9789179775148

HJÄRTAT I KÄLLAREN Micaela Favilla

INNEHÅLL

hjärtat i källaren © Text och illustrationer: Micaela Favilla Formgivning: Hanna Säll Everö Tryckt av BALTOprint, Litauen 2023 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm isbn: 978-91-7977-514-8

www.bonniercarlsen.se

1. Pest eller kolera . . . . . . . . . . . . . . 9 2. Gänget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 3. Källargömme . . . . . . . . . . . . . . . 20 4. Rödbetshjärta . . . . . . . . . . . . . . 27 5. På natten . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 6. Grannen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 7. Spår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 44 8. Styrd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 9. En lögn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 10. Utslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 11. I klassrummet . . . . . . . . . . . . . . 66 12. Mira . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 13. Spegelbild . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 14. En tugga . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 15. Ny stil . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 16. Trassel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 17. Aurora Johansson . . . . . . . . . 100 18. Från framtiden . . . . . . . . . . . . . 106 19. Stina Träben . . . . . . . . . . . . . . . 113

1 Pest eller kolera Hemma pratar Aurora nästan hela tiden, ibland får mamma säga åt henne att vara tyst. Oftast är det vid frukosten när mamma är jättetrött. Särskilt om Aurora vill köra Pest eller kolera. Det är hennes favorit, även om det är kul och obehagligt på samma gång. Man måste nämligen välja mellan två riktigt dåliga saker.

Aurora häller yoghurt i sin tallrik och ser på mamma.

– Skulle du helst äta en rå råttsvans, eller hoppa från ett brinnande höghus? frågar hon.

Men mamma är inte på humör.

– Inget, mumlar hon bara utan att titta upp från sin kaffekopp.

– Man måste välja, säger Aurora.

– Men nej, inte nu, klagar mamma. Jag orkar inte.

Auroras mamma är egentligen bäst på Pest eller kolera. Hon kan komma på så hemska saker att det nästan inte går att välja. Till exempel att det hela tiden droppar blod ur ens ögon, eller att man fastnat ända upp till hakan i en stinkande gyttjepöl.

Men idag orkar mamma inte ens svara, fast hon har 9

fått en ganska enkel. Aurora rycker på axlarna.

– Jag skulle lätt ha tagit råttsvansen, säger hon. Det vore ju superäckligt, men man skulle inte dö. Om man hoppar från ett höghus så dör man direkt.

Mamma tittar fortfarande inte upp. Vid frukosten vill hon helst bara sitta och sura med kaffe och ostmacka.

Hon gillar inte morgnar.

– Du pratar hål i huvudet på mig, muttrar hon. Kan vi inte bara ha det lugnt och tyst en stund.

Aurora kniper ihop munnen och sträcker sig efter sylten. Hon håller skeden över tallriken och låter några syltdroppar falla ner i yoghurten. Som stora mörkröda blodsdroppar.

– Så här skulle det se ut om det hela tiden droppade blod ur mina ögon, säger hon.

Men mamma bara mumlar något ohörbart till svar.

Då läser Aurora högt från yoghurtpaketet istället, tills mamma säger åt henne att vara tyst igen.

Egentligen är det konstigt att Aurora pratar så mycket hemma. För i skolan klarar hon knappt av att öppna munnen ens. Men det är bara deras lärare Mats som tjatar om det. Klasskompisarna är inte intresserade av Aurora överhuvudtaget. Hon är som en liten dammråtta som knappt syns, med råttfärgat hår och meningslösa grå ögon. Det är ingen i klassen som bryr sig om vad Aurora gör.

Men idag är det lördag så då behöver hon inte bry sig om dem heller.

Hemma är de ett ganska stort gäng som gör saker ihop.

Alltså, inte hemma hos Aurora, där är det bara hon och mamma. Men ute på gården är de många som brukar hänga. Särskilt på helgerna, när Chrissie inte går på gymnastik. Om Chrissie är nere på gården dras man liksom dit. Hon är inte bara äldst, hon är coolast också.

Alla tycker det. Det går inte riktigt att förklara vad det är som gör Chrissie så cool. Kanske att hon alltid är den som hittar på saker att göra. Tyvärr gillar hon mest ganska läskiga lekar. Kanske inte direkt farliga, men man vet aldrig säkert.

