här guden dyker upp på rastställen.

Den här guden talar med människor på ”en plats” längs vägen.

Den här guden behöver inga tempel eller heliga platser eller ritualer.

Den här guden talar med vem som helst, var som helst, när som helst.

Sedan tar Jakob en sten och reser upp den som en stod för att märka ut platsen, och han avger ett löfte: ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud.”6

011

sexgud

Åren går. Jakob gifter sig, får barn och försonas till slut med Esau. Han slutar låtsas att han är någon annan än den han är. Och en dag återvänder han till platsen där han avgav sitt löfte till Gud. Bibeln säger: ”Där byggde han ett altare, och han kallade platsen El Betel, eftersom Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde undan sin bror.”7 Bet är hebreiskans ord för hus. El är ett av Guds namn. Betel betyder

alltså ”Guds hus”.

Tänk dig att du är ett av Jakobs barn. Du har just kommit till det nya landet, och det finns en stenstod där som din pappa inte kan sluta prata om. För alla som vill höra på berättar han historien om något som han var med om för en massa år sedan, och han lägger den ena stenen på den andra. Han travar stenarna så högt att det blir ett altare. Och han kan inte sluta prata om sitt löfte till Gud, och du har ingen aning om vad som är poängen med allt detta. Det verkar lite överdrivet. Och sedan börjar han kalla stenhögen för Guds hus.

Tänk om du frågade: ”Vad är grejen, pappa? Det är ju bara stenar.”8 Jag föreställer mig att Jakob skulle svara: ”Ja, du har rätt, det är bara stenar, men det är mer än så. Du måste förstå att jag var på flykt och trodde att Esau skulle döda mig. Mitt liv var slut. Och Gud räddade mig.

Gud förde mig till ett nytt hem. Jag fick mat att äta och en plats att sova på, och så småningom gav Gud mig en familj. Det här är inte bara stenar.

För mig symboliserar de livet. Gud blev verklig för mig.”

Det är stenar, men det är också något mer.

012

iNledNiNg det Här HANdlAr egeNtligeN Om det där

Vi gör så hela tiden.

Om vi skulle gå igenom garaget eller förrådet eller strumplådan hemma hos dig kan jag lova att vi skulle hitta en del riktigt märkliga saker. Jag har en trofé som jag fick när jag var fjorton. Den lilla gubben längst upp trillade av någon gång på 1990-talet, texten där det står vad jag fick trofén för har bleknat, och det har med åren visat sig (vilket kom som en chock) att den inte är gjord av äkta marmor. Men jag har behållit den.

Jag har inte slängt den, för den är mer än trofé för mig. När jag fick den var det första gången jag vann någonting själv. Den symboliserar en viss period i livet och allt det jobbiga med att vara fjorton år och mina försök att hitta mig själv och mina funderingar på om jag någonsin skulle bli bra på något.

Det är en trofé, men det är också något mer.

Smycken, foton, skulpturer som barnen har gjort, antika föremål som funnits i familjen i många år, konstprojekt, souvenirer, hötorgsmålningar – vi håller fast vid dem för att de står för något större. Om vi skulle fråga dig om ett visst foto och undra varför det har fått en sådan framträdande plats hemma hos dig eller på kontoret, eller varför du bär det med dig i plånboken eller handväskan vart du än går, då skulle du förmodligen svara med att berätta om personerna på bilden, om var och när den togs. Men det skulle bara vara början. De relationerna och den platsen och den tidpunkten handlar också om något annat, något mer. Om vi fortsatte att undersöka saken skulle du förmodligen börja använda ord som förtroende och kärlek och tillhörighet och förbindelser och hyllningar.

013

sexgud

Så visst är det ett foto, men det är också något mer.

Det här fysiska föremålet – bilden, trofén, konstverket, presenten – handlar i själva verket om den relationen, den sanningen, den verkligheten, det ögonblicket.

Det här handlar egentligen om det där.

Vare sig det gäller vad vi lägger kraft på eller hur vi uppfattar vår egen kropp eller att vi vill ha övertaget i våra relationer eller att vi försöker hämta oss från en hjärtesorg eller att vi försöker handskas med våra vilda begär eller att vi har svårt att kommunicera med dem vi älskar på ett tydligt sätt eller att vi längtar efter något eller någon som är bättre hänger en stor del av livet på något sätt ihop med sexualiteten.

Och när vi börjar beta av alla de frågor som omger sexualiteten, då hamnar vi med ens i det andliga, för det här

014

iNledNiNg det Här HANdlAr egeNtligeN Om det där

handlar alltid om det där.

