9789179758905

VÄRLDENS HEMSKASTE SJUKDOMAR

Ida Kjellin Sofia Bergström

Innehåll

Prolog 11 Malaria 12 Kallbrand 22 Stendammslunga 32 Fläcktyfus 42 Gikt 52 Mässling 62 Polio 74 Gulsot 84 Dragsjuka 94 Piskmaskinfektion 104 Epilog 115 Dödometer 116 Ordlista 118

Prolog ”Och vips föddes alltså suddgummit!”

Joelle är inte det minsta intresserad av uppfinningar, konst eller vetenskaps­ män som varit döda i flera hundra år.

Hon har för länge sedan slutat lyssna på läraren. Istället smygsurfar hon på ­mobilen. Plötsligt upp­täcker hon att resten av klassen är borta, för­utom Kim som kommer ut från en av toaletterna. ”Vart gick de andra?” frågar han för­ vånat.

Joelle svarar inte utan fort­sätter bara att pilla förstrött på mobilen.

Ett högljutt PSST! får de båda barnen att rycka till. ”Vem var det?” piper Kim innan han inser hur töntig han låter.

Barnen ser sig omkring, men det när­ maste en annan människa de kommer är dockan i ljusblå peruk och volang­ klänning som står några meter bort. ”Såg du? Dockan blinkade!” säger han till Joelle, men får fortfarande ­ ingen reaktion tillbaka. Försiktigt går han n ­ ärmare för att se efter.

Då börjar d ­ ockan röra på huvudet, långsamt från sida till sida, som om hon stretchade en stel nacke. ”Det var jädrans till att ha tajta ­korsetter på den här tiden. Det går ju knappt att andas!” säger hon och för­ söker förgäves lyfta armarna över ­huvudet.

Skräckslaget ryggar Kim bakåt, rakt in i Joelle som tappar sin mobil. ”Akta, jag har nyss lagat skärmen”, ­fräser hon och tittar äntligen upp. När hon ser det Kim redan upptäckt, gapar hon så stort att hon hade kunnat svälja en frisbee. ”Vem … är … du?” lyckas hon få fram. ”Kirke är mitt namn och jag är den bästa tidsresenären i stan, tackar som frågar”, svarar dockan och gäspar stort. ”Jag kan bara inte sitta still och låta er vara så ointresserade av historia. Nä, ni behöver lära er ett och annat om livet förr i tiden. Ni fattar inte hur bra ni har det.”

Joelle och Kim ser spänt på medan Kirke höjer sina händer mot taket, som börjar skaka. ”Genom historien har mänskligheten drabbats av fruktansvärda, smittsamma och ibland dödliga sjukdomar. Gör er redo för en ruskig resa genom historien, där ni kommer att få prova på några av alla de läskiga farsoter som har plågat Sverige och världen. Så får vi se om ni överlever … VÄRLDENS HEMSKASTE SJUKDOMAR!” Sedan klappar hon tre gånger i hän­ derna. På den tredje klappen ö ­ ppnar sig taket ovanför dem och alla tre sugs ut i ett stort, svart mörker …

11

12

[Malaria]

Malaria

Runt 1500-talet gjorde malaria oönskad entré i Sverige. Mygg som bar på sjukdomen låg och lurade på fuktiga ställen som träsk och diken ­ i väntan på kalla nätter och varma människo­ kroppar att suga blod från. För den som hade oturen att bli biten av den fruktade malaria­ myggan väntade ­ utdragna plågor …

13

Smittad Plötsligt ligger Kim och Joelle på en gigantisk gräsmatta. ”Alltså vad händer … ”, muttrar Joelle och försöker resa sig, vilket är svårare än hon räknat med. ”Och när fick vi på oss de här ­löjliga kläderna?”

De ser sig omkring och inser att slukhålet har spottat ut dem i en stor trädgård med prunkan­ de växter och blommor i regn­bågens alla färger.

14

1764

I den bortre delen av trädgården står en grupp välklädda män i vita peruker.

Alla ser ut att anteckna för b ­ rinnande livet, förutom den äldsta mannen i ­gruppen som oavbrutet pratar, pekar och gestikulerar. ”Vänta lite … Är inte det den blåhåriga dockan från museet?” frågar Joelle och nickar mot en kvinna som spatserar på grusgången en bit därifrån.

Just då får kvinnan syn på dem och börjar med raska steg gå åt deras håll. ”Sitter ni här, i Botaniska trädgården i 1700-talets Uppsala, och slappar när en av historiens största vetenskapsmän ­delar med sig av sin dyrbara kunskap?!”