Ibland kör de Kniven. Då står alla i en ring på gräsmattan och så turas man om att kasta en kniv jättenära varandras fötter. Om kniven hamnar med spetsen ner i gräset ska den som står närmast ställa sin fot vid knivbladet. När man inte kan stå bredare med benen åker man ut. Chrissie har längst ben, plus att hon kan gå ner i split, så hon vinner för det mesta. Aurora brukar vara bland de första som åker ut, för hon är ganska kort. Det är nog bara Nathan som är kortare. Ajla är inte heller så lång, men hon är bra på att sätta kniven i gräset. Sedan är det Yosef, Marko och Jasmin som också brukar vara med.

Kniven håller på tills alla utom en har åkt ut. Eller tills någon får kniven rätt i foten så blodet sprutar över gräsmattan. Det har hittills aldrig hänt, i alla fall inte vad Aurora vet. Men det skulle kunna hända. Då skulle de bli tvungna att dra ut kniven och linda den blödande foten med någons T-shirt. Och sedan skulle allas föräldrar bli

10

11

arga för att de kör så livsfarliga lekar, och direkt glömma hur mycket de tjatar om att det är skadligt att sitta inne och stirra på skärmar. Då skulle de fatta att det är mycket farligare nere på gården.

Ibland kör de Dörrtärning också. Då ska man slå en tärning och låta siffran avgöra vilken våning man ska åka upp till med hissen. Där ska man plinga på så många dörrar man vågar. Bäst är att få en etta, för då får man välja bottenvåningen också. Man vill ju ut ur porten så fort som möjligt innan någon hinner komma efter en. Det är så perfekt att husen på deras gård är exakt sex våningar höga. Man får välja vilken port som helst. Sedan är det är alltid en i gänget som följer med och kollar så man inte fuskar.

Dörrtärning är egentligen inte farligt alls. Bara om den man plingar på hos råkar ha en galen vakthund som den släpper lös. Det har heller aldrig hänt ännu. Men ibland börjar en hund skälla inne i lägenheten direkt när man plingar. Då är det som att hjärtat ska banka sönder innan man hinner ut på gården igen.

Aurora brukar bara plinga på en eller max två dörrar.

Men Chrissie har kört hela våningsplanet flera gånger.

Hon verkar knappt tycka att det är läskigt. En gång när en gubbe med hund öppnade stod Chrissie bara lugnt kvar. Hon hittade på att de höll på att samla in pengar till en klassresa. Men gubben fattade att Chrissie ljög och skrek att han skulle anmäla henne till polisen. Aurora såg det inte själv, men Yosef som var med svor på att Chrissie gick helt lugnt tillbaka till hissen.

13

Aurora suckar och tar lite mer yoghurt. Varför kan hon aldrig vara så där modig? Hon skulle typ ha svimmat om en arg gubbe med hund öppnade dörren.

– Skulle du helst få en kniv i foten så den behövde amputeras, eller bli jagad av en galen vakthund? frågar Aurora.

Mamma reser sig och ställer sin kaffekopp på diskbänken.

– Vakthunden, säger hon. Jag kan springa supersnabbt.

Sedan hasar hon jättelångsamt in på toa för att ta en dusch.

Aurora kollar ut genom fönstret. Chrissie och Yosef är redan ute. De hänger borta vid bänkarna. Det går inte att höra vad de pratar om ända härifrån, men antagligen håller de på och planerar någon läskig lek.

Aurora tar ett djupt andetag innan hon reser sig från bordet. Det är som ett kallt sug i magen. Hon både vill och vill inte gå ner på gården.

14

2 Gänget Aurora ställer yoghurten i kylskåpet och plockar in i diskmaskinen. Så kollar hon ut på gården igen. Det är fler som har samlats där nere. Hon borde verkligen gå ner nu.

Då hoppar mamma ut från toa med håret invirat i en stor handduk.

– Ta daa! Som ny! ropar hon, som om det vore ett trolleritrick.

Mamma brukar säga att duschen är som telefonkiosken där Clark Kent förvandlas till Stålmannen.

Fast mamma förvandlas bara från ett tröttmonster till en hyfsat normal människa.

Nu slår hon ihop händerna och tittar ivrigt på Aurora.

– Ska vi inte passa på att möblera om idag? frågar hon. När vi ändå är lediga?

Mamma älskar att möblera om, det är som en hobby för henne. Hon hittar hela tiden nya ställen att ha soffan på.

– Men nej, klagar Aurora.

