9789178870967

HEDVIG SÖDERLUND

DEN UTBRÄNDA HJÄRNFORSKAREN Personliga erfarenheter, fakta och vägen till läkning

BONNIER FAKTA

Boken tar upp allt från forskning och statistik till berättelser från sociala medier, nyheter och egna iakttagelser. Som forskare vill jag naturligtvis att allting ska kunna backas upp med studier, men det är inte alla frågeställningar som har undersökts rent vetenskapligt. Därför händer det ibland att jag citerar vad personer på till exempel Twitter har varit med om och skrivit om. Jag citerar även intervjuer från populärpress, då mycket av vår samtid tas upp där, men är förstås noga med att faktakolla det jag skriver.

www.bonnierfakta.se Bonnier Fakta är ett imprint inom Bokförlaget Forum Copyright © Hedvig Söderlund 2021 Omslagsbild Depositphotos Omslag Miroslav Šokčić Redaktör Liselott Wennborg Ramberg Tryckt hos ScandBook, EU 2021 ISBN 978-91-7887-096-7

Till alla som kämpar – och brinner

INNEHÅLL

Förord 9 1. Vad är utmattningssyndrom – och vem drabbas? 12 2. Myter och sanningar om utmattningssyndrom 28 3. En Sollentunatjejs väg till Toronto 46 4. Är jag sjuk – eller bara lite utmattad? 72 5. Vad händer i hjärnan vid utmattning? 96 6. De utmattade kvinnorna 122 7. Den ojämställda sjukvården 174 8. Nyckeln till frihet – att ta sig ur utmattningssyndrom 184 9. Mot en bättre värld 216 Tack 223 Referenser 224

”U

tmattning drabbar de som är starka, driftiga och de

som brinner. De som drabbas av utmattningssyndrom är ofta högpresterare med stor kapacitet. De ställer höga krav på sig själva och upplever dessutom krav både på jobbet och hemma. Den här styrkan är precis det som lägger grunden för utmattning. Det krävs en stark person för att pressa sig så hårt. Utmattade personer är godhjärtade människor som ofta tänker mer på andra än på sig själva. Så det är inget att skämmas för, det är helt enkelt för mycket att bry sig om andra. Finnas till och sätta sig själv ständigt åt sidan.

En psykopat bränner inte ut sig om man säger så.”

Caroline Norbelie, stresscoach

Förord

Hösten 2016 drabbades jag av utmattningssyndrom, vilket jag sjukskrevs för i ett års tid. Sedan fick jag ett återfall våren 2018 och var ännu en gång sjukskriven under ett års tid. Den här gången genomgick jag också en behandling på Stressmottagningen i Stockholm. Under tiden funderade jag mycket på det här med ”sjukmattningssyndrom”. Utmattningssyndrom. Jag funderade på vad det egentligen är som händer i kroppen, men framför allt i hjärnan hos dem som drabbas.

Jag har i tjugo års tid forskat om hjärnan och minnet och var till hösten 2019 professor i psykologi vid Uppsala universitet, med inriktning på hur minnet är organiserat i hjärnan. Under årens lopp har jag sett många människors hjärnor: yngre hjärnor, medelålders hjärnor, äldre hjärnor.

Nu funderade jag på hur min egen hjärna egentligen såg ut. Hur såg min hippocampus ut? Den hjärnregion som är viktig för vårt minne. Hade den blivit mindre? Sannolikt.

Mycket mindre? Oklart. Och mina frontallober som är viktiga för uppmärksamhet, planering och tänkande över lag, hade även de påverkats? Troligen. Är det kört för mig nu, eller kan jag påverka det här och vrida tillbaka klockan?

Ja, förmodligen kan hjärnan återhämta sig, eftersom den är plastisk, det vill säga den kan förändras, åt båda hållen.

Men det här var något jag ville veta mer om.

