9789174244496

Niklas Källner

Tills man dör lever man

FOTO: LOVE STRANDELL Bonnier Fakta

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 1

2015-03-30 16:19

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 2

2015-03-30 16:19

»Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always.« Ian Maclaren IBLAND FÅR MAN OFÖRGLÖMLIGA SVAR . Som när Leon, sex år, på frågan om hur han ska uppfostra sina barn svarar att han kommer att hota med att sälja dem på Blocket om de inte sköter sig. Eller polisen som ber sin dotter om ursäkt för att hon kom i kläm under skilsmässan, när jag intervjuar om förlåtelse. Det är svar som gör att intervjuerna når en ny nivå.

Det är en vacker höstdag när jag träffar Mari Ann Evers för första gången. Jag och min fotograf har varit ute hela dagen för att samla material till ett TV-inslag på temat lögner. Vi känner oss egentligen färdiga och har redan tillräckligt, men av ren rutin stannar vi ändå till vid Östermalmstorg på väg tillbaka till TV-huset. Vi hinner knappt gå ut ur bilen förrän hon står framför oss med ett stort leende. Det är bara att sätta på kameran. När jag frågar Mari Ann om hennes värsta lögn svarar hon utan betänketid: »I love you! Det har jag sagt till alla män och de har alla trott att det varit sant«, och så ler hon pillemariskt.

Mari Anns svar gjorde verkligen skillnad – det var det som fick inslaget att lyfta.

Det är just vid de här tillfällena som jag velat stanna kvar och höra mer. Men tiden är nästan alltid för knapp; det krävs många intervjuer för att få till två underhållande TV-minuter.

Kanske var det detta som gjorde att jag fick idén till att utveckla mina möten med människor i bokform. Sagt och gjort.

Under ett års tid har jag och bokens fotograf, Love Strandell, stoppat människor på stan för att prata om livet, vad det gör med oss och hur vi hanterar det.

3

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 3

2015-03-30 16:20

Två veckor efter mitt första möte med Mari Ann bestämmer jag mig för att söka upp henne igen. Jag vill veta vad som egentligen låg bakom hennes »I love you«.

Love och jag åker hem till hennes lägenhet. Det åskar ute och Mari Ann säger att hon är rädd för ovädret. Vi hinner knappt sätta oss i soffan förrän telefonen ringer. Mari Ann svarar och berättar för personen i telefonen att hon har besök av två unga herrar som vill intervjua henne. Jag hör hur fel det låter och reser mig upp för att ta luren från Mari Ann. Jag presenterar mig, och för att göra det enkelt säger jag att jag är han som brukar göra inslag i Skavlan. Mannen i luren skrattar till: »Är det du? Du har ju intervjuat mig också.« Det visar sig att personen i luren inte bara är Mari Anns son, Carl Johan, utan dessutom en person som även har gjort avtryck i ett av mina TV-inslag.

Carl Johan är på väg för att titta till sin mamma och när han kommer in i lägenheten blir det ett kärt återseende. Jag berättar att jag har träffat Mari Ann två veckor tidigare och att hennes »I love you« etsat sig fast i mitt minne. Carl Johan tittar uppriktigt på mig och säger att det måste hon ha sagt när hon träffade hans far. »Du förstår, min mor var van vid att få som hon ville. Hon växte upp i brukssamhället Hofors. Min morfar hade hand om all privat handel på orten, så min mor var ganska bortskämd av sig. När hon var tjugotre år hamnade hon på en fest på Östermalm. Efter festen följde hon med min pappa, som var närmare femtio, hem till Djurgården. När hon kom dit tyckte hon att det var så vackert med slottet och den lilla mahognybåten vid bryggan och tänkte att hon hade hittat sitt drömhem. När de sedan skulle bli intima med varandra frågade min far, som var en ansvarsfull jurist, om min mor skyddade sig. Mamma ljög så klart, och här är jag «, skrattar

4

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 4

2015-03-30 16:20

Carl Johan. Mari Ann berättar att det inte var ett helt okomplicerat förhållande. Hon lärde sig att älska honom med tiden, men kände aldrig att han älskade henne lika mycket tillbaka.

När jag lämnar Mari Ann och Carl Johan tänker jag vilken historia som ligger bakom ett snabbt och roligt svar på gatan.

I den här boken tar jag mig lite längre tid med de människor jag möter på stan. Boken tar avstamp i tankar om livets början, om uppfostran och uppväxt, för att sedan avhandla såväl det liv vi lever som det liv som inte alltid blir som man tänkt sig.

Boken avslutas sedan med ett kapitel om livets slut, inte minst om det svårpratade ämnet döden.

Man brukar säga att alla har en historia att berätta. Jag vet inte om det är sant, men jag kan i alla fall säga att de intervjuade i den här boken har det. I mötet har de alla gett mig oförglömliga svar, som de dessutom har varit villiga att dela med sig av. Stort tack till er alla. Utan er, ingen bok.

5

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 5

2015-03-30 16:20

PÅ FEL SIDA OM REFUGEN Vad bör man kunna för att kalla sig vuxen?

– Du ska kunna 1066 – Slaget vid Hastings, 1632 – Slaget vid Lützen, de politiska partierna, vem som är statsminister. Du bör vara lite allmänbildad helt enkelt.

