9789175579856

Š Cecilia Lindblad, 2015 Utgiven av Hoi FÜrlag www.hoi.se info@hoi.se Formgivning omslag: Cecilia Pettersson, hej@picapicadesign.se Formgivning inlaga: Malin Hansson, malin@hanssonproduktion.se ISBN: 978-91-7557-985-6 Tryckt hos ScandBook, Falun 2015

Till mina föräldrar

5

Prolog Nina joggade sakta längs den smala stigen som ledde från kyrkan ut mot stranden. Varje andetag gjorde ont i bröstet och benen värkte.

När hon sprang på den lilla träbron över bäcken gungade det under hennes fötter och ett dovt ljud hördes. Vattnet var djupt och gulbrunt mellan springorna. Hon kom ihåg känslan av att cykla över broarna när hon var liten, läskigt men samtidigt spännande. I vintras var strandängarna översvämmade, vattnet gick ända från stranden och in till stadskärnan. Under de sällsynta dagar då det var minusgrader var det fullt av folk som åkte skridskor på den tunna, skrovliga isen.

Men nu var allt som vanligt, korna betade på ängen och fåglarna samlades i de många små dammarna. Lukten av tång påminde henne om att det snart var sommar. Hon ökade takten och försökte låta bli att tänka på det, hon skulle aldrig kunna åka ner och bada. Inte som hon såg ut nu i alla fall.

Det började mörkna och ljusen på Öresundsbron lyste långt borta vid horisonten. När hon närmade sig stranden och den långa raden av badhytter som syntes som silhuetter mot himlen såg hon något som rörde sig. Nina saktade in och kisade. Det var en man som släpade något stort och tungt över sanden. Han hade ryggen mot henne, men ändå var det något skrämmande med honom. Nina höll andan.

Mannen sträckte på sig och gick mot en badhytt. Hon hörde hur det gnisslade och någonting ramlade mot den lilla träverandan när han ryckte upp dörren. Han gick tillbaka och började dra i något som såg ut som en människokropp.

När Nina flämtade till tittade mannen på stranden upp. Han vände sig mot henne och stod alldeles stilla, som om han funderade på vad han skulle göra. Nina kände svettdroppar som rann utmed ryggen och blev alldeles kall. Hon vände om och började springa igen, fortare och fortare, mot Hamnvägen utan att se sig om.

Nina stannade inte förrän hon såg torget framför sig. Hon hade 7

tur, mataffären var fortfarande öppen och det var folk på parkeringen.

Hon vände sig försiktigt om, men det verkade inte som om mannen hade följt efter henne. Hon satte sig på en bänk och pustade en stund.

Vad var det egentligen hon hade sett?

8

1975 Lena stod framför spegeln i sitt rum och sminkade sig. Hon hade köpt en ny ljusblå ögonskugga för pengarna hon hade tjänat på att sitta barnvakt. Luggen hängde nästan ner i ögonen och hon hade böjt in topparna på sitt axellånga blonda hår med locktången. På skivspelaren låg ABBA:s nya LP. Hon älskade omslaget. Alla fyra satt i baksätet på en bil, de var finklädda och hade champagneglas i händerna. Lena brukade drömma att hon var Agneta, att det var hon som satt där i bilen.

Lena hade på sig en kort jeanskjol och en batiktröja. Hon snurrade runt framför spegeln och log när hon tänkte på kvällen. Mia och hon skulle gå på diskoteket på Strandbaden. Hon hoppades att de skulle träffa några snygga killar där, sommargäster som hade råd att bjuda dem på drinkar. Hon stoppade fötterna i träskorna och ropade hej då till sina föräldrar samtidigt som hon skyndade sig mot ytterdörren. ”Inte så fort, unga fröken”, sa pappa och kom ut i hallen. Han tittade på henne uppifrån och ner och fnös. ”Är det där allt du ska ha på dig? Det täcker ju knappt röven ens en gång.”

Lena svalde. Hon hade hoppats på att hinna ut innan pappa såg henne. ”Men det är så varmt ute”, sa hon. ”Jag tar med mig jackan.”

Från vardagsrummet hördes signaturen till det där frågeprogrammet som pappa alltid brukade se. Han tittade på Lena och ryckte på axlarna. ”Kom inte hem för sent bara och ingen sprit, hör du det”, sa han och gick. Lena andades ut och skyndade sig iväg. Typiskt att pappa skulle tjata, hon var väl inget barn heller.