9

En sak vet vi. Att det är viktigt att ta tidiga tecken på att någonting inte står rätt till på allvar. Man har i en svensk studie sett att ju längre tid den drabbade har gått med symtom utan att på något sätt göra någonting åt dem, desto längre tid tar återhämtningen. Men ibland har man svårt att påverka den stressiga situation man befinner sig i. Man kanske tar hand om en anhörig som är sjuk, befinner sig i en nedbrytande arbetsmiljö som är svår att påverka eller man kanske är ensamstående förälder med låg inkomst. Upplevelsen av att ha lite kontroll men stora krav på sig är stressande. Att erfara orättvisa och ojämlik behandling på arbetsplatsen är stressande. Ekonomisk otrygghet är stressande.

Första gången jag uppsökte vården på grund av stress och läkaren bad mig berätta lite om min tillvaro, började jag storgråta. Då yttrade han helt kategoriskt att jag borde fundera på att byta jobb. Jag minns fortfarande ögonblicket i minsta detalj, för det var något av det dummaste jag hade hört! Jag älskar forskning och jag älskar hjärnan. Jag har dessutom ägnat tjugosex år åt att studera och arbeta för att komma dit där jag är idag. Skulle jag lägga allt det på hyllan? Aldrig!

Under behandlingen på Stressmottagningen var vi åtta kvinnor i min grupp, inga män, och när jag läst om utmattningssyndrom i media har jag slagits av att det verkar vara så många fler kvinnor än män som drabbas. Stämmer det här? Och i så fall, varför är det så?

När jag sökt efter litteratur om utmattningssyndrom har jag hittat många bra och viktiga böcker. Böcker om hur man ska undvika det och hur man ska ta sig ur det, böcker skrivna av personer som har drabbats och böcker som handlar om ”duktiga flickor” som vill prestera bra och tar ut sig. Centralt brukar vara personens eget ansvar för den uppkomna situationen.

10

Vad jag saknar är en bok som vidgar perspektivet och undersöker hur utmattningssyndrom kan förstås ur ett samhälleligt perspektiv, och vilka förändringar som måste ske för att den lavinartade ökningen av sjukskrivningar som noterats de senaste tio åren ska kunna bromsas. Det kostar samhället enorma pengar att ha en så stor del av befolkningen sjukskriven – ofta under långa och återkommande perioder – och det borde ligga i allas intresse att få stopp på denna ökande folksjukdom.

Jag skulle också gärna se en bok som beskriver hur hjärnan påverkas vid utmattningssyndrom, och hur den kan återhämta sig och läka om den drabbade får möjlighet att ta en paus, att vila och att förändra sitt liv.

I den här boken kommer jag att ta er med på min undersökande resa om utmattningssyndrom. Jag kommer att gå igenom aktuell forskning och statistik. Jag kommer att dela med mig av personliga erfarenheter. Och jag kommer att försöka synliggöra dolda strukturer som håller oss fångna i förlegade beteendemönster.

Nu kör vi!

11

1 Vad är utmattningssyndrom – och vem drabbas? ⚜

Utbrändhet är något som det talas om lite till mans, men det som för det mesta avses är utmattningssyndrom.

Utmattningssyndrom är den medicinska diagnos som ställs av läkare för intyg till Försäkringskassan (kod F43.8A), och det finns ingen faktisk medicinsk diagnos som heter utbrändhet. Världshälsoorganisationen, WHO, har nämnt begreppet utbrändhet i sin klassifikation av diagnoser, International Classification of Diseases, ICD, men inte som en faktisk diagnos utan som en kod under rubriken ”Problem som har samband med svårigheter att kontrollera livs­ situationen”. Termen utbränd är sannolikt mer lättbegriplig än utmattningssyndrom, och eftersom den också är mer välkänd så är det den som använts i titeln på den här boken.

Vad är utmattningssyndrom?

