9789179753689

och basket skorna

Kaly Halkawt Sofia Falkenhem

Till Jacob, tack för att du är du.

ASTERA OCH BASKETSKORNA

© Text: Kaly Halkawt 2021 © Omslag och illustrationer: Sofia Falkenhem 2021 Formgivning: Caroline Linhult Redaktör: Karin Wändahl Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2021 Tryckt av Livonia Print, Lettland 2021 ISBN 978-91-7975-368-9

www.bonniercarlsen.se

Jag och min familj

Det betyder stjärna på kur­ diska. Jag är åtta år och jag tyckte jättemycket om mitt namn ända tills vi flyttade från Kurdistan till Eskilstuna. I Sverige verkar det nästan omöjligt att uttala mitt namn rätt. Det gör mig irriterad.

Men just i dag är jag glad. För min favoritperson i hela världen, min storebror Ardalan, blir tretton år! Han ligger och sover just nu. Jag har gjort en chokladtårta med jordgubbar och grädde till honom. Vi älskar choklad båda två.

Jag lägger på dom sista jordgubbarna ­medan Helin, alltså vår mamma, kokar sitt te och häller upp saft. Vi smyger runt­­ i köket för att inte väcka storebror.

JAG H ETER ASTERA.

9

När allt är färdigt och fint uppdukat på en bricka smäller vi upp dörren in till sovrummet och börjar sjunga: JA MÅ DU LEVA …

JA MÅ DU LEVA UTI HUNDRADE ÅR …

JAVISST SKA DU LEVA UTI HUNDRADE ÅÅÅÅR!

Storebror sätter sig yrvaket upp i sängen och sträcker på sig. När han får syn på den glansiga chokladtårtan formas ett stort leende på hans läppar. Den guldfär­ gade skeden skär mjukt i tårtan och storebror slevar i sig en stor bit som han sköljer ner med saften.

– Feeeeett gott, är det ni som har bakat? frågar han och fortsätter äta.

– Jag gjorde det mesta! Mamma vispade grädden, berättar jag och skålar mitt saftglas mot hans.

Mamma nickar instämmande. Jag räcker över ett mjukt paket inslaget i turkost papper. Storebror öpp­ nar det ivrigt. Det är ett rött basketlinne. På ryggen har jag skrivit ”23” med min guldiga textilpenna och ritat en basketboll. Storebror tar på sig det.

10

– Kolla, det sitter ju perfekt på honom! säger jag till mamma.

Hon tar en klunk från sin tekopp och tittar på store­ bror.

– När blev du så stor? Kan du inte krympa och bli min lilla pojke igen? frågar hon.

– Näää, nu är du morsa till en tonåring, säger store­ bror.

Mamma spelar musik på hög volym och steker ägg.

Hon är extra glad eftersom hon är ledig från jobbet för en gångs skull. I dag ska vi åka till Stockholm för att köpa basketskor till storebror. Skorna kostar tusen kronor. Ingen i vår familj har köpt så dyra skor tidigare.

Storebror ska börja spela basket nästa vecka när han börjar årskurs sju och mamma lovade att han skul­ le få nya skor så fort hon hade fått ett jobb. Nu har hon jobbat hela sommaren och sparat pengar till vita, glansiga sneakers som storebror tjatat om.

Jag ska få ett nytt ritblock och nya färgpennor. En av mina favoritsaker i hela världen är att rita. Jag är faktiskt väldigt bra på det. Jag har nog fått det från mamma. Hon var konstnär när vi bodde i Kurdistan.

När vi ätit upp frukosten och är på väg ut ­möter vi vår granne Mahnaz i trapphuset. Hennes rynkiga kinder, stora gröna ögon och välkammade hår gör henne så stilig. Hon ser ut som en drottning eller något.

– Hej kära barn. Ska ni till stranden och bada? ­frågar Mahnaz med sin hesa och rökiga röst.

12

Mamma ger Mahnaz en puss på kinden.

– Salam! I dag ska vi åka till huvudstaden för att fira Ardalan som fyller år, säger mamma med nästan perfekt uttal.

Mahnaz klappar mig alltid på huvudet som om jag vore en bebis. Men det stör mig inte. Hon är ju bara en tant som inte förstår att jag faktiskt är åtta år och inte ett litet barn. Det är till och med lite mysigt ibland. Mahnaz gratulerar storebror med en puss på varje kind och går in i sin lägenhet.

Medan mamma låser dörren springer jag och store­ bror ner för alla trapporna och ut genom entrén.

13

På gården är det tomt. Det är en solig dag och alla som bor här i Fröslunda har säkert åkt till Vilsta för att bada. Dom som har mycket pengar är nog på ­Parkenbadet och badar i den stora utomhuspoolen.

Jag har bara varit på Parkenbadet en gång men det är LÄTT den roligaste platsen i hela Eskilstuna. Annars är Eskilstuna en tråkig stad. Det finns inte lika roliga saker att göra här som i min födelsestad Slemani.

– Är du glad för linnet storebror? frågar jag. Det tog jättelång tid att fylla i siffrorna. Först tänkte jag skriva ditt namn men sen tänkte jag att du kanske ville ha nummer 23 i stället, som LeBron James.

– Snyggt jobbat, svarar storebror och gör en high five. Guldtexten glittrar i solen.

När vi promenerar mot tågstationen börjar store­ bror prata om allt vi ska göra i dag. Vi är väldigt olika.

Storebror gillar ordning och reda. Jag är inte alls så.

Jag tycker om att göra det jag känner för i stunden och har alltid flera tankar och känslor i kroppen samtidigt.

