9789179792572

Samlingsvolym Innehåller böckerna:

I_Mizeria Deluxe.indd 3

Mizeria

sid

9

Lowkey

sid 143

100k

sid 299

2023-04-13 10:05

MELODY FARSHIN

Mizeria deluxe The shishko edition

I_Mizeria Deluxe.indd 5

2023-04-13 10:05

mizeria deluxe samlingsvolym Innehåller böckerna: Mizeria, Lowkey och 100k Copyright © Melody Farshin 2018, 2020, 2022 Omslagsbild: Ailin Mirlashari Sättning av Bonnier Carlsen Tryck av ScandBook, eu 2023 ISBN 978-91-7979-257-2 www.bonniercarlsen.se

I_Mizeria Deluxe.indd 6

2023-04-13 10:05

Förord En trilogi av och för orten

Men vad är orten?

En fysisk plats, eller något man är?

Termen orten som identitet har varit efterlängtad av alla oss som har fastnat i förvirring. För alla oss miljonprogramsbarn, men också barn till föräldrar som har invandrat. Länge har vi som grupp definierats utifrån.

En period kallade vi till och med oss själva invandrare, även vi som inte har vandrat.

Sen kom termen orten. Vårt eget innanförskap, i utanförskapet. Något som förklarar oss som är influerade av tio språk, med mostrar och farbröder från olika länder, med grannar som blir våra syskon, där nya ord och metaforer skapas och sprids inom postkoden dagligen. Orten är hela världen på en trångbodd yta, det är gemenskapen och gården. Orten är stoltheten i att hitta de bästa priserna, och att känna någon som känner någon som kan släppa in dig. Orten har etablerats, idag

I_Mizeria Deluxe.indd 7

2023-04-13 10:05

har vi ortenmusik, ortenklädsel, ortenspråk och nu finns vi även i litteraturen.

När jag skrev dessa böcker visste jag inte hur de skulle tas emot, då litteraturen sällan nådde ut till miljonprogrammen och det inte fanns många böcker skrivna på slang. Men representation är viktigare, och den blir bara rättvis om den kommer inifrån. Det finns inget rum som är för fint för att spegla hela vårt land, finns vi inte där så får vi se till att öppna den dörren. Tro mig, det har inte varit lätt. Att skapa i ett fält där vi tidigare knappt funnits, kombinerat med en livstid av underskattande, får en att brottas med sina egna tvivel. Men jag bröt mot alla regler, och valde att skriva kompromisslöst.

När du rör om i grytan kan det antingen bli succé eller shorba.

Låt filmen som målas i huvudet under läsningen avgöra vilket det blev.

Melody Farshin, april 2023

I_Mizeria Deluxe.indd 8

2023-04-13 10:05

mizeria

I_Mizeria Deluxe.indd 9

2023-04-13 10:05

1

I_Mizeria Deluxe.indd 11

2023-04-13 10:05

Tvillingsyskon i UFC-match Ali

Det värsta med att ha en tvillingsyster är att hon snor dina kläder. Oblygt och utan skam. Jag köpte en helt ny Adidasjacka förra veckan som jag inte hunnit använda. Letade efter den som en åsna och var ser jag den? På Aichas snapchat, med blomsterkransfilter på, hon dödade jackan. Den är heeelt guzzifierad nu. Jävla tjuv.

Har sagt åt henne så många gånger, men hon garvar och säger att jag kan låna hennes kläder också. Det värsta är att hon känner sig Cok rolig när hon säger så.

Jag ska ta hennes bästa sneakers och gömma dom bara för att jiddra med henne. Det kommer ge henne panik i tre stabila minuter innan hon hittar dom, både hon och mamma har någon skum superkraft som gör att dom hittar allt.

Mamma säger alltid att vi hade krig redan när vi låg i magen, hon såg fötter flyga till höger och vänster när vi sparkades. Aicha låg överst, hon tror att det betyder

13

I_Mizeria Deluxe.indd 13

2023-04-13 10:05

att hon är Cok viktig, men jag föddes tjugo minuter före henne och det betyder att hon ska respektera sina äldre.

Hennes rum är kliniskt rent, ändå hittar jag ingenting, var är hennes skor ens? Mitt rum ser ut som grottan där dom hittade Saddam Hussein, medan Aichas rum ser ut som en importig variant av ett perfekt Instagramrum.

Mina väggar har medaljer från sporten, hennes har diplom redan från grundskolan. Aicha har alltid varit värsta Einstein i skolan, jag är bra men Aicha är bättre.

Mamma försöker alltid pusha mig och vill att jag ska prestera bättre.

Jag minns hur jobbigt det var för henne att se till att vi hade en bra skolgång när vi var yngre. Hon fattade ingenting av utvecklingssamtalen, för läraren sket i att ta allt på enklare språk, och mamma skulle aldrig erkänna att hon inte riktigt förstår. Jag utnyttjade sönder det, sa att stökig betydde driftig osv. Har dåligt samvete över hur mycket jag hasslat min egen morsa.

Mina betyg är bra, men jag hade svårt för att sitta still ibland och matte har alltid tagit längre tid för mig. En gång satt både mamma och pappa uppe med mig hela natten och lärde mig liggande stolen. När jag kom till skolan dagen efter, helt stolt, så garvade min lärare åt mig och gjorde ett stort rött kryss över sidorna vi arbetat med. När mamma såg det samma kväll tog hon åt sig fett

14

I_Mizeria Deluxe.indd 14

2023-04-13 10:05

mycket. Har aldrig sett henne känna sig mer keff. Hon vägrade hjälpa oss med läxor efter det och ifrågasatte alltid sin egen kunskap. Vilken skitlärare som beter sig på det viset, är det inte hennes uppgift att se till så att jag lär mig?