Utmattningssyndrom är en term som man hör allt oftare nu för tiden, eftersom fler och fler sjukskrivs för det. Tidigare talades det om att folk blev utbrända, och termen används som sagt i vissa sammanhang ännu idag, men faktum är att utbrändhet syftar på något annat, nämligen ett tillfälligt tillstånd av slutkördhet på grund av överbelastning på arbetsplatsen. Utmattningssyndrom, å andra sidan, är ofta en följd av långvarig överbelastning på både arbetet och hemmafronten, där personen varken fått tid eller rum för 13

tillräcklig återhämtning. Som det inte sällan påpekas så är det inte utmattande i sig att uppleva stor och intensiv stress under en viss period, det tillhör ju själva livet – däremot är just bristen på återhämtning det, vilket är centralt. Även om termen utmattningssyndrom är relativt ny, den finns officiellt sedan 2003, så är själva tillståndet i sig känt sedan slutet av 1800-talet, då liknande symtom gick under namnet neurasteni. Ordet utmattningssyndrom myntades av Marie Åsberg, som är professor emerita i psykiatri och som ledde en utredning av Socialstyrelsen år 2003 för att undersöka den väldiga ökning man sett av depression mellan åren 1998 och 2003. Hon forskade tidigare om depression, och blev rekommenderad att undersöka vad den här stora ökningen berodde på. Det som var speciellt för de här personerna var att de själva beskrev sitt tillstånd som att de var ”utbrända”, och att de haft en alldeles för stor arbetsbelastning under en allt för lång tid. En noggrannare undersökning av dem gjorde att man konstaterade att det faktiskt inte handlade om en klinisk depression, men ett annat tillstånd som alltså kom att kallas utmattningssyndrom.

Utmattningssyndrom har tidigare ibland kallats för utmattningsdepression, eftersom symtomen till viss del överlappar med depression, och personen kan framstå som deprimerad. Men i flera olika studier har man nu konstaterat att hjärnan verkar skilja sig åt mellan personer med depression och utmattningssyndrom, inte minst i deras respons på stress. Medan deprimerade personer uppvisar en starkare respons vid stress än friska kontrollpersoner i form av högre kortisolutsöndring visar utmattade personer en mindre sådan utsöndring när de utsätts för stress. Det är också så att deprimerade personer med fördel kan behandlas med antidepressiva läkemedel, medan dessa inte har någon effekt på personer med utmattningssyndrom. Detta 14

är ytterligare en indikation på att depression och utmattning skiljer sig åt.

Utmattningssyndrom kan uppstå när en person utsatts för åtminstone sex månaders kronisk och intensiv stress utan just tillräcklig återhämtning, och ofta har stressen varat ännu längre än så. Kroppen har inte sällan signalerat på olika sätt, till exempel genom yrsel och sömnproblem, att en gräns är nådd och att personen behöver ta det lugnt och återhämta sig, men situationen kan ha varit sådan att personen inte vill eller kan sakta ner, vilket gjort att det hela eskalerat och det till sist tagit helt stopp. Inte sällan sker själva insjuknandet akut, och personen kan drabbas av tillfällig minnesförlust och vet inte var den är eller hur den ska ta sig hem. Det kan också ta sig uttryck i att personen inte kan röra sig, och inte kan ta sig upp ur sängen på morgonen. I mitt eget fall brakade allting samman en dag när jag promenerade på Fleminggatan i Stockholm och pratade i telefon. Något i samtalet gjorde att jag började storgråta okontrollerat och kunde inte sluta. Det var så pass iögonfallande att en kvinna som gick förbi frågade mig hur det var fatt. Jag insåg då att jag inte kunde fortsätta som jag gjort, och jag fick ringa och sjukskriva mig.

Hur uttrycker sig utmattningssyndrom?

Utmattningssyndrom karakteriseras av både kroppsliga och så kallade kognitiva symtom. De kroppsliga symtomen kan bestå av hjärtklappning, värk och en extrem trötthet som inte går att återhämta sig från med några nätters god sömn. De kognitiva symtomen kan ta sig uttryck i nedsatt minne, uppmärksamhet och koncentrationsförmåga. Enligt Socialstyrelsen ska man uppfylla ett visst antal diagnos­ kriterier för att anses ha utmattningssyndrom, du hittar dem i slutet av boken.

