9789179713232

Måns Mosesson

om Avicii

Mitt första minne är att jag tar ett bad med min mamma eller när hon sjunger en vaggvisa för mig, eller min pappa som kommer in och vänder de gamla kassettbanden med olika sagor från sida A till B medan jag försöker somna.

1Tim Bergling föddes år 1989. Han växte upp i stadsdelen Östermalm i Stockholm. Som många andra på Östermalm hade familjen ganska gott om pengar. De bodde i en fin lägenhet på Linnégatan.

Lägenheten var mysig, Tims föräldrar var snälla och kärleksfulla. Tim tyckte om att sitta i sitt rum och läsa böcker om rymden medan hans mamma Anki stekte köttbullar i köket.

Oftast var de sams, men ibland grälade de, precis som i alla familjer. Då låste Tim sin dörr och vägrade prata. I stället skrev han lappar som han petade ut under dörren.

Okej! Jag erkänner, skrev Tim en gång när han grälade med Anki. Jag gjorde fel. Och jag ber om ursäkt för det. Men jag tycker det var elakt att säga soffpotatis. Det förstår du väl?

Jag håller med dig, förlåt, skrev Anki och

petade in lappen i Tims rum. Så var de vänner igen, och Tim kom ut och åt köttbullar.

Mamma Anki var skådespelare. Hon spelade en av huvudrollerna i en tv-serie. Pappa Klas ägde en firma som sålde pennor, papper och annat som folk behövde på kontoret.

Tim var lugnare än sina tre syskon. När familjen satt vid matbordet tillsammans var det ett jäkla liv. Syskonen skrek och stojade medan Tim tittade på helt lugnt. Ibland när det blev tyst kunde Tim säga något oväntat så att alla började skratta. Då log han stilla och smet in på sitt rum och fortsatte läsa om rymden.

Även om Tim älskade att sitta på sitt rum och läsa och spela tv-spel var han inte ensam. Förutom familjen hade han ett kompisgäng, vänner som skulle följa honom genom hela livet.

Tim var ett sladdbarn, hans syskon var mycket äldre. De ville att deras lillebror skulle gilla samma musik som de själva lyssnade på. Storasyster Linda spelade skivor med hårdrocksbandet Kiss för honom. Storebror David visade honom alla videor på

musikkanalen MTV. Och storebror Anton spelade trummor i ett eget band.

Det var mycket musik hemma på Linnégatan. Pappa Klas älskade amerikansk soul och blues. På lördagsmorgnarna satte han på en skiva med soulsångaren Ray Charles och dansade runt i morgonrock till det vilda pianospelet.

På somrarna åkte familjen till sin stuga i Skåne. Det var ett gammalt tegelhus vid en fiskehamn. En av grannarna där var den berömda trombonspelaren Nils Landgren.

En gång hade han loppmarknad där han sålde sina gamla instrument. Då köpte Tim sin första synth, en Yamaha från 1970-talet.

Tim försökte lära sig spela på synthen. Han plinkade och tryckte och lyssnade. Även om han inte förstod precis hur han skulle göra så kändes det rätt och roligt att göra musik.

Efter sommaren när de kom tillbaka till Linnégatan köpte pappa Klas en gitarr åt Tim. Den var lättare att spela på. Tim lärde sig flera låtar, bland annat Eric Claptons Tears in heaven, The Animals House of the rising sun, Sveriges nationalsång och Nordmans

Vandraren. Tims sångröst var inte perfekt, men han blev snabbt duktig på gitarr. Mamma Anki tyckte att han skulle ta lektioner hos en gitarrlärare, men det tyckte Tim var en konstig idé. Tim Bergling var ett envist barn. Han ville lära sig själv.

2

Både mamma Anki och storebror Anton var skådespelare. Ibland kände folk på stan igen dem från tv och kom fram och pratade. Det hände att de blev bjudna på kändisfester, filmvisningar och annat. Tim följde med ibland, trots att han var blyg.