Jag hittar inte Aichas sneakers men det trillar ut en bild från hennes garderob, ett foto från min och Osmans omskärelsefest. Viiiilka miserabla ansikten. Både jag och Osman ser heelt ledsna ut, i kjol för att kunna vädra klippningen, medan Aicha står helt glad i mitten med fett stort smajl och tappade tänder. Jag var sex år när jag omskars men jag minns det klart och tydligt, än idag får jag kalla kårar av att känna lukten av desinfektionsmedel.

Vi hade gått hem till Osman en dag och det var inte som att föräldrar avbokade allt och planerade barnvänliga aktiviteter när dom fick barnvakta andras barn.

Dagens ärende var att omskära Osman och jag antar att dom fick någon ”kom två, betala för en”-deal. Hans mamma tog med oss helt utan tvekan till någon undergroundlokal här i området och Aicha fick vänta utanför.

Jag såg paniken i hennes ögon när jag kom ut ur rummet, helt svettig, och jag sa åt henne att vara glad över att vara tjej. Än idag brukar hon säga att det var den enda dagen hon varit tacksam över att vara tjej. Alla andra

15

I_Mizeria Deluxe.indd 15

2023-04-13 10:05

dagar hade hon gärna bytt roller utan att ens behöva betänketid. På själva festen var hon Cok glad. Så glad att det var irriterande. Det är så med syskon, din misär är deras glädje.

När hon inte får göra något som jag får så blir jag coook glad. Hon ser fett ful ut när hon blir sur och jag har alltid min segerdans redo. Det är som en konstant beef, och just nu har hon överläge. Skiner på sin snapchat med min nya Adidas utan att skämmas.

Jag måste tappa ketchup på hennes vita sneakers så det blir jämnt.

16

I_Mizeria Deluxe.indd 16

2023-04-13 10:05

Spiderman med noppade ögonbryn Aicha

Tvättdag hemma hos oss innebär att alla ska lida.

Mamma förvarnar alltid dygnet innan, säger att vi inte får gå någonstans dagen därpå och är som ett återkommande alarm om det som du inte kan snooza bort. Jag förstår henne ändå, hon har haft problem med ryggen länge nu och tvättdag är en påfrestning. Pappa jobbar hela dagarna så det blir vi som får vara avlastningen. Som idag, hon väckte oss 6 på morgonen på en lördag för att vi ska sortera tvätten. Hon stormade in på Alis rum som i en razzia och kastade hela tvättkorgen på honom när han vägrade gå upp och skvätte vatten på mig utifall att jag skulle få för mig att ta en halv minut på mig för att vakna till. Alis mun stinker nyvaken. Mammas hets med att hinna till tvättiden är som om jorden ska gå under.

Mamma är en stolt och stark kvinna som vägrar erkänna när hon faktiskt behöver hjälp, så hon lägger upp det som att hon gör oss en tjänst genom att lära oss om livet.

17

I_Mizeria Deluxe.indd 17

2023-04-13 10:05

Jag antar att hon har rätt. Men att vi som nioåringar fick hantera hennes samtal med Försäkringskassan och andra myndigheter handlade inte om att lära oss någonting, det handlade mest om att vår svenska var bättre än hennes.

Jag minns hur jobbigt det var för henne att utkonkurreras i språk av sina egna barn. Hennes självförtroende har sjunkit för varje år, även om hon inte vill ge sken av det.

Hon har alltid sagt till oss båda när det är saker som behöver göras, men så fort det handlar om hushållsgöra så förlitar hon sig mer på mig än på Ali, vilket alltid har lett till tjafs mellan oss. Ali har chillat kant fett glad efter att ha hackat en gurka och fått beröm för det, som att han vunnit Nobelpris, medan jag fortfarande har disken kvar och bröd att baka. Hon kommer från en annan generation men jag gillar ändå inte att Ali lär sig det tänket.

Han är lat av naturen och kommer aldrig insistera på att hjälpa till för att avlasta någon. Han vill helst ha någon som masserar hans fötter för att maximera hans chilleri.

Han hamnade på akuten en gång när han skulle öppna en burk med bönor. Han fick värsta jacket i tummen och det var blod överallt, som att han varit med i krig. På riktigt, jag kunde inte ens tycka synd om honom när han skrek som om han höll på att föda barn. Hade jag skadat mig på en konservburk så hade jag snarare fått en utskällning för att jag ens tänkt tanken att göra frukost från burk.

18

I_Mizeria Deluxe.indd 18

2023-04-13 10:05

”Såhär fina ögonbryn?” Jag kollar på Ali som plötsligt gått från ett ögonbryn till två. ”Sen när tog dina unibrows skilsmässa?”

Ali blir defensiv och låtsas vara helt inne i att ta av påslakanet. ”Vad snackar du om, dom ser ut som vanligt.”

Ali har blivit mer och mer medveten om hur han ser ut, men han skulle aldrig medge det. Som att inte dom förvånade ögonbrynen i hans panna avslöjade honom nog, jag hittade också hans grova neandertalar-hårstrån på min rosaprickiga pincett. ”Absolut, precis som vanligt” säger jag sarkastiskt. Han släpper inte blicken från sina Spidermanörngott som han har haft sen han var barn och fortfarande får leva med. ”Moses separerade röda havet, han kanske råkade toucha dina ögonbryn också såhär i efterhand.”