15

Sammanfattningsvis innehåller dessa både fysiska och psykiska symtom på utmattning som varat under minst två veckors tid. Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera stressfaktorer som funnits under minst sex månader.

Personen upplever en stor brist på psykisk energi och har stora problem med minnet eller koncentrationen, svårt att hantera krav, är lättirriterad, har problem med sömnen, och kan också uppleva en påtaglig fysisk trötthet. Det är inte ovanligt med olika typer av fysiska besvär, så som till exempel hjärtklappning, bröstsmärtor, värk, problem med magen, yrsel och ljud- och ljuskänslighet. Alla dessa besvär påverkar ofta personens arbete och dess sociala liv.

Det finns också ett självskattningsformulär, Karolinska Exhaustion Disorder Scale 9 (KEDS), som kan hittas på nätet och i slutet av den här boken, där man besvarar ett antal frågor om koncentrationsförmåga, minne, det som kallas för ”kroppslig uttröttbarhet”, det vill säga om man med en mycket liten fysisk ansträngning kan bli väldigt trött, och så vidare. Om man får över ett visst antal poäng kan man anses vara i riskzonen för eller ha utmattningssyndrom.

Faserna i utmattningssyndrom Utmattningssyndroms förlopp brukar delas in i tre faser: riskfasen, den akuta fasen och återhämtningsfasen. Riskfasen, också kallad prodromalfas, kan vara i upp till flera år innan den akuta fasen inträder. Den här fasen består ofta av smärre svackor, där personen kanske får hjärtklappning, yrsel och har svårt att sova.

I mitt eget fall blev jag återkommande sjuk, ofta med bara ett par månaders mellanrum. ”Sjukdomen” var diffus, men bestod ofta av låg feber, och ett huvud som var helt utslaget, som om ”väggarna” i hjärnan fallit ner i golvet, så att ingenting längre kan fungera. Inte sällan blev jag dålig 16

när jag hade något stort och på något sätt lite krävande inplanerat, så som en inflyttningsfest, socialt umgänge på annan ort, eller någon annan typ av situation som krävde en viss ansträngning från min sida – oavsett om det var något roligt, eller något mindre roligt.

Vid ett par tillfällen uppsökte jag sjukvården för att undersöka om det var något fel på mig, för det var uppenbart för mig att mitt immunförsvar var rejält nedsatt. Det enda de konstaterade varje gång var att jag hade lågt järnvärde, men i övrigt såg allt bra ut eller i alla fall var det normalt.

Nu, många år senare, har jag lärt mig att det finns något som heter psykogen feber. En sökning på termen visar att det här är en typ av feber som ofta är orsakad av just stress.

Stressreaktionen sätter sig på hjärnans termostat – kanske som ett sätt att tvinga personen att sakta ner och vila. Där jag trodde att jag hade en infektion eller lättare influensa i kroppen var det egentligen den långvariga stressen som tog sig uttryck i en temperaturhöjning kombinerad med allmän utslagenhet.

Det är min förhoppning att läkarkåren blir medveten om det här tillståndet som kan förekomma, och att personer som drabbats av detta inte bara skickas hem med förmaningen att äta järntabletter.

Själva insjuknandet i utmattningssyndrom, och inträdet i fas två, den akuta fasen, sker ofta på ett dramatiskt sätt med ett slags sammanbrott, där individen kanske helt plötsligt inte hittar hem, börjar gråta okontrollerat eller inte kommer ur sängen. Det sägs ibland lite klyschigt att man måste nå absoluta botten innan saker kan förändras och man kan börja må bättre, men faktum är att det är synnerligen sant när det gäller utmattningssyndrom. Ofta har personen kört på över sin kapacitet under en längre tid, kanske flera år, och det enda som kan leda till en förändring av beteendet är just 17

