9789174373967

HARM

James David Garrabrant

Harm

© 2011 James Garrabrant Omslag och formgivning: urtext Språkgranskning: Eva Åsefeldt ISBN: 978-91-7437-396-7 WWW.URTEXT.SE

… Akilles i Homeros ligger först på mage, sedan på rygg och försöker finna ro i olika ställningar men som invalid uthärdar han inte, utan utnyttjar sin rastlöshet som botemedel. Sålunda reser människor vida omkring och flackar längs främmande stränder, på land och stora hav och prövar rastlösheten som alltid hatar det som är omkring den... De gör en resa efter den andra och byter ut spektakel mot spektakel. Som Lucretius säger flyr varje människa från sig själv.

—

Seneca den yngre

1 Hedvigs ansikte blev blossande rött medan hon sa ”när jag träffade dig kom du liksom ut genom ett hål i väggen.” ”Vart vill du komma?” sa Jacob. ”Det är bara att det är helt otroligt att du är här.” ”Var skulle jag annars vara?” ”Det är hela grejen!”

Han pillade på etiketten på ölflaskan i sin hand och sa ”jag förstår inte.” ”Tänk bara att du skulle vara fast där, med din familj. Jag hade i och för sig aldrig låtit det hända.

Herregud! Tänk hur bra det blev för dig här. Tänk hur bra man har det här i Sverige. Det var klart att det skulle bli bättre för dig här.” ”Vaddå fast? Det måste finnas någon sorts liv kvar för mig, kvar av mig, där.” ”Alltså tänk, vad skulle du ha gjort, om du hade varit kvar?” ”Men ibland på sistone har jag tänkt flytta tillbaka” sa han och dunkade ölflaskan mot bordet. ”Du, det har varit asjobbigt men du får inte sticka härifrån och ge upp. Du har precis flyttat hit till Skövde ju.”

7

”Det kanske var ett misstag alltihop, eller en flykt från mig själv. Det är för övrigt stor skillnad mellan att ge upp och att misslyckas.” ”Men hur kan man bara dra, bara glömma bort allt som blivit en så viktig del av vem man är?”

Han tyckte inte om hur hon använde ordet man, men hade ingen lust att gå in på det. ”Alltså utan min hjälp hade det inte blivit nånting av dig” sa hon. ”Ska du bara glömma bort mig? Vi hade bara varit brevvänner liksom och sen pang! allt det här. Är du så elak verkligen?” ”Ska du bara prata om hur jag var och vem jag blivit?”

Hon skrattade och fortsatte skälla ut honom. Ju mer han hörde hur hon målade upp honom, desto mer blev han förnärmad. Ett hål i väggen. Behåll dina minnesgåvor tänkte han. Är mitt liv allmänt gods bara för att jag är utsocknes? Han kastade ögonen omkring och blev irriterad över att han var irriterad på henne, men han dolde det med en platt min och vände sig bort.

Då knackade det på dörren och han välkomnade avbrottet. När han öppnade den såg han Gustav, som stod där sömnigt och självursäktande av inget särskilt skäl. Han frågade ”finns det plats i kylen till folkölen som jag tagit med mig?”

8

2 Rädd för att bli osams med Hedvig inför Gustav tänkte Jacob byta samtalsämne. Plötsligt klappade Gustav sina lår och sträckte ut huden kring ögonen med sina sega fingrar. Då drog Hedvig en för Jacob pinsam anekdot om när Jacob var tvungen att testa sig för könssjukdom. Läkarinnan visade upp smala träpinnar med bomullstofsar på ändarna, precis innan hon stack in dem i hans urinrör. ”Det här samtalet är som torra bomullstofsar i de blida mynningarna” sa Jacob. ”Jag önskar jag var tvungen att ta könssjukdomsprov” la Gustav till och tog en klunk folköl.

Jacob gladde sig över att Hedvig i alla fall inte gjorde Gustav förlägen.

När han kollade mobilen såg han att någon hade ringt, meddelandet i röstbrevlådan avslöjade hans mammas glada men frånvarande stämma. Som vanligt hade hon börjat meddelandet med ett hej Jacob, det är jag och hon ursäktade sig genom att säga att hon bara ringde för att. Hon berättade att hon ibland glömde bort att hon ens hade några barn, särskilt när de var så långt bort som han. Hon avslutade med att hälsa från pappa och frågade om han hade fått paketet de hade skickat.

9

När han hade lyssnat färdigt tryckte han 2 för att spela upp det igen.

Kanske har jag alltid velat bli bortglömd? Var det därför jag flyttade hit?

Hedvig vände huvudet mot honom. ”Vem var det?” ”Ingen. Vänta lite.” Disträ tryckte han 2 en tredje gång och lyssnade.

Utan att säga något la han mobilen i fickan. ”Var det din familj?”

Han tittade på henne, han skulle inte ljuga, men han skulle inte heller svara. ”Spelar ingen roll” sa han.