Ali kastar sin kudde mot mitt ansikte. Vi är uppvuxna med att mobba varandra brutalt, men på senare tid har han tagit åt sig mer än vanligt. Jag brukar fråga honom om han fått sin mens och det gör inte saken bättre. ”Jag ångrar att jag ens ville ha dom här Spidermangrejerna när jag var liten.”

Hela Alis rum är dekorerat med Spidermangrejer, han älskade det när han var liten. Han önskade sig allt som hade med Spiderman att göra vid varje födelsedag ända

19

I_Mizeria Deluxe.indd 19

2023-04-13 10:05

tills han fyllde tio. Problemet var att det inte hamnade på rea förrän han fyllde tretton, och morsan gick loss.

Plötsligt var han en tonåring med ett rum som såg ut som ett barnkalas, och morsan är låst på att han måste använda allt så länge trådarna håller.

Mitt rum är fullt av hjärtan och blommor, jag hade ingen talan där heller. Hjärtan för att mamma alltid hypeat den så kallade drömprinsen som yani ska komma en dag, och blommor för att alla mammor har fetisch för växter.

Jag plockar upp den femte smutsiga Intersportstrumpan som Ali har knöglat in mellan madrassen och väggen i sin svettiga säng. ”Vad är det här? Stashar du strumpor i sängen, eller? Du har ögonbryn som en kronprinsessa, men strumpor som en DT.” Ali plockar upp strumporna och pressar dom mot min näsa. Hur kan en människas fötter ge ifrån sig en så äcklig lukt? Min brors fotsvett är anledningen till att jag aldrig kan äta ost. Får kväljningar av bara tanken, för lukten påminner för mycket om hans äckliga fötter, som nu toppas med välpolerade ögonbryn.

20

I_Mizeria Deluxe.indd 20

2023-04-13 10:05

Tvättstugeterapi Mamma Mona

Om den som bokat resterande två maskiner inte dyker upp inom trettio minuter efter avsatt tvättid så är det fritt fram för andra att ta dom. Mona står redo med full last och kollar på klockan. Trettioen minuter över och ingen syns till, glädjen är större än vid en jackpot.

Trots tvättid en gång i veckan så räcker tre maskiner aldrig till, hon behöver samtliga fem för att kunna bli klar utan stress. Ali och Aicha brukar hjälpa till när dom kan, dom känner till ryggbesvären hon haft sen tvillinggraviditeten. Hennes man Hussein arbetar dubbla pass och har knappt två lediga timmar för vila per dag innan han får fem timmars sömn och gör sig redo för nästa skift. Idag är hon ensam i tvättstugan, och börjar genast grubbla.

Hon saknar sitt tidigare liv. Med middagar, vänner, festligheter och högtider som firades på riktigt. Trots att hon höll dom bästa middagarna och var en mästarinna

21

I_Mizeria Deluxe.indd 21

2023-04-13 10:05

på att underhålla sina gäster med sitt varma bemötande är förutsättningarna helt annorlunda idag. Däremot så har hon något nu som hon aldrig kunnat drömma om i sina yngre dagar – sina två bedårande barn.

Dagen då ultraljudet visade att det var två hjärtan som slog kommer hon aldrig att glömma. Hon visste att hon väntade barn och var mentalt redo, men hon hade inte anat att hon skulle berikas med två samtidigt. Aicha, som låg överst i magen, tryckte på mot hennes revben konstant under graviditeten. Ali kom ut först, trettio minuter senare kom Aicha. Dom trettio minuterna har Ali alltid använt mot sin syster, sagt att hon måste respektera dom äldre. Hon blev så förbannad som liten, men Mona brukade trösta henne med att Aicha fick ligga närmast hennes hjärta under hela graviditeten.

Det är inte lätt att uppfostra jämnåriga barn, busigheten var konstant och dom hade alltid varandra vid sin sida, hundraprocentigt lojala så fort dom ställt till med något. Dom var omöjliga att separera, dom sprang runt som en sammansatt tornado av kaos ända tills dom blev tonåringar.

Idag är relationen annorlunda. Ali agerar kontrollpolis och storebror medan Aicha håller tyst om sitt liv. Dom stänger in sig i varsitt rum, enda gången dom ses tillsammans nu är vid middagen.

22

I_Mizeria Deluxe.indd 22

2023-04-13 10:05

Tidigare såg Mona alltid Aicha när hon såg Ali, idag måste hon leta på olika håll. Det är bra att dom blir egna individer, men det är svårt att hänga med i deras utveckling. Förut hade hon nummer till alla deras vänners föräldrar, nu vet hon inte ens namnen på alla deras vänner.

Dom gick från att vara som siamesiska tvillingar till att aldrig veta var den andra håller hus.

Hon lägger in kläderna i torktumlaren och kollar på Adidaströjan som dom delar på. Besattheten vid detta märke, Mona ser ingen skillnad på den här och den hon köpte i hemlandet, som dom skrattade åt. Tydigen är det jättestor skillnad på om det är tre streck eller fyra. Ju fler streck desto bättre ju.

Hon plockar upp en liten midjeväska och kollar fundersamt på den. Aicha har alltid sagt att midjeväskor är för tanter och sagt åt Mona att inte använda en, nu har hon plötsligt gått och köpt en.

Mona skakar på huvudet och känner sig övertygad om att hennes egen känsla för mode är underskattad.

23

I_Mizeria Deluxe.indd 23

2023-04-13 10:05

Lojalitetsbröder Ali

Hur snåla var inte vi som snodde tuggummi som kostade en krona. Och hur snål var inte kiosk-amo som var redo med sitt basebollträ varje gång vi kom för våra lågbudgetbax. Ett tuggummi värt en krona att dela på, planetens minst ambitiösa snattare. Jenka också, äckligaste smaken.