Joelle och Kim ser ut som fråge­ tecken. ”Alltså, det är Carl von Linné som står där borta. Jag ­hoppas att ni kan er flora och fauna.

Alltså blommor och bin … eller ja, blommor och djur.” ”Vadå, det är väl inte Linné på riktigt?” frågar Kim. ”Det är väl bara en skådis som har klätt ut sig?” ”Ni två, KOM HIT!” ropar plötsligt en av m ­ än­nen i g ­ ruppen. ”Tror ni att ni kan slippa undan för­höret?”

Barnen hinner knappt fram förrän den som Kirke hävdar är Carl von Linné

Malaria

S J U K AV SPÖKEN? pekar på ett blad och frågar vad det är för något. ”Öh, en växt?” svarar Kim. ”Ja, men vad heter den på LATIN? Det ska ni kunna! Säg efter mig: ­anthriscus cerefolium.” ”Antikrist … folie”, mumlar barnen i kör. ”ANTHR-IS-CUS CE-RE-FO-LIUM”, upprepar Linné och himlar med ögonen. ”Och den är släkt med … ?”

Lärjungarna fnissar när Kirke lutar sig fram för att viska svaret i Joelles öra. ”Inget fusk!” dundrar Linné.

Kirke blir tokröd i ansiktet.

Förhöret fortsätter medan mörkret sänker sig över trädgården, och som från ingenstans fylls plötsligt luften av surrande mygg som suger blod som om de var på en buffé. Lärjungarna ­vevar och viftar med armarna för att und­komma de irriterande insekterna.

Men de små monstren är envisa, och där de har sugit sig fast blossar stora, kliande bett upp. ”Aj! Hjälp!” Linné flyr fäktande fältet, men kommer inte många meter förrän han vacklar till och faller ihop i rabatten. ”Nämen, det här var ju trist”, konsta­ terar Kirke. ”Det verkar som att Linné, hans lärjungar och faktiskt även ni två har fått … MALARIA!”

Malaria

Under 1700- och 1800-­talet härjade malariamyggen och deras parasiter vilt längs Sveriges kuster och sjöar.

Framförallt runt ­M älaren, Hjälmaren och Vänern.

1859 insjuknade en ­tiondel av G ­ öteborgs befolkning i m ­ ala­r ia, och människor ­skyllde på allt från spöken till dålig luft. Ordet ­malaria ­kommer faktiskt från italien­­­s kans ” mala aria” , som ­betyder ­dålig luft.

15

Sjuk Anophelesmyggan, alltså malariamyggan, sprutar in parasiter av släktet Plasmodium i blodet.

Marken ­under dem ­börjar vib­rera. Alla färger i träd­ gården ­flyter samman till en suddig ­dimma och det susar i öronen. När trädgården åter ligger tyst och stilla säger Kirke: ”Sådär, barn. Nu har det gått några veckor sen myggen attackerade er.”

Joelle ger henne en fundersam blick. ”Men malaria finns väl inte i Sverige?” ”Inte på er tid, nä. Men just nu är ­malaria en av de vanligaste sjuk­domarna i Sverige. Bland annat här i Uppsala, där sjukdomen går under namn som Uppsalasjukan, sumpfeber och frossa. Som namnen kanske avslöjar, så … ” Längre hinner hon inte. Kim plockar upp en av lärjungarnas antecknings­ block från marken och börjar fläkta sig, och Joelle torkar svetten från pannan. ”Nu ser jag ju klart och tydligt att det första symtomet har slagit till”, konstate­rar Kirke nöjt. ­”Tyvärr kommer ­febern att komma och gå ett tag, tillsammans med … ”

16

fig. 01

FROSSA I ­F E B E R FA K TA Vid en infektio n börjar ­kroppen producera mäng­ der av vita blodkro ppar.

De fungerar ungefär som ­k roppens f­­ö rsvarsce ller och säger åt en del av ­hjär­nan att höja kroppens temperatur. Feber är ­alltså kroppens sätt att varna för att något inte står rätt till och är en del i vårt eget försvar mot farliga bakterier och virus.

Malaria

Det är myggornas saliv som gör att det svider och att det blir en svullen rodnad runt betten.

Innan hon hinner avsluta meningen böjer sig Kim fram och kräks. Likt en vattenslang sprutar gröngrumlig vätska rakt ut över växterna och blommorna. ”Synd på så fin lavendel … ”, suckar hon och skakar på huvudet. ”Joelle, hjälp din kompis. Han mår visst riktigt pyton.”

