9789179710088

SOMMAREN 1997 FLYTTAR Sindre och Kristina Forsman med sina barn till Knutby. Sindre ska bli pastor i Filadelfia­församlingen. Flera familjer väntar dem. Alla söker vänskap, kärlek och gemenskap.

Men livet blir något annat.

Kristina har svårt att förstå vad det är som händer med hennes man i Knutby. Hon känner inte igen honom. Hon börjar tvivla på sig själv, sitt äktenskap och tron på Gud.

Pamela Jaskoviak har bearbetat Knutby till lättläst.

KNUTBY

Det här är berättelsen om en grupp vanliga människor som drömmer om ett himmelrike på jorden. Men genom missbruk av nära relationer, sex och religion blir himmelriket i stället ett helvete. Ett helvete som slutar med brutal död.

JONAS BONNIER

ISBN 978-91-7971-008-8

KNUTBY E N R O MAN AV

JONAS BONNIER

9 789179 710088

O__Kart_135x215_bearbetning_HEDVIG_SR_V5.indd 3

2020-04-03 14:56

Bokförlaget Hedvig ger ut lättlästa böcker för barn och vuxna.

Vill du fråga något eller få vårt nyhetsbrev?

Hör av dig till: hej@bokforlagethedvig.se På vår webbplats finns gratis arbetsmaterial till boken: www.bokforlagethedvig.se

© 2020 Jonas Bonnier Enligt avtal med Salomonsson Agency AB Boken är en bearbetad version av Knutby utgiven av Albert Bonniers Förlag 2019 Bearbetad av Pamela Jaskoviak Formgivning omslag: Hummingbirds Redaktör: Laura Mendez Edkvist Tryckt av Scandbook, EU 2020 ISBN: 978-91-7971-008-8

I badrummet Allt snurrar. Hon håller sig i sängen så att hon inte ska ramla. Det luktar spya. Hon har kräkts på golvet. Det är kräks på hennes nattlinne.

Hennes mage gör ont. Hon fryser. Förut svettades hon. Men nu fryser hon ända in i hjärtat.

Det här är helvetet, tänker hon. Hon tittar ut genom fönstret. Himlen är grå. De fem husen av trä ser sorgliga ut på kullen.

Hon mår illa igen, och är yr. Allt snurrar, fortare och fortare. Hon går mot badrummet.

Hennes kropp skakar. Hon ramlar in i badrummet och kryper till badkaret. Hon sätter på kranen. Vattnet spolar. Hon sitter på toaletten. Hon vill kräkas. Hon gråter. Nu öppnar hon munnen och skriker. Men inget skrik hörs.

Allt blir svart. Hon ramlar ner på golvet. Det gör ont. Hon bara ligger där, helt stilla. Sedan reser hon sig upp. Hennes ben skakar. Hon 7

fryser så mycket. Hon kliver ner i badkaret.

Hon står upp. Vattnet är varmt. Hon blundar.

Hör hon att dörren till badrummet öppnas och stängs? Hon hinner inte tänka. Hon faller framåt. Hennes panna slår i kranen. Vattnet färgas rött av blod. Hon är död.

KRISTINA FORSMAN

SOMMAR–VINTER 1997

1.

Kristina och Sindre Forsman sitter i bilen.

Kristina kör. Äntligen är de framme i Knutby!

Kristina och Sindre är båda tjugosex år gamla. Men Sindre ser äldre ut, tycker Kristina.

Han har runda glasögon och snaggat hår. Hans blick är allvarlig. Och han klär sig som en gubbe, tänker Kristina: kavaj, stickad väst och för stora jeans. I baksätet sitter barnen. Iris är sex år. Anton är snart fem.

Nu ser de skylten som de letar efter. Gränsta, står det. Gränsta är ett område i Knutby.

Kristina har drömt om Knutby i flera månader. I drömmarna såg hon en by, ett samhälle. Men här finns bara en ICA-affär och en krog. Inget mer.

De kommer upp på en kulle med fem hus. De 11

stannar framför huset som de har hyrt. Det är ett gammalt, gult hus av trä. Kristina drömmer om att en dag äga ett eget hus.

Det är sommar. Solen skiner över hagarna och skogen. Utanför huset växer rosa rosor. Det känns magiskt. Kristina är lycklig.