Det sjuka med Osman är att vi gick från att växa upp i samma hem till att tvingas umgås i smyg. Våra mammor var bästisar som tuggade stadigt som riktiga gossip girls. Aicha var alltid avundsjuk på min och Osmans vänskap, hon kände sig utanför och önskade att hon hade haft en tvillingsyster istället för mig. Osman är den enda i orten som känner till hemligheten att Aicha brukade sätta hårspännen i mitt hår och måla läppstift på mig när vi var små, bara för att få veta hur hennes tvillingsyster skulle sett ut. Varje gång hon sa att jag skulle vara ful som tjej så kontrade jag med att säga att det var för att

24

I_Mizeria Deluxe.indd 24

2023-04-13 10:05

jag liknade henne. Ingen förstår vår syskonirritation som Osman, för den är likadan mellan oss. Samtidigt som jag dör för min bror så vill jag knocka hans panna ibland för han är definitionen av en åsna. Han är en waste of brain.

Så snabblärd och smart den killen, han vaskar sin intelligens på knas.

Osman var bara tio år när hans föräldrar skilde sig. Det var ett helvete för honom, fastän han var så liten. Han och hans mamma bodde hos oss i nästan ett år innan mamman gifte om sig med en man i Göteborg. Shuno verkar vara knäpp på riktigt, han har sett till så att Osman och hans mamma knappt har kontakt. Så fort hon blev gravid med hans barn så slutade hon komma till Stockholm, och med tiden så slutade Osman att åka till Göteborg.

En gång träffade mammans man Osman utan att mamman visste om det. Han sa att Osman påminner för mycket om hennes förflutna, att det är bättre om han håller sig till den person vars ansikte han bär, sin egen pappa. Jag har inte hört Osman kalla henne för mamma sen den dagen. Hon tolkade det som att han distanserade sig, som en följd av skilsmässan. Han blev vuxen samma dag, som trettonåring, men ingen duktighetsvuxen som deklarerade och grejer.

Han blev en arbetsvillig trettonåring, fylld av irritation

25

I_Mizeria Deluxe.indd 25

2023-04-13 10:05

och besvikelse, en grabb som inte bangar på något. Han fick snabbt en becknarkarriär, gick från Spidermantröjor till Guccitofflor över en natt. Hans irritation var tydlig, och hans empati byttes till en iskall personlighet. Jag ser fortfarande spår av hans empati vid olika tillfällen, men det är som att han skiftar i personlighet. Han är den som springer efter alla mostrar i området för att hjälpa dom med tunga kassar ända fram till porten. Men i nästa stund så ser han jobb som jobb och säljer till folk som han vet inte borde konsumera mer.

Hans pappa jobbar dag och natt för att klara av att försörja Osman på egen hand. Han är vaktmästare på dagen och busschaufför om natten. Han är en vandrande zombie som konstant frågar efter te. Jag vet inte om han tror att det kan göra honom pigg, inte ens kokain hade väckt honom. Han är Cok sliten amo.

Fastän Osman är mammas bästa väns son så förbjöd hon mig så småningom att umgås med honom. Hans pappa verkade tro att Guccitofflorna var svarta Ica Maxitofflor med ett streck på, men min mamma hade tydligen kollat upp Osmans uppgradering. Jag vände upp och ner på huset den dagen hon sa att vi inte fick ses mer. Hon påstod att han är en dålig influens och att han skulle dra ner mig i samma skit. Mamma är mer gata än man tror, att hon ens kan se sånt, men hennes förbud påverkade

26

I_Mizeria Deluxe.indd 26

2023-04-13 10:05

mig inte för fem öre. Ingen kan ta min bror ifrån mig, inte ens morsan. Även om det inte är uttalat så vet hon att vi har hållit kontakten.

När jag och Osman var små brukade vi alltid skjutsa varandra i kundvagnar. Den ena körde och den andra satt i.

Det gav oss illusionen av körkort och den självförtroendeboosten var sjuk. Vi trodde vi var kungar med kundvagnen, försökte haffa guzzar genom att erbjuda skjuts.

Vid nedförsbackar kunde båda hoppa i. Vi välte och körde rakt in i väggen så många gånger att det är otroligt att vi inte blev mer delli. Våra huvuden blev härdade snabbt av alla smällar. Om man kunde tävla i hjärnskakning hade vi vunnit guld.

Jag visste mycket väl när Osman planerade sitt första bax. Han hade lärt sig från film att man måste ta sig från platsen med ett fordon för att inte lämna spår. Vi var små, och han hade gjort det tydligt att han hade något viktigt att göra den eftermiddagen. Jag försökte hjälpa honom utan att vara för tydlig med att jag fattade vad han skulle göra. Jag sa att jag kunde skjutsa honom, med kundvagnen, för han behövde ju ett fordon.

Osman vägrade, och det kom fram senare att idioten hade valt sparkcykel som sitt fordon. Smidig ändå som lyckas på en sån hatotig sparkcykel.

Han håller fortfarande dom världarna helt separat. Jag

27

I_Mizeria Deluxe.indd 27

2023-04-13 10:05

ser aldrig spår av hans karriär när jag är med honom, mer än personlighetsförändringen som har kommit med den.

Det finns vissa faktorer som Osman aldrig pratar om och jag har valt att respektera tystnaden. Hans mamma och hans inkomst, förbjudna ämnen.

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt prata med honom om att lägga ner, men han skämtar bara bort det. Han pekar alltid på sig själv och säger: ”Kolla på min drip och sen på din, du måste bli mer stylish om du ska ha hållbara argument”.

Jävla Osman. Just nu är en sån stund då jag vill bryta din panna.