Men Joelle tvärvägrar, han s­ tinker ju apa! Dessutom har hon sjukt ont i ­huvudet och nacken. Kim torkar bort spyan från hakan med ena tröj­ärmen och ger Joelle en besviken min. Men hon har så fullt upp att klösa sina ­kliande myggbett till blödande rivsår att hon inte orkar bry sig. ”Rackarns rullgardiner vad ni ser ­ruskiga ut! Vet ni varför ni mår skit?” frågar Kirke och förklarar sedan att när myggorna sticker oss sprutar de in över hundra parasiter som tar sig in i vårt blod, spränger de röda blod­ kropparna och släpper ut giftiga bakterier.

Malaria

Då tappar Kim det helt: ”Du har alltså gjort oss sjuka på ­riktigt!? Det här är alltså inget skämt?!” ”Skyll inte på mig! Det var inte jag som bet er och gav er malaria – det var myggen. Jag är bara en simpel tids­ resenär”, säger Kirke till sitt ­försvar. ”Och du behöver inte bli så arg, vi ­befinner oss ju trots allt mitt i veten­ skapens högborg. Om det finns ett ­botemedel måste det ju finnas här.

Eller hur?”

Kim och Joelle vet inte vad de ska tro. Helt ärligt är de livrädda att deras liv nu vilar i den blåhåriga häxans händer.

17

Hos doktorn ”Jag tänkte att vi skulle testa en grej som Linné själv tipsar om och som han ­t­rodde var bra mot feber. Men stället vi ska till är syndigt, skamligt och snuskigt som bara den, så vi ­måste s­ myga dit.

Okej?” säger Kirke och gesti­ku­lerar att barnen ska följa efter henne. ”Där!” säger hon efter ett tag och pekar på en dörr allra längst bort i en gränd. ”Spring dit fort, innan nån ser er.”

Kim, Joelle och Kirke ­smygspringer in i gränden och sicksackar mellan ­ stora tunnor och trälådor för att inte bli ­sedda. När de öppnar dörren är det som att gå rakt in i en osynlig vägg av värme. Rummet är tomt, sånär som på en väggfast bänk och en glödhet ­kamin. Kim förstår genast vad det är. ”En bastu? Är det den som är så ­syndig?” ”Ja, det pågår ju en massa snusk på såna platser, det vet ju alla. Men hur som helst, en av Linnés teorier är att man ska SVETTAS bort febern.” ”Funkar det?” frågar Joelle hoppfullt. ”Inte för att vara sån, men man kan ju undra hur han tänker”, erkänner Kirke. ”Den som har malaria svettas ju redan floder, så varför man ska förlora ännu mer vätska fattar jag inte. Men men, ­Linné vet väl bäst.” ”Borde vi inte gå till ett sjukhus ­istället?” frågar Kim.

18

Joelle bara suckar och himlar med ögonen: ”Det finns väl inga sjukhus på den här tiden, fattar du väl.”

Men Kirke förklarar stolt att här i Upp­sala har det faktiskt funnits sjuk­ hus ända sedan 1300-talet, även om det ­tjusiga universitetssjukhuset bara har sex platser. Sedan lovar hon att ­hjälpa barnen att svettas riktigt ordentligt och tar fram en säck med vinterkläder och ber dem klä på sig mössa, ­vantar, ­päls­kappa och flera lager ylle­sjalar.

Självklart börjar de råsvettas på en gång. ”Så in med er nu, ungar! Håll ut så länge ni kan”, hälsar hon och stänger ­sedan dörren om dem. Själv sätter hon sig lugnt utanför och trollar fram ett glas isvatten.

Efter ett tag går hon för att kolla till sina ”patienter”. ”Jisses tös, du har ju svettats ut ett nytt världshav!” utbrister hon när hon får syn på svettpölen som bildats ­mellan Joelles fötter. ”Vill ni ha något att dricka?” Nöjt ­trollar hon fram ytterligare två fyllda glas.

Barnen tar snabbt ett par rejäla ­klunkar trots att innehållet smakar både beskt och surt. Joelle grimaserar och frågar vad sjutton de dricker. ”Du fick en drink som den ­brittiska

Malaria

flottan kallar för GT. Alltså gin och ­tonic”, förklarar Kirke. ”Och Kim fick brännvin blandat med lite senap och sot! Smaskigt, va?”

När barnen vägrar att dricka mer ­stjälper Kirke i sig de sista slattarna och f­ öser sedan tillbaka dem ut genom ­gränden. ”Vart ska vi?” undrar Kim. ”Till Uppsala domkyrka, så klart.

