FANTASIMASKINEN
YUMI & TOMU • GUSTAF LORD
MARIA FRENSBORG
HALLOJSAN, TITTA HIT!
Kul att just du dyker upp! Hoppas du har lite tid över, för Yumi och jag behöver din
hjälp. Den här gången har vi råkat ut för ett rackarns knasigt äventyr. Ja, jag tror faktiskt att det är vårt konstigaste äventyr någonsin! Och jag misstänker att vi behöver dig för att kunna ta oss ur det.
Alltihop började när jag skulle ta en bild av Yumi en helt vanlig dag efter skolan. Men dagen var visst inte så vanlig som vi först trodde … Flera skumma saker hände mitt framför ögonen på oss. Häng med, så får du se!
FEL SAK PÅ FEL PLATS
Allting börjar en alldeles felfri eftermiddag, en helt vanlig onsdag. Sista lektionen har just tagit slut och skolgården fylls av barn som snurrar, viftar, dansar och flamsar.
Yumi och Tomu har stannat till borta vid cykelparkeringen. De verkar inte ha särskilt bråttom hem.
”Då kör vi”, säger Tomu och höjer mobilen. ”På tre hoppar du så högt du kan och ropar banansoppa!”
”Okej”, svarar Yumi. Hon hukar och gör sig redo för det stora skuttet.
”Ett … två … tre!” räknar Tomu.
Yumi skjuter iväg från marken med ett ”banansoppa!” och Tomu trycker snabbt av en bild.
När Yumi har landat sliter hon åt sig telefonen och tittar hastigt på skärmen.
”Peeer-fekt!” utbrister hon. ”En vilt flygande Yumi! Det här får bli min nya profilbild.”
Hon stoppar telefonen i fickan, sedan sträcker hon händerna i vädret och hjular. Men ajajaj, vilken otur hon har – mobilen flyger också iväg och voltar genom luften.
Då är det tur att Tomu har snabba reflexer.
Kvickt kastar han sig åt sidan och lyckas fånga telefonen precis innan den slår i backen.
”Tack Tomu, för att du är så fantastisk!” flinar han och tittar på skärmen.
”Fast sorry Yumi, bilden blev rätt kass, faktiskt … Om du inte vill se ut som en flygande cyklop, förstås?”
”Cyklop?” säger Yumi. ”Menar du ett sådant man har när man dyker?”
”Jag tänkte snarare på cykloperna i de gamla grekiska sagorna. De enögda jättarna, du vet.
Som käkade människor till frukost.”
Nu börjar Yumi surna till. Hon rycker åt sig mobilen igen och granskar bilden.
”Hallå, om du bara hade varit lite stadigare på handen skulle jag inte ha sett ut som någon enögd gammal monstergubbe. Här, försök igen. Och skaka inte så mycket nu.”
Yumi gör sig redo och Tomu börjar räkna.
”Okej, ett … två …”
Så stirrar han på Yumi som om han fått syn på en radiostyrd banan.
”Vad är det med dig?” ropar Yumi. ”Har du glömt hur man räknar till tre?”
”Hur man räknar till två, snarare … Hur många ögon brukar du ha, Yumi?”
Men Yumi kan inte svara, för hon har börjat gapskratta.
”Hahaha, Tomu, vad har hänt med ditt hår?
Du ser ut som en tupp! Snart börjar du väl att gala också!”
Tomu och Yumi speglar sig i en bilruta. Och det är en mycket märklig syn som möter dem – Yumi har verkligen fått ett enda stort öga i pannan, och Tomu har blivit med tuppkam
”Rackarns bananer, vad är det som händer …”, muttrar Tomu och fingrar på sitt nya hår. ”Jaha, ska man skratta eller gråta åt den här fjompiga tuppfrisyren?”
”Skratta, tycker jag”, svarar Yumi och blinkar med sitt stora öga. ”Livet blir roligare så. Men du, nu måste vi rätta till det här. Jag vägrar gå omkring som något lurkigt gammalt cyklopmonster hela dagen!”
Yumi och Tomu kikar in över staketet mot skolgården. Där är fortfarande fullt av barn som leker och hjular och skjuter bollar mot väggen.
”Om det är något knas på gång borde väl fler saker ha blivit fel?” säger Yumi. ”Inte bara vi.”
”Du har rätt … Men kolla”, säger Tomu och pekar mot gungställningen. ”Där hänger bildäck istället för gungor, det är väl knäppt?”
”Åh, Tomu”, skrattar Yumi. ”Det brukar vara bildäck där. Det är inget konstigt. Hitta något annat istället.”
De letar vidare med blicken över skolgården. Efter en stund får Yumi syn på en märklig figur som inte alls liknar ett skolbarn.
”Hallå, spana in den där typen med rocken. Hon där, som ser ut som en galen professor.”
”Jag ser”, säger Tomu tillbaka. ”Det är säkert hon som ligger bakom den här feberdrömmen.
Fort, efter henne!”
Cyklop-Yumi och Tupp-Tomu klättrar över staketet och rusar iväg över grusplanen, men i samma veva väller ännu en skolklass ut genom porten. Våra vänner hejdas i farten, och strax är den mystiska kvinnan försvunnen.
”Var är hon?” ropar Tomu. ”Ser du henne?” Yumi skakar på huvudet.
”Vi tappade henne. ”
Boksnoken! Ja, precis, jag menar dig, du som läser … Snälla, hjälp oss! Åt vilket håll sprang den mystiska personen?
