9789178037179

och sk idt�vlingen

Åsa och Michael Rönn Lovisa Lesse

bill & bull

Måns

trisse

biffen Pelle

gullan

maja

gunsan

katti & kaA

fritz & Frida

fridolfina, Fridolf, friskus, frallan, fridolin

Laban

konrad

gammel-maja

Gullan

trisse måns biffen maja

pelle

gösta knutsson Gösta Knutssons första bok om den kloka och snälla Pelle Svanslös gavs ut 1939. De roliga och finurliga berättelserna med bitvis allvarsam underton har levt och lästs i 80 år.

Men har böcker som skrevs på den tiden någon aktualitet i dag? Kan dagens barn ha någon glädje av de upptåg och äventyr som Gösta Knutsson skildrade? Ja, i allra högsta grad. Måns och hans kumpaner Bill och Bull ställer ofta till det för Pelle. Trots det är Pelle alltid snäll. Han biter inte tillbaka med elakhet utan vågar vara snäll. Vänlig. Schysst.

Och det är fortfarande både imponerande och relevant.

Med sin övertygelse om allas lika värde skapade Gösta Knutsson en karaktär och en värld som har något att lära oss – såväl nu som då. Och vi vill att ännu fler barn i framtiden ska upptäcka Pelles tidlösa budskap. Men gamla berättelser måste bearbetas både när det gäller språket och innehållet.

Därför har vi varsamt skrivit och ritat om historierna. En del nya katter har fått dyka upp och några helt nya äventyr har skapats – allt i Gösta Knutssons och Jan Gissbergs anda.

Samtidigt finns de äldre klassikerna kvar att läsa och älska.

Glöm inte – våga vara snäll!

Sagogränd, som förvaltar rättigheterna till Pelle Svanslös, Åsa Rönn och Michael Rönn, författare Lovisa Lesse, illustratör Bonnier Carlsen

E

n kall decembernatt passade vintern på att komma till Uppsala. När Frallan vaknade morgonen därpå var ingenting sig likt. Hela världen hade blivit vit.

– Det kallas för snö, sa hans mamma Frida. Den är kall men inte farlig.

Frallan upptäckte genast att snö var kul. Den var liksom mjuk och hård på samma gång.

– Se upp, skrattade han och kramade en snöboll som han kastade på sin pappa Fritz.

Just då kom Frallans syskon, som varit ute och lekt i snön, springande.

– Akta er, ropade Frallans storebror Fridolin.

– Vi har sett ett troll, ropade Fridolf andfått.

– Ett jättestort, pep Fridolfina.

– På Pelles Svanslös gård, berättade Friskus.

Fritz och Frida tittade oroligt på varandra.

– Jag har hört att troll är farliga, sa Fritz.

– Eller ännu värre, fyllde Frida i. Jättefarliga.

Det var många som hade hade hört ungarnas skrik, och snart var det fullt av nyfikna katter på Frallans gård. De blev allihop rejält uppskrämda av nyheten om trollet. Alla utom Måns.

– Era ungar yrar i nattmössan, fnyste han.

Det finns inga troll i Uppsala.

– Men tänk, sa Bill.

– Om det har kommit ett? fortsatte Bull.

– Trams, sa Måns. Vi går dit och se efter.

Jag lovar att det enda otäcka vi kommer att möta är en katt utan svans.

Med Måns i spetsen gav katterna sig av till Pelles gård. De smög försiktigt in och tittade sig omkring.

– Där är trollet, skrek Frida.

Hon pekade på en vit gestalt i svart hatt som stod bredvid porten.

12

– Vår sista stund är kommen, snyftade Fritz och satte tassarna framför Fridas ögon.

Måns visste inte vad han skulle tro, men för att inte verka feg kramade han en snöboll och slängde den mot trollet.

– Vad gör ni, ropade någon från ett fönster. Är det snöbollskrig?

Det var Pelle. Han och Maja hade hört katterna nerifrån gården och undrade vad de höll på med.

– Bry er inte om oss, ropade Måns. Vi skrämmer bara bort ett farligt troll. Jag antar att ni inte vågar komma ner och hjälpa till?

Pelle och Maja skyndade sig ner på gården.

När de fick syn på trollet började de skratta.

– Det där är ju en snögubbe, fnissade Maja.

– Birgitta och Olle gjorde den i morse, förklarade Pelle. Det är bara snö, så ni behöver inte vara rädda.

– Jag är aldrig rädd, fnyste Måns. Oavsett om det är troll eller snögubbar som står och hänger på gårdarna här i stan.

Måns blev sur. Var det något han hatade så var det när Pelle fick honom att känna sig dum inför de andra.