Och vilken tur att ni redan har fin­ kläderna på er.”

Joelle tittar panikslaget på sin pälsiga vinteroutfit men följer ändå efter.

SJUKT ÄG G-L I G T! En av de populäraste metoderna för att bota malaria var att koka ett ägg i den ­sjukes kiss och sedan g­ räva ner ­ägget i en myrstack. T ­ anken var att man på så vis gav tillbaka sjukdomen till naturen.

En del experimenterade även med att äta olika mer eller mindre trevliga djur, såsom löss, myror, spindlar, g­ rodor och maskar – gärna i de magiska antalen 3 eller 9.

Malaria

fig. 01

Carl von Linné skrev sin doktorsavhandling om malaria, där han menade att sjukdomen orsakades av lerpartiklar i dricksvattnet. Först mot slutet av 1880-talet lyckades den brittiska läkaren Ronald Ross luska ut att malaria spreds av myggor.

19

Död eller levande?

Efter några kvarter är de framme vid den öppna planen framför Uppsala domkyrka. Kim och Joelle låter blicken vandra uppåt, förbi den massiva trä­ porten och vidare upp längs de ståtliga tornen. Deras beundran får ett abrupt slut när en mås plötsligt flyger förbi och skiter på Kirkes kappa. Kirke ­hytter med ena näven mot himlen och svär som värsta sjömannen. Kim låtsasnyser för att kväva en fnissning och J­ oelle ­kämpar för att inte börja ­gapskratta. ”Jag måste kissa”, kvider hon och ­rusar in bakom ett stort träd. ”Aj, aj. Det där var inte bra”, suckar Kirke. ”Har fågeln smittat oss med något ­annat?” frågar Kim oroligt. ”Nej, jag skiter väl i bajset. Jag ­menar Joelle. Har hon riktig otur har hon fått skador på njurarna. Då läcker det ut blodfärgämne i urinen så att hon kissar svart”, säger Kirke och nickar mot ­trädet där Joelle hukar. ”Svartvattenfeber ­kallas den mysiga biverkningen.”

I samma stund som Joelle kommer tillbaka på vingliga ben glider kyrk­ porten upp och en svart gestalt uppen­ barar sig på kyrkbacken. Lien som ­släpar i marken lämnar ett långt streck i gruset. ”Fanns det gothare redan på 1800-­ talet?” fnyser Joelle och pekar på man­ nen i svart kåpa med uppdragen huva.

20

”Du, det där är min polare Döden”, svarar Kirke. ”Vi blev tjenis på en efter­ fest för en herrans massa år sen. Han är fåordig, men lojal som få.” Döden nickar mot Kirke och svingar sedan lien framför båda barnen. ”Vad i … ”, börjar Kim, men sjunker ­sedan ihop i en död hög.

Joelle ­vacklar till, likblek i ­ansiktet, och tvingas sätta sig på marken. H ­ ennes hud är nu så blek och tunn att de blå ­ådrorna ­lyser igenom. ”Snacka om otur, för egentligen fick du, Joelle, rätt medicin. Din drink var blandad på tonic, en dryck som innehåller kinin från kinabark. Det verk­ samma ämnet i kinin har visat sig ha ­ en läkande och förebyggande effekt på malaria, eftersom det dödar malaria­ parasiterna i blodet.”

Joelle lyser upp och tittar hoppfullt på Kirke. ”Sakta i backarna … för att bli frisk hade du behövt dricka typ 67 liter.

Med andra ord var ditt ynka smuttande inte till nån hjälp alls. Och Kim, ja han fick inte i sig nåt vettigt alls, så tyvärr är det bye bye för er båda.”

Malaria

STICK S T YG G A M YG G A

Snabbt är Döden framme med två enkla kistor. Han plockar fram en näve spik och två hammare ur kåpan och räcker över den ena till Kirke. ”Sorry kompis, jag hade gärna hjälpt till, men jag har lite att fixa”, förklarar hon, och till tonerna av hammarslag traskar hon sedan iväg över kyrkbacken.

Malaria

I slutet av 1800-talet började malariamyggen förlora mark i Sverige. Dels för att männi­ skors bostäder blev bättre, dels för att man b ­ örjade ­g räva ut de våtmarker där myggen förökade sig. Idag är malariaparasiten utrotad i Sverige, men den förekommer fortfarande i vissa delar av Asien och Afrika. Microsofts grundare, Bill Gates, lägger stora summor ­pengar på malariaforskning, med målet att sjukdomen ska vara utrotad senast 2040.

21