9789175171210

Utgiven av Recito Förlag år 2012 ISBN e-bok: 978-91-7517-121-0 Elböcker.se www.elböcker.se Recito Förlag info@recito.se www.recito.se Första upplagan Omslagsbild: Helena Hötzl © Jonas Terdin

Pappa, jag 채lskar dig

Till alla pappor i hela v채rlden

Innehåll Författaren Jonas Terdin............................................ 7 Författarens kommentar............................................ 8 Tack............................................................................... 9 Förord......................................................................... 12 1. Normaltillståndet................................................. 15 2. Den vandrande vålnaden.................................... 17 3. Ge och få förlåtelse............................................... 18 4. Soppatorsk............................................................. 20 5. Hemligheten.......................................................... 22 6. Den gången räknas inte....................................... 24 7. Tvillingarna .......................................................... 26 8. Varningsklockorna ringer................................... 28 9. Änkepensionen räddas........................................ 29 10. Katalysator 1........................................................ 31 11. Ljummen kärlek.................................................. 34 12. Att ljuga för sig själv.......................................... 36 13. Katalysator 2........................................................ 37 14. Soppatorsk igen.................................................. 39

15. Outtalad kärlek................................................... 40 16. Avgrunden.......................................................... 42 17. Gud talar.............................................................. 43 18. Nere på knä......................................................... 46 19. Mitt hjärta talar................................................... 48 20. Censurerad.......................................................... 49 21. Bra vibrationer.................................................... 51 22. Surfa på vågen..................................................... 53 23. Mer nytt liv.......................................................... 55 24. Fried rice och Pytt i panna................................. 56 25. Ett pris att betala................................................. 59 26. Att bestämma sig................................................ 62 27. Den magiska formeln......................................... 64 28. Hej då-kramen..................................................... 66 29. En våg av värme................................................. 68 Efterord...................................................................... 69 Antilopen och duvan............................................... 71

Författaren Jonas Terdin Född 1958 i Göteborg och pappa till sex egna barn, en flicka och fem pojkar, födda mellan 1988 och 2005.

Utbildade sig till verkstadsnickare, med en plan att sen utbilda sig till slöjdlärare. Blev kvar i snickaryrket.

1994 tog Jonas en examen i träteknik på Högskolan i Jönköping och därefter har han arbetat som mellanchef och ledare på flera stora och små företag bl.a. möbeljätten IKEA. 2011 startade Jonas en pappamentorverksamhet som plattform för att dela med sig av sina erfarenheter, och få dela andras; som pappa, partner och familjebyggare.

7

Författarens kommentar I den här boken delar jag med mig av mina upplevelser och erfarenheter av att vara pappa och partner, av att bygga en familj.

Jag har skrivit ner mina helt ovetenskapliga observationer och funderingar runt den viktiga frågan: Vad är det egentligen som får en familj att förbli hållbar?

Jag delar med mig för att jag saknar ett djupare samtal, mellan män om våra roller som pappa och partner. Själv har jag aldrig varit bra på det samtalet. Detta är mitt bidrag till att försöka ändra på det.

Berättelsen är självbiografisk men gör inte anspråk på att vara sanningen. Avsikten är inte att ta revansch eller smutskasta någon. Inte att förklara eller försvara mig. Detta är min helt egna, manliga, subjektiva men ärliga upplevelse av vad som hänt.

Jonas Terdin

8

Tack Ett stort tack till alla mina sex barn: Olle, Peter, Samantha, Zacharias, Jeremiah och Elijah. Som alla är speciella för mig på sina olika sätt och som alltid utmanar och inspirerar mig till att försöka bli en bättre pappa.

Varmt tack till dig Shu, för din outsinliga kärlek och för att du ger mig modet att se mig själv genom dina och barnens ögon.

Tack till mina föräldrar Ulla och Bertil som gav mig liv och älskade mig av hela sitt hjärta.

Tack Carina för några goda år tillsammans, din insats som mamma till Olle och Peter och för att du inte är arg på mig längre.

Tack Gud som alltid funnits vid min sida även under alla de år då jag gjorde mitt bästa för att förneka det.

Dessutom: Tack till Marcus Stenberg för korrekturläsning och kommentarer.

Tack till Helena Hötzl för omslagsbilden.

9

Och tack till nedanstående män för läsning och kommentarer: Glenn Pettersson, Niklas Hellgren, Billy Eliasson, Patrik Ivarsson, Sven Olofsson, Peter Klemetz, Fredrik Larsson, Torbjörn Hahn, Sören Jonsson, Per-Erik Olausson, Olle Börjesson.