Har du inte dessa kunskaper kommer du att glida runt på en räkmacka och ha skitkul hela livet. Motsägelsefullt, eller hur? Men så är det.

Så att kunna sin historia är viktigt för att bli vuxen?

– Ja, om vi inte kan vår historia så kan vi inte förstå framtiden.

själv nu också!« Men det var ungefär då jag kände att jag blev vuxen. Men jag tror inte att man någonsin blir helt vuxen på alla plan.

Vad menar du?

– Jag gjorde en riktigt barnslig grej i dag.

Vadå?

– Jag körde på fel sida om refugen. Och det är väl oerhört barnsligt.

Varför gjorde du det?

– Bara för att få lite spänning.

Minns du första gången du kände dig riktigt vuxen?

– Efter gymnasiet började jag jobba på Dagens Nyheters tryckeri. Efter två år råkade farsan se mitt lönebesked och började kräva att jag skulle betala hemma. Min första reaktion var: »Va fan!

Ska man behöva betala maten

48

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 48

2015-03-30 16:23

»Va fan! Ska man behöva betala maten själv nu också!«

VEM? Peter, 46 år NÄR? 2014-05-21, kl. 11.17

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 49

49

2015-03-30 16:23

»Ofta känner jag att mina föräldrar är mer vuxna än jag.« 34

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 34

2015-03-30 16:22

APAN PÅ AXELN Har du funderat något på när man är vuxen?

– Ja, rätt mycket faktiskt!

Ofta känner jag att mina föräldrar är mer vuxna än jag. Min farsa var mycket mer vuxen när han var i min ålder.

Varför känner du så?

– Bara en sån sak som att jag ligger hemma och kollar Facebook och beställer hem pizza. Det tror jag inte farsan gjorde när han var fyrtio.

Sedan har jag det jobbet jag har som fotbollstränare.

Ibland kan det kännas jävligt barnsligt att springa omkring

VEM? Jonas, 37 år NÄR? 2014-08-09, kl. 13.50

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 35

och skrika på ett gäng tjugoåringar att de ska jaga efter en boll. Det ger liksom inga vuxenpoäng direkt.

Men vad har du kommit fram till?

– När man inte behöver bli barnsligt grinig och kan ha distans till saker och ting – det är nog en vuxengrej för mig. Att man kan sortera saker bättre. Att den här apan som sitter på axeln kan vara tjurig, men jag kommer ändå att bete mig anständigt. Jag behöver inte bete mig som apan.

35

2015-03-30 16:22

REGLER FÖR LIVET Är du rädd för döden?

– Ibland. Jag hade en vän som jag anställde till min affär. En dag när jag kom till jobbet hade han haft en hjärtattack och avlidit vid fyrtioett års ålder. Då blir man rädd för tillvaron. Man vill att det ska finnas regler på ett eller annat sätt. Min vän hade varken hjärtproblem eller någon övervikt och får en hjärtattack och dör.

Vilka regler gäller för livet egentligen? Det gör mig rädd.

Varför får vi inte fotografera hela dig?

– En bild dödar. Den låser ett ögonblick i tiden. Tiden stannar upp och dödar.

VEM? Staffar, 55 år NÄR? 2014-07-16, kl. 20.49

160

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 160

2015-03-30 16:34

»Vilka regler gäller för livet egentligen?«

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 161

2015-03-30 16:34

»Det bultar i hjärtat och man känner något speciellt i sig och kroppen vill gå dit.«

60

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 60

2015-03-30 16:25

KÄRLEK & GLASS Hur blir man när man blir kär?

– Det bultar i hjärtat och man känner något speciellt i sig och kroppen vill gå dit. Jag vet inte, men något lockar kroppen till den personen.

Har du varit kär någon gång?

– Ja, men det var i ettan. Sen slutade jag.

Men kände du då att hjärtat bultade?

– Ja, kroppen sa hela tiden åt mig att gå dit.

Så då gick du till den personen?

– Nej. Men vad gjorde du då, för att kroppen inte skulle gå dit?

– Tänkte på glasskiosken vid skolan.

Så du började tänka på glass i stället?

– Ja, och det hjälper ganska bra.

Så man kan bota förälskelse med glass?

– Det funkar för mig i alla fall.

VEM? William, 8 år NÄR? 2014-10-22, kl. 10.08

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 61

61

2015-03-30 16:25

»Tanken var att vi skulle rädda vårt förhållande.« 64

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 64

2015-03-31 10:32

KÄRLEK & HAVREGRYN

Vad är det mesta du har offrat för kärleken?

– Jag sålde min bostadsrätt och drog till Thai­ land med min dåvarande pojkvän. Tanken var att vi skulle rädda vårt förhållande. Vi skulle få en nystart och resa omkring i tre månader.

Men allteftersom blev han mer och mer oin­ tresserad och till slut sa han att han såg mig som en syster.

Vad hände då?

– Jag blev ju helt knäckt. När jag kom tillbaka till Stockholm hade jag ingenstans att bo och knappt några pengar. Jag fick bo på ett kontor och äta havregryn i tre månader. Jag hade ingen tvättmaskin och fick tvätta kläderna i en kastrull på spisen.

VEM? Jenny, 29 år NÄR? 2014-05-05, kl. 15.20

I_TILLS_MAN_DOR_LEVER_MAN_CC.indd 65

65

2015-03-31 10:32