Hon har ju knappt hunnit vänja sig vid den senaste 15

möbleringen än. Och vad är ens grejen med att byta plats på saker hela tiden? Det är ju fortfarande samma gamla lägenhet och samma gamla möbler. Men när mamma väl fått för sig att sätta igång med en ommöblering finns det inget som stoppar henne.

Aurora går och borstar tänderna istället. Hon kollar på sitt ansikte i spegeln. Den råttfärgade luggen hänger ner i pannan. Trist hår. Trist person. Hon har inget som gör henne speciell. Nästan alla i hennes klass tränar något, spelar något instrument, eller vad som helst. Men inte hon. Hon kommer aldrig att bli bra på något, för hon vågar inte ens prova. Inte undra på att ingen i klassen vill vara med henne. Tur att Chrissie och de andra på gården finns, hon får vara glad att de låter henne vara med.

Hon sätter tillbaka tandborsten i glaset och kikar in i vardagsrummet. Mamma står med en trave böcker i famnen som hon släpper ner i soffan.

– Det blir perfekt att ställa hyllorna här bredvid fönstret istället, säger hon och lyfter undan golvlampan.

Aurora tar på sig skorna.

– Jag sticker ner och kollar vilka som är ute, säger hon.

– Jaha, säger mamma. Vill du inte vara med och bestämma var soffan ska stå?

Hon ser på riktigt förvånad ut. Som om det är omöjligt att tänka sig att alla inte älskar att flytta runt möbler.

Aurora går ut i trappen och trycker upp hissen.

– Okej, men vad kul att du ska träffa kompisarna! ropar mamma efter henne. Ha så roligt!

Mamma har ingen aning om att de brukar köra Kniven eller Dörrtärning, då skulle hon nog inte tycka det var så himla kul att Aurora hänger nere på gården.

16

17

Chrissie sitter på ryggstödet till en av bänkarna när Aurora kommer ut. Yosef, Jasmin och Marko sparkar en liten plastboll mellan sig. Ajla och Nathan lutar sig mot staketet och glor i sina mobiler. Aurora ställer sig bredvid dem.

En liten, liten stund gör de inget särskilt där i solen.

Aurora hinner just slappna av och ta upp sin egen mobil.

Men då drar såklart Chrissie upp två nycklar ur jeansfickan.

– Ska vi köra Källargömme? frågar hon och håller upp nycklarna i luften.

Aurora blir kall i magen. Källargömme är den absolut läskigaste leken. Mycket värre än Kniven eller Dörrtärning. Hon kollar snabbt på de andra. Kan inte någon bara föreslå en annan lek istället? Så att de slipper Källargömme.

Men Yosef tar upp bollen och går fram till Chrissie på bänken.

– Jag kan börja leta, säger han.

Chrissie skakar på huvudet, det är hon som ska börja.

Det är redan bestämt. Hon räcker över den ena nyckeln till Yosef.

Aurora blir alldeles darrigt inuti. Hon måste inte vara med på Källargömme, hon kan säga att hon inte har lust.

Eller att hon måste hem och äta. Eller göra läxor. Hon

skulle till och med kunna hitta på att hon har någon träning att gå på. Vad som helst funkar för att slippa.

Ingen skulle bry sig. Men Aurora säger aldrig nej. Hon går alltid ner i källaren med de andra, hur rädd hon än är. För hon vill inte bli ensam kvar. Chrissie och de andra på gården är de enda hon har. Utan dem skulle hon inte ha någon alls att vara med. Det är antingen Källargömme eller helt ensam. Som Pest eller kolera, fast på riktigt.

Hon stoppar mobilen i fickan och följer efter Yosef.

19

Under alla lägenheterna går en lång källarkorridor där de som bor i husen har sina förråd. Där finns också tvättstugan, plus några ödsliga rum som ingen vet vad de används till. Yosef har berättat att för typ hundra år sedan blev en kvinna inmurad i väggen mellan två av rummen i källaren, som straff för att hon hade stulit lite bröd. Hon hette Stina Träben. Ibland när man är nere i källaren kan man höra henne banka med sitt träben.

Aurora fattar såklart att Yosef bara hittar på. Om det var så att Stina Träben hade blivit inmurad skulle hon ju ha varit död för länge sedan, och inte kunnat banka mer.

Om hon nu inte blivit ett spöke förstås, men Aurora tror inte på sådant. Ändå är det obehagligt att tänka på det.

