9789179758707

Lin Hallberg Illustrationer av Margareta Nordqvist

HAPPY en häst på miljonen

HAPPY en häst på miljonen Text © Lin Hallberg 2007 Bild © Margareta Nordqvist 2007 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Romanen bygger på en novell som tidigare publicerats i Min vän hästen, 2003, av Bonnier Carlsen Bokförlag Typsnitt: Sabon, Snell Formgivning av omslag: Li Söderberg Sättning: Bonnier Carlsen Repro: Kipro, Malmö Tryck: ScandBook AB, Falun 2021 ISBN 978-91-7975-870-7 www.bonniercarlsen.se

Tolv år Madde är tolv år. Hon har långt rött hår och sparlugg som hänger ner över hennes ansikte.

– Bara tolv, säger mamma och pappa då längtan efter en egen häst väller ur Madde.

– Du är ju i alla fall tolv, låter det då mamma är sjuk och Madde ska tassa tyst på tå.

Madde kommer ihåg hur det var när hon gick i fyran och hade en mamma som jobbade som alla andras mammor. När Sara, Emma och Madde gick på fritids tillsammans. När de hade tre hem att vara i om det var någon förälder som hade ledig eftermiddag. Det var

9

innan mamma alltid hade huvudvärk och inte orkade med deras gälla röster. Innan det blev så att de aldrig kunde vara hos Madde. Det var när Madde var en av tre fnittriga tjejer.

Madde brukade dagdrömma om att mamma skulle vara hemma jämt. Hon skulle göra vaniljglass och sitta i solen bakom huset när Madde kom hem från skolan tillsammans med Sara och Emma. Mamma skulle alltid ha tid att sy fantastiska kläder till dockorna. Mamma skulle alltid ha tålamod till att låta Madde hälla ut alla de fantastiska knapparna hon samlat på köksbordet. De skulle fantisera om generaler och vackra prinsessor. Om det regnade skulle de komma på att de var sugna på scones och baka. Sen skulle de sitta i köket och äta dem varma med smält smör och marmelad medan regnet plaskade mot rutan.

Nu är mamma hemma jämt och det är inte alls som Madde drömt att det skulle vara.

Mammas huvud bultar när Madde öppnar ytterdörren och tassar in. Mamma ligger i säng-

10

en nästan hela tiden och hör vartenda knäpp i huset. Mammas leende blir bara en konstig grimas när hon ska hälsa på Sara och Emma.

Hon kommer och ber dem att vara tysta fast

11

de redan sitter och viskar.

– Hon har ont i huvudet, säger Madde till Sara och Emma.

– Det kanske är bäst att vi går, säger de.

Sara och Emma ser rädda ut på ögonen när Madde säger att hennes mamma snart kommer att vara frisk igen. De viker undan med blicken och börjar prata om något annat. Saras och Emmas mammor är så snälla mot Madde att hon snart inte vågar gå dit igen. Det känns som om hon ska börja gråta när de tittar på henne.

Utan att riktigt veta varför. Det känns som om alla vet något som Madde inte vet.

Sara och Emma slutar att fråga om de kan gå med hem till Madde. De vill att de ska hitta på något i stället. Att de ska gå till parken och köra burken tillsammans med gänget som brukar hänga där. Eller gå till Gallerian och titta på kläder. Flamsa i provhytterna, köpa smågodis i Gottbutiken och stå och fingra på alla småprylar inne på Saker & Ting.

En del av Madde vill säga ja, men en annan

12

del kan inte. Skrattet som alltid brukat bubbla i Madde har kommit av sig. Hon känner sig allvarlig och tråkig. En tung last för Sara och Emma att släpa på. När Madde säger nej ser det ut som om Sara och Emma blir sorgsna och lättade på samma gång. De säger att de förstår.

Vad är det som de förstår?

När Madde stänger dörren till sitt tysta hus kan hon andas ut. Hon gör te till mamma och sitter tyst på hennes sängkant. Här kan hon vara allvarlig och tråkig utan att det gör något. Fönstren är stängda. Huset håller andan. Pappa smyger runt i raggsockor när han är hemma. Han säger till Madde att allt blir bättre snart.

När?

Madde vill veta, men hon frågar inte för hon vill inte ha något svar.

Karin, på biblioteket, förstår det där med hästar. Hon visar Madde var böckerna finns och

13

sparar de mest populära bakom disken. När Madde tittar in plockar hon fram den senaste och berättar om varför just den boken är helt underbar.