•••

9

När Lena kom fram till Mias hus plingade hon med klockan på cykeln. Mia kom ut och de cyklade iväg medan de pratade om hur kul det skulle bli på discot. Mia hade köpt ett litet paket blåa Blend och när de hade kommit en bit stannade de till och tände var sin cigarett. Lena tittade sig noga omkring så att ingen såg dem. Om pappa fick reda på att hon rökte skulle hon inte få gå ut mer på hela sommaren. Även om hon tyckte synd om mamma som skulle bli ensam med honom, så längtade hon efter den dagen då hon kunde flytta hemifrån. Hon var faktiskt sjutton år, nästan vuxen.

••• Lena tyckte att killen var dösnygg och det pirrade i hela kroppen när han närmade sig. Han såg kaxig och världsvan ut, inte som töntarna i hennes klass. Musiken hördes knappt över suset i hennes öron och hon tackade ja utan att tveka när han bjöd upp henne. Efter att de hade dansat två tryckare i rad föreslog han att de skulle gå ut och få lite luft. Det var varmt och rökigt inne på Strandbaden, så hon följde gärna med.

Stranden var alldeles tom och det var inte helt mörkt ute fastän det var sent. När de gick bortåt Falsterbo fyr började det bli svalare och det blåste från havet. Lena rös till och han utnyttjade tillfället att lägga armen om henne. De satte sig ner i en sanddyn och han tog fram en liten spritflaska som han gav till henne. Hon tog den motvilligt och kände illamåendet välla upp av lukten. Försiktigt drack hon en liten klunk och lämnade snabbt tillbaka flaskan. Lena hade druckit alldeles för mycket redan, hon började bli yr, men ville för allt i världen inte att han skulle tycka att hon var tråkig.

Han la armen om henne igen och började smeka hennes rygg utanpå tröjan. Hon slappnade av för ett ögonblick och blundade när han plötsligt böjde sig fram och kysste henne. Hans andedräkt stank av sprit och hon fick kväljningar när han tvingade in tungan i hennes mun. Lena försökte dra sig undan och vrida på huvudet, men han bara fortsatte fastän hon protesterade. ”Vi kan väl vänta lite”, sa hon. ”Vi behöver inte ha så bråttom.”

10

”Krångla inte, jag vet att du vill”, sa han och började dra upp hennes tröja över brösten. ”Nej, snälla, inte så. Du gör illa mig.”

Han svarade inte utan tryckte ner henne på mage och höll fast henne. Lena hade inte en chans att komma loss, han var så stark. När hon började skrika på hjälp tryckte han hennes ansikte mot den kalla sanden och drog upp kjolen till midjan. Långt borta hördes musiken från nattklubben, men det fanns ingen i närheten som kunde hjälpa henne. När han slet av henne trosorna kände hon hur det svartnade för ögonen och världen försvann.

11

1 Skanör-Falsterbo ligger på en halvö, en bit land som sticker ut i havet i Skånes sydvästra hörn. På en avsides gata i det lilla samhället, bland välskötta hus med praktfulla trädgårdar, låg en sliten gammal sommarstuga som ännu inte blivit ombyggd. Den lilla stugan var brunmålad och hade ett bleknat papptak. Det fanns ingen altan utanför, bara några spruckna stenplattor som det växte högt gräs emellan. På plattorna stod två smutsiga plaststolar som en gång hade varit vita.

Framför dem låg en engångsgrill som såg ut att ha använts för länge sedan. Det var ett sådant där hus som grannarna retade sig på och pratade om över staketet när de tog en paus i trädgårdsarbetet.

Inne i det förfallna huset stod Roger Jönsson vid diskbänken och åt det som skulle bli hans sista ravioli. Han åt med gaffeln direkt ur burken, utan att värma den först. Det smakade inte så illa om man tog en öl till. Det lilla köket var fullt av disk och sopor. Roger kände inte lukten längre, han var van vid både den och insekterna som letade sig dit. Han tittade ut genom ett smutsigt fönster. På uppfarten stod en gammal husvagn och två bilvrak som han hade köpt billigt för att rusta upp. Det hade inte blivit av ännu. Husvagnen tillhörde en kompis som hade fått lov att ställa den hos Roger tillfälligt. Det var många år sedan och nu var den bara skrot. Trädgården i övrigt var inte heller något att skryta med. Höga tistlar och annat ogräs hade tagit över helt. Annat var det hos grannarna. Gubben som bodde mittemot var jämt ute och skötte om sin tomt, rensade rabatterna och klippte gräsmattan som en golfgreen. Han brukade komma över till Roger och klaga på att det var skräpigt, men Roger brydde sig inte, Gunnar Pålsson klagade på allt. För ett tag sedan kom han och ringde på och ville att Roger skulle skriva på en namninsamling mot byggandet av den nya restaurangen vid hamnen. ”Det kommer att bli ett himla spektakel”, hade Pålsson sagt. ”Vad ska vi med ett casino till här nere på Näset? Man får väl åka 12

in till Malmö om man absolut måste spela. Det kommer bara att bli en massa bråk och skadegörelse! Jag förstår inte hur han kunde få bygglov, den där Lundgren.”

