9789176839805

Klas Berggren

Det plabbiska rikets nedgĂĽng och fall och andra noveller

Erik Holmqvists sagolika äventyr Vinnare i Vi i Solnas novelltävling 2016: Motivering: "En inre resa i den magiska realismen mÜter det fysiska Solnas mycket verkliga konturer."

6

som låste in mig är i Blåkulla och hämtar förstärkning.

Vi måste vara borta innan de kommer.” ”Häxor och prinsessor”, sa E rik. ”Spännande miljö du bor i.” ”För spännande ibland”, sa hon och lutade huvudet på sned. ”Så här års är häxorna helt olidliga. Och idag är de som allra värst när allihop samlas i Blåkulla. Jag skulle inte ha gått ut”, sa hon och skakade uppgivet på huvudet, ”men jag ville liksom trotsa fångenskapen och hävda min frihet.”

Hon tittade bedjande på honom. ”Kom nu, Erik. Du eskorterar mig väl hem?”

Vem kunde väl säga nej till en prinsessa? tänkte han. ”Självklart Vickan”, sa han i ett försök att vara familjär. ”Var bor du?”

Hon satte händerna mot höfterna och spände blicken i honom. ”Kronprinsessan om jag får be! Något annat går inte för sig! Men jag bor i Haga slott. Jag föreslår att vi tar spårvagnen. Den skyddar oss.”

Erik tog hennes hand och de rusade nedför trapporna och ut på Vintervägen och vek in på Råsundavägen. ”Där kommer en spårvagn!” ropade Kronprinsessan och pekade åt höger.

E n flicka i femårsåldern kom gående med en nalle i ena handen och sin mamma i den andra. ”Titta mamma! En prinsessa!” sa flickan. ”Ja, lilla vän, en riktigt söt prinsessa.” ”Men mamma, varför säger hon att det kommer en spårvagn?”

Mamman tittade förläget på Erik och Kronprinsessan medan hon hyssjade åt dottern.

17

”De skojar bara lite förstår du. En gång i tiden gick det spårvagnar här, men inte nu längre.” ”De springer”, sa flickan.

Och E rik och Kronprinsessan sprang för allt de förmådde mot en ljusblå spårvagn som hade linjenumret 15.

Bakom dem närmade sig en svart skock av häxor flygande på kvastar, men de hann aldrig ifatt det springande paret, som hade lyckats äntra det skyddande fordonet. ”Det var allt i sista stund”, flämtade Kronprinsessan. ”När jag har räddat dig, får jag prinsessan och halva kungariket då?” undrade Erik i en lätt skämtsam ton.

Hon skakade på huvudet. ”Jag är redan gift, och Hagaparken är i kommunal ägo, så den kan jag inte dela med mig av.”

Spårvagnen kom till slutet av Råsundavägen och fortsatte mot Hagaparken. På höger sida tornade enorma blå hus upp sig. Det ser ut som miljonprogrammet, tänkte Erik. Jättelika blå legobitar uppställda på rad.

Ovanför hustaken svärmade ett svart moln, och när han spände sina ögon till det yttersta såg han att det var häxor som svävade omkring på sina kvastar. Häxor i mängder. ”Har du sett?” sade han och pekade. ”Läskigt. Det är ju massor. Bor de där eller varför samlar sig alla på samma ställe?” ”Det här är Blåkulla”, sade Kronprinsessan. ”Nej, de bor inte där, men just i dag är de här allihop. Det är för hemskt.”

Erik visslade till. ”Aha! Det är ju påskafton idag!” ”Inte så kul för en prinsessa att bo nära Blåkulla”, sade Kronprinsessan allvarligt. Men sedan log hon. ”Men and-

18

botar har på ett mystiskt sätt påträffats döda vid 32, och ingen vet varför.”

Han drog ett extra djupt andetag.”Inte jag heller.” ”Men vi är ändå en lösning på spåret, och den har testats. Och den håller. Den inbegriper en teknisk nyhet som kan förlänga allas våra liv, och det är väl finfint?” sa han och skrockade åt makten i orden. ”Men för att ta det från början: för er som närmar er den kritiska åldern av 32, för er måste jag smärtsamt medvetandegöra faran i att nå den åldern, och det är ni väl alla medvetna om med tanke på alla dödsfall på sistone? Men vi skall ändå prata lite om det här för att belysa var forskningen står idag.

Och sen kommer vi till det bästa av allt: Man kan göra något åt det! ” En robot var för otålig, och han ropade rakt ut: ”Kan man dö alltså?”

Dark Magic såg allvarligt ut i rummet. Han var tvungen att tänka sig för nu. Det dallrade i luften medan han sa: ”Ja, ärligt talat, man kan dö.” Han gjorde en konstpaus innan han fortsatte. ”Men lugn, det finns kraftfulla botemedel.” Han log harmoniskt. ”Låt oss ta saker i dess rätta ordning. Luta dig bara tillbaka och hav tillförsikt, så skall vi snart komma fram till hur man skjuter fram åldersstrecket.”

Dark Magic tittade på den förskrämda roboten och anade att han var 31 år och stod på randen till dödskrisen.

Han gick fram till det lilla bordet med en laptop och tryckte fram en powerpointbild. Där fanns två tidslinjer ovanpå varandra, den ena för människan och den andra för robotar.

39