28

I_Mizeria Deluxe.indd 28

2023-04-13 10:05

Sign the deal Aicha

”Vad är din agenda?”

Jag pressar noggrant ihop en snöboll och kastar den rakt mot Nanos ansikte. Ingen tilltalar honom vid hans egentliga namn, han har alltid haft smeknamn. Ett tag kallades han för LinkedIn, för han var en vandrande LinkedInprofil. Han skiftar jobb varannan dag och ingen kan riktigt veta hur han mår egentligen eftersom han alltid är så samlad. Sån driftig grabb som inte stannar på en arbetsplats för länge. En dag catchades han i skjorta i centrum efter en arbetsintervju, ingen hade sett honom i annat än mjukiskläder, någon kallade honom för LinkedIn och sen dess har det fastnat.

Ortenbarn är kreativa med smeknamn som blir ditt permanenta namn, ibland mot din vilja. En killes axel gick ur led, sen dess har han kallats för Axelsson. Eller Hassan som blev Hassan Kofot, inte för att han använder en kofot, utan för att hans fot ser ut som en ko.

29

I_Mizeria Deluxe.indd 29

2023-04-13 10:05

Nano är namnet han själv valde att presentera sig med, så det är vad han registrerades som i mitt huvud.

Han tar emot snöbollens träff i nacken utan att påbörja en hämndboll. Shuno spelar gentleman. ”Du har ekat på alla mina sociala medier som en ihärdig annons, vad är din plan?” säger jag och ser ut över sjön som fortfarande har lite is. Fastän det är så otroligt kallt så är den här delen av stan väldigt vacker. Utsikter och mycket tystnad. Inte en enda person i närheten, så skönt. ”Hur länge har jag ekat?” Nano ler belåtet, han försöker möta min blick men jag låtsas vara mer intresserad av att rita märken i snön med foten. Om jag kollar på honom så kommer jag bara att fnittra som ett barn. En grabb ska aldrig veta var han har dig, det har tjejerna lärt mig. Så jag vägrar visa någonting. ”I fyra stabila månader har du dykt upp överallt, hur fick du ens min snap?” Solen ligger i ögonhöjd så jag kisar när jag kollar på honom, men jag ser ändå hans irriterande belåtna leende. ”Så du håller koll?” Nano känner sig fett nöjd med sitt vinnarargument. ”Jag håller koll på min profil ok, få inte luft.” Jag sätter mig på parkbänken bakom oss som är täckt av snö.

Hade mamma sett mig hade hon skrikit att jag kommer få urinvägsinfektion, 100 procent med full garanti.

30

I_Mizeria Deluxe.indd 30

2023-04-13 10:05

Att växa upp som tvillingsyster till en grabb som Ali är inte lätt. Han har vänner i varje hörn och alla respekterar honom högt, dom håller koll på mig åt honom. Hans polare är riktiga golare, i alla fall när det kommer till systerspan. För att undvika onödiga rykten och spekulationer håller jag min cirkel sluten. Ali vet exakt vilka mina vänner är, han vet att jag inte blir smickrad av grabbars uppmärksamhet, jag skäller snarare ut den som kollar en sekund för länge. Ali säger själv, fett stolt, att jag är mästare på att friendzonea grabbar så dom inte ens får för sig att det finns en chans.

Nano och hans pokerface var en av dom, en ekare på sociala medier med för stort huvud. Ett bekant ansikte som jag inte riktigt kunde placera. Ett ansikte som med jämna mellanrum dök upp på min skärm, fastän jag aldrig svarade. Till slut fick han mig att skratta. Konversationerna började flyta på. Han blev min digitala vän i fickan, fanns med i varje steg, delade alla moments. Man kan faktiskt lära känna varandra bra utan att vara fysiskt närvarande. Och i mitt fall, yani vilken annan väg ska ens finnas? Det är inte som att jag kommer tugga stadigt med en främling för att kunna lära känna honom.

Men digitalt, när ingen såg, kunde jag slappna av med just honom.

Jag lärde känna alla hans dagsrutiner, vad alla familje-

31

I_Mizeria Deluxe.indd 31

2023-04-13 10:05

medlemmar hette, till och med vissa av hans djupa hemligheter. Han öppnade upp sig om svagheter som man inte skulle kunna tro om honom, som att han är ständigt paranoid och att det är hans största hinder i vardagen.

Plötsligt blev den här ekarens uppmärksamhet viktig för mig och för första gången undanhöll jag något från Ali. Min bror och jag är sammansvetsade annars.

Att träffas irl efter så intensivt kommunicerande var skumt. Två personer som vet så mycket om varandra, men blyga som om det vore en första date. Jag sitter på den mest konstiga informationen om honom, som vilken tå som drabbats av nageltrång, men saker som kroppsspråk och dofter är ändå helt nya intryck. Jag har ingen kontroll över hur blyg och tillbakadragen jag blir av det.

Vi är från olika orter i Stockholm och möts alltid på neutrala platser där ingen av Alis vänner brukar vara.

Bland glutenallergiska hipsters och veganer.

Det är redan vår fjärde träff och jag måste få klarhet i mitt huvud för det är inte enkelt att smyga på det här viset för att träffa en grabb. Jag tror att varje skugga är Ali och jag pallar inte med stressen. ”Lyssna.” Han kickar bort snöbollen jag format med fötterna och greppar mitt ansikte för att få mig att titta upp på honom. Han är bestämd i sitt grepp men inte

32

I_Mizeria Deluxe.indd 32

2023-04-13 10:05

aggressiv, det är något med hans säkerhet som får mig att känna mig trygg med honom.