10

«Förnuft är ofta ingenting annat än modet att vara feg.»

George Bernard Shaw

«Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.»

Hebreerbrevet 11:1

11

Förord 1891 föddes pojken Carl Petrus i Ugglum utanför Falköping.

Han var tvilling och son till bonden Per August Karlsson. Till skillnad från sin tvillingbror överlevde Carl spanska sjukan och blev vuxen.

Hans far var en sträng man som tvingade sina söner att arbeta hårt på jordbruket.

Jordbruksarbete var inget för Carl, han hade andra drömmar.

Så han bröt med sin far och lämnade hemmet för att ta värvning på kavalleriet i Skövde.

Med betyg från det militära flyttade han till Göteborg och fick jobb som försäljare på Aktiebolaget Spritcentralen (föregångare till AB Vin & Spritcentralen).

Han gifte sig med Ellen, dotter till soldaten som hade torpet på Carls pappas ägor. 1928 fick Carl och Ellen sitt andra barn av tre, en dotter som de döpte till Ulla Maj Florence.

I Falkenberg 1923 födde stenarbetarhustrun Hulda Nilsson en son som döptes till Bertil Lennart. Han blev lillebror till Rosa och Anna.

Enligt folkskolläraren hade Bertil läshuvud och rekommenderades därför att få fortsätta studera efter sina obligatoriska 6 år i folkskolan. Det var dock inget Hulda och pappa Bengt tyckte var nödvändigt, Bertil fick istället hjälpa till med försörjningen av familjen. Men Bertil hade andra drömmar. På kvällarna, i

12

fotogenlampans sken läste han korrespondenskurser i matematik medan hans systrar hånade honom för att vara märkvärdig.

Efter några år kom Bertil in på Filip Holmqvists Handelsinstitut i Göteborg. Han bröt med familjen och flyttade till Göteborg, slutade prata halländska och ansökte hos Kungliga Patentverket om att få byta efternamn.

En varm sommarnatt 1952 träffades Ulla och Bertil på Liseberg i Göteborg. De blev förälskade, gifte sig och fick tre barn varav en son de döpte till Jonas, ett namn som kommer från det Hebreiska «Jona» som betyder vit duva. År 1935 i södra Kina, bestämmer sig två familjer från provinsen Kanton att emigrera till Malaysia. Livet i Kina var fattigt och familjen Goh och familjen Lim förbereder sig, som tusentals andra med namnen Goh och Lim, för att bryta upp och börja om på nytt. De hade hört talas om Malaysia som ett land fullt av naturtillgångar och möjligheter. 1937, efter två år av noggranna förberedelser och rekognoseringar gör de slag i saken och utvandrar till Malaysia. Det året fyllde den äldsta av familjen Lims döttrar, Peck Hia, 6 år. Vad de inte visste då var att Malaysia skulle ockuperas av Japanerna i det kommande världskriget.

1943 hade den enda sonen i familjen Goh, Yong Wan, blivit 6 år. Det året avrättades hans pappa av Japanerna. När Japanerna kom samlade de ihop alla män, ställde upp dem på rad framför ett dike och sköt dem till döds. Kvinnorna tog barnen och flydde upp i bergen för att gömma sig.

Lim Peck Hia och Goh Yong Wan överlevde kriget. De utbildade sig båda till lärare. Deras vägar korsades och de blev ett par. De gifte sig och bosatte sig i delstaten Johor i södra Malaysia. 1967 fick de sitt första barn av fem, en dotter som de gav namnet Shu Leng som betyder gracil antilop.

13

Det flyter i vårt blod, otåligheten och längtan efter något bättre.

Det finns i våra gener, modet att bryta upp, ta ett steg ut i det okända och starta något nytt.

14

1.

Normaltillståndet Min pappa är död sedan några år tillbaka. Min pappa sa aldrig, inte en enda gång under hela sin livstid, till mig att han älskade mig. Hur kan jag veta det? Han kanske sa det till mig när jag var nyfödd och inte förstod? Jo, jag vet det för det var inte hans stil, inte hans grej. Han var inte den typen.

Jag kan inte komma ihåg att min mamma sa det heller. Men mamma är ju alltid mamma. Det var hon som födde fram mig, ammade mig, bar på mig och var hemma och tog hand om mig och mina syskon. Det bygger en särskild relation.

