BLIR BENNY GALEN
ILLUSTRATIONER: KENNETH LARSEN
7 Å JULEN MED ALL SIN
GLÄDJE OCH FÖRÄLDRAR SOM FÖRSTÖR ALLT
Det var kallare än längst ner i frysboxen och Benny älskade det. Han älskade vartenda snökorn som föll från himlen, varenda snökristall som landade på hans jacka och varenda snövall längs vägen. Men mest av allt älskade han julen. Verkligen allt med julen. Minus lutfisken på juldagen så klart, han är ju inte galen. Han log belåtet när han gick längs trottoaren i den djupa snön. Han släpade en plastkasse i ena handen och klämde fast fyra stora pepparkakshjärtan under armen. Bredvid honom gick Akemi, hans bästa och enda tjejkompis. Hon bar på sitt eget pepparkakshjärta.
”Julkören”, skrek Benny alldeles för entusiastiskt.
”Kolakakor”Kolakakor.”är
”JAG SER SÅ MYCKET FRAM EMOT
”Säger du som kan stoppa i dig en halv
SÅ MYCKET SOM JAG!” skrek Benny så han blev hes. ”DET ÄR
DET!” skrek Benny så högt att han säkert hade orsakat ett snöskred om han hade varit i fjällen.Akemi började skratta och skrek ännu högre: ”JAG”MENMED!”INTE
inte samma sak som bruna pinnar. De smakar sötsliskigt”, sa Benny.
”Resan till Julstjärnan”, sa Benny. ”Kalle Anka och hans vänner”, sa Akemi.
”Det så klart”, sa Benny och blåste luggen ur ögonen. ”Bruna pinnar.”
”Karl-Bertil Jonsson!” skrek Akemi tillbaka.
Askungen och de tre nötterna”, sa Akemi.
OMÖJLIGT!””
8
9 radiokaka på tio minuter”, sa Akemi. ”Utan att kräkas”, sa Benny stolt och sparkade upp snö framför sig. ”Okej, du vinner”, sa Akemi. ”Ingen älskar julen mer än du.” ”Precis. Jag ska äta ett ton julskinka på julafton”, sa Benny och tittade drömmande upp i ”Ochluften.jagska äta ett ton friterad kyckling”, saBennyAkemi.vände sig mot henne. ”Jag förstår inte hur det kan vara en traditionell julmiddag i Japan. Har ni inga grisar där?” Akemi bara ryckte på axlarna. ”Mamma vill att vi gör allt som när hon växte upp. Pappa har ingenting att säga till om.” Det förstod Benny. Jultraditioner var trots allt livsviktiga, även om man måste äta kyckling och inte julskinka på julafton. Fast egentligen var det väl inte underligare än att en del äter revben och andra fisk. Fisk, fy tusan!
”Ja!” flinade Akemi. ”Man skulle kunna tro att du var hennes barnbarn, så som hon fyller ditt rum med godis. Det ser ut som Aladdins grotta därinne, men med chokladmynt istället för
”Äh, hon är ju gammal, jag tror inte att hon hör mig härifrån. Hennes gullegris kan slappna av”, sa ”Avundsjuk?”Akemi. sa Benny och log hånfullt.
För Benny var det bara julskinka som gällde på julafton, inget att diskutera.
”Honguldmynt.”gillarju inte godis”, sa Benny och tog ett nytt tag om kassen. Det kändes verkligen som om hans arm skulle trilla av när som helst. Han hade hittat så mycket på julmarknaden
”Nästa stopp: Kråkslottet”, sa Akemi. Hon puffade på Benny med armbågen samtidigt som hon gjorde spöklika ljud. ”Sch, tänk om hon hör dig”, sa Benny och såg sig om. ”Magda-Rose gillar inte att folk kallar hennes hus kråkslottet.”