– Välkommen till Knutby! säger Sindre och kysser henne.

2.

I augusti är det auktion på idrottsklubben i Knutby. Sommarlovet är snart slut. Mannen som leder auktionen heter Olle Skoog. Han är runt sextio år, med vitt hår. Han är en viktig man i Knutby Filadelfia. Han håller upp en spegel.

– Får jag hundrafemtio kronor för den här vackra spegeln? ropar han.

– Aldrig! svarar någon.

Det är Olles son, Peter. Han är en vacker man med svart hår och blå ögon. Han retas med sin pappa.

– Hundra kronor! ropar han. Inte ett öre mer!

12

– Det märks att din mamma kommer från Småland! skojar Olle. Alla smålänningar är snåla!

Alla skrattar. Olles fru, Ann-Britt, kommer från Småland. Hennes familj är rik. Då ropar någon: – Jag ger dig hundratjugofem kronor!

Det är Eva Skoog som ropar. Hon står bredvid Kristina Forsman.

– Ha, ha, skrattar Olle. Då får du betala ändå, Peter!

Eva är Peters fru. Hon är också mycket vacker. Hon har långt svart hår och röda läppar. Hennes tänder är vita och perfekta.

Hon är tio år äldre än sin man. Det syns inte, men alla vet. De har pratat mycket om detta här i Knutby.

Peter skrattar och går fram till sin fru med spegeln.

Kristina och Sindre flyttade in i huset i juli.

Då var många borta på semester. Nu är alla hemma igen. Kristina och Eva går till idrottsklubbens kafé. De ska duka fram kaffe och kakor. Kristina har bakat en massa kakor.

Hon vill att folk ska gilla henne här i Knutby.

13

När de kommer fram är ett par kvinnor redan där. En kvinna kommer fram och hälsar på Kristina.

– Kristina, det här är Irma, säger Eva. Och Eva, detta är vår nya pastors fru.

– Just det, du är gift med Sindre? säger Irma Flodqvist och skakar Kristinas hand. Pär berättade om dig.

Irma är en liten kvinna. Hon är tunn och kort och har blek hy. Hennes man Pär är också pastor här. Eva Skoog tog honom till Knutby för några månader sedan. Irma och Pär har två små barn.

– Irma är också pastor, säger Eva. Kristina skakar hand med Irma.

– Trivs du här, Kristina? frågar Irma. Har du något jobb?

– Inte än, säger Kristina.

– Vad vill du jobba med?

– Jag är förskollärare.

– Så fantastiskt! säger Irma och ler. Då kanske du kan hjälpa oss? Tills du hittar något annat? Det finns inget dagis här.

– Absolut, säger Kristina. Det blir roligt. Då har mina barn någon att leka med.

14

Efter auktionen kommer alla de andra till kaféet. De dricker kaffe och äter kakor. Alla ler mot Kristina. Hon känner att det finns kärlek i det här rummet. Riktig kärlek.

En stund senare står hon i köket och diskar.

Irma kommer fram till henne. Hon ler stort.

– Jo …, säger Irma. Har Eva pratat med dig än?

– Om vad?

– Ja … alltså. Usch. Jag vill inte säga det här …

– Vadå? frågar Kristina.

– Du är ju ny här. Du kan inte veta …

Kristina blir nervös. Vad har hon gjort fel?

Hon förstår inte.

– Vi klär oss inte så där. Förlåt att jag säger det.

Hur då? tänker Kristina. Hon har på sig gymnastikskor och beige byxor. En randig blus.

Vad är problemet?

– Den visar mycket hud. Särskilt när du böjer dig fram.

– Tycker du?

– Vi är försiktiga här. Med att visa hud. Det kan ge fel signaler.

Irma ler mot henne igen. Kristina ser sig 15

omkring. Folk är på väg hem. Hon ser att alla kvinnorna har på sig blusar och tröjor som är knäppta upp i halsen. Hennes kinder blir röda.

Irma skrattar åt henne.

– Så farligt är det inte, säger hon. Jag ville bara säga det. Någon måste ju säga det.

– Tack, säger Kristina.

3.

– Tänker ni mycket på döden? frågade Eva Skoog den där gången.

De var i församlingshemmet i Aneby, hemma i Småland. Eva pratade med en grupp unga personer. Anna Andersson var tjugo år gammal. Det var första gången hon träffade Eva Skoog.