Särskilt när det dunkar från torktumlarna i tvättstugan.

Chrissies nycklar passar till några av dörrarna i källaren. Men man vet aldrig riktigt vilka, så det gäller att prova sig fram. När man kör Källargömme får letaren ha den ena nyckeln, och de som gömmer sig har den andra. Medan letaren väntar uppe på gården ska alla andra gömma sig i källaren. De sprider ut sig i olåsta

förråd, eller var de nu lyckas ta sig in. Aurora brukar hålla sig borta från tvättstugan, för där är det störst risk att någon vuxen dyker upp.

Det värsta med Källargömme är att det kan finnas galningar bland förråden. Chrissie säger att galningarna trivs nere i mörkret, där de får vara ifred. Men om man kommer och stör dem kan vad som helst hända. Man vill verkligen inte råka möta en uppretad galning där i mörkret, säger Chrissie.

Men även helt vanliga vuxna vill man undvika, för egentligen får man inte vara i källaren och leka. Och man får absolut inte smyga in i folks förråd, inte ens om de står olåsta. En del vuxna kan bli superarga. En gång fick Nathan så mycket skäll av en gubbe att han inte ville gå ner i källaren på flera veckor.

Annars är det enkla regler i Källargömme. Den som blir hittad sist har vunnit. Om man blir hittad först har man förlorat, då måste man vara den som letar nästa gång. Och man får inte tända lamporna, eller lysa med mobiler. Det enda ljus som finns är det svaga, gröna skenet från nödutgångsskyltarna.

Vissa vill bli hittade först, för de gillar att vara den som letar. Typ Yosef och Chrissie. Men Aurora vill absolut inte bli hittad först, när man är letare måste man ju gå runt helt ensam. Då är hon mycket hellre med gänget som gömmer sig. Det är också läskigt, men man har åtminstone sällskap.

Utom om man blir hittad sist förstås. Det är nästan värst av allt. Har man otur kan de andra glömma bort

20

21

3 Källargömme

en helt. Då sitter man ensam i mörkret och vet inte hur länge man har gömt sig. Det är inte värt det, även om man vinner. Aurora försöker alltid hitta ett mittemellansvårt gömställe.

Nu smyger hon bredvid Marko. Han brukar vara schyst. Kanske att de kan gömma sig tillsammans. Det är det bästa, när man hittar ett gömställe där flera kan tränga ihop sig. Men sådan tur har hon inte idag. För Marko kryper in i ett rangligt skåp som någon ställt ut i korridoren. Aurora får inte plats där.

Nu börjar det bli bråttom, Chrissie kan komma när som helst. Aurora stirrar stressat in i halvmörkret. Mitt emot skåpet hittar hon ett förråd som står olåst. Precis när hon smyger in genom gallerdörren, hör hon hur dörren längre bort i korridoren öppnas. Det är Chrissie.

Aurora kryper snabbt ihop i ena hörnet, bakom en flyttlåda.

Hon sitter blickstilla. Det är så tyst i källaren att hon nästan kan höra sitt eget hjärta slå. Chrissies smygande steg närmar sig i mörkret. Aurora håller händerna för munnen så att henne andning inte ska höras.

Chrissie smyger läskigt långsamt. Ibland kör hon ett otäckt häxskratt också, bara för att skrämmas extra.

Hon smyger fram och tillbaka och går in i olika gångar.

Till slut är det svårt att hålla reda på var hon är bland alla galler.

De andra blir hittade en efter en. Men Auroras gömställe är bra. Till slut är det bara hon och Marko kvar.

Kanske Jasmin också, som smög in i gången till cykel-

förrådet. Dit har Chrissie inte gått än. Aurora andas så tyst hon bara kan. Om inte Marko suttit i skåpet alldeles nära skulle hon ha kommit fram nu och låtit sig bli hittad. Men så länge Marko är kvar tänker hon också våga.

Fast vart tog Chrissie vägen förresten? Aurora stirrar genom gallret tills hon nästan får svindel. Hur länge har hon suttit här egentligen? Hon har inte hört Chrissies smygande steg på en lång stund. Det har blivit helt knäpptyst i källaren.

Aurora ryser till. En krypande kall känsla sprider sig i kroppen. Plötsligt ser det ut som att gallren rör sig. Som att de liksom svajar sakta fram och tillbaka.

Aurora blinkar flera gånger, men det går inte över.

