Page 1


Familjen Knas r채ddar Drutten


Familjen Knas r채ddar Drutten

Anna-Carin Svan책


Familjen Knas räddar Drutten Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text och illustration: Anna–Carin Svanå Grafisk form och sättning: Katrine Kolström, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Tallinn, 2013 ISBN: 978-91-7577-009-3


Till Leo, Julia och Adam


1. En faslig röra och ett fasligt oväsen En lördagsmorgon vaknar Konrad Knas och känner i hela kroppen att han absolut måste bygga en bana till sin radiostyrda bil idag. Den bästa banan han någonsin gjort ska det bli! Han hoppar ur sängen så hastigt att Drutten nästan ramlar ner på golvet. – Mjau, säger Drutten. Det betyder ”men hallå, väck mej inte när jag sover som bäst!” Drutten är en katt, en lurvig, grå, livslevande katt. Han gillar att sova i Konrads säng, helst ovanpå Konrad själv. Det gillar Konrad också. Innan Drutten kom till familjen Knas trodde inte Konrad att han gillade djur

7


särskilt mycket. Det skulle vara hajar i så fall, eller dinosaurier. Vanliga husdjur, som hamster eller hund, hade han liksom aldrig funderat över vad de skulle vara bra för. Men Drutten förändrade allt. Det finns helt enkelt ingenting som är så mysigt som en varm, lurvig kropp som hoppar upp i ens knä eller borrar ner sig ens säng eller äter upp ens köttbullar i smyg. Fast just nu tänker inte Konrad på någon mjuk och gullig katt. Han tänker på sin coola radiostyrda bil. Frågan är bara var den är någonstans. Konrad tänder taklampan och ser sig omkring. Den borde ligga på hyllan i den röda plastlådan bland de andra bilarna. Det är lite svårt att ta sig fram över golvet. Han får använda fötterna som plogar och putta undan saker för att nå fram till hyllan. Han får fösa

8


undan en fotboll, en spelkartong, sina inlines, Star Wars–tidningar, jeansen och tröjan som han hade på sig igår och en hel massa legobitar som bara ligger där och är i vägen. Till slut når han plastlådan och rör runt med handen utan att hitta den radiostyrda bilen. Det är nog bäst att hälla ut allt. 17 bilar skramlar ner på golvet, men

9


ingen av dem är radiostyrd. Under sängen då? Konrad böjer sig ner och kikar in i dunklet. Där ligger boken om rymden som han inte hittade när de skulle till biblioteket förra veckan. Men vad är det där som ligger gömt under en massa dammtussar? Usch, det är ju Mollys barbiedocka med det äckelfula rosa håret! Det är nog dags att kalla på hjälp. – Mammaaaa! gastar Konrad. Mamma, var är min radiostyrda bil? I sovrummet intill gnyr mamma Samira Knas irriterat. – Men, vad är det för oväsen? Kan man inte få sova på sin lediga dag? – Mjau, säger Drutten och håller med. – Du måste hjälpa mig att hitta min bil för jag ska bygga en bana, skriker Konrad från sitt rum. Eftersom Samira är en väldigt snäll mamma, för det mesta i alla fall, svänger

10


hon benen långsamt över sängkanten, drar på sig sin morgonrock och börjar gå ner mot köket. – Sluta ropa, Konrad, du väcker ju alla de andra. Vänta lite, jag måste bara sätta på kaffe först. – Vi är redan vakna, ropar lillebror Bullen hjälpsamt och sticker ut huvudet genom dörren till sitt och Mollys rum. Bullen heter egentligen Mattias, fast det är ingen som kallar honom något annat än Bullen sedan den gången när han var tre år och åt upp en hel påse bullar när ingen såg. Sedan fick han inte gå till dagis dagen efter för han hade så ont i magen. Konrad var rätt avundsjuk på det där och tänkte göra om bravaden, men det satte Samira tyvärr stopp för. Mamma Samira är en sådan person som måste ha kaffe med en gång på morgonen annars är hennes ögon bara som

11


små skrynklor i ansiktet. Det är nog därför hon inte ser smörgåsen som ligger med marmeladsidan ner på golvet, precis nedanför trappan. Nu är det pappa Knut som börjar gnälla irriterat under täcket. – Men det var då ett himla liv! Vem är det som skriker så förbaskat? – Det är mamma, svarar Bullen. Hon har nog hittat min macka.

12


2. Stackars Drutten Pappa Knut går upp för att se vad som hänt. Eftersom Samira är tvungen att vila sig i soffan en stund gör Knut både kaffe och frukost. Snart sitter hela familjen runt köksbordet och mumsar i sig flingor och yoghurt. Alla utom Bullen som sitter under bordet. – Jag behöver ingen skål, säger han. Det finns massa flingor här som jag kan ta med fingrarna. Mamma Samira suckar djupt, men Knut säger med ett finurligt leende: – Vet ni vad det är för dag idag? – Nä, säger alla barnen på en gång. – Är det min födelsedag? undrar Bullen förhoppningsfullt.