Roger hade tröttnat på hans gnäll och bett honom dra.

••• Han ställde den tomma konservburken på diskbänken och gick och satte sig i soffan. Roger Jönsson bodde ensam i den gamla sommarstugan som han ärvt av sin mormor och morfar. Hans mamma bodde i Malmö och ville nästan aldrig åka ner hit. Det passade honom bra, då fick han sköta sig själv. Han kunde äta ravioli till frukost om han ville utan att någon tjatade om att det inte är nyttigt. Värst hade det varit när mamma var ihop med Micke. Roger ville knappt uttala hans namn, han hatade honom verkligen. Micke var inte hans pappa, inte vad han visste i alla fall, och hade ingenting med hans liv att göra.

När Roger var liten hade han ofta varit hos sin mormor och morfar och även tillbringat stora delar av sommarloven här, men mamma kände sig inte riktigt hemma på Näset. Roger förstod henne nu när han var vuxen, men som barn tyckte han att det var paradiset. Han var nere på stranden och badade i timmar. Ibland fångade han maneter som han la i vattenfyllda gropar som han grävt. När vattnet sipprade ut i den vita sanden torkade maneterna och dog. Mormor packade med sig fika, saft som blev ljummen och bullar som knastrade av sand. Om han hade tur fick han 75 öre så att han kunde gå bort till Hamncaféet och köpa en Piggelin.

Roger cyklade omkring själv överallt och byggde kojor i parken.

Han var rädd för sin morfar ibland men mormor var nästan alltid snäll. De var döda nu båda två, sedan länge, men han tänkte på dem ibland. Kanske för att de var den enda släkt han hade. Hans mamma hade inga syskon och han visste inte vem hans pappa var, eftersom hon vägrade tala om det. Hon visste nog inte själv. Roger var trettiosex nu och hade inga barn. Det var kanske inte för sent än, även om han inte hade någon flickvän för tillfället. Han hade inte haft så lätt att träffa tjejer. Inte för att han såg illa ut, men han 13

brydde sig inte riktigt. Håret var halvlångt och oftast otvättat, han var helt ointresserad av mode och klädde sig alltid i slitna jeans och t-shirt. Fördelen med att vara ensam, resonerade han, var väl att det i alla fall inte var någon som tjatade på honom.

Han trivdes i stugan även om den började bli ganska förfallen. Men Roger kunde ju inte hjälpa att han inte hade råd att renovera huset.

Han gick på a-kassa och även om han tog en del svartjobb ibland så hade han alltid ont om pengar. Det var därför han hade gjort inbrott några gånger. Han hade inte dåligt samvete för det, de som bodde här hade haft tur, till skillnad från honom själv. Det var så han såg det, han hade helt enkelt inte fått samma chans.

Han började bläddra förstrött i lokaltidningen som låg på soffbordet.

Som alltid började han bakifrån, serierna och sporten var viktigast.

När han var klar slog han ihop tidningen och kastade en blick på bilden på framsidan. Kommundirektör Birgitta Holmqvist skakar hand med Jörgen Lundgren, VD för JL Bygg AB, efter försäljningen av tidigare kommunägda fastigheten Badhytten i Skanör.

Enligt artikeln hade Lundgren fått köpa Badhytten billigt av kommunen, för billigt tyckte många. Sedan hade han dessutom fått bygglov för en restaurang med takterrass, bar och casino, trots ett stort motstånd från många av de bofasta. Det var det som granngubben hade tjatat om. Roger brydde sig inte ett enda dugg om det där. Det vore väl schysst med ett casino, även om han inte skulle ha råd att spela särskilt ofta. Men folk fick väl göra som det ville, det gjorde han.

Roger gäspade stort. Han la undan tidningen och plockade upp en hög med dvd-filmer som låg på golvet. Överst låg en dokumentär om andra världskriget som han hade sett många gånger förut. Det var ett av hans stora intressen, han hade sett alla tv-program och filmer han kunde hitta. Han hade också några böcker om kriget, men läsning var inte hans starka sida. Hans mamma tjatade om att han hade kanske hade dyslexi, men det spelade ingen roll nu. Vem orkar läsa böcker när det finns film? Roger rapade ljudligt och la upp fötterna på soffbordet. Någonting fick honom att ta upp tidningen igen. Det var som fan, tänkte han och log. Nu jävlar vänder det.

14