Hon sträcker försiktigt fram handen och känner på gallret framför sig.

Det är såklart helt stilla. Hon inbillade sig bara. Men känslan är kvar, som något kallt och darrigt inne i magen. Hon vill verkligen inte vara kvar här nere. Men hon vågar inte resa sig upp, inte nu när hon inte har en aning om var Chrissie håller hus. Chrissie skulle kunna hoppa fram någonstans och skrämma livet ur henne.

Aurora far runt med blicken. Förrådet hon sitter i är nästan helt tomt, det finns bara ett par flyttlådor och lite bubbelplast i ena hörnet. Men det på andra sidan gallret är fullt av grejer. På en hylla står en rad glasburkar med inlagda grönsaker. Kanske rödbetor, eller gurkor.

Det är svårt att se, trots att ögonen har börjat vänja sig lite vid mörkret. Det skulle också kunna vara inlagda

22

23

kroppsdelar i burkarna … Eller inälvor. Aurora andas in hastigt. Nej, vad sjukt. Hon får inte tänka så där.

Hon kollar bort mot Markos plats istället. Precis då dyker Chrissie upp bredvid skåpet.

– Moahahaa! skrattar hon med sitt värsta häxskratt.

Sedan öppnar hon skåpet med ett snabbt ryck. Marko är hittad.

Aurora hostar till så att Chrissie ska höra henne. Hon vill också bli hittad nu. Men Chrissie verkar inte märka något. Hon och Marko fnissar och smyger iväg längs korridoren. Aurora reser sig snabbt upp. Hon tänker inte vara kvar en sekund till.

Då hörs ljudet av hasande steg från andra sidan korridoren. Aurora stelnar till. Stegen kommer allt närmare, och sedan blir det tyst. Någon står utanför förrådet.

Auroras hjärta stannar nästan. Tänk om det är en av galningarna?

Plötsligt bryts tystnaden av ett utdraget gnisslande.

Det är förrådsdörren bredvid som öppnas. En gammal tant hasar långsamt in i förrådet.

Det är grannen, ser hon nu. Den konstiga tanten som bor precis mitt emot, som aldrig hälsar och knappt ens tittar upp när de möts i trappen. Aurora dyker snabbt ner bakom flyttlådan igen. Hjärtat slår hårt nu. Hon får absolut inte vara här. Tanten kommer att bli riktigt arg.

Men hon verkar inte ha sett Aurora, för hon hasar vidare mot glasburkarna. Aurora håller andan. Tanten är gammal, hon ser ganska ostadig ut. Bara hon inte ramlar och bryter ett ben eller något. Nu står hon och kollar 24

in burkarna. Hon ska väl hämta sina inlagda kroppsdelar. Nej, Aurora får inte börja tänka så där nu. Hon måste hålla sig lugn. Andas jättetyst. Och inte stirra, då kanske tanten ser Auroras ögon blänka i mörkret. Hon försöker blunda istället. Men det är ännu värre, då har hon ju ingen koll alls.

Hon slår upp ögonen och kommer plötsligt på en grej. Grannen har inte tänt lampan. Aurora blir helt kall i magen. Hur kan tanten ens se något? Varför smyger hon runt här i mörkret? Auroras hjärta bankar så hårt att det borde höras bort till det andra förrådet. Tanten måste vara en av de där som Chrissie har berättat om.

Galningarna som trivs ensamma i mörkret och inte vill bli störda.

26

4 Rödbetshjärta Aurora håller för munnen och blinkar i mörkret. Hon får inte göra ett endaste litet pip nu. Inte hosta, inte nysa eller hicka. Knappt ens andas. Det är bara ett glest galler som skiljer henne från tanten. Som mycket väl kan vara en äkta galning.

Tantens andning låter hes och liksom väsande när hon kämpar med något vid den överfulla hyllan. Hon har med sig en glasburk som hon försöker trycka in bland de andra. Plötsligt glider burken ur hennes händer och tippar ner från hyllplanet. Pang! Aurora rycker till när glaset krossas mot betonggolvet. Den röda inläggningsvätskan rinner ut över golvet, fram mot Auroras fötter.

Hon tvingar sig att sitta helt still. Rör hon sig det minsta så kan det skallra i gallret.