någon form av kollaps, som tvingar den att stanna upp. Här inser personen ofta att en sjukskrivning är ett måste, liksom någon slags livsstilsförändring för att bryta det som hen förmodligen själv redan vet inte har varit optimalt. Många upplever dock ett stort motstånd mot att sjukskriva sig, eftersom man ju har så många åtaganden, och så många plikter gentemot olika personer. Själv upplevde jag stor skuld och skam över att överge mina studenter – doktorander som jag handledde, och uppsatsskrivande studenter som skulle bli lämnade i sticket. Intellektuellt förstod jag att det inte var mitt fel, att jag hade rätt att bli sjuk, men känslomässigt var det svårt. Hade jag haft en bruten arm, eller fått en annan mer kroppslig skada som var synlig och uppenbar för alla, hade det känts lättare. Nu tänkte jag att de kanske tyckte att jag sjåpade mig. Och det här är just typiskt för personer som drabbas av utmattningssyndrom – att man känner ett stort ansvarstagande, inte ger upp, inte tycker sig ha rätt att ta det lugnt och att man sätter andra före sig själv.

Alla går dock inte in i akutfasen, och om man på något sätt i stället får återhämtning under prodromalfasen kan utvecklingen mot ett faktiskt utmattningssyndrom bromsas upp och stoppas.

Tillfrisknandet från utmattningssyndrom, fas tre, sker successivt och kan ta lång tid – ibland flera år. Det kan låta som väldigt lång tid, och det är det också, men man ska då komma ihåg att det kan ha tagit flera år att utveckla syndromet vilket gör att det hunnit sätta sig i både kroppen och hjärnan. Sådana effekter tar tid att återhämta sig ifrån.

Det vanliga förloppet är att det sker en långsam förbättring med toppar och dalar, men med färre och färre dalar. Många upplever en stress från läkare och Försäkringskassan med oro för ekonomin och att man inte ska få sin sjukskrivning godkänd, vilket naturligtvis är negativt för tillfrisknandet. I 18

nuläget blir många utförsäkrade efter ett år, men det är inte säkert att man helt har återhämtat sig då. Man förväntas dessutom att stå till arbetsmarknadens förfogande redan efter 180 dagar, och eventuellt då byta arbete. Det här är naturligtvis extremt stressande: man försöker kurera och återhämta sig från den pärs man varit med om, och samtidigt som man fortfarande är extremt stresskänslig och skör förväntas man söka nytt arbete.

Skulle alltså jag, som efter många års slit i universitetets tjänst blivit professor och som ägnat mig åt psykologi sedan 1994 då jag började läsa det på universitetet, nu helt plötsligt arbeta som … ja vadå? Kafébiträde? Och uppleva den stress som det kan innebära vid lunchtid? Nej, tack. Jobba på dagis? Nej, enligt min utomordentliga läkare är det ett av de mest stressfyllda arbeten som finns. Dessutom har jag ju ingen förskollärarutbildning.

Under tillfrisknandet är det den fysiska förmågan som kommer tillbaka först, och den drabbade kan känna att hon eller han orkar ta kortare promenader, och kanske en cykeltur. Efter en tid kan personen också känna sig mogen att återuppta sådana kognitiva aktiviteter som fungerade fint att göra före insjuknandet, som till exempel att lösa korsord eller att läsa en kortare text.

Det är viktigt att komma ihåg att utmattningssyndrom orsakar vissa förändringar i hjärnan, och en långsam återgång i aktivitet är därför av stor vikt för att inte falla tillbaka och bli sämre igen. Ingen med ett brutet ben skulle från den ena dagen till den andra resa sig upp och springa Tjejmilen, och detsamma gäller med utmattningssyndrom. Även om man ser ut som vanligt på utsidan har det skett stora förändringar inombords, och många upplever att deras hjärna inte längre fungerar som den ska – vilket det finns vetenskapligt stöd för att den inte heller gör.

19

Personligen blev jag både lättad och lite chockad när jag läste dessa studier som påvisar hjärnförändringar. Det var skönt att få stöd för att något faktiskt är fel, det är inte jag som inbillar mig och gör mig till, men det var också sorgligt att tänka att jag åsamkat mig själv skada på detta sätt. Det positiva är dock att hjärnan är plastisk och förändringsbar, så med en sundare balans mellan aktivitet och återhämtning kan den bygga upp sig själv igen, vilket jag berättar mer om längre fram.

