VAGEN TILL GOTHIA ..
frida ejderstedt
vägen till gothia
Copyright © Frida Ejderstedt 2026
Formgivning Hanna Säll Everö
Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2026
Box 3159, 103 63 Stockholm info@bonniercarlsen.se www.bonniercarlsen.se
ISBN 978-91-7981-412-0 Tryck Scandbook, EU 2026
Tryckning 1
KAPITEL 1
Zelda springer över det gröna gräset. Hon kisar med ögonen och fäster blicken på den röda konen. Bara några meter kvar, sedan kan hon äntligen vila. Benen värker. Det känns som att de ska lossna och trilla av. Mjölksyran sprider sig från vaderna upp till låren. Men på något sätt rör sig kroppen ändå framåt. Hon kommer närmare och närmare. Greppet runt stafettpinnen hårdnar.
– Din tur, spring!
Zelda räcker över pinnen till Yasmine. Sedan slänger hon sig ner på marken bredvid Sara och Rosanna. De har också sprungit färdigt. Det känns som att hennes hjärta slår tusen slag i sekunden. Hon drar upp tröjan och torkar bort svetten som rinner längs med tinningarna. När tränaren Alex sa att de skulle börja med hårdare fysträning så skojade han inte. Han menade verkligen allvar.
– Kolla, vi leder! Det finns ingen chans att killarna hinner ikapp Yasmine nu.
Sara drar i hennes tröjärm. Zelda nickar medan hon sträcker sig efter vattenflaskan som ligger slängd på gräset.
– Haha! De kommer bli så sura, svarar Zelda.
Hon vänder huvudet mot killarna. De står och skriker på varandra. Några drar sig i håret av frustration. De beter sig som att världen håller på att gå under.
En halv minut senare springer Yasmine över mållinjen.
Alex blåser i visselpipan och Zeldas lag brister ut i ett högt ljust skrik. Sedan slänger de sig över Yasmine.
– Tjejerna vann idag, igen. Jag är ledsen killar, men ni måste verkligen steppa upp. Ni blir totalt utklassade.
Alex småskrattar för sig själv medan han går och samlar in konerna.
– Fyfan, vad dåligt. Varför sprang ni så himla långsamt?
En kille som heter Jonte slår ut händerna och stirrar på sina lagkompisar.
– Vadå? Du sprang inte direkt snabbt heller, svarar Kevin.
Några av killarna börjar tjafsa med varandra. Några andra har lagt sig ner på rygg i gräset. De ser uppgivna ut.
– Vi är så himla bäst! Nu kan vi reta dem hur mycket som helst. Jag kommer aldrig låta dem glömma att de har förlorat i stafett mot oss tre gånger i rad, säger Tilda.
– Inte jag heller, instämmer Rosanna.
Zelda krånglar sig ut från den stora högen som hon och hennes lagkompisar har bildat. Hon sätter sig ner i gräset och börjar knyta av sig skorna. Fötterna har varit instängda i fotbollsskorna i flera timmar. Först hade de fotbollsträning och nu fysträning. Det känns som att fötterna kvävs.
– Vart ska du?
Alex tittar på Jonte. Han är på väg bort mot bänken.
– Jag ska dra hem. Vadå, då?
– Vi ska stretcha. Kom tillbaka.
Jonte muttrar och går motvilligt tillbaka mot gruppen.
– Han är en sån dålig förlorare, eller hur? viskar Sara.
– Mm … väldigt dålig förlorare, instämmer Zelda.
Zeldas lag brukar i vanliga fall inte träna med P11-laget.
Men den här sommaren är det annorlunda. Om två veckor ska deras klubb åka till Gothia Cup! Och tränarna i klubben tyckte det vore en bra idé att killarna och tjejerna tränar tillsammans för att förbereda sig så bra som möjligt.