– Nej, svarade Anna högt. Varför ska man tänka på döden när man lever?

– Vi lever nu, sa Eva. Men en dag ska vi bli fria.

Anna ljög. Hon tänkte visst på döden. Väldigt mycket. Men det ville hon inte säga. Bli fria? Är 16

döden samma sak som att bli fri? Pappa Tage tyckte inte om att Anna åkte till Aneby. Han tyckte inte om att hon lyssnade på Eva. – Du ska inte lyssna på Eva Skoog, sa han.

– Varför inte?

– Folk säger att hon inte är en bra person.

Att hon ger människor konstiga tankar. Om döden, till exempel. Snälla, åk inte till Aneby.

Du kan gå i kyrkan här i Vaggeryd.

Men Anna åkte till Aneby.

– Vi ska inte vara rädda för döden, sa Eva Skoog.

Hon tittade på Anna. Det kändes som om Eva såg rakt in i hennes själ.

– Alla ska dö, sa hon. Men vi behöver inte vara rädda för döden. Bara de som lever på fel sätt behöver vara rädda för döden. De som inte tror på Jesus ska vara rädda. Men vi är frälsta.

Vi går med Gud. Vi är inte rädda. Tvärtom. Vi längtar till nästa steg. Till Paradiset.

Anna Andersson tror på Gud. Och hon tänker ofta på döden. Ibland är hon rädd. Men ibland längtar hon till döden. Då får hon träffa sin mamma igen.

17

Eva Skoog pratar om demoner och om Satan, där i Aneby. Hon pratar om Paradiset och om Jesus. Anna lyssnar. Hon tror att Eva säger sanningen. Människor som lever i synd hamnar i helvetet när de dör. De som lever i synd är människor som inte tror på Gud. Paradiset är underbart. Annas mamma är där.

Efter lektionen kommer Eva fram till Anna.

– Du är speciell, Anna, säger hon och ler.

– Tack, säger Anna.

– Jag vill att du kommer till oss i Knutby. Jag tror att det är meningen att du ska vara med oss.

– Jaha?

Anna vet inte vad hon ska svara.

– Du är speciell. Du går med Herren, och han går med dig.

4.

Det är höst. Familjen Forsmans hus är fullt med barn. Kristina passar barnen varje dag. Men hon får inga pengar för det. Hon har inte heller tid att söka något annat jobb.

18

Sindre har inte heller mycket pengar. Han kommer hem sent på kvällarna. Han jobbar som försäljare. Han säljer kopieringsapparater.

Han får bara betalt om han säljer en apparat. Men han får en bil, en dator och en mobiltelefon av jobbet.

Efter jobbet åker han alltid till församlingshemmet i Knutby. Han jobbar på kontoret där. Han är också lärare i bibelskolan.

Han tjänar dåligt på sitt jobb som pastor. Men han pratar väldigt mycket med Eva Skoog. De har en särskild kontakt.

Det var Eva som bad Sindre att komma till Knutby. Hon såg att han kunde bli något stort.

Kristina vill leva ett bättre liv. Hon vill köpa ett eget hus. Men utan pengar går det inte.

– Kyrkan är viktigare än pengar, säger Sindre.

Kristina vill också köpa en bil. Så att hon kan åka vart hon vill. Men hon säger inget till Sindre.

– Det finns en stark kraft här, säger Sindre.

Eva har rätt. En eld ska spridas härifrån, över hela världen. Jesus eld ska spridas, så att människor blir frälsta och hittar den rätta vägen. Jag och Eva har en viktig uppgift.

19

VÅR–SOMMAR 1998

5.

Klockan är fem på eftermiddagen. Det är redan mörkt ute. Det är tidig vår. Åkern är blöt och lerig. Kristina pratar med Irma Flodqvist.

De är i vardagsrummet hemma hos Kristina och Sindre. Rummet är slitet. Golvet behöver slipas. Möblerna är gamla och fula. Det är fläckar på mattan och soffan.

– Vi är några mammor och pappor som har pratat …, säger Irma.

– Vilka mammor? frågar Kristina.

– Det spelar ingen roll. Vi är så tacksamma.

För din hjälp med barnen.

– Min hjälp?

Kristina arbetar mer än heltid med att passa barnen i församlingen. Utan betalning. Kallar de det för ”hjälp”?