Men borta i sina egna tankar pratade han ändå på, utan grepp på det som vällde fram. ”Det du sa om min plats i världen… det är som om den plats man en gång hade suddats ut. Man kan inte återvända även om man vill det. Barnahemmet är som ett tankeshem för en, den enda hembygd man någonsin får. Min plats, min hembygd, suddas också ut på grund av att jag valt att vara ihop med dig, här... men kanske vill jag starta ett nytt liv igen någon annanstans? Jag vet inte. Som sagt har jag funderat på att flytta hem igen trots att jag precis flyttat till Skövde.” Han gick fram till fönstret utan att märka att Hedvig betraktade honom. Kylskåpet slutade surra, Gustav drack upp sin öl och gäspade, med adamsäpplet mot taket somnade han. Han skulle bli stel i nacken om de inte gjorde något åt det. ”Jag har inte fått paketet” sa Jacob. ”Vilket paket? Vad är det i det?”

10

”Certifikat. Alltså bevis på värdepapper.”

I paketet var saker som han aldrig behövt sedan han flyttat ut, men som han behövde få kontroll över för att kunna klara hyran, åka hem och hälsa på familjen och eventuellt ta sig ifrån Skövde. ”Vad händer om du inte får dem? Om hon behållit dem? Säger att hon glömde skicka dem, eller i fall hon säger att hon inte har dem?” ”Jag vet inte. Då är det som om jag aldrig funnits därborta. Men jag har inte drömt det här.”

Jacob böjde huvudet neråt. Han lyfte ögonbrynen och tittade på Hedvig. ”Du minns väl...?” ”Jag har ju varit där med dig ju. Och du har ditt pass.” Hon räckte upp armen och tog honom i handen. ”Mitt pass...”

Han måste minnas men kunde inte göra det ensam, han behövde Hedvig för det, deras förhållande överlevde på minnen. I samtal med henne kunde han spåra upp det som i nuet fanns kvar av det förgångna.

Jacob ruskade på Gustavs knä. ”Kom igen nu.

Ska vi gå ut eller inte?”

De kunde inte bestämma sig. Det var kallt ute och det var mycket öl kvar i kylen, och vart skulle man egentligen gå? Vilken krog eller café skulle duga?

Vara bättre än något annat? Hur kunde de veta? De ville komma ut, men det åtråvärda är lätt förkastat.

Människans liv är tomt på mål, övertäckt med okunnighetens mantel. Det är inte längtan att komma någonstans som driver människan fram, utan okunnighetens frustration som driver henne bort. Alla 11

tidernas stora migrationer tyder på detta. Mål uppstår i ett avvärjande. Att komma dit man vill är att komma bort ifrån något man ogillar. När man kommit dit inriktar man sig på att klara sig, att gå vidare, att glömma varifrån och varför, och genom det finner man nya ting som man avskyr, som man vill bort ifrån.

Jacob kände starkt att han ville bort från Hedvig, och Gustav och Skövde, men sa inget om det.

Så svensk var han.

3 I det nygotiska rådhuset, som var Skövdes stolthet, brukade Jacob fika och filosofera med sina vänner. Det strama IKEA-möblemanget skulle locka till sig medelklassen och mammalediga med sina barnvagnar men där satt Jacob, alltid i den sal som var äldst och högst i tak, i reaktionär protest mot samtiden. Där fanns ett fönster med utsikt mot en ommurad innergård vars utgångar ledde till restaurangkök.

Som på alla caféer och restauranger i Norden uttryckte sig sex- och rasståndets logik i vem som utförde vilka arbetsuppgifter. Medelålders kvinnor och myndiga män bestämde över matlagningen, ekonomin, inredningen och evenemangen på caféet.

Ansiktet utåt var de blonderade tjejerna med fjäskiga 12

leenden, de som stod i kassan och betjänade kunderna.

Diskplockarna var de förtvivlade araberna och afrikanerna. Städpersonalen som kröp in genom bakdörren efter stängningsdags var mörkhåriga och mörkhyade kvinnor i postklimakteriet.

Eftersom Hedvig för första gången hade kommit till Skövde från Göteborg för att hälsa på Jacob tog han med henne dit för att träffa sina polare.

När de anlände var det bara Gustav som satt där och väntade i sömnig ensamhet med sin tomma kaffekopp mellan händerna. Det verkade som om inga av deras andra kamrater skulle dyka upp. Jacob och Hedvig satte sig och började dricka sitt kaffe när något slog mot fönstret. ”Vad är det?” frågade Hedvig.

Det hördes igen. Hårdare. ”Det låter som någon med stora händer knackar på fönstret med fingertopparna” sa Jacob. ”Är det nån som har flickvänner som vill komma in på nattbesök?” sa Hedvig. ”Så chauvinistiska är våra träffar icke!” Jacob tittade på henne och gick upp till fönstret. ”Jag tror knappast att det fagra könet intresserar sig för våra möten” gäspade Gustav.

Jacob såg en fjunig, svettig käke och tog ett steg bakåt medan han med fingrarna höll gardinerna isär.

Ett ögonblick senare förstod han att det sura, trubbiga ansiktet var Pers. Han tittade ut, undrade hur Per tagit sig in på innergården. Per stod där i mörkret, innanför två meter höga tegelmurar, han hade en svart hatt på sig, en lång svart skinnrock och hans utbuktande axlar 13