efter oss att stanna, men vi bara fortsätter. Vi låtsas att vi inte hör att hon ropar. Det är ju den onda häxan som har förvandlat sig till min mamma bara för att lura oss att stanna, så att hon kan fånga och äta upp oss. Solen lyser varm. Jag håller min vänsyster hårt i handen. Det är fullt av barn och vuxna som skrattar och plaskar runt i bassängen. Kanske vi hinner fort ner i vattnet innan häxan tar oss. Vi vill överraska de vuxna med att vi redan kan simma. De kanske inte alls behöver lära oss mer. Pappa är snabb. Han kommer efter och grabbar tag i oss hårt i varsin arm just som våra tår når den grundaste delen av bassängvattnet. ”Nu hör ni upp”, ryter han strängt som en polis. Han är lika arg som mamma kan bli. Jag tittar generat mot Doris. Jag vill ju inte att hon ska bli rädd för min pappa. Men Doris ser inte ett dugg rädd ut för hans arga ögon. ”Ni kan inte simma tjejer. Om ni springer ifrån oss ner i vattnet en gång till utan lov och utan att en av oss vuxna är med, går vi hem direkt. Då blir det inget bada och inget lära sig simma för er idag. Är det förstått?!”, undrar pappa. Jag och Doris pratar i mun på varandra när vi ska förklara för pappa om hur vi blev jagade av den onda häxan som skulle ha ätit upp oss ifall vi inte räddat oss ner i vattnet. Men pappa vill inte lyssna, utan vi får istället lova att inte springa ner i vattnet själva mer. Mamma kommer efter med alla badgrejer. Hon ger mig, bara
51