Vätskan stannar precis innan den når tårna. Tanten stelnar till. Det är som om tiden står stilla. Aurora försöker hålla andan igen, fast hela hennes kropp skriker efter luft. Kan tanten ha hört henne? Hon behöver bara vrida på huvudet lite nu så är Aurora upptäckt.

Men tanten ser bara ner på det krossade glaset. Sedan 27

gör hon ett svagt väsande ljud som låter som en svordom och hasar ut ur förrådet. Aurora andas snabbt, hon måste ut nu. Luften är kvav och liksom slut här nere.

Hon reser sig så fort hon kan utan att göra några ljud.

Men just när hon fått upp gallerdörren hörs de hasande stegen igen. Tanten kommer tillbaka!

Aurora låter gallerdörren glida igen och kastar sig tillbaka in bakom flyttlådan. Tanten verkar fortfarande inte ha hört henne. Hon har med sig en sopkvast. Som en gammal häxa. Aurora ryser. Häxa eller galning spelar ingen roll, Aurora måste bara härifrån. Ingen annan i gänget är kvar här nere nu. Det är bara hon och tanten.

Om hon blir upptäckt kan vad som helst hända.

Utan att tända lampan sopar tanten upp det krossade glaset och grönsakerna från golvet. Sedan hasar hon väsande och olidligt långsamt tillbaka längs korridoren.

Aurora väntar i en evighet. Till slut hörs den tunga källardörren slå igen. Fort nu! Hon reser sig och skyndar ut genom gallerdörren. Tantens förrådsdörr står halvöppen med hänglåset dinglande i.

När Aurora smyger förbi krasar det från golvet där inne, som av krossat glas. Sedan låter det nästan som ett litet plask. Auroras hjärta darrar till, hon vill verkligen bara ut nu. Och ändå är det som om hon måste stanna.

Något rör sig där inne.

Med skakig hand öppnar hon försiktigt gallerdörren.

Sedan ser hon den direkt, en glansig mörkröd klump mitt på golvet. En inlagd kroppsdel. Den rör sig. Liksom bultar. Som ett … hjärta?

29

Auroras eget hjärta slår som besatt nu. Ändå böjer hon sig långsamt ner och tittar närmare på klumpen.

Den ser ut som en rödbeta. Hon sträcker sig fram och petar försiktigt på den. Nej, den lever inte. Den känns ganska hård, inte alls som ett hjärta. Aurora luktar på fingret. Jo, det måste vara en inlagd rödbeta, fingertoppen blir alldeles rödbetsröd. Hjärtslagen lugnar sig lite.

Hon måste sluta skrämma upp sig själv så här. Varför är hon ens kvar i mörkret? Hon reser sig och springer längs korridoren. Uppför trapporna och vidare mot porten.

De andra tittar förvånat på henne när hon kommer ut i solen med andan i halsen.

– Var du kvar där nere? frågar Yosef. Vi trodde du hade dragit hem.

Aurora kan inte svara. Hon är helt torr i munnen.

– Snyggt jobbat, säger Chrissie och dunkar henne i ryggen. Du vann!

Hon räcker fram sin källarnyckel till Aurora.

– Din tur att vara letare, säger hon.

Aurora tar förvirrat emot nyckeln.

– Men …, säger hon. Det är väl den som förlorar som ska leta?

– Det var ju de gamla reglerna! flinar Chrissie. Nu är det den som vinner.

Aurora blir alldeles stum. Men Yosef bli sur, han har ingen lust att köra igen säger han. Och förresten börjar hans basketträning ändå snart. Han tar bollen och börjar gå över gården. Marko reser sig från bänken och följer 30

efter, han spelar i samma lag som Yosef. Då kommer Chrissie på att hon ändå ska träffa några från sin klass nu, så hon måste också dra.

Inte förrän Aurora är ensam kvar på gården inser hon att hon fortfarande håller i Chrissies nyckel. Den blänker till och bländar henne i solskenet. Aurora ryser igen, fastän det är helt tryggt här ute i solen. Galningarna håller sig nere i källarmörkret, det är åtminstone vad Chrissie brukar säga.

För en sekund tänker hon kasta in nyckeln i buskarna och springa härifrån, så att hon aldrig mer ska behöva gå ner i källaren. Men så enkelt är det såklart inte. Chrissie kommer garanterat att vilja ha tillbaka sin nyckel. Aurora suckar tyst och stoppar den i jackfickan.

Sedan tittar hon på pekfingret. Fingertoppen lyser fortfarande röd.

31