13


– Det kanske är mammas lediga dag, föreslår Samira. – Nej, jag vet, säger Molly. Hon slutar plötsligt att tugga och blir blöt i ögonen. Idag kommer Nilla och hämtar Drutten! – Ååh neeej, säger Bullen med darrande underläpp. Jag älskar ju Djutten! Bullen kallar Drutten för Djutten, för han har alldeles nyss lärt sig att säga r och vissa ord blir fortfarande lite konstiga när han pratar. Tyvärr har Molly rätt när hon säger att katten ska bli hämtad idag. Drutten har bott hemma hos familjen Knas i två underbara veckor medan faster Nilla har varit på semester. Idag ska hon komma hem. Idag, om bara några timmar, ska hon hämta sin katt. Konrad hade glömt bort att det var idag. Ja, han har faktiskt glömt bort att Drutten egentligen är fasters katt. Nu blir

14


han alldeles tung i magen och liksom kall i hela kroppen. Alla barnen Knas tycker att Drutten hör hemma hos dem och inte hos faster. Två veckor är säkert en jätte–lång tid för en katt och Drutten kanske inte alls vill följa med faster utan hellre stanna hos Konrad, Molly och Bullen. Ju mer de tänker på det, desto säkrare blir de på att Drutten absolut vill stanna kvar hos dem. Faster Nilla bor alldeles för sig själv. Hon bor inte ens ihop med den där Göran med det konstiga skägget, fastän hon hänger ihop med honom jämt och alltid släpar med honom på alla släktkalas. Faster har inga barn heller och det förstår väl vem som helst att det måste vara mycket roligare för en katt att bo i en barnfamilj. Pappa Knut verkar inte tycka det är någon stor sak att Nilla tänker ta med sig deras katt till sin lägenhet senare under

15


dagen. Han pratar glatt på om att detta är en så alldeles speciell dag på ett annat sätt. Knut börjar le så där finurligt igen och utropar med triumf i rösten: – Idag är det familjen Knas stora städdag! – Stora blädag?? säger Molly och spärrar upp ögonen. – Va, vadå städdag? säger Konrad besviket. Jag trodde det skulle vara nåt kul. Är det för att du har slutat snusa som du hittar på sånt här? Mamma säger att du får knasiga idéer nu när du inte snusar längre. – Det här har väl inget med snus att göra! säger Knut och tittar konstigt på Samira. Det är kul med städdag! fortätter han övertygande. För det första kommer man hitta alla saker man inte kunnat leka med på så länge för att de varit försvunna. Radiostyrda bilar, till exempel. Och dessutom får man en belöning efteråt!

16


– Vaddå för belöning? frågar Konrad och Molly samtidigt. – Man slipper halka på marmelad om morgnarna, säger Samira med sin tråkigaste röst. – Vi kan åka till simhallen, säger Knut entusiastiskt.

17


– Jippii, ropar alla barnen och tänker inte mer på det där med Drutten en stund. – Vi börjar med en gång! säger Molly. Pax för dammsugaren först! – Vänta, säger mamma. Innan man kan dammsuga måste man plocka upp allt som ligger på golvet och lägga det på rätt ställen. – Det är lite som att lösa ett mysterium, säger Knut. Man tar något från golvet… Pappa böjer sig ner och trevar med handen under stolen och tar upp en ljusbrun, plyschig sak med något mörkrött på ena sidan. – Man tittar noga på den och försöker se vad det är, säger Knut med mystisk röst. Molly och Bullen fnissar för de vet precis vad pappa håller i. Det är Bullens gosehund som råkat få lite sylt på magen. Konrad stönar. – Sedan gäller det att komma på det

18


19


rätta stället att lägga den på, fortsätter Knut. Det kan vara lite svårt… – Jag vet, jag vet, ropar Bullen och rycker åt sig hunden och trycker den intill sig. Den ska vara hos mej! – Jag tycker att vi ska bestämma vem som ska städa var, säger mamma. Konrad städar sitt rum och Molly och Bullen får hjälpas åt med sitt. – Men det blir ju orättvist! protesterar Konrad genast. Då behöver dom bara städa hälften så mycket som jag! – Men vi är mycket mindre också, säger Molly. Bullen är så liten så han kan ju nästan inte städa alls. – Det kan jag visst, säger Bullen. Jag är faktiskt fyra år, så det så. – Det blir nog bra om ni hjälps åt ändå, fortsätter Samira. Knut, du kan väl ta arbetsrummet, hallen och köket, så tar jag vardagsrummet och badrummen.

20


Alla, även Konrad, håller med om att detta är en okej arbetsfördelning, så när alla borstat sina tänder sätter de igång.

21


22


9789175770093  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you