– Ibland behöver man ligga i sängen och vara med om tysta äventyr som händer mellan två bokpärmar, säger Karin.

Madde håller med. Det är så skönt att byta ut sig själv mot någon annan. Att under några timmar spränga sig ut i världen på en stark hästrygg.

Dunet, Silver, Robot, Santos …

Madde är Britta och gråter så att hjärtat nästan brister när den vackra ridskolehästen Rinaldo blir påkörd och dör. Hon klafsar den långa vägen upp till Racka i Sofias stövlar och lider alla helvetes kval när Santos inte trivs trots att hon älskar honom så mycket.

I böckernas värld har tolvåringar egna hästar. Sånt händer inte vanliga, svenska flickor som med nöd och näppe lyckats tjata sig till en ridtimme i veckan. Fast det gör ingenting.

14

Madde ska bli beridare på Spanska ridskolan när hon blir större. Hon ska hoppa på ett lastfartyg och förlisa tillsammans med Svarta hingsten.

Mamma ler när Madde ligger bredvid henne på sängen och försöker förmedla känslan av att älska hästar.

– Jag är rädd för dem, säger mamma. De är så stora.

– Nästan alla hästar är snälla, berättar Madde för mamma. Det är mest bara om någon människa varit dum mot dem som de kan bli elaka.

– Tänk att du skulle bli hästtokig, mamma skakar på huvudet. Var kommer det ifrån?

– Jag har alltid vetat det, säger Madde.

– Alltid? undrar mamma.

– Sen jag visste att hästar fanns, påstår Madde.

– Du är rolig du, mumlar mamma.

– Men mamma! Jag älskar verkligen hästar …

16

Madde håller handen över hjärtat som är fyllt av kärlek. Hon vill så gärna få mamma att förstå.

– Det är bra, Madde, säger mamma, men det hörs att hon inte lyssnar längre.

17

Nanou Madde önskar att alla dagar i veckan vore fredagar. Varje dag skulle vara en dag då hon fick vara på ridskolan. Då är det som att världen får färg, som om Madde sliter sig loss från boksidorna och blir levande.

Världen därute är bullrig och snabb. Allt är både läskigt och spännande. De pissluktande gångarna som hon måste gå igenom för att komma till färjan är allra otäckast. Där brukar det stå gubbar och dricka öl ibland.

Madde tänker att det är som ett test. Vill hon tillräckligt gärna? Älskar hon verkligen att vara på ridskolan?

19

När hon kommit ut ur tunnlarna och springer ner mot färjan vet hon att hon har överlevt. Då gör det inget om det blåser och regnar. Madde står alltid i fören på färjan. Det är bråttom!

Hon måste komma först av och rusa uppför backen mot stallet.

På ridskolan finns Nanou. Den underbaraste av de underbara hästarna. Hon är blänkande svart och eldig. Nanou har en galopp som får marken i ridhuset att skaka och väggarna att försvinna. Varje vecka hoppas Madde att deras ridlärare, Staffan, ska säga att hon får rida Nanou.

Nanou, Donator, Servus, Tango …

Madde går längs med raderna av blänkande hästrumpor i ridskolans spiltor. De stora hästarna ser på Madde med halsarna böjda och öronen riktade mot henne.

– Hej! Det är du som heter Madde, va?

Rebecca som jobbar i stallet får syn på Madde.

20

– Om du har lust kan du göra i ordning Pontus.

– Jaa! – Passa dig så att han inte ger dig ett tjuvnyp bara.

Rebecca skrattar åt Madde som blir så glad.

Pontus är inte direkt någon drömponny. De flesta tjejerna är rädda för honom. Om han ska gå med på deras lektion brukar alla skrika nej.

– Han bara testar, säger Rebecca nu. Det gäller att man sätter sig i respekt.

Madde nickar. Pontus kan vara gräsligt envis att rida. Madde vet. Det brukar alltid sluta med att Madde rider Pontus om han ska vara med på deras lektion. Hon kan vara minst lika envis som Pontus. Om Madde får välja så väljer hon Nanou, men om det inte går kan hon likaväl ta Pontus. Det är en skön känsla att vara den i gruppen som klarar honom.

Madde hämtar Pontus sköthink från sadelkammaren. Hon svänger den lite i handen när hon går genom stallgången. Hästarna har haft

21

lunchpaus. Många av dem står fortfarande och sover. Nanou gör en elak grimas när Madde stannar till bakom henne för att hälsa.

– Du, hon vill helst vara ifred.

