Marie Oskarsson Helena Bergendahl
KAPITEL 1
Edvin for runt i rummet som ett galet stressmonster. Han lyfte på kuddar, letade under stolen, sparkade undan legot, men ingenstans fanns det han sökte. Jack satt på Edvins säng och tittade förundrat på. Det var ingen idé att hjälpa till. Han visste inte riktigt vad Edvin letade efter. Men det var något viktigt, det hade han fattat.
Det var inte lätt att hitta något i Edvins rum. Han hade så många saker. Edvin slängde aldrig något och hans mamma och pappa gillade att ge honom nya grejer hela tiden. Det blev en spännande röra, tyckte Jack. Som en skattkammare. Edvin stönade irriterat.
– Har du sett den, eller? frågade han. – Men vad? Vad letar du efter? undrade Jack. – Åååhh, var är den?! Jag la den ju här. Edvin fortsatte att rota runt och kasta saker omkring sig. Plötsligt stannade han till, sträckte ut handen och drog fram något platt och gråbrunt från högen av serietidningar. Jack lutade sig fram för att se vad det kunde vara.
– Titta! Visst är den fin? sa Edvin och sträckte fram handen mot Jack.
Det var en groda! En död, tillplattad och skinntorr groda som sträckte ut armar och ben i Edvins hand. Jack kunde nästan se hur den en gång hade skuttat omkring pigg och glad på marken. Det måste varit länge sen.
– Jag hittade den i lördags, sa Edvin nöjt.
– Fin! Men vad ska du ha den till, und rade Jack.
– Jag ska ge den till Julia förstås.
– Varför det? Gillar hon grodor, eller?
– Det fattar du väl. Man måste ge sin flickvän presenter. Det gör man om man är ihop, förklarade Edvin. Det hade Jack inte tänkt på, men det var förstås sant. Klart att man måste ge sin flickvän presenter. Det var väl typiskt sånt man gjorde när man var ihop. Edvin borde veta. Han hade varit ihop med Julia nästan hela tvåan. Jack var mera nybörjare. Emilia hade frågat chans på honom efter påskkonserten. Åh, vad han blev överraskad!
Hon hade ju sagt förut att hon bara ville vara kompis när Jack tagit mod till sig och frågat chans på henne. Emilia var allt han drömt om hela tvåan. Den sötaste, finaste flickan i världen. Klart att han sa ja. Jack blundade. Emilia med det underbara fluffiga trasselhåret. Emilia som han hade längtat efter varje dag och varje natt.
Han kände det välbekanta fjärilsfladdret i magen. Åh, Emilia!
Han längtade efter henne hela tiden.
Innan de var ett par hade de varit tillsammans nästan varje dag. De var ju bästa kompisar. Men det var skillnad att vara ihop.
– Vad ska du ge till Emilia? frågade Edvin.
– Måste jag ge henne något? undrade
Jack stressat.
– Det är klart. Edvin svarade med en självklar ton medan han försiktigt la ner den döda grodan i en liten ask. Den passade precis.
– Du måste ge henne något fint! Något som hon tycker om jättemycket.
– Okej, men vad? Hur vet du att Julia gillar döda grodor till exempel? undrade Jack. – Åh, alla tjejer gillar djur, sa Edvin tvärsäkert och satte locket på grodlådan. Han hittade ett snöre under skrivbordet och knöt det runt asken med en stor rosett. Så där! Ett perfekt paket till en flickvän.