Snön har gjort mina byxor blöta och jag kan känna urinvägsinfektionen börja ta plats. Varför har mamma alltid rätt, till och med när hon bara är en röst i mitt huvud? ”Jag har inte velat skrämma dig, ok? Första gången jag såg dig var första gången på flera år som jag kunde känna glädje. Jag sa åt grabbarna som var med direkt att inte ens tänka tanken på att kolla på dig, för jag visste att du skulle bli min fru.” Nano ser mig rakt i ögonen och är helt bestämd i sin ton.

Abow. Så säker. Tro inte på honom Aicha, håll guarden uppe.

Han fångar mitt ansikte igen. ”Du har ingenting att oroa dig för. Låt mig spara till en stabil ring så ska jag träffa både din bror och dina föräldrar för att göra det officiellt. Jag kan inte dyka upp tomhänt.”

Jag har så svårt för att visa känslor, speciellt i en ovan situation. Jag har programmerat mig själv till att inte visa när jag tar åt mig av något, oavsett om det är positivt eller negativt, även om mycket händer inombords. Jag har alltid tänkt att den som vet vilka punkter som faktiskt påverkar, sitter med ett facit i handen om hur den kan styra dig.

33

I_Mizeria Deluxe.indd 33

2023-04-13 10:05

Men hans beslutsamhet gläder mig, även om jag får anstränga mig hårt för att inte ge sken utav det.

Jag har aldrig trott på konceptet pojkvän-flickvän, inte velat lägga tid på förhållanden som inte leder någonstans. Är äktenskap inte i planen inom en snar framtid så är personen inte för mig. Den starka principen är precis vad jag behöver för att kunna tro på honom, och för att Ali ska få förtroende för honom.

Det blir allt svårare att motarbeta leendet, så jag trycker huvudet mot hans bröst för att han inte ska se hur glad jag faktiskt blir. Han lägger armarna omkring mig och för första gången på länge känner jag mig alldeles trygg.

Och kissnödig. Jättekissnödig.

34

I_Mizeria Deluxe.indd 34

2023-04-13 10:05

Dubbelliv Osman

Inskriven som långtidsarbetslös, men strugglat på marknaden sen barnsben egentligen.

Ali har rätt. Det jag gör är fel. En dag kommer jag att straffas för allt jag sålt till folk. Empati och samvete stängs inte av bara sådär. Jag vet mycket väl när jag inte borde ha sålt egentligen.

Ett barn blir aldrig misstänkt på samma sätt som en tonåring, så jag behövde inte visa många tecken på behov av para innan jag blev headhuntad till verksamheten.

Enklaste rekryteringsprocessen. Om bara arbetsförnedringen jobbade lika effektivt.

Jag känner hur pulsen stiger medan jag joggar, jag har alltid varit snabb och vägrar låta det tas ifrån mig bara för att man börjar bli vuxen. Jag garvade alltid åt vuxna som jag sprang om när jag var yngre, tänkte vilka jävla shishkos. Så mycket som jag kom undan med bara för att

35

I_Mizeria Deluxe.indd 35

2023-04-13 10:05

jag kunde springa snabbt. Det är min superkraft.

Det är varmt under luvan men jag vägrar ta av mig den, det går inte att jogga utan luva, det är bara så det är. Mitt område är vackert. Vi har så mycket skog. Bara centrum som är knas, så fattigt och bortglömt. Vår gamla skola som stängdes ner står kvar helt tom utan att användas.

Riktigt slöseri. Fönstrena har som fängelsegaller, många tror att det bara är på utsidan, men det är även på insidan.

Vad ger det för signaler till folk? Vilken framtidsbild får man som unge om man gått i en skola som ser ut som ett fängelse? Fastän jag fick bra betyg så är det ingen vettig arbetsplats som tar in mig. Då tvingas man till den dolda marknaden.

Systemet är enkelt: Du följer bara John.

Luren heter John, och den som har luren heter John.

Kunden beställer av John, men John dyker alltid upp som olika personer.

Det är som en vikariepool, vill du ta ett arbetspass så möter du bara upp den som hade John sist.

Det var mycket som chockade mig när jag först började. Som att majoriteten av dom som köper är från restaurangbranschen. Dom som jobbar i kök har det överdrivet stressigt, med långa pass, låga löner, hög stressnivå. Dom kommer alltid med håret helt friterat av oljan dom stått i och lägger pengar dom krigat för på hjälpmedel som får

36

I_Mizeria Deluxe.indd 36

2023-04-13 10:05

dom att slappna av dom få timmar som finns mellan passen. Fett synd.

Samtidigt så växte min girighet. Som när jag fick höra att den där tjockiskändisen dog av min produkt, och allt jag kunde tänka på var att han var skyldig mig tre lax. Må du vila i frid vid en buffébar, undrar om man kan skicka inkasso till himlen.

Dom mest otippade personerna köpte av mig. Ali undrade alltid hur jag kunde få så bra betyg när jag knappt pluggade. Det han inte visste var att jag sålde till min historielärare, som gav mig toppbetyg för att jag skulle bevara hans hemlighet. Och vår mattelärare hade grova spelproblem. Jag slapp läxor och fick facit inför prov så länge jag hjälpte honom att räkna kort, han sa att det var en form av matematik.

Ali och farsan är dom enda jag räknar som familj, fastän hans mamma inte vill att vi ska umgås längre. Att vi inte kan tugga hemma gör inte saker bättre, det innebär bara att det blir mer gatutid. Men han är en bra grabb, han bär sin systers namn på sina axlar och skulle aldrig göra något som skämmer ut henne.