Zelda tar en till stor klunk från vattenflaskan. Det finns inget som är så gott som kallt vatten när man har tränat. Hon blickar ut över fotbollsplanen och drömmer sig bort. Det pirrar till i magen. Tänk att hennes lag ska vara med i Gothia Cup. Hon har drömt om att spela Gothia i flera år. Och nu ska hon äntligen få göra det. Det känns nästan overkligt att laget ska vara med i världens största fotbollsturnering.
KAPITEL 2
Zelda sitter i gräset. Benen är utsträckta och hon lutar sig framåt så långt det går. Hon försöker nå sina tår, men fingertopparna är en hel decimeter ifrån. Under de senaste månaderna har hon blivit vigare. Men hon är fortfarande en av de stelaste i laget.
– Bättre än det där kan du väl, Zelda? Till och med jag är rörligare än så.
Alex tittar på henne. Ett leende sprider sig över ansiktet. Man kan se att han skojar, men Zelda blir ändå lite irriterad.
– Du är ju gammal och har hunnit träna. Jag har inte haft så många år på mig, svarar hon.
Alex och några av de andra börjar skratta. Zelda känner sig nöjd. Där fick han. Hon har inte något emot att vara i centrum. Men hon tycker det är jobbigt att få uppmärksamhet när hon inte är beredd på det. Dessutom är det sant. Hon har inte hunnit träna upp sin rörlighet ännu. Men det ska det bli ändring på. Hon har läst att det är en fördel att vara rörlig som fotbollsspelare. För då sträcker
man sig inte lika lätt om man typ skulle glida på gräset. Och Zelda kommer göra allt för att bli så bra som möjligt.
– Bra jobbat, hörni. Vi är klara för idag. Vi ses på fredag. Se till att vila när ni kommer hem. Och glöm inte att dricka vatten. Det är verkligen varmt idag.
Alex reser på sig och börjar plocka ihop sina saker. De flesta killarna gör likadant. De skyndar sig till väskorna och försvinner sedan ner mot omklädningsrummet. Men
Zelda och några tjejer från laget sitter kvar.
– Jag kommer aldrig orka cykla hem, säger Zelda och gömmer ansiktet i händerna.
Tilda drar ut hårsnodden från håret. Det långa ljusa håret glänser i solen. Hon häller ut lite vatten uppe på huvudet och drar fingrarna genom det.
– Cykla är ju ändå rätt chill. Jag ska gå hem. Fattar ni vad tråkigt? säger hon.
– Men måste vi åka hem? Kan vi inte gå till utebadet? säger Rosanna.
– Jag kan inte, svarar Sara. Jag har lovat att komma hem till maten. Men ni kan gå dit utan mig.
Zelda sträcker sig efter sin svarta träningsväska. Hon öppnar sidofacket och rotar runt efter mobilen. Klockan är lite över elva. Hon har lovat mamma att vara hemma till lunch. Både hon och pappa ska åka iväg till några bekanta. Och Zelda ska passa sin lillasyster Amina medan de är borta. Hon är bara fem år så hon kan inte vara hemma själv.
– Jag kan inte heller, säger hon och suckar. Jag ska passa min lillasyster.
– Nä, shit vad tråkigt. Kan inte dina föräldrar fixa en barnvakt? frågar Rosanna.
– Det är ju jag som är barnvakten. Det är mig de har fixat, svarar Zelda.
Tjejerna börjar skratta. Zelda reser sig upp och borstar bort några gröna strån som har fastnat på kläderna. Hon hade verkligen velat följa med till utebadet. Men hon kan inte dra sig ur nu.
– Jag har den bästa idén. Kan vi inte sticka till utebadet på fredag efter träningen? Kevin och några av de andra killarna sa att de kanske skulle dit då. Det ska tydligen bli tjugonio grader.
Tilda gestikulerar med armarna medan hon pratar.
– Vill vi verkligen hänga med dem? frågar Sara medan hon rynkar på näsan.
– Varför skulle vi inte vilja det? Jonte är i och för sig skitstörig, men han ska inte vara där. Det hoppas jag inte i alla fall, svarar Tilda.
– Du är väl inte fortfarande kär i Kevin? frågar Rosanna medan hon knuffar till Sara.
