DANIEL EDFELDT SANDRA FRÖJD
Det här är Frank.
Japp, Frank är killen i kanindräkt som blir jagad av ett MEGASTORT tentakel-monster.
Jag vet vad du tänker. Det ser våldsamt ut. Är den här boken verkligen lämplig för barn?
Ja, det är den. Att bli jagad av ett MEGASTORT tentakel-monster är
väl inte så farligt? Det är sådant man får räkna med när man är hemlig agent i Rymdmonsterpatrullen.
Jag förstår om du har massor med frågor.
Är den här lilla killen en hemlig agent?
Finns det rymdmonster?
Varför är han utklädd till kanin?
Och bor pingviner på syd- eller nordpolen?
Lugn och fin. Om du läser boken kommer
du att få svar på alla dina funderingar (förutom det där med pingvinerna). Du kommer också att få veta hur det gick till när Frank blev hemlig agent och hur han löste sitt första uppdrag.
Är du med?
Då kör vi!
Allt började när Frank tog en kvällspromenad med Tussan. Det var höst och mörkt … Jag lovar på heder och samvete att hålla tyst om det jag läst.
Hoppsan! Nu höll jag på att glömma en grej. Innehållet i den här boken är hemligt. Okej? TOPPHEMLIGT. Tänker du läsa boken på egen hand?
Då måste du först kryssa i rutan som säger att du på heder och samvete lovar att hålla tyst om vad du har läst.
Är du en lärare som ska läsa högt för
klassen? Då ska du och eleverna nypa
tag i näsan med tummen och pekfingret.
Sedan säger ni i kör med er knasigaste
robot-röst:
”Jag lovar och svär att hålla tyst!”
Har ni gjort det nu? Fint, då är det dags att vända blad.
Allt började som sagt när Frank tog en kvällspromenad med Tussan. Det var
höst och mörkt. Inte en människa syntes till. Frank huttrade i den kalla vinden.
Han skyndade förbi biografen, sneddade över torget och fortsatte in i parken.
Tussan drog i kopplet. Hon hade bråttom till den stora träddungen där hon brukade kissa.
Förresten, du kanske tror att Tussan
är Franks hund? Det är hon inte. Hon är grannens hund. Så att du vet. Frank önskade att han hade en egen hund. Då skulle de bli bästisar. Frank skulle lära den olika tricks, och den skulle få sova i hans säng. Mamma ville också ha en hund. Men pappa vägrade. Varje gång det där med hunden kom på tal sa han tråkiga saker som:
vem ska gå ut med hunden när det är snöstorm?
vi får ju låna tussan när vi vill. det räcker väl?
om man har en hund måste man gå hem varenda lunch och rasta den.
förresten
är jag nog allergisk mot pälsdjur.
Det där sista trodde Frank att pappa hittade på. Pappa var bara allergisk mot gluten, som finns i vetemjöl. Om pappa åt bullar blev han så fisnödig att hans mage nästan
Och att låna en hund var inte alls samma sak som att ha en egen. Dessutom gillade inte Frank Tussan. Hon var liten, utan att vara gullig. Hon skällde på allt och alla, och hade världens äckligaste andedräkt.
Du kanske undrar varför Frank rastar en hund han inte ens tycker om? Jo, Frank är nämligen en ovanligt hjälpsam och ordentlig kille. Han ställer skorna fint på skohyllan när han kommer hem. Han gör sina läxor och städar sitt rum. Frank hjälper de äldre i kvarteret också. Han skottar snö och klipper deras gräsmattor och tånaglar. Ja, och så går han alltså ut med Tussan ibland.
Frank kom fram till träddungen. Tussan skulle precis lyfta på benet när hon stelnade till. Hon vädrade i luften. Sedan morrade hon mot de mörka träden.
”Sluta larva dig”, suckade Frank.
”Kissa nu så vi kan gå hem.” Men Tussan fortsatte morra. Hon visade tänderna.
Då hörde Frank en gren som knäcktes.
Några buskar prasslade. Frank spejade in i träddungen. Först såg han inget särskilt.
Men sedan. Där! Hans hjärta hoppade över ett slag. En skugga rörde sig mellan stammarna.
kapitel 4
Frank fortsatte att stirra in bland träden. Det finns väl inga älgar i parken? tänkte han. Eller vargar?
”Äh, nu går vi, va?” sa Frank och ryckte i kopplet. ”Du får kissa någon annanstans.” Då började Tussan skälla som en galning. I nästa sekund hoppade något fram ur buskarna.
Det Frank fick se gjorde att han skrek rakt ut!
”Aaaaaaahhhhhhh!”
Framför honom stod …
… ett slemmigt monster. Det liknade en stor bläckfisk, med ett virrvarr av slingrande tentakler och tre elakt stirriga ögon. I den breda munnen blänkte sylvassa tänder.
HUNGRIG!
”Hungrig!” vrålade tentakelmonstret. Och innan Frank hann reagera snappade monstret åt sig Tussan och
svalde
henne hel. GULP!