Jag har inga minnen av att mina föräldrar sa: ­­– Jag älskar dig, till varandra. Inte så att vi barn kunde höra det i alla fall.

För mig var detta inget konstigt, det var normaltillståndet i vår familj. Ingen sa någon gång: «jag älskar dig», till någon annan i familjen.

Förmodligen var det ingen som sa det till min pappa när han växte upp heller.

När jag var runt nio-tio år hände det något i min familj. Jag visste inte vad men jag minns att jag upplevde det som att stämningen hemma förändrades. Det blev lite tystare och lite kallare. Lite mer spänt. Senare har jag tänkt att det kanske var då som mina föräldrar slutade älska varandra.

15

Några år efter det, flyttade de in i skilda sovrum och det blev ganska uppenbart att något var fel. Fast mamma sa att det berodde på att pappa snarkade.

Jag minns när jag var liten, kanske fyra-fem år och gick in till mamma och pappa och kröp ner i deras säng på söndagsmorgonen. Jag kröp alltid ner hos mamma inte pappa. Jag minns inte att han hindrade mig från att krypa ner hos honom. Det blev nog bara så, jag var ju en riktig mammagris och han var inte den typen som kramades.

Som reflekterande tonåring var jag besviken på mina föräldrar. Jag tyckte att jag hade vuxit upp i en kärlekslös familj, att jag blivit bestulen och att de uppenbarligen höll ihop enbart för barnens skull. Jag betackade mig för den uppoffringen. De tycktes inte ha något gemensamt längre. Jag konfronterade dem som den tonåring jag var och tyckte: – Varför skiljer ni er inte istället för att gå här och hålla skenet uppe?

Utfallet bemöttes med tystnad, mina föräldrars sätt att undvika konflikter.

16

2.

Den vandrande vålnaden Mina tonårskompisar kallade min pappa för «den vandrande vålnaden i döskallegrottan».

Jag tog ofta hem mina kompisar men de såg nästan aldrig min pappa även om han var hemma. Det berodde på pappas kvällsrutin: han kom hem, åt kvällsmat och därefter försvann han in i sitt sovrum; la sig på sängen, tog på sig sina hörlurar och lyssnade på klassisk musik. Där stannade han resten av kvällen med enstaka undantag för att titta på nyheterna eller eventuellt något annat program på TV. Pappas rum var vägg i vägg med mitt så det hände att mina kompisar råkade på pappa i hallen utanför våra rum. De tyckte att han var mystisk och lite skrämmande. Han fanns där, men syntes inte. Ungefär som den vandrande vålnaden.

Mina kompisar uppfattade min pappa som inåtvänd vilket han också var. När jag tänker på deras upplevelse förstår jag att pappa inte mådde så bra. Att försvinna in i den klassiska musiken var kanske hans sätt att fly verkligheten och slippa göra något åt det som plågade honom.

17

3.

Ge och få förlåtelse Det tog många år innan jag helt kunde släppa denna besvikelse över mina föräldrars kärlekslöshet. Det var först när jag som 39-åring träffade en pastor i Singapore som förklarade vikten av förlåtelse: – Gud förlåter dig allt dumt du har gjort eftersom han älskar dig. Gud vill att du tar efter honom och förlåter de som varit dumma mot dig.

Det kändes rättvist. Jag får förlåtelse och jag ger förlåtelse.

Eftersom jag var 39 år, nyskild, och hunnit göra och säga en hel del dumt i mitt liv, kände jag att jag hade en del att bli förlåten för. Det var en tröst att Gud förlät mig. Sakta men säkert vande jag mig vid tanken på att förlåta min pappa för allt dumt han hade gjort i utbyte mot att Gud förlät mig.

Det fungerade. Min besvikelse och ilska över min pappas beteende försvann gradvis. Varje gång den dök upp i mig sa jag tyst för mig själv: – Pappa, jag förlåter dig, du var inte perfekt men det är inte jag heller.

Det kändes som en lättnad. Jag kunde börja se och uppskatta saker hos min pappa som han hade gjort, förmodligen av kärlek, men som hamnat i skuggan av min besvikelse. Han brukade ju alltid låta mig vara med när han grejade med bilen, eller byggde

18

något på vårt radhus. Och han tog med mig på fisketurer om det fanns tid. Det var inte jätteofta men det hände då och då.

Det var så min pappa visade kärlek. Något annat sätt kände han inte till.

Det känns sorgligt och onödigt att det skulle behöva ta mig 39 år innan jag förstod detta och kunde börja älska min pappa för den han var.

19