I vårt hus i Kurdistan var storebrors rum alltid jätte­ städat. Allt låg där det skulle. I mitt rum var det alltid kalabalik. Kläder, leksaker och böcker låg överallt. Jag 14

saknar mitt gamla rum ibland. Nu delar jag, mamma och storebror på ett sovrum. Fast mamma sover oftast på bäddsoffan, eller soffsängen som vi kallar den, i vardagsrummet. Jag och storebror delar på den vanli­ ga sängen.

– Mamma, visst har du biljetterna? Vi ska ta tåget klockan 10.02. Då är vi framme 11.20 i Stockholm.

Sen ska vi promenera från tågstationen till skoaffä­ ren … Efter det ska vi äta hamburgare, och efter det …

Storebrors röst har förändrats under sommaren.

Den har blivit mörkare. Han låter nästan vuxen när han rabblar allt vi ska göra i dag. Mamma stannar upp och tittar på storebror.

– Ardalan, hjärtat mitt, ta det lugnt!

Vi ska till Stockholm för att koppla av. Vi tar det som det kommer mammas älskling, okej?

Mamma tar på sig sina stora svarta sol­ glasögon och ler mot storebror.

– Jag tänkte bara att det är nice om vi har koll på tiden och vet var allting lig­ger så vi inte går fel, säger storebror och försöker dölja sin irritation.

– Vi kanske upptäcker nya spännande platser om vi går vilse! Oroa dig inte så mycket, svarar mamma och sträcker fram ett tuggummipaket mot oss.

Mamma har alltid melontuggummi i väskan. Det doftar så gott. Storebror tittar på mig och ler sitt ­låtsasleende. Det där leendet där munnen ser glad ut men inte ögonen. Jag tittar på mammas utsträckta hand och tar ett tuggummi. Hennes guldring blän­ ker i solen. Den får mig att tänka på pappa. Undrar vad han gör just nu?

När vi kommer fram till tågstationen står tåget redan inne på perrongen. Vi kliver på och mamma sätter sig bredvid mig och storebror sätter sig mittemot. När tågkonduktören kommer ler mamma extra stort.

Hon gör alltid så när hon ska prata med folk som är födda här i Sverige. Hon säger att det är viktigt att dom ser att vi är glada och trevliga, så att dom förstår att vi är tacksamma över att få vara här.

16

På tåget tar jag fram mitt ritblock och börjar teck­ na. Jag ritar storebror när han spelar basket på en stor basketplan. Jag frågar mamma om hon kan hjälpa mig. Hon tar pennan och fyller det vita pappret med skuggor så att basketbollen ser ut att vara i 3D. Hon är bäst på att rita skuggor.

Stockholm, basketskor och pommes

av tåget går vi alla och kissar. Jag och mamma går in på toaletten tillsammans. Det kom­ mer bara typ två droppar för jag är inte så kissnödig.

Mamma fixar till sitt ljusrosa läppstift framför spe­ geln. Hennes krusiga smålockar får henne att se ut som en filmstjärna. Både jag och storebror har fått likadant hår som hon. Men jag har fått pappas gröna ögon och storebror har fått mammas ljusbruna ögon.

Vi går direkt till skoaffären. Storebrors drömskor står på en piedestal mitt i affären, som en trofé eller något. Lamporna i butiken är superstarka, dom blän­ dar mig nästan, och musiken spelas på så hög volym att jag blir snurrig. Alla som jobbar i butiken har likadana

INNAN VI GÅ R

18

svartvitrandiga tröjor. Det ser ut som fängelse­k läder.

Storebror testar skorna. Jag tycker ärligt talat inte att dom är såå snygga. Han däremot verkar tycka att dom är det coolaste han nånsin haft på sig. Han ler och nickar mot sig själv i spegeln. Det är fint att se honom så där glad. Mamma betalar för skorna och storebror stoppar ner dom i sin ryggsäck.

Mittemot skobutiken ligger en butik med konst­ prylar. I skyltfönstret ligger ett svart ritblock med glitter. Det är exakt ett sånt jag vill ha! Jag springer in i butiken och börjar bläddra i ritblocket. Sidorna är 19

inte linjerade och pappret är lite tjockare. Hon som står i kassan tar fram ett paket med pennor som hon säger passar bäst till just det pappret. Mamma tittar på taveldukar och penslar inne i butiken.

– Mamma, ska du inte köpa något till dig själv? Jag har ju köpt skor och Astera får sitt block och nya pen­ nor. Vad vill du ha? frågar storebror.

Mamma lägger ner penslarna och blinkar med ena ögat.

– Det här är din dag älskling, tänk inte på mig.

Vi promenerar förbi slottet och går in i vimlet i Gam­ la stan.

– Er pappa kommer älska dom här byggnaderna och den här arkitekturen, säger mamma och tar bil­ der och skickar till honom.

Det känns som om det var tusen år sen jag var i Kurdistan. Mamma säger aldrig att hon längtar efter pappa, men det märks att hon saknar honom. Jag sak­ nar honom också. Jag vill fråga när pappa ska flytta hit men jag låter bli. Vissa saker frågar man bara inte.

Jag får syn på en hamburgarskylt längre fram och 20

frågar storebror om vi kan äta, för jag är sugen på hamburgare och pommes. Storebror nickar så hans hår gungar.

– Bra idé syrran, vi käkar nu.

Mamma suckar.

– Ardalan, vill du inte testa en ny restaurang nu när vi är i Stockholm? Vi äter ju hamburgare hela tiden hemma i Eskilstuna.

Storebror svarar med sin nya mörka röst.

– Morsan, jag är inte sugen på att testa nån ny restaurang. Ham­ burgare är ju det bästa som finns.