9789179758301

& julk lapps tjuvarna

Åsa och Michael Rönn Lovisa Lesse

Gullan

trisse måns biffen maja

pelle

gösta knutsson 1939 kom den första boken om Pelle Svanslös ut. Det betyder att den snälle katten som fått svansen avbiten av en råtta nu är över 80 år.

Mycket har hänt genom åren – samtidsfenomen från jazzfeber till kaffe latte har dykt upp och passerat i katternas värld och Pelle har bytt utseende gång på gång. Men än idag vill barn läsa om hans äventyr i Uppsala.

Med sin övertygelse om allas lika värde skapade författaren Gösta Knutsson en karaktär och en värld som har något att lära oss – såväl nu som då. Och vi vill att ännu fler barn i framtiden ska upptäcka Pelles tidlösa budskap. Men gamla berättelser måste bearbetas både när det gäller språket och innehållet. Därför har vi varsamt skrivit och ritat om historierna. En del nya katter har fått dyka upp och några helt nya äventyr har skapats – allt i Gösta Knutssons och Jan Gissbergs anda.

Vi är stolta över att ha fått vara med i detta kapitel av Pelles liv, så att ännu en generation barn får höra de roliga berättelserna med klös och samvete. Vi ser framåt mot de kommande 80 åren.

Ja må du leva, Pelle!

Sagogränd, som förvaltar rättigheterna till Pelle Svanslös Åsa Rönn, Michael Rönn och Maria Frensborg, författare Ingrid Flygare och Lovisa Lesse, illustratörer Bonnier Carlsen

bill & bull

Måns

trisse

biffen Pelle

gullan

maja

gunsan

katti & kaA

fritz & Frida

fridolfina, Fridolf, friskus, frallan, fridolin

Laban

konrad

gammel-maja

S

nart skulle det bli jul och hemma hos Måns och Bill och Bull var det stökigare än någonsin. På golvet låg gamla fiskben, konservburkar och annat skräp.

– Här ska julstädas, konstaterade Måns. Eller rättare sagt, här ska Bill och Bull städa. Jag ska handla julklappar.

– Vi vill också julhandla, sa Bill.

– Vi vill inte julstäda, sa Bull.

Måns tittade strängt på dem och de tog genast fram en sopborste och en skurhink.

– Jag kan sopa, sa Bill.

– Jag kan skura, sa Bull.

– Så ska det låta, svarade Måns. Och slarva inte med städningen.

– Vi är bra på att städa, sa Bill.

– Vi är bäst på att slarva, sa Bull.

– Dumskallar, fnyste Måns. Här ska vara skinande rent när jag kommer tillbaka.

De satte genast igång. Bill fyllde hinken med vatten och Bull svepte runt med borsten i stora cirklar.

– Sluta, fnyste Bill. Det kliar i nosen.

– Det är inte jag. Det är borsten, svarade Bull och nyste så hela rummet skakade.

Ett moln av damm yrde upp från golvet. Bill råkade välta skurhinken och Bull halkade i vattnet som rann ut över golvet. Sopborsten for som ett spjut genom luften och slog till taklampan innan den landade rakt på källarfönstret. Det blev alldeles svart och rummet fylldes av glassplitter.

– Nu blir Måns arg, sa Bill.

– Eller rättare sagt, Måns blir inte glad, sa Bull.

De blev så rädda att de gömde sig under sängen.

– Jag är inte här, viskade Bill.

– Och jag är inte där, mumlade Bull.

I Uppsala hängde det röda kulor ovanför gatorna och överallt såg man katter med tassarna fulla av julklappar.

Måns hade inte så mycket som en strömming att köpa något för utan gick mest runt och frös. På Fyristorg fick han syn på Pelle Svanslös som stod och beundrade julgranen tillsammans med Gullan och Maja.

– Jag gissar att Pelle önskar sig en svans i julklapp! ropade Måns.

Pelle slickade sig om nosen. Tänk att Måns alltid var elak.

– Pelle önskar sig inget alls, sa Gullan.

– Han tycker om att ge saker, förklarade Maja.

– Äsch, sa Pelle. Fast det är kul att göra någon glad.

Pelle berättade att han hade sparat hundra strömmingar på ett strömmingskort.

– I morgon ska jag använda det på KEA, Katternas Egen Affär. För då ska jag julhandla.

Måns blev irriterad. Hundra strömmingar på ett litet kort? Tänk att svanslösingen alltid skulle skryta.

– Vi kan träffas på KEA! föreslog Måns. Eftersom jag har ett kort med minst tusen strömmingar kan vi handla tillsammans.

Måns hade förstås inget strömmingskort, men en julklappsrunda var ett perfekt tillfälle för att hitta på något elakt.

– Visst, sa Pelle. Om du lovar att inte retas.

– Inte skulle jag retas. När det är jul ska man vara snäll.

De bestämde att träffas nästa dag och Måns skyndade sig hem för att se hur det gick med städningen.

Det var alldeles mörkt när Måns klev in i källargluggen hemma på Gropgränd. Dessutom var det väldigt kallt.

– Är fönstret öppet? muttrade han.

Han trevade sig fram i mörkret för att stänga fönstret.

– Aaaj!

Måns hade klivit på något vasst.

– Vad är det som har hänt här? ropade Måns.

– Inget har hänt, sa en röst.

– Ingen städning i alla fall, sa en annan röst.

Måns fick tag i en ljusstump som han tände. I den fladdrande lågan såg han två svansar sticka fram under sängen.

– Jag ser er allt! skrockade han.

Måns drog till i svansarna och fram kom två smutsiga och skamsna katter.

– Allt gick fel, snyftade Bill.

– Eller rättare sagt, inget gick rätt, gnällde Bull.

Måns satte sig ned på sängen med en suck.

– Vi köper ett nytt fönster på KEA, lovade Bill.

– Så fort vi har råd, försäkrade Bull.

Måns ryckte till. På en sekund byttes hans sura min mot ett leende.

– Ni är förlåtna. Nu vet jag precis hur jag ska sabotera Pelles jul. Och det är inte ni utan han som ska betala fönstret.