Den här killen, till exempel, han har alltid flickvän, och det har blivit ett stående skämt i familjen och bland kompisarna att han alltid hittar en ny samma dag som han blir av med en (bakom hans rygg använder de uttrycket ”byta in”), vilket väcker frågan om varför han måste ha någon.

Vad är det han egentligen behöver, det som får honom att behöva en tjej? Och om han kunde komma åt det, skulle han inte ha riktigt så stort behov av en flickvän då?

Och hon har en kyla i hjärtat som riktas mot hennes man, men det handlar egentligen om något som hände flera år innan hon träffade honom.

Och han har något som han tycker om att göra, och han säger hela tiden till henne att alla män är sådana, och hon vill lita på honom, men hon skulle väldigt gärna vilja veta om alla män verkligen är som han, för det börjar bli lite konstigt.

Och hon är singel och har inga problem med det men är samtidigt medveten om sin sexualitet, och hon försöker räkna ut hur hon ska kunna förena de två sakerna, för hennes gifta vänner försöker hela tiden få henne att börja umgås med en ”trevlig” kille som de känner, vilket gör att det känns som om hennes vänner tycker att det saknas något hos henne bara för att hon inte är gift.

Och de grälar hela tiden om sådana banala saker att det är pinsamt. Igår började det med hur bilarna skulle parkeras, och dagen innan hade det något att göra med telefonräkningen, och innan dess handlade det om vems tur det var att gå ut med hunden, och nu börjar det igen – de står i

015

sexgud

köket och träter om det bästa sättet att skära en tomat. De har bott ihop i flera år nu, och visst har det varit bra, men nu har de kommit till en punkt i förhållandet där frågorna om tillit och löften och framtiden och barn och bröllop börjar dröja sig kvar i hjärtat och tankarna, och i grund och botten undrar båda samma sak: ”Är du den rätta?” Men ingen av dem har tagit upp det på allvar, och båda fick uppleva att föräldrarna skilde sig när de var små, så varje gång ämnet giftermål kommer upp skapar det snabbt förvirring och spänningar. Och just nu i detta ögonblick inser de att det här grälet inte har någonting att göra med hur man skär en tomat.

För det här handlar egentligen om det där.

Det handlar alltid om något annat.

Någonting djupare. Någonting som ligger bakom alltihop. Vi kan inte prata om sexualitet utan att prata om hur vi är skapade. Och det kommer oundvikligen att leda till vem som skapade oss. Förr eller senare måste vi prata om Gud. Sex. Gud. De två hänger ihop. Och det går inte att skilja dem åt. Där det ena finns hittar man alltid det andra. Den här boken handlar om hur sexualiteten är ”det här” och andligheten är ”det där”. Om vi ska kunna förstå det ena måste vi också utforska det andra.

Allt det där handlar den här boken om.

016

1

sexg u d kaPite l ett

GUD MED LÄPPSTIFT

019

sexgud

brittiska soldater det tyska koncentrationslägret Bergen-Belsen. En av dem, överstelöjtnant Mercin Willet Gonin, beskrev i sin dagbok vad som mötte dem: 1945 beFriAde eN gruPP

Jag kan inte ge någon rättvisande beskrivning av det skräckläger där jag och mina mannar skulle komma att tillbringa den kommande månaden. Det var inget annat än en karg ödemark, kal som en hönsgård. Det låg lik överallt, vissa i enorma travar, andra för sig själva eller två och två, som de hade fallit. Det tog ett tag innan man vande sig vid att se män, kvinnor och barn falla ihop när man gick förbi. [...] Man visste att det var fem hundra om dagen som dog och att fem hundra skulle fortsätta att dö varje dag i flera veckor innan något av det vi kunde göra skulle få någon verkan. Det var emellertid inte lätt att se ett barn kvävas till döds i difteri när man visste att trakeotomi och vård skulle ha kunnat rädda ett liv. Man såg kvinnor som drunknade i sina egna uppkastningar för att de var för svaga att vända på sig, män som åt maskar samtidigt som de höll i en halv brödlimpa, enbart därför att de hade varit tvungna att äta maskar för att överleva och knappast märkte någon skillnad längre.

Staplar med lik, nakna och motbjudande, och en kvinna som lutade sig mot dem medan hon lagade till den mat vi hade gett henne över öppen eld, eftersom hon var för svag för att hålla sig upprätt.