Vem drabbas av utmattningssyndrom?

Man skulle kunna tro att en person som drabbas av utmattningssyndrom är någon som är svag och bräcklig, och som lätt faller för det tryck det innebär att vara människa. Men sanningen är raka motsatsen. De som drabbas av utmattningssyndrom är i stället ofta högpresterande, noggranna, och har stor ansvarskänsla. De är ofta lojala, sätter andra före sig själva, och ger inte upp, vilket lätt leder till att de gör mer än de egentligen borde. Det kan faktiskt rent av vara så att hög stresstålighet kan vara en riskfaktor – snarare än en skyddsfaktor, som man intuitivt skulle kunna tro.

I och med det kanske man tar på sig mer än vad någon annan med lägre stresstålighet skulle gjort, och därigenom så småningom rämnar för det väldiga tryck och ansvar man har tagit på sig.

Betydligt fler kvinnor drabbas När man hör och läser om utmattningssyndrom i media får man lätt intrycket att det är betydligt fler kvinnor än män som drabbas. Men stämmer det verkligen, eller är det kanske så att män inte lika gärna talar om psykisk ohälsa? Försäkringskassan tillhandahåller statistik över hur många som är sjukskrivna, och den kategori som utmattningssyndrom 20

ingår i kallas ”anpassningsstörningar och reaktion på svår stress”. I den ingår även sådana syndrom som posttraumatiskt stressyndrom och andra reaktioner på akut stress, men utmattningssyndrom utgör den stora majoriteten av denna kategori. Den psykiska ohälsan i Sverige har ökat över lag de senaste tio åren, hos både män och kvinnor. Ökningen av just stressrelaterade problem, där utmattningssyndrom alltså utgör den största delen, har dubblerats flera gånger om de senaste tio åren. Männen har gått från cirka 2 000 till 7 000 mellan första kvartalet år 2010 till första kvartalet 2020, medan kvinnorna gått från cirka 5 000 till 27 000.

Hos männen har sjukskrivningarna på grund av stress alltså ökat med 350 procent de senaste tio åren, och hos kvinnorna har de ökat med hela 540 procent!

Bland sjukskrivna kvinnor totalt sett är det var fjärde som är sjukskriven för utmattningssyndrom. Att det ser ut så här är alarmerande, och något som bör analyseras på djupet för att kunna åtgärdas. Att en fjärdedel av kvinnorna i Sverige som är sjukskrivna ”gått in i väggen” och är borta från arbetslivet kanske i flera år är inte något som enkelt kan lösas med avslappningsövningar och mindfulness, det måste till något större på en strukturell nivå i vårt samhälle.

Det är också värt att notera utvecklingen hos männen, hos vilka utmattningssyndrom alltså också ökat, även om det inte är lika vanligt förekommande som hos kvinnor.

Varför drabbas kvinnor så mycket oftare än män?

När vi nu konstaterat att kvinnor drabbas i betydligt större utsträckning än män blir ju nästa fråga varför. Vad är det som gör att kvinnor tar ut sig i sådan grad att de får fysiska och kognitiva symtom av det hela, och till och med hjärnförändringar? Och varför drabbas inte män i lika stor omfattning som kvinnor? Det finns olika teorier och 21

förklaringsmodeller om det här, och sannolikt är det flera orsaker som tillsammans skapar utmattningssyndrom hos just kvinnor.

Dubbelarbete En stor bidragande faktor tros vara att kvinnor i högre grad än män dubbelarbetar, det vill säga de har ett betalt heltidsarbete precis som männen, men sedan har de ytterligare ett arbete utöver det, eftersom kvinnor över lag drar det tyngsta lasset hemma. Utmattningssyndrom är vanligare i industrialiserade länder än i utvecklingsländer, och man kan i mitt tycke se utmattningssyndrom som en tillfällig paradoxal baksida av vår väg mot ett jämställt samhälle.