Nanous skötare går förbi Madde och in i spiltan. Det är en av de äldre tjejerna. Hon är sur för det mesta. En gång sa hon till Madde att hon tänkte köpa Nanou så att Nanou slapp kånka omkring på en massa ungar som inte kan rida.

– Jag ska borsta Pontus. Madde håller fram hinken.

– Kul för dig då, säger Nanous skötare med ryggen vänd mot Madde.

Om jag får pengar, tänker Madde, så ska jag köpa Nanou så att hon slipper dig.

Pontus ser också jättesur ut när Madde kommer gående. Hon smackar på honom för att komma in i spiltan. Precis när hon tagit klivet in trampar han till och tränger upp henne i väggen.

22

– Sluta!

Madde tar spjärn mot väggen och trycker till. Pontus tappar balansen och kliver åt sidan.

Han ser både misstänksam och förvånad ut.

– Det är ingen idé att du håller på, säger Madde bestämt.

Hon tar upp en borste ur hinken och tvingar handen att sluta darra. När Pontus gör ett utfall för att nafsa henne på låret så smäller hon till honom med borsten och ryter.

– Lägg av!

Jaha, ser det ut som han tänker. Madde känner hur Pontus kopplar av. Han ställer sig och vilar och verkar njuta när Madde tar i med borsten.

– Vad duktig du är, säger Rebecca när hon går förbi. Tror du att du kan sadla honom också?

Madde skulle sadla varenda häst i stallet om Rebecca bad henne om det. Samtidigt vet hon att hon borde stå vid luckan med de andra i gruppen och välja häst.

– Jag vet ju vem du helst rider, skrattar

23

Rebecca som om hon läst Maddes tankar. Jag ska se vad jag kan göra.

– Äsch, det blir väl ändå Pontus om han ska vara med.

Madde lägger armen över Pontus manke och njuter av hans varma kropp mot sin.

– De andra i gruppen får skärpa sig, skojar Rebecca. Det måste väl finnas någon mer än du som kan rida honom.

– Han är bara envis, nickar Madde.

Det är härligt att vara en av dem som hämtar ut en sadel i sadelkammaren. Pontus lilla sadel hänger i den understa raden. Tränset på kroken är också mindre än alla de andra. Egentligen så är Pontus privathäst, men flickan som äger honom har visst tröttnat. Medan hon bestämmer sig för om hon vill ha honom kvar så får han gå med på lektionerna.

Madde tar ner tränset med guldpannbandet.

Hon tänker att om hon var den där flickan så skulle hon sadla Pontus och ta med honom ut på en tur. De skulle bara göra roliga saker till-

24

sammans och Pontus skulle älska henne.

– Hallå!

Carolina, en av tjejerna i Maddes ridgrupp, står utanför Pontus spilta och undrar vad Madde håller på med.

– Jag bara tänkte, säger Madde svävande.

– Det är bäst att du går bort och tar Nanou, säger Carolina. Du ska rida henne idag.

– Är det sant?

Madde blir så glad. Hon lägger händerna om Pontus ganascher och lutar sin panna mot hans.

– Försök att vara snäll nu, viskar hon innan hon vänder honom i spiltan år Carolina.

– Egentligen har jag ingen lust att rida.

Carolina surar när hon ska ta över tygeln.

Pontus börjar med att göra en elak grimas som får Carolina att flytta sig åt sidan.

– Pontus, ryter Madde, men sen är hon tvungen att gå.

Nanou står redan med huvudet ut mot gången. Hennes skötare har lagt upp tyglarna över hennes hals och tar ett par sista tag med

25

den mjuka ansiktsborsten.

– Vad fin hon är.

Madde vet inte riktigt vad hon ska göra när hon kommer fram till Nanou.

– Hon är trött, säger hennes skötare utan att titta på Madde. Du måste se till att hålla igen.

Med sjunkande hjärta lyssnar Madde på skötaren som berättar att Nanou börjar bli gammal och att hennes lungor inte klarar så mycket längre.

– Hon har gått på galoppen i massor av år, säger skötaren. Egentligen är hon helt utsliten.

Madde går bredvid när skötartjejen leder Nanou ut ur stallet och bort till ridhuset. Madde skulle vilja säga att hon kan själv, men hon vågar inte. Det är först när hon suttit upp och Staffan kommit in i ridhuset som skötaren släpper taget och går ut.

När Pontus strular så tittar Staffan på Madde och ler, men idag säger han inget om att de kanske ska byta hästar. Då lektionen börjar närma sig

26