9789137507941

Kapitel 1

En smaskig gräddkola

Det var i mitten av sommaren.

Valle och jag satt vid bordet i köket på Monsterakademin. Utanför f­önstret ­ ­tornade mörka moln upp sig över trädtopparna. Den tickande klockan på ­väggen slog fyra slag. Våra hundar låg som vanligt vid elementet och sov.

Jag läste tidningen och Valle var djupt försjunken i en uråldrig bok om drakar.

LENA-SLEVA , vår lärare, stod vid spisen och rörde i en stor gryta. Hon läste ett recept från en uppslagen bok.

13

– Det drar ihop sig till regn, muttrade farbror Hannibal och sneglade ut genom de höga fönstren i köket.

Han stod vid diskbänken och ­putsade på hjälmen till en gammal riddarrustning.

– Ta det lugnt, Hannibal, sa LENASLEVA . Det är ingen fara.

Valle tittade upp från sin bok och såg undrande på vår lärare.

– Hannibal har alltid varit rädd för åskan, förklarade LENA-SLEVA .

Farbror Hannibal gick fram till fönstret och tittade oroligt upp mot den allt mörkare himlen. Han suckade och drog ihop sina buskiga ögonbryn. LENASLEVA avbröt hans oroliga funderingar: – Nu tror jag att den är klar! sa hon nöjt och tog grytan av spisen.

14

Vår lärare slevade upp en brun vätska i två koppar.

– Vad är det där? frågade jag.

– En trolldryck, svarade LENA-SLEVA , som om det vore den naturligaste saken i världen.

– Vilken verkan har den? frågade Valle och tittade nyfiket ner i en av kopparna.

Ska ni bli osynliga eller fruktansvärt starka?

– Vi får se, svarade vår lärare. Jag har fått tag på nästan alla ingredienser: regnvatten insamlat vid fullmåne, basilika plockad med förbundna ögon och inte minst … öronvax från en älg.

Valle och jag tittade på varandra och grinade illa.

LENA-SLEVA bad farbror Hannibal sätta sig mitt emot henne vid köksbordet.

15

Sedan drack de av trolldrycken. De tittade en lång stund koncentrerat på varandra under tystnad. Bara klockans tickande på väggen hördes.

Därefter tog vår lärare upp en gräddkola ur fickan och la den mitt på bordet.

Valle och jag visste att både farbror Hannibal och LENA-SLEVA älskade gräddkolor. Utan att släppa godiset med blicken viskade LENA-SLEVA koncentrerat: – Trolldrycken ska göra oss modiga och givmilda …

– Vad är det? frågade Valle. Givmilda?

– Generösa, förklarade farbror Hannibal, som nu också stirrade på kolan på bordet. En givmild person 16

avstår gärna något, för att någon annan ska få det.

Då förstod jag och skrattade: – Och nu testar ni alltså om drycken fungerar. Om den gör det, kommer ni inte att vilja ta kolan själva – utan vilja ge den till den andre. Eller hur?

– Tänk er bara, viskade LENA-SLEVA , om människor började dela med sig mer.

Då kanske vi inte skulle ha någon fattigdom i världen. Eller hur Hannibal?

Hannibal mumlade något till svar. Det syntes lång väg hur han kämpade för att inte kasta sig över den smaskiga grädd­ kolan som låg framför honom.

– Nu börjar det visst blåsa rejält därute, sa LENA-SLEVA .

Den åskrädde Hannibal blickade mot fönstret.

17

Då kastade sig LENA-SLEVA fram och tog kolan!

Kvick som en ekorre slet hon av pappret och stoppade godiset i munnen.

Hennes ansikte sken först av lycka.

Hon tuggade och svalde. Sedan mörknade hennes uppsyn.

– Trolldrycken funkade inte, suckade hon.

18