Vi är idag så pass jämställda i Sverige att kvinnor yrkes­ arbetar mer eller mindre lika mycket som män. Vi är dock inte helt och hållet jämställda ännu, så vi delar inte lika på hushållsarbete, barnuppfostran och omhändertagande av anhöriga. Naturligtvis finns det undantag – jag beskriver hur det ser ut i genomsnitt. Under den här mellanperioden, innan vi blivit jämställda till fullo, har kvinnor alltså en större arbetsbelastning än män och får mindre chans till återhämtning. Det kan här tilläggas att män som blir sjukskrivna för utmattningssyndrom tenderar att vara män som är mer jämställda och tar ett större ansvar för hem och hushåll än män i genomsnitt.

Prestationsprinsessan En annan teori eller förklaringsmodell till varför kvinnor drabbas av utmattningssyndrom i så stor utsträckning jämfört med män har att göra med viljan att prestera, och vad som ibland brukar kallas för ”duktig flicka”. År 2008 kom boken Duktighetsfällan – En överlevnadshandbok för prestationsprinsessor av Joanna Rose och Aleksander Perski.

22

Den har sedan givits ut igen flera gånger i nya upplagor.

Man kan ju fråga sig varför just epitetet prinsessa användes och inte drottning. Är kvinnor barn? Prestationsdrottning borde väl vara mer passande.

I en intervju från 2011 i tidningen Må Bra beskriver Perski en prestationsprinsessa så här: ”Gemensamma nämnare för prestationsprinsessor är att de har dålig självkänsla och ’medicinerar’ bort sin ångest med prestationer. Det blir helt enkelt yrkesprestationen som får kompensera den dåliga självkänslan och prestationsprinsessorna blir därför i regel framgångsrika i sina jobb. Samtidigt är de minst lika framgångsrika som mödrar, fruar och väninnor.” Kvinnor som drabbas av utmattningssyndrom har alltså enligt Perski dålig självkänsla och försöker kompensera denna genom att prestera väl. Det faktum att kvinnor ofta har förväntningar på sig från samhället i stort att vara duktiga och skötsamma, eller att kvinnor kan vilja prestera väl eftersom de är lika intresserade av en karriär som män nämns inte.

Det finns dock ett verkligen utmärkt kapitel i boken Duktighetsfällan som tar upp de mer samhälleliga aspekterna av kvinnors särskilda utsatthet vad gäller utmattningssyndrom. Här beskrivs bland annat hur kvinnor upplever större press än vad män gör, både vad gäller ansvaret hemma och prestationen på arbetsplatsen. Hur kvinnliga chefer upplever att de måste prestera mer än sina manliga kollegor för att nå framgång, eftersom det högre upp i de flesta organisationer är fler män – vilka över lag värderar kvinnors prestationer som sämre än mäns. Hur kvinnor i arbetslivet inte sällan anses för mycket av det ena eller andra: för mjuk, för hård, för feminin, för manlig.

Hur kvinnor anses värda mindre lön än män. Ett exempel som ges i kapitlet är en studie där både män och kvinnor försökte förhandla upp sin ingångslön. Både männen och 23

kvinnorna förlorade på det, men kvinnorna förlorade dubbelt så mycket som männen på det. En kvinna som tar för sig ses som girig, otrevlig, och ”vem tror hon att hon är?”.

Min egen uppfattning är dock att det inte är den stora arbetsinsats som många kvinnor lägger ner på till exempel sitt arbete för att prestera väl som är orsaken till kvinnors utmattning. I stället är det våra ansträngningar kombinerat med det faktum att vi är just kvinnor, och hur kvinnor och män behandlas olika – på arbetsplatsen, i samhället och i hemmet. Vi är till exempel många ”duktiga” kvinnor som är högpresterande som inte sällan ser mindre ”duktiga” och högpresterande män fara förbi oss i karriären i raketfart – något som naturligtvis är oerhört frustrerande för en kompetent person som presterar på topp.