Jag har ingen att bevisa mig för. Farsan har varit en förlorad själ under multipla arbetskontrakt sen skilsmässan. Han är så sliten att han går runt och kisar fastän glasögonen sitter på hans huvud.

37

I_Mizeria Deluxe.indd 37

2023-04-13 10:05

Kalkylen är enkel. Jag kan dra in tusenlappar på en kväll och underlätta för farsan, eller åka in och bli en ekonomisk lättnad som han inte behöver känna försörjningsplikt för. Han blev förstörd av att mamma stack, jag vet att han fortfarande har hennes bild i plånboken.

Kolla på farsan. Han jobbar mer än 8-5. Han jobbar fan dygnet runt, och han har inte ens bra levnadsstandard. Hans rygg är knäckt, hans själ med. Han sover aldrig ut och pratar knappt. När han väl låter så hör man mest gnällande ljud, eller så ropar han efter te. Vad är det för liv?

Och jag? Med det här ansiktet? Inte ens offentliga platser vill släppa in mig. Det är knappt jag kommer in på en klubb, fastän jag är konsument!

Den enda plats där jag är kung är vid parkbänken utanför vår port. Min favoritplats sen dag ett.

Det var här jag satte mig i tre dygn när mamma flyttade. Det var hit jag kom när hennes man sa åt mig att försvinna. Det är här jag låter saker sjunka in, ingen kan säga åt mig att tagga härifrån. Det är mitt hem, och min plats.

38

I_Mizeria Deluxe.indd 38

2023-04-13 10:05

Passar hans efternamn mitt förnamn?

Aicha

Jag känner mig som största tönten men varje gång jag pratar om Nano så känner jag mig så stolt. Över honom, och oss. Hur han representerar oss båda och även mig. Jag trodde aldrig att en grabb kunde vara annat än pinsam. Men på den här bilden är han ändå det.

Sibel håller i min mobiltelefon när vi sitter på bänken och hennes fot har planterats rakt i en hög med pipasskal.

Hon ser på bilden från fritt fall, på mig och Nano. Jag fotade skärmen fastän det var ett stort rött kryss över en kamerasymbol.

Hon zoomar in ansiktena och börjar garva, som en hyena as usual, hennes skratt är allt annat än elegant. ”Du har tjafsansikte medan han har piss i byxorna, skitfult ansikte, man kan tro han ska skita på sig”.

Fastän jag kollat på bilden så många gånger så måste jag ändå se den igen, jag får ett fånigt leende varje gång.

39

I_Mizeria Deluxe.indd 39

2023-04-13 10:05

”Så åkbandet då, ska du ha på dig det för evigt som när man var barn, eller?” Sibel är glad för min skull, men hon tar tillfället i akt att mobba mig för att jag blivit tönt 2.0. ”Jag vill se hur länge han har det, så till dess får det ruttna på min arm.” ”Haha se det som ett billigt substitut till förlovningsring.” ”Grönan är dyrt ändå.” Jag stirrar ner mot Sibels fot som är kvar i pipashögen. ”Ej lall, knappt långt från en förlovningsring.”

Man hör Mishas barnvagn på långt håll. Den gnisslar så mycket att om det fanns ett program som hette ”pimp my barnvagn” så hade hon varit första bidraget. Hon har 3000 reflexer på vagnen för att kompensera den annars obefintliga säkerheten på sin ultrabudgetbarnvagn som snarare ser ut som en kundvagn med kuddar i. ”Shuuu, precis den jag har spionagereportage till.”

Mishas andfåddhet stoppar henne inte från ivrighet. ”Jag var på kolgrillen i helgen och jag såg din grabb, han Nano. Han vet ju inte att vi känner varann, men benim är driftig så jag spetsade mina öron med kraft.”

Mishas sätt att berätta historier har alltid fått mig att skratta. Hon har så mycket pondus och är ändå äldre än oss, hon kan vagga sitt barn samtidigt som hon är så gata.

Hon kan fiffla sig till allt och jag är säker på att hennes

40

I_Mizeria Deluxe.indd 40

2023-04-13 10:05

unge kommer ha toppbetyg i slang. ”Han satt där med typ åtta av sina grabbar, dom verkade vara hans närmsta. Han sa åt dom att ha sina finkostymer redo för han har träffat sin blivande fru.” Misha ler stort samtidigt som svetten rinner i pannan efter att ha dragit barnkundvagnen uppför backen. ”Way way way way, betyder det att vi också ska ha klänningarna redo, eller? KILILILLILILI!” Sibel ställer till med en scen bara för att det är hennes största passion i livet. ”Ey, det är bra betyg ändå, att han säger att han är seriös, även när jag inte är där.” Jag håller tillbaka mitt leende som egentligen vill explodera, men jag är soldat på utsidan. ”Det är fett bra! Du e klar, han kommer uppgradera åkbandet till ring illa kvickt asså.” Sibel upptäcker foten i pipasskalen och blir irriterad över att skalen valt att befinna sig där hennes fot placerats. ”Softa lite med bröllopet, var förlovad ett tag, jag pallar inte komma dit och få amningsfläck på klänningen.

Låt amningstiden avslutas iaf.” Misha är helt seriös med sitt förslag om att anpassa bröllopsdatum efter hennes amning.

Overkligt att den här konversationen sker och att den handlar om mig.

41

I_Mizeria Deluxe.indd 41

2023-04-13 10:05

2

I_Mizeria Deluxe.indd 43

2023-04-13 10:05

Läs mellan raderna Aicha

Jag kan inte lyssna på musik längre.

Det stör mina tankar.

Jag hänger knappt med i konversationer, jag hör inte ens viktig information som att tåget tas ur trafik. En gång satt jag kvar medan alla steg av tills ljuset släcktes.

