9789179795832

PÅ R ID SKO L A N

Siri spont Andrea Femerstrand

En dålig dag Jag vet redan att det kommer att bli en dålig dag, för det regnar ute. Dessutom är det fiskbullar till lunch i skolan. Jag HATAR fiskbullar! Men det blir ännu värre än jag trodde. Wilma, min bästa kompis, pratar bara med Maja precis hela dagen. På rasterna står jag liksom bredvid utan riktigt vara med.

Wilma och Maja har börjat på ridskolan tillsammans. Det är därför de plötsligt har så mycket att prata om.

Sista rasten känner jag mig så ensam att jag nästan börjar gråta. Då är det som om Wilma kommer ihåg att det ju är hon och jag som är bästisar.

7

– Förlåt, säger hon. Men du vet hur mycket jag har tjatat om att få börja rida. Jag längtar så jag dör efter tisdagarna när jag har lektion. Och jag har redan fått en favorithäst. Hon heter Bonnie och är världens finaste!

– Hon kan inte vara finare än Molly, säger jag.

– Du fattar inte hur det känns. Du har ju en egen häst, säger Maja.

– Precis, säger Wilma. Du kan rida hur mycket du vill. Vi får bara rida en gång i veckan.

Så pratar de vidare om alla hästarna på ridskolan.

Ridtur i skogen – Vi borde städa i stallet. Det är så mycket skräp här att sakerna vi behöver knappt får plats.

Min syster Fanny har öppnat Mollys stallåda och håller i Mollys gamla hästtäcke.

Mössen har ätit på tyget, så det är stora hål där stoppningen tittar fram.

Att städa stallet är det sista jag vill. Jag är fortfarande ledsen efter att ha varit med Wilma och Maja. Fanny märker nog det, för hon lägger ner det trasiga täcket och säger: – Men vi kan städa nån annan dag. Idag behöver vi rida Galna galopp-banan, tror jag.

Då känns det lite bättre, för det är min favoritrunda!

Det har slutat regna och vi rider in i skogen, löven frasar under hovarna på hästarna. Vi rider förbi stora tysta granar och mjuk grön mossa.

Skogen känns så gammal, nästan som om det skulle kunna bo troll här.

12

Vi pratar inte så mycket, det behövs inte.

En gång brakar det till i snåren och vi ser en älgtjur. Kotte rycker till och spärrar upp näsborrarna, men Molly är alldeles lugn.

Så öppnar sig plötsligt skogen och ett stort kalhygge brer ut sig. Det är jättefult, men också världens roligaste ridväg. Som en berg-ochdalbana för hästar.

– Är du beredd, Ebba?

Fanny håller in Kotte. Hon ser på mig och ler stort. Jag ler tillbaka och nickar.

Då skänklar hon på Kotte och tjuter så högt att några fåglar skrämt flyger iväg.

Hästarna dundrar fram i full fart.

Upp och ner för guppen, över gropar och stockar. Molly är så lycklig att hon sparkar bakut och jag skriker och skrattar om vartannat.

Det pirrar i hela kroppen.

När vi saktar ner på andra sidan kalhygget är vi alldeles fnissiga, Fanny och jag. Hästarna frustar, som om de också skrattar.