– Verkligen inte, svarar Sara.
Rösten är spydig, men hon låter inte helt övertygande. Man kan se att hon blir generad. Kevin och några av killarna i Brålsta BK:s P11-lag går i samma klass som Zelda, Tilda, Rosanna och Sara. Dessutom var Sara tillsammans
med Kevin i en vecka när de gick i trean. Men sedan gjorde Kevin slut. Sara säger att hon inte tycker om honom, men ibland ser Zelda att hon kollar på honom i smyg. Och
det är inte så konstigt. Han är sjukt gullig. Helt klart den snyggaste i klassen.
KAPITEL 3
Zelda rullar nerför gatan som leder till huset. Det tar bara tio minuter att cykla från Brålsta IP. Hon svänger in på garageuppfarten och lutar cykeln mot den vita väggen. Sedan vinkar hon till en granne som står och klipper häcken. Egentligen känner hon inte grannarna som bor i området. Hon har bara hälsat på dem ett par gånger när de har träffats utomhus.
Zeldas familj bor i ett radhus. Nästan alla hus i kvarteret ser likadana ut. De är vita med svarta tak. Hennes familj flyttade hit i början av maj. Så de har bara bott här i två månader. Än så länge trivs Zelda väldigt bra. Huset är mysigt och gräsmattan är bra att spela fotboll på. Deras förra gräsmatta lutade, så varje gång man spelade rul llade bollen iväg. Skolan Zelda går i är också bra. Den heter Strandalsskolan och efter sommarlovet ska hon börja femman. Eftersom hon flyttade hit i maj, så hann hon bara gå i den nya skolan några veckor innan det blev lov. Men hon trivs i klassen och med de nya lärarna. Men det bästa med flytten är fotbollsklubben. Brålsta BK är mycket
bättre jämfört med hennes gamla klubb. Tränarna är bättre och spelarna håller en högre nivå. Fotbollen känns mer på riktigt här. Det beror nog på att Brålsta är en riktig fotbollsstad.
Zelda öppnar dörren och låter den smälla igen bakom henne.
– Jag är hemma!
Hon sparkar av sig skorna och slänger väskan på golvet. Den svettiga tröjan klibbar fortfarande mot kroppen. Men det är skönt att komma in. Det är mycket svalare inomhus än vad det är ute.
– Hej, gumman. Hur gick träningen?
Mamma kommer fram och stryker henne över håret. Hon böjer sig ner efter väskan och rättar till skorna som ligger utspridda överallt.
– Det gick bra, men ser du hur röd jag är i ansiktet?
Mamma skrattar till.
– Jag ser det. Var träningen jobbig?
– Mm, jättejobbig. Vi sprang stafett mot killarna idag igen.
– Vad kul! Hur gick det?
– Vi vann, såklart. Vi vinner alltid över dem. Jonte började tjura som vanligt.
Zelda börjar gå mot köket. Hon öppnar kylskåpet och plockar ut en flaska Coca-Cola.
– Kan jag öppna den? frågar hon.
– Absolut, säger mamma och nickar.
Zelda sträcker sig efter glaset som står på diskbänken. Sedan häller hon upp colan ända till kanten. När hon har druckit färdigt torkar hon sig runt munnen med baksidan av handen.
– Hur länge är ni borta idag?
Zelda tittar på mamma. Hon har gått och satt sig vid köksbordet och stirrar ut genom det stora köksfönstret.
– Hallå! Hör du mig?
Mamma rycker till och ler svagt mot henne.
– Förlåt, jag var i andra tankar. Vad sa du för något?
– Kommer ni komma hem sent idag?
Mamma drar ihop ögonbrynen och rynkar på pannan.
– Nä, det tror jag inte. Vi är nog bara iväg några timmar.
Zelda nickar och ställer snabbt ner glaset på bänken.
– Jag går och duschar. Förresten, har du köpt nytt balsam? Det förra är slut.
Mamma drar på munnen.