Män och kvinnor som hukade sig ner varhelst de gick utomhus och förrättade sina behov [...] [en] dysentericistern där kvarlevorna efter ett barn flöt omkring.9 Det är en chockerande, fruktansvärd, tragisk skildring. Men varför?

För att människor inte ska äta maskar?

020

kAPitel ett gud med läPPstiFt

För att människor inte ska lägga lik i högar?

Vi svarar ja på de frågorna för att ingen borde tvingas leva under sådana förhållanden som i Bergen-Belsen. Och samtidigt vet vi med oss att det onda som dessa fångar, dessa människor, utsattes för stod för något mycket större än bara de fysiska villkor de tvingades leva under. Ett koncentrationsläger syftar till att ta ifrån människor deras mänsklighet.

Det är anti-mänskligt.

Och i Bibeln är allt som är emot människorna emot Gud. Första Moseboken börjar med att Gud skapar världen och sedan skapar människorna ”till sin avbild”.10 Det hebreiska ordet som används för avbild är tselem, och det har en särskild kulturell betydelse.11 Berättelserna i Första Moseboken hade sitt ursprung i den antika kulturen i Främre Orienten, där man ansåg att en kung som regerade återspeglade en viss gud. Kung Tut i Egypten är ett exempel på detta. Hans fullständiga namn var Tutanchamon, vilket betyder ”[guden] Amons levande avbild”. Kungen ansågs förkroppsliga en viss gud på jorden. Om man ville se hurdan den guden var tittade man på den gudens kung.

Författaren till Första Moseboken gör klart att det finns något som skiljer människorna från hela resten av skapelsen.12 De är inte Gud, och de kommer aldrig att bli Gud, men på ett utpräglat, medvetet sätt har någonting av Gud lagts i dem. Vi återspeglar hurdan Gud är och vem Gud är. Det bor en gudomlig gnista i varje enskild människa.13 Alla, överallt. Bärare av den gudomliga avbilden.14

021

sexgud

Tänk dig ett gäng gymnasiekillar som står vid sina skåp och tittar på en tjej som går förbi. En av dem säger: ”Vad får hon på en skala?” Sedan turas de om att betygsätta olika delar av hennes kropp och diskuterar ingående hur de ska ranka hennes fysiska egenskaper.15 Den situationen uppstår hela tiden, överallt i världen, varje dag. Somliga har det som ett tidsfördriv. Tv-program och webbsidor och oändliga diskussioner ägnas åt att avgöra vem som är inne och vem som inte är det. Det är en bransch, ett slags underhållning, en kultur.

Och det finns överallt.

Problemet är att ”det” i själva verket är en ”hon”. En människa. En kvinna. Som har ett namn, en historia, känslor. Det kan verka oskyldigt, tills du blir den där tjejen – och då gör det ont. Det är förnedrande. Det är kränkande. Det gör något med en människas själ.

NÄR eN HON BLIR eTT deT

Jesus hade mycket att säga om det som händer när en kvinna, en avbild, en bärare av den gudomliga gnistan, blir ett ”det”. I Matteusevangeliet säger Jesus i sin undervisning att ”den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap”.16 Han sätter våra ögon och avsikter och tankar i relation till vårt sinnelag.17 Sedan går Jesus ännu längre. Han säger: ”Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig.”

022

kAPitel ett gud med läPPstiFt

Vilket låter lite våldsamt. Och smärtsamt, inte minst. Och vilket, om man tog det bokstavligt, skulle leda till att halva mänskligheten blev blind på ingen tid alls. För att inte tala om att även blinda människor har förmågan att njuta. Vi måste dra slutsatsen att Jesus använder ”det är bara ett litet köttsår”-resonemanget här för att peka på något annat.18 En sanning som inte har med att avlägsna kroppsdelar att göra. Om vi inte ska tolka det bokstavligt, hur ska vi då tolka det?

Jesus förklarar det när han säger: ”Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.”

Hur kunde vi gå från åtrå, som är så vanligt och inte ser ut att vara något större problem, till att kroppen ska kastas i helvetet, bara på några meningar?

Och för att undvika det ödet ska du hugga av dig handen? Riva ut ögat?

Och det vore bättre?

Nu går han väl ändå lite för långt?

Eller har vi missat något?

För att förstå kopplingarna som Jesus gör måste vi titta på hur judarna vid den här tiden tänkte sig himlen.

I Psaltaren står det: ”Herren har rest sin tron i himlen, allt är underlagt hans välde.”19 I den judiska tankevärlden är himlen inte en specifik, oföränderlig geografisk plats någon annanstans än i den här världen.

023

)3".