När de kom till en fest fick de gå på en röd matta medan fotografer från skvallertidningarna knäppte kort. Tim tyckte inte om det. På många bilder från den tiden ser han butter och vilsen ut.

Han tyckte att det var roligare att hänga hemma i lägenheten med sitt kompisgäng från skolan. De köpte godis i videobutiken och åt upp det medan de tittade på film. Sagan om ringen var en favorit, och spännande action med Tom Cruise eller Denzel Washington. Men allra bäst var humorserierna The office och South Park.

Favoritavsnittet av South Park handlade om dataspelet de gillade bäst, World of warcraft. När Cartman i serien sa att det var viktigare att sitta inne och spela datorspel än att vara utomhus och leka skrattade kompisgänget så att godisbitarna sprutade ur munnen på dem.

3I tonåren hade Tim massor av finnar, akne i hela ansiktet. Han tyckte att det var jobbigt och skämdes. När det var som värst ville han inte visa sig för andra. Ibland gjorde aknen att han skolkade från skolan. Kompisgänget måste tjata för att Tim skulle följa med ut på kvällarna.

– Jag ska bara fixa håret, ropade han från badrummet.

– Men du har ju redan fixat det!

– Jag lovar, två minuter. Sen drar vi!

Tim tittade på sin näsa i spegeln. Han tyckte att den liknade trynet på en gris. Och nu var den full med finnar också.

Jäkla finnar. Tim hade försökt ta bort dem med salvor och krämer, men ingenting hjälpte. Han vågade knappt prata med tjejer. Han trodde att de skulle tycka att finnarna var äckliga.

Finnarna var en av alla saker Tim jämt oroade sig för. Oron gjorde att små besvär kändes som stora katastrofer. Tänk om finnarna var någon hemsk sjukdom som han inte kände till att han hade?

– Kom igen nu, Tim!

Kompisarna blev irriterade. Så här var det varje gång, de fick alltid vänta. Tim hade sin egen tid, som de kallade Tim-tid. Den gick långsammare än vanlig tid. En kvart blev minst fyrtiofem minuter. Fyrtiofem minuter blev två timmar.

När Tim äntligen kom ut från badrummet gick gänget till sitt vanliga ställe. De hade en hemlig festplats bakom några klippor i en park. Där satt de i gräset och lyssnade på musik från bärbara högtalare. Snook, Fronda och annan svensk hiphop, eller italiensk dansmusik, sånt som kallades fjortistechno. De låtsades att de tyckte låtarna var töntiga, men kunde inte låta bli att digga dem.

Ibland drack de sprit som någon hade snott från sina föräldrar, kokoslikör eller vodka. Ibland kom några tjejer från Franska skolan och pratade med dem.

Tim hade druckit alkohol förut. En gång

hade han snott en flaska gin ur skafferiet hemma. Nu började han bli van att vara full. Han blev varm i magen och kinderna och tyckte bättre om sig själv då. Han vågade prata mer och struntade i vad andra tänkte om honom. Och han slutade oroa sig för en stund. Kompisarna tjuvrökte också. Tim höll fast cigaretten mellan två pinnar så att händerna inte skulle lukta rök när han kom hem till Linnégatan. Han blossade på ciggen och flabbade högt och bullrigt, ett riktigt fylleflabb.

Superstjärnan Avicii var älskad av miljontals människor. Hans houselåtar fick folk över hela världen att dansa sig lyckliga.

Tim Bergling, människan bakom Avicii, var en helt vanlig kille. Han var också älskad, av sina föräldrar, sina syskon och sina vänner. Det är lätt att tro att hans liv var lika lyckligt som hans låtar.

Det var det också, men inte alltid. Tim bar ett mörker inom sig, och ibland tog det över. Till slut blev ångesten så stark att han tog sitt liv.

Det här är berättelsen om Tim och Avicii. Den innehåller mörker, men också mycket ljus och kärlek.

Journalisten Måns Mosesson har skrivit den officiella biografin om Tim Bergling. Den lättlästa versionen är bearbetad av Niklas Darke.