– Ja, jag köpte en extra stor flaska.
Zelda himlar med ögonen mot henne. Mamma brukar alltid säga att Zelda använder för mycket balsam. Hon tycker inte att man behöver ta hela handflatan full. Men
Zelda håller inte alls med. Det är liksom omöjligt att borsta håret efter duschen om hon inte använder jättemycket balsam. Hennes hår är ju både tjockt och långt.
KAPITEL 4
Nästa morgon vaknar Zelda av att mobilen plingar. Hon borde egentligen sätta den på ljudlöst, men självklart glömmer hon det varje kväll. Hon sätter sig upp och gnuggar sig i ögonen. Hon tittar mot väckarklockan och ser att den snart är halv tio. Har hon sovit så länge? Vanligtvis brukar hon vakna ganska tidigt. Men det beror mestadels på att Amina brukar vara väldigt högljudd. Men idag har hon varit ovanligt tyst. Pappa har förmodligen gett henne iPaden.
Zelda sträcker sig efter mobilen och ser att det är Tilda som har skrivit i deras gruppchatt. Zelda, Rosanna, Tilda och Sara har en egen chatt. De fyra går i samma klass, så det är rätt naturligt att det är de från laget som Zelda hänger mest med. Men det är Sara som hon tycker bäst om. De är väldigt lika varandra. De tycker om samma saker och Sara är lätt att prata med. Man behöver inte oroa sig över att hon ska tycka att man är töntig.
Till skillnad från Tilda … I början kom hon och Zelda inte alls överens. Tilda kände sig hotad av att Zelda
var så duktig på fotboll. Hon var rädd att Zelda skulle ta hennes plats som den bästa spelaren i laget. Men under de senaste veckorna har det blivit lite bättre. Zelda har inte fått lika många dumma kommentarer som tidigare. Dessutom passar Tilda oftare till henne nu än vad hon gjorde i början. Men det beror på att tränaren Emilia har pratat med henne. Förra månaden spelade Zeldas lag en turnering som heter Elite Champions Cup, på fotbollsstadion i Brålsta. Där mötte de stans andra flicklag. Men hon och Tilda började bråka. Det slutade med att Tilda sprang av planen. Emilia tog dem båda åt sidan och tillsammans så redde de ut allt. Zelda tycker att det oftast fungerar bra mellan dem. Men när de är själva med varandra kan det ibland bli lite stelt.
TILDA
Jag kollade med killarna och det är bestämt att dom ska till badet efter träningen imorn. Vi joinar dom, eller hur?
ROSANNA
Det är klart. Jag är på.
SARA
Jag med, men jag har typ inget att ha på mig. Måste köpa något ASAP.
ZELDA
OMG Sara, haha! Jag är också på.
Zelda slänger fort av sig täcket och börjar sätta på sig sina kläder som hänger över stolen. Det är varmt idag igen, så det får bli kjol och linne. På vägen till köket ser hon att Amina sitter uppkrupen i fåtöljen som står i hallen. Ipaden är nästan helt upptryckt i ansiktet. Hon följer det som händer på skärmen noggrant.
– Hej Zelda, har du sovit bra?
Pappa står vid köksbänken och gör i ordning två rostade mackor. Han har på sig svarta shorts och en skjorta med massa palmer på. Man kan se från flera mils avstånd att han är i semester-mode.
– Mm. Var är mamma?
– Hon sitter på altanen. Vi tänkte att det var mysigt att äta frukost ute. Kom du också om du vill.
Pappa går iväg och lämnar henne ensam i köket. Zelda öppnar kylskåpet och rynkar på näsan. Hon sträcker sig efter yoghurt-paketet. Det får duga, tänker hon innan hon häller upp i tallriken. Egentligen är hon inte så hungrig. Hon åt så mycket igår när hon och Amina var hemma själva.