Det kan också påpekas att jag aldrig hört talas om prestationsprinsar – det låter nästan skrattretande när man använder termen på män. Naturligtvis för att män sällan beskrivs som barn på samma sätt som kvinnor gör – till exempel kallas den kvinnliga motsvarigheten till det fysiskt väldigt ansträngande triathlonloppet Iron Man för Iron Girl. Begreppet girl power används för att beskriva kvinnlig kraft och framgång, och så vidare. Det är också så att män som presterar väl helt enkelt anses som kompetenta, och deras prestation ses inte som en kompensation för bristande självkänsla.

Större känslighet för depression och ångest En tredje förklaringsmodell till varför kvinnor så mycket oftare än män drabbas av utmattningssyndrom handlar om biologi och psyke och går ut på att kvinnor i större utsträckning än män lider av ångest och depression. Det här skulle på så sätt utgöra en sorts biologisk och psykologisk känslighet för att också drabbas av utmattningssyndrom, 24

även om syndromet alltså inte är en form av depression.

Risken att någon gång i livet drabbas av depression är 36 procent för kvinnor, och 23 procent för män. Det kan förstås finnas mörkertal, eftersom män mer sällan söker hjälp, men sifforna återfinns bland barn och ungdomar.

Enligt Folkhälsomyndigheten är också pojkar mer nöjda med livet än flickor. Vid 11 års ålder var 93 procent av pojkarna nöjda med livet, och 88 procent av flickorna. Fyra år senare, vid 15 års ålder, hade nöjdheten sjunkit hos både pojkar och flickor, 86 procent av pojkarna var nöjda, och 77 procent av flickorna. Nöjdheten avspeglades och blev ännu tydligare i de psykosomatiska besvären, så som till exempel magont, sömnsvårigheter och nedstämdhet, där det bland 11-åringarna var 30 procent av pojkarna som drabbades och 41 procent av flickorna. Siffrorna var ännu mer dramatiska vid 15 års ålder, där 35 procent av pojkarna och hela 62 procent av flickorna angav att de hade den här typen av besvär. En förklaring kan naturligtvis vara att flickor kommer in i puberteten tidigare än pojkar, men sannolikt förklarar det inte allt. Sorgligt nog uppvisade flickorna även sämre självkänsla och skattade egen förmåga lägre än pojkarna, något som också är tydligt i vuxen ålder. Det kan ju påtalas här att det återkommande rapporteras att flickor har bättre betyg än pojkar över lag, men trots detta tror sig flickorna alltså prestera sämre än pojkarna.

Drabbade yrkesgrupper Med tanke på att det är betydligt fler kvinnor än män som drabbas av utmattningssyndrom är det inte så förvånande att det också är inom kvinnodominerade yrken som flest sjukskrivningar för detta förekommer. I toppen ligger yrken där man har nära kontakt med andra människor, och ofta med vårdande inslag, exempelvis lärare i grund25

skolan, yrken inom service, vård och omsorg, och lärare på universitet och gymnasium. Det är också den vanligaste diagnosen bland chefsyrken och yrken som kräver lång högskoleutbildning. Yrken med allra lägst antal sjukskrivningar för utmattningssyndrom är yrken inom militären, politiskt arbete, inom jordbruk och trädgårdsarbete, metallhantverk, processoperatörsarbete och gruv- och byggarbete. Bland bygg- och transportyrken är i stället sjukskrivningar för fysiska besvär vanligare. Tydligt är alltså än en gång uppdelningen på kön, då det ju är betydligt fler kvinnor som arbetar inom vård och undervisning, och fler män som arbetar inom det militära och med olika typer av industriarbete.

Avslutningsvis kan vi konstatera att utmattningssyndrom är ett tillstånd med både fysiska och kognitiva besvär, som ofta utvecklas under lång tid och också tar lång tid att läka från. Andelen kvinnor som drabbas är betydligt större än andelen män, även om det blir allt vanligare att även män drabbas.

26