Jag känner mig ofta dum nuförtiden.

Jag har missat arbetspass och inte ens brytt mig om utskällningen.

Jag kommer försent till lektioner och hade inte kunnat bry mig mindre om att det påverkar mitt betyg.

Enda gången jag är klarvaken och närvarande är när jag går förbi platsen där Nano lämnade mig. Jag känner fortfarande hur hårt han höll i mig för att han inte ville släppa taget, samtidigt som han grät. Jag fattar ingenting. Hur kan en person som varit så säker lämna mig så plötsligt?

Han var den drivande motorn i allt, ibland så drivande att jag knappt hängde med. Så övertygande och självklar.

45

I_Mizeria Deluxe.indd 45

2023-04-13 10:05

Negativt. Tack gode Gud! Vi har all tid i världen, sa han till mig. Du har ingenting att oroa dig för, sa han. Vi hade tydligen fett begränsad tid, och jag hade allt att oroa mig för.

Att bära hans barn är väl någonting att oroa sig för?

Han har inte ens brytt sig om den risken.

Samma person som höjde mig till skyarna och behandlade mig som sitt allt har satt mig i en situation jag aldrig trodde att jag skulle befinna mig i.

Jag har alltid trott att min första och enda skulle vara min man, aldrig haft en plan för hur jag skulle hantera situationen om det inte skulle bli så. För det fick inte ske.

Men nu har det hänt. Jag lämnades med två enkla meningar: ”Jag kan inte vara med någon” och ”läs mellan raderna”. Jag har läst. Jag har upprepat varje ord som sagts i mitt huvud. Jag har läst om alla våra sms. Jag har försökt leta efter spår i dom vardagliga sms:en, i det intensiva pratandet om ingenting. Det enda jag kan se är den radikala förändringen. Det är som att det inte ens är han som har skrivit dom sista sms:en, som att något motiverar honom till att hålla sig borta.

Jag vägrar ta in nya intryck för att inte glömma våra, så att jag kan upprepa dom, och analysera dom. Jag försöker läsa mellan raderna, men jag förstår inte. Det är

46

I_Mizeria Deluxe.indd 46

2023-04-13 10:05

som att han lämnade mig med en gåta med självklart svar, som jag inte kan lösa eller ens tyda.

Han lyfte upp mig för att sen kasta ned mig.

Han. Som jag behandlade och betraktade som min blivande.

47

I_Mizeria Deluxe.indd 47

2023-04-13 10:05

Fjärrkontrollens kapten Baba Hussein

Det ligger en speciell teknik bakom hur fjärrkontrollen balanseras på kulan som är Baba Husseins mage. Den vilar där lika säkert och stabilt som en magnet på ett kylskåp.

Han är trött och utmattad och har ont lite överallt, ändå vägrar han gå till läkaren. Han tänker att listan blir för lång, läkaren kommer ändå bara säga att han ska ta Alvedon och börja träna på Friskis & Svettis i tighta shorts. Han hinner inte med sånt och vägrar ha såna shorts som Friskisgubbarna har. Hussein har slitit i många år och alltid prioriterat familjen framför sig själv.

Han minns tydligt hur hans fru Mona sken upp när familjerna godkände äktenskapet och han lovade sina svärföräldrar att alltid se efter deras dotter. Det var på den tiden då möjligheterna ännu fanns. Han kom från en välbärgad familj och hade ett bra jobb som fysikprofessor på universitetet. Mona var mitt uppe i sin arkitektutbildning

48

I_Mizeria Deluxe.indd 48

2023-04-13 10:05

och framtiden verkade lovande. Hon var så stolt över att bära hans efternamn.

Med flykten har allt förändrats, relationer både söndras och stärks av svåra tider. Hussein håller fast vid sitt ord som han gav svärföräldrarna, fastän dom gått bort nu. Han jobbar hellre dubbelt som taxi- och busschaufför än att vänta på ett professorjobb som ändå inte lär komma.

Helst hade han velat se familjen i ett fint hus, som planerat, i ett område med fler framtidsmöjligheter för Ali och Aicha. Begränsningar är besvärliga. Skolresultaten är dåliga i området, möjligheterna för jobb är få och en alternativ marknad fångar lätt upp den som nekats för många gånger. Han säger alltid till tvillingarna att ange postkoden till villaförorten bredvid när dom söker jobb.

Deras stadsdel är bortprioriterad och segregerad, men det är vad dom har råd med. Barnen bär ändå sin postkod som sin flagga, otroligt vilken patriotism som finns bakom en adress.

Sist Monas ansikte sken som på vigseldagen var dagen då tvillingarna föddes. Att Gud välsignade dom med en pojke och en flicka samtidigt var något stort för hela släkten.

Hussein hade aldrig kunnat ana hur otillräcklig han skulle känna sig som make och pappa när han försörjer sin familj i ett land vars språk är så svårt att lära sig. Å, Ä

49

I_Mizeria Deluxe.indd 49

2023-04-13 10:05

och Ö fastnar på tungan och är omöjliga att uttala. Men han försöker, även om han ser dom himlande ögonen när han inte lyckas formulera sig rätt.

Mona är familjens pelare. Även om hon ständigt förbannar dagen hon gick förbi caféet där han såg henne för första gången. Hon ser hans ansträngning att försörja familjen, även om hon tar ut irritationen över sin berövade bekvämlighet på honom.

Han är mycket väl medveten om att även om han framstår som familjens överhuvud utåt, så är det hans fru som är nacken och därmed den som vrider huvudet åt rätt håll.

50

I_Mizeria Deluxe.indd 50

2023-04-13 10:05