När Zelda går ut på altanen och känner den ljumma luften slå mot ansiktet, så pirrar det till i hennes mage. Hon älskar att ha sommarlov. På något sätt känner hon sig fri. Hon kan göra vad hon vill, när hon vill. Hon har inga tider att passa, förutom fotbollsträningarna, förstås. Dessutom är det skönt när både mamma och pappa är lediga. I vanliga fall brukar de jobba väldigt mycket och vara stressade. Men nu när de är lediga så är de mycket piggare och gladare.
KAPITEL 5
Alex blåser i visselpipan och träningsmatchen är igång. Zelda springer längs med långsidan av planen. Hon är yttermittfältare tillsammans med Hanna. Resten av spelarna i laget är killar.
– Passa mig, jag är fri! ropar Zelda.
En kille som heter Edvin springer med bollen. Han försöker dribbla förbi en motståndare. Men han har alldeles för dålig kontroll på bollen. Zelda springer närmare honom. Hon sträcker pekfingret upp i luften för att visa att hon finns. Två sekunder senare flyger bollen mot henne.
Zelda bestämmer sig för att gå fram och möta den. Hon tar ner bollen med knät, precis så som proffsen brukar göra. Zelda har tränat mycket på det hemma i trädgården tillsammans med pappa.
– Snyggt, Zelda. Jag finns här borta!
Zelda lyfter på huvudet och ser Ossian. Han viftar ivrigt med handen mot henne. Snabbt vänder Zelda om och börjar springa mot motståndarnas mål. Det är inte läge att passa honom nu. Risken finns att han blir av med
bollen. Dessutom har Zelda ett mycket bättre läge att gå själv.
– Zelda, passa mig!
Nu är det Viktor som ropar. Egentligen är han back, men han har jobbat sig uppåt i planen och nu är de nästan jämsides. Zelda försöker koncentrera sig på bollen. Hon försöker också koncentrera sig på var hon har motståndarna. Men det är svårt när alla skriker och vill att man ska passa dem. När Zelda tränade med killarna första gången så tyckte hon att allt ropande var väldigt jobbigt. Hon blev osäker och ville göra alla nöjda. Men nu är det lättare att hantera. Bara för att någon skriker att man ska passa dem så behöver man ju faktiskt inte göra det.
Zelda fortsätter själv, men efter en stund inser hon att det inte kommer att gå. Hon ser att Kevin är fri och bestämmer sig för att passa honom. Kevin tar emot bollen och tar sig förbi Emily, men sedan tar det stopp.
– Kom igen! Skjut! ropar Viktor.
– Skynda! instämmer Ossian.
Kevins blick flackar och det är som att han blir förstenad. Han vet inte riktigt vad han ska göra. Zelda ser att det finns en öppning och springer snabbt förbi Rosanna.
– Jag är fri! ropar hon.
Kevin tittar upp och slår en bredsida. Zelda tar emot den, men bollen hamnar på fel fot. Hon är högerfotad och inte vänster. Men det gör ingenting eftersom Zelda också har tränat på detta. Om man ska bli proffs så måste man
kunna skjuta med båda fötterna. För ibland finns det inte tid att byta.
Zelda drar bak det vänstra benet medan blicken är fäst på målet. Hon vet precis var hon ska placera den. Bollen flyger iväg, men det känns som att tiden går i slowmotion.
Yasmine som står i mål slänger sig efter bollen, men hon har ingen chans. Till slut rasslar det till i nätet.
– Shit, vilket snyggt mål!
Kevin springer mot henne med händerna i luften. Han har ett stort leende på läpparna och de blåa ögonen lyser.
De gör en high-five och Zelda känner hur något pirrar till i bröstet. Tänk att hon satte den med vänsterfoten. Det är en sak att träna på det när ingen ser, men det är en helt annan sak att faktiskt göra det på riktigt.
– Tack, men det hade inte gått utan din passning. Den var jättebra, svarar Zelda.
Kevin drar händerna genom sitt blonda hår. Några hårstrån trillar ner i ögonen, men han föser snabbt undan dem. Kevin ler försiktigt mot henne. Det ser ut som att han ska säga något, men avbryts av det höga ljudet från visselpipan.