Nu ville Måns ge igen, och det tog inte lång tid att komma på hur han skulle göra.

– Vänta bara, Pelle, muttrade Måns för sig själv.

I morgon kommer alla få se hur rädd du blir när du möter en livs levande snögubbe.

15

Nästa dag samlades katterna i Slottsparken för att åka pulka. Det var nästan ingen som kunde stå på ett par skidor, så Biffen hade bjudit in en katt från norra Sverige som skulle leda en skidskola i stan.

Nu väntade alla med spänning på att han skulle komma.

16

Måns var däremot inte ett dugg intresserad. Han stod bakom några träd en bit bort och var i full färd med att klä ut sig till snögubbe. Bill packade på snö och Bull tryckte fast en morot som näsa.

– Pelle kommer bli livrädd när jag börjar röra på mig, fnissade Måns. Tänk vad alla kommer skratta när han springer härifrån.

Bill och Bull tittade oroligt på snögubben.

– Vart tog Måns vägen? undrade Bill.

– Vem är det som pratar? ville Bull veta.

– Dumskallar, morrade Måns. Det är ju jag under snön. Skynda er att hämta Pelle och de andra så jag kan skrämma honom.

17

Men när Bill och Bull kom till backen var den tom. De fick leta länge efter Pelle. Till slut hittade de honom på Biffens Deli, där han drack kattelatte tillsammans med Fritz och Frida och deras ungar.

– Pelle, kom med oss så ska du få se, sa Bill.

– Det står en livs levande snö... började Bull.

Längre hann han inte innan ytterdörren öppnades med ett brak och en stor figur i stickad tröja klev in.

– Huvva vilket styggväder, frustade figuren och skakade av sig snön.

– Ett till toll! sa Frallan och gömde sig.

– Int är jag nåt troll, skrattade katten med en sjungande dialekt. Jag heter Frösö-Frasse.

Frösö-Frasse hade kommit ända från Frösön i Jämtland, berättade han. Där var han allra bäst på att åka skidor.

– Om ni vill så sätter vi igång med skidskolan direkt, sa Frösö-Frasse. Vars har ni backen någonstans?

När alla katterna tågade iväg mot Slottsparken följde Bill och Bull efter. Det var så spännande med den nya katten att de alldeles glömde bort Måns.

18

– Tänk att det ska ta så lång tid, muttrade Måns där han stod utklädd till snögubbe. Var är Bill och Bull och var är Pelle?

Snön hade börjat smälta och droppade ner i hans päls. Måns skruvade på sig men stelnade till när en hund kom springande. Hundar kunde ju vara riktigt farliga. Men den här gick bara fram till honom och nosade innan han lyfte på benet.

– Nej du, ylade Måns och viftade med tassarna.

Mig kissar du inte på!

Hunden blev så snopen när snögubben rörde sig att den genast sprang därifrån. När Måns irriterad skakade av sig snön hörde han ljud från skidbacken.

– Är det Bill och Bull så ska de få med mig att göra, fräste han och begav sig ditåt.

Men det var inte Bill och Bull, utan en massa andra katter. Fritz och Fridas alla ungar balanserade på ett par tandemskidor. GammelMaja hade med sig en gammal spark och Gullan svängde elegant med sina stavar som hon pyntat med fasanfjädrar. Och mitt bland dem stod en ny katt som Måns aldrig hade sett. Han pratade konstigt och såg alldeles ovanligt mallig ut.

21

– Vi börjar med att åka utför, sa Frösö-Frasse.

Sen övar vi på längdåkning. I morgon avslutar vi med en spännande skidtävling.

22

Men först skulle katterna få ordning på backen. I Slottsparken fanns inga pistmaskiner så alla fick hjälpas åt.

I långa rader trampade katterna backen platt och fin.

– Det ser bra ut, hojtade Frösö-Frasse. Bara lite till så är backen i ordning.

Pelle och Maja trampade så de blev alldeles varma.

– Tror du att jag kan lära mig åka skidor? undrade Pelle.

– Det är klart du kan, svarade Maja. Du kommer bli hur bra som helst.

23

Bill och Bull hade precis trampat upp- och nerför hela backen när någon grep tag i dem. Det var Måns.

– Vad håller ni på med? väste Måns.

– Vi trampar upp, sa Bill.

– Sen tampar vi ner, sa Bull.

– Jag ska trampa er sönder och samman, fräste Måns.

Varför hämtade ni inte Pelle?

– Vi glömde, svarade Bill.

– Nu kommer vi ihåg, sa Bull.

– Klantskallar, fnyste Måns. Det är för sent. Nu går vi hem så jag får klösa er.