Irma fortsätter: 20

– Jag vill inte bråka. Alla barn är olika. Jag vill inte säga något om Iris, men …

– Om Iris?

– Din dotter Iris leker med pojkarna. Det är väl okej. Men hon bestämmer över dem. Hon säger vad de ska göra. Barnen får en konstig bild av världen.

Kristina stirrar på Irma. Vad menar hon?

– Vi tycker att barn ska lära sig att lyda, säger Irma. Att lyda är viktigt i ett kristet liv. Barn kan inte tro att de kan göra vad de vill.

Kristina svarar inte. Irma fortsätter: – Barnen ska lyda och inte bråka. Särskilt flickorna. Så tycker vi.

Kristina sväljer. Och ler.

Sindre kommer hem sent. Som vanligt.

Kristina vet inte om han försöker sälja några kopieringsapparater. Han talar nästan aldrig om sitt jobb.

Arbetet i församlingen tar mer och mer tid.

Han och Eva Skoog pratar med varandra hela tiden. På nätterna skickar de mejl och sms till varandra. Tidigt nästa morgon börjar det igen.

Sindre är mörk runt ögonen. Kristina känner att de kommer längre och längre bort från varandra.

21

Hon ligger redan i sängen när han öppnar dörren. Kristina berättar vad Irma sa, om Iris.

Sindre skrattar. Sedan säger han: – Men det är väl sant?

– Va? – Människan ska lyda Gud. Och kvinnans plats är vid sidan av sin man.

– Jo, men vid sidan är ju inte samma sak som att …

– Jag älskar kvinnor. Men en kvinna är inte en man. Kanske behöver Iris förstå det också?

Vi kanske behöver vara strängare mot henne?

Visa henne hur en flicka ska vara?

Vad säger han? undrar Kristina. Känner hon inte sin egen man? Vem är han egentligen?

Eller, nej. Vem håller han på att bli?

6.

Sindre sitter i ett väntrum. Hans telefon ringer.

Det är hans chef. Han undrar när Sindre kommer till jobbet. Ett viktigt möte börjar om en kvart.

– Jag har ont i ryggen, säger Sindre. Jag är hos doktorn. Jag kan inte komma till jobbet idag.

22

– Du är aldrig med på några möten! säger chefen. Om du inte är här om en kvart får du inte komma tillbaka alls.

– Men jag är hos läkaren!

– Lyssna nu, Sindre …

Då ropar en sköterska hans namn. Sindre stänger av telefonen. Sköterskan leder honom till läkarens rum. Sindre säger till läkaren att han har ont i ryggen. Han har skolios, en böjd ryggrad. Det gör väldigt ont när han kör bil.

Han har en gammal Opel med dåliga säten.

Läkaren skriver ut väldigt starka tabletter till Sindre. De heter Dexofen. Han får inte köra bil när han äter dem. Det är tabletter som man blir slö i huvudet av. Man får inte ta för många, det är farligt. Om man äter väldigt många tabletter kan man dö.

Efteråt går Sindre till bilen. Det plingar i hans telefon. Det är ett meddelande från hans chef. Chefen säger att Sindre har fått sparken från sitt jobb. Han måste lämna tillbaka bilen, datorn, telefonen och nycklarna genast.

23

SOMMAREN 1997 FLYTTAR Sindre och Kristina Forsman med sina barn till Knutby. Sindre ska bli pastor i Filadelfia­församlingen. Flera familjer väntar dem. Alla söker vänskap, kärlek och gemenskap.

Men livet blir något annat.

Kristina har svårt att förstå vad det är som händer med hennes man i Knutby. Hon känner inte igen honom. Hon börjar tvivla på sig själv, sitt äktenskap och tron på Gud.

Pamela Jaskoviak har bearbetat Knutby till lättläst.

KNUTBY

Det här är berättelsen om en grupp vanliga människor som drömmer om ett himmelrike på jorden. Men genom missbruk av nära relationer, sex och religion blir himmelriket i stället ett helvete. Ett helvete som slutar med brutal död.

JONAS BONNIER

ISBN 978-91-7971-008-8

KNUTBY E N R O MAN AV

JONAS BONNIER

9 789179 710088

O__Kart_135x215_bearbetning_HEDVIG_SR_V5.indd 3

2020-04-03 14:56