10
11 och nu fick han sota för det. Det var bra att de snart var ”Tungt?”framme.frågade
Akemi. ”Behöver du hjälp att”Nej,bära?”det är värt det”, sa Benny och pustade. ”Det är bara jul en gång om året!” De närmade sig Magda-Rose hus. Akemi började göra spöklika ljud igen. Benny sparkade bort mot hennes ben, genom fjorton
12 ton snö. De tittade in över staketet bredvid dem. Där stod hon, utanför det jättestora huset som någon filmregissör hade byggt åt henne långt innan Benny och Akemi föddes. Nu var det bara känt som kråkslottet. Hon hade på sig rosa läppstift och mörka solglasögon trots att det var mulet. Hennes hår var lika perfekt som vanligt och blondare än en golden retriever. Och på sig hade hon så klart den leopardmönstrade fuskpälsjackan som hon alltidMagda-Rosehade. i ett nötskal. Akemi log och gömde ansiktet bakom det stora pepparkakshjärtat hon bar på. ”Du måste medge att hon är lite underlig”, viskade hon till Benny. ”Drottningen av kråkslottet.” Benny skakade på huvudet och viskade tillbaka. ”Jag tycker att hon är helkul. Känner du någon annan som har ett hus med ett torn?” De skulle precis ropa hej när Akemis mamma stack ut huvudet genom fönstret två hus bort
Vad betydde det här? Hade de besök? Farmor och farfar hade väl inte rest ända hit bara för att fira jul med dem? De kommer ju inte ens när vi fyller år. Benny sparkade av sig skorna och slängde upp mössan på hatthyllan. Jackan släppte han ovanpå en hög med skor. Lady kom tassande
13
och ropade att hon måste komma hem. Det var som om hon kunde lukta sig till när Akemi närmade sig. Akemi suckade och började gå snabbare. ”Plikten kallar”, sa hon och vände sig mot Magda-Rose. ”God jul!” Magda-Rose log och vinkade åt dem innan hon försvann in i det stora huset. Benny gav Akemi en kram och småsprang hem med sina pepparkakshjärtan under armen. Eftersom han bodde i huset mellan MagdaRose och Akemi tog det inte lång tid innan han var hemma. Han slet upp ytterdörren och snubblade nästan över två stora resväskor som stod alldeles innanför.
14
Hon var åtta år gammal och hade en bättre mobil än Benny som inte hade fått sin första förrän han fyllde tio. Det var skrämmande orättvist att han, som var elva, hade en sämre mobil än hon. Belinda önskade sig alltid de dyraste presenterna och fick dem också! Inte för att Benny var särskilt intresserad av mobiler, men är man äldst så är man. Och eftersom han var äldst tyckte han självklart att han förtjänade bättre saker än hon. ”Vad är det som pågår? Var är julgranen?” sa Benny och snubblade över Lady som tassade
ut i hallen och viftade på svansen. Den hunden skällde aldrig på någon. Benny satte sig på huk och kliade cocker spanieln bakom de långa bruna öronen. Det var under hans mest extrema Disney-period som Benny hade döpt den till Lady. Ingen hade haft hjärta att berätta för honom att Lady faktiskt var en pojke. I vardagsrummet satt hans lillasyster Belinda på tvären i öronlappsfåtöljen.
runt hans fötter. De klädde alltid julgranen på dagen innan lilla julafton och det fanns inte minsta gren med granbarr i hela rummet. Det var faktiskt NOLL julstämning i huset. Belinda tittade inte ens upp, hon bara pekade på någonting bakom honom. Benny vände sig om. I köket stod hans föräldrar och vinkade.
”Juhuu!” ropade Bennys mamma förtjust, som om det var helt normalt. Som om hon brukade hålla på och tjoa på det sättet. Som om hon brukade stå mitt i köket i en röd bikini och cyklop. I december. Herregud, tänkte Benny. Nu går världen under.
Benny ÄLSKAR julen! Det ska vara julgran och snö och julstrumpor. Precis som det alltid har varit. Men så berättar hans föräldrar plötsligt att de ska åka till Kanarieöarna över jul. Och dessutom ska den helt otroligt snygge Ken också följa med, som Benny inte kan säga ett ord till utan att bli en tomat i ansiktet. Benny måste sätta stopp för denna katastrof! Till sin hjälp har han vännerna Akemi och den pensionerade Hollywood-skådisen Magda-Rose. Snart har Benny dragits in i ett krig med resebyrån och den galne fransmannen herr I. Diót. Det här är första boken i serien om Benny. ISBN 978-91-7971-158-0 9 7 8 9